Det allra minst produktiva odlingssystemet

...är förmodligen skyttegraven. Och under 2009 kunde den som läste alla debattartiklarna som propagerade för och mot ekologisk lantbruk lätt få för sig att det var just i skyttegraven som forskarna på SLU kände sig allra mest bekväma. Därför kändes det ju spännande när SLU i början av december bjöd in till debatt om ekologisk odling och hållbar utveckling där de flesta av kombattanterna (på rektors order och i försoningens tecken?) var närvarande. Har du inget bättre för dig på nyårsdagen så rekommenderar jag att du tar och tittar på föreläsningarna från seminariet som nu har lagts ut på nätet.

Frågan om hur vi ska kunna föda en växande befolkning på ett hållbart sätt i framtiden är ju minst sagt en brinnande viktig fråga. Detta poängteras inte minst av f.d. IFAD-presidenten Lennart Båge i hans introduktion. Mycket talar för att livsmedelsförsörjningsfrågan inom några år kommer att klättra rejält på den politiska dagordningen.

FAO förutspår att vi måste producera 70% mer livsmedel år 2050 jämfört med idag och att 90% av denna ökning ska komma från ökad produktivitet. Samtidigt som produktiviteten måste öka måste vi minska jordbrukets miljöpåverkan. "Producing more while impacting less" - som slagordet heter på engelska. Ökad produktivitet, minskad kväveutlakning, mindre påverkan på klimatet och en bibehållen biologisk mångfald. Är detta möjligt? Och är en omställning till ekologiskt jordbruk svaret?

- Personligen är jag minst sagt skeptisk: mitt intryck av ekologisk odling är att det mer handlar om "Impacting less (locally) while producing less". Vilket kan vara helt OK att ägna sig åt så länge man har ett överflöd av mat eller jordbruksmark, men kommer bli allt svårare att försvara etiskt ju mer framtiden liknar det av FAO utmålade scenariot. Om ni tittar igenom presentationerna från seminariet kommer ni att få höra (eller kunna tolka in) både några ja och några nej som svar på ovanstående frågeställning från forskarna på SLU.

Nu är ju inte jag något utpräglad kritiker av ekologisk odling heller - på vissa jordar och i vissa odlingssystem är produktiviteten jämförbar eller rentav bättre och där ser jag inget som hindrar att man även framledes producerar ekologiskt. Mitt eget recept på framgång heter (som så ofta) pragmatism! Plocka godbitarna, oavsett från vilket odlingssystem de nu råkar komma, utför de åtgärder som krävs och det som har effekt för att öka produktiviteten och minska miljöpåverkan, bejaka såväl nya tekniker (som t.ex. modern växtförädling, eller biologisk bekämpning) som småskaliga lösningar, inför nya sätt att sluta kretsloppen, väg fördelar mot nackdelar etc. - men ha inte som utgångspunkt att ett problem ska lösas på ett på förhand givet sätt utan utvärdera alla åtgärder på ett vetenskapligt sätt.

Glöm inte heller bort fördelningsfrågorna eller att arbeta med drivkrafterna bakom behovet av ökande produktion: en ökande global befolkning som blir allt rikare och konsumerar allt större andel kött och mjölk. Om vi inte lyckas stävja befolkningsökningen så kommer vi år 2050, förutsatt att vi uppnår produktionsmålen, att snopet få konstatera att vi kommer att behöva fördubbla produktionen igen fram till år 2100.

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, jordbruk, framtid, ekologisk odling, hållbar utveckling, debatt, intressant