28 februari 2007

Dåliga nyheter för pillertrillare

DN rapporterar om en ny meta-studie som visar att dödligheten ökar om man inmundigar (för mycket) antioxidanter som kosttillskott.

Som vanligt ger DN ingen direktlänk till studien som de har hämtat stoffet ifrån så att initierade läsare lättare kan göra sin egen bedömning. Dock omnämns namnet på tidskriften så att man leta rätt på den. Dessa båda studier är det iaf det handlar om:

Bjelakovic, G., D. Nikolova, L.L. Gluud, R.G. Simonetti, and C. Gluud, Mortality in Randomized Trials of Antioxidant Supplements for Primary and Secondary Prevention: Systematic Review and Meta-analysis. JAMA, 2007. 297(8): 842-857.

Bjelakovic, G., D. Nagorni, A. Nikolova, L.L. Simonetti, Bjelakovic, M. and C. Gluud, Meta-analysis: antioxidant supplements for primary and secondary prevention of colorectal adenoma. Alimentary Pharmacology & Therapeutics, 2006. 24 (2): 281–291.

Följande kan man konstatera utifrån abstract: om man tar hänsyn till konfidensintervallet är den ökade risken att dö i förtid jämfört med dem som inte tog kosttillskott alltså 2-11% för betakaroten, 10-24% för vitamin A och 1-7% för vitamin E. C-vitamin visade sig dock inte ha någon effekt på dödligheten - vilket väl kan lugna dem som stoppar likt mig brukar stoppa i sig det när de blir förkylda.

Om C-vitamin verkligen har någon effekt på förkylningar låter jag vara osagt - det finns kanske anledning att återkomma till det vid något senare tillfälle (får läsa på lite).

Den som främst har förespråkat det där med C-vitaminer för att bota förkylningar och cancer och lite av varje är ju f.ö mannen till vänster: Linus Pauling.

Hans övertolkningar av vitaminernas nyttigheter är något som förmodligen fortfarande ligger till grund för att så många äter så mycket vitaminer helt i onödan idag. Med facit i hand kan vi konstatera att det finns all anledning att vara skeptisk till att stoppa i sig sådant som marknadsförs som mirakelmedel.

Men för att nyansera min analys något: det är förstås lika viktigt att inte övertolka vitaminernas onyttighet utifrån de här senaste studierna. Att t.ex. A-vitamin i genomsnitt ökar dödligheten hos dem som äter den som kosttillskott i västvärlden innebär ju inte att kosttillskott av A-vitamin kan vara väldigt viktiga i vissa U-länder. Enligt Wikipedia blir 250-500 000 (!) barn blinda varje år pga vitamin A-brist. Och att C-vitamin inte har någon effekt på dödligheten betyder ju inte heller att den inte har någon effekt på förkylningar.

Men den som stoppar i sig en vitamin-cocktail i förebyggande syfte varje morgon bör definitivt tänka om!

Andra bloggar om: , ,

25 februari 2007

Altruism på riktigt!

Jag var ute och klickade mig runt lite i den s.k. bloggosfären. Där ute hittade jag ett intressant inlägg på Danne Nordlings blogg: ”Apforskare falsifierar nationalekonomins grunder?” som i sin tur var en reaktion på en essä av Tor Wennerberg i DN: ”Moralen kommer först”. Detta inspirerade mig att också skriva ned några rader på temat altruism.

Essän i DN framför den synpunkten att mycket av vår mänskliga moral är medfödd medan Danne Nording vänder sig emot detta synsätt i flera av sina blogginlägg och rycker ut till försvar för den s.k. ”ekonomiska människan”, Homo economicus.

Ämnet altruism intresserar mig såsom varande biolog med en viss förkärlek för sociobiologiska förklaringsmodeller, och i synnerhet eftersom jag för något år sedan läste Tor Nørretranders intressanta bok ”Den generösa människan”, i vilken han avhandlar hur evolutionen har kunnat gynna mänskliga egenskaper som osjälviskhet, generositet etc. och i vilken han dessutom, redan i bokens första kapitel, sågar begreppet Homo economicus[1]. Men vara hur det nu vara månde med användbarheten av det begreppet i ekonomiskt modellerande, det där får ekonomerna pyssla med, jag är mer intresserad av de biologiska aspekterna och filosofiska implikationerna av begreppet altruism.

En altruistisk handling definieras av biologer ungefär som ”en handling som kostar för den som utför den och som gynnar någon annan”. ”Kostar” betyder på biologspråk minskad fitness (=minskad överlevnadschans). Det kan alltså handla om att kasta sig ut i en strid fors för att rädda någon som håller på att drunkna, eller mer blygsamt om att dela med sig av sin mat till någon som hungrar.

Man skiljer mellan flera olika typer av altruistiska mekanismer som kan samverka på mer eller mindre intrikata sätt: släktskapsaltruism (jag hjälper mina nära släktingar eftersom de delar en del av mina gener), reciprok altruism (= ömsesidig altruism; ungefär: jag hjälper dig – du hjälper mig), indirekt reciprok altruism (ungefär: jag hjälper dig – det förbättrar mitt rykte i samhället – tredje part hjälper mig), altruistisk bestraffning (ungefär: jag hjälper inte dig – det försämrar mitt rykte – tredje part hjälper inte mig) [2, 3].

Historiskt har det varit svårt att kunna förklara varför evolutionära mekanismer skulle gynna andra altruistiska egenskaper än släktskapsaltruism. Detta beror enligt Nørretranders till stor del på att man har diskuterat evolution endast i termer av naturlig selektion (den starkaste överlever och för vidare sina gener) och inte tagit hänsyn till den (ibland sorgligt nog bortglömda) sexuella selektionen. Det är viktigt att inse att individer med ”ett gott rykte” inte bara har större chanser att få hjälp med överlevnaden, de har också större chanser att bli utvalda som partner. Det har alltså ur ett genetiskt/evolutionärt perspektiv funnits åtminstone dubbla anledningar att agera osjälviskt. Jag hyser inget (eller åtminstone mycket litet) tvivel om att osjälviskhet och moraliska värderingar till viss del (förmodligen stor del) är nedärvda.

Men handlar det om riktig altruism? – Många som debatterar ämnet altruism tar den biologiska förklaringsmodellen till intäkt för att hävda att det inte existerar något ”verkligt” osjälviskt beteende och att människan är i grunden egoistisk eftersom hon ju alltid agerar för att gynna sina egna gener. Detta illustrerar bara att de inte har förstått den grundläggande skillnaden mellan genotyp och fenotyp och att de inte förmår skilja mellan de biologiska och psykologiska betydelserna av begreppet altruism.

Ur biologisk synvinkel kan det inte finnas någon egentlig osjälviskhet – det är riktigt, gener kan ju inte vara osjälviska, eller för den delen själviska – Richard Dawkins boktitel till trots. Det är bara medvetet fattade beslut som kan dömas som själviska eller osjälviska, och att hävda att altruistiska handlingar är själviska implicerar alltså att den altruistiske först skulle göra en liten sannolikhetskalkyl för att uppskatta om handlingen gynnar generna innan han/hon beslutar sig för att hjälpa till.

Ett sådant kalkylerande skulle kanske passa en Homo economicus men knappast mig eller för den delen majoriteten av mänskligheten!

När man hjälper andra så kanske det indirekt hjälper ens chanser att överleva eller att få reproducera sig – visst – men vem hjälper egentligen andra med baktanken att det skulle gynna ens egna gener någon gång i en avlägsen framtid? Ytterst få skulle jag tro – det finns alltså inget som utifrån en biologs perspektiv talar emot att människor kan agera på ett genuint osjälviskt sätt - snarare tvärtom!

1. Nørretranders, T., Den generösa människan. 2003: Bookhouse Publishing AB.

2. Fehr, E. and U. Fischbacher, The nature of human altruism. Nature, 2003. 425: p. 785-791.

3. Nowak, M.A. and K. Sigmund, Evolution of indirect reciprocity. Nature, 2005. 437: p. 1291-1298.

Andra bloggar om:

filosofi, forskning, vetenskap

24 februari 2007

Tar det lugnt

Det är lördag och jag är hemma och tar det lugnt. I linje med detta spelar jag också Dungens platta "ta det lugnt" i bakgrunden.

"Dungen" är i mitt tycke kanske Sveriges bästa band just nu (nåja, band och band...), och deras folkrockpsykedelia hör till det som kanske snurrar oftast i min skivspelare.

Upptäckte med en viss tillfredställelse att de snart ska släppa en ny platta, betitlad "Tio bitar". Återstår att se om den håller samma störtsköna klass som föregångaren. Här kan man ladda ned ett smakprov: "Gör Det Nu" i MP3-format.

22 februari 2007

"Der Mensch ist was er isst"

...hävdade redan Feuerbach. Och jag måtte ha satt i mig alltför mycket lättuggad föda i mina dar - jag har i alla fall märkligt svårt för att diskutera de något mer svårtuggade kunskapsteoretiska tankeströmningarnas betydelse för min dagliga forskargärning. Feuerbachs genetiska materialism är ju t.ex. något som man skulle kunna tänkas sympatisera med som naturvetare - men vad har mitt eventuella omfattande av dylika vänsterhegelianska ideal för praktisk betydelse i min synnerligen tillämpade forskning? - Det frågar jag mig - och svara mig måste jag nog göra om jag ska få färdigt min uppsats...

Har för övrigt beslutat mig för att placera den här bloggen på kartan.

18 februari 2007

Vetandets villkor

I helgen har jag bitit i det sura äpplet och tagit itu med en uppgift som jag har undvikit alltför länge - och vars ofullbordande nu ett slag har hindrat mig från att ta ut min doktorsexamen.

Vad nu? Ni trodde att jag redan hade tagit ut min doktorsexamen?

- Eh, nej, alltså inte: skrivit doktorsavhandling och disputerat och så det har jag ju gjort, men min examen är också beroende av att jag uppfyller fakultetens krav på kurspoäng - och där är det tyvärr inte samma solskenshistoria...

Här drömmer jag mig tillbaka till mitt första år som doktorand och den där dagen (jag hade kunnat skriva den där ödesdigra dagen - men även om det låter bra så stämmer det tyvärr inte riktigt med min filosofiska övertygelse så jag skriver inte så) då jag beslöt mig för att gå kursen Sannolikhets- och vetenskapsteori 5p.

För att få ut de fem kurspoängen skulle jag förutom att klara av en examen i sannolikhetslära, läsa tre böcker: "Vetenskapen och förnuftet" av Georg Henrik von Wright; "Den vetenskapliga revolutionens struktur" av Thomas Kuhn och "Märk världen" av Tor Noerretranders, och dessutom skriva en uppsats om ca 20 sidor där jag skulle ställa stokastik, determinism och naturens komplexitet mot varandra. Pust…

Det hela visade sig dock vara en något övermäktig uppgift för mig som ju dessutom som nybliven doktorand förväntades jobba lite grann med mitt eget forskningsprojekt. Jag hoppade tentan och sköt upp skrivandet av den där uppsatsen. Men böckerna läste jag. Och där hade historien kunnat stanna.

Om det inte hade varit som så att det visade sig, när jag så småningom började närma mig disputationen, att jag hade kort om poäng (fakulteten kräver att man har 30 p forskarutbildningskurser) – så jag tänkte att jag, som ju faktiskt hade lagt ned en massa tid på den där kursen, ju borde få ut åtminstone några poäng.

Det låter i mina öron inte helt orimligt – i synnerhet om man betänker att den normala praxisen för en litteraturkurs är att man får ungefär 1 p per 100 sidor och om man betänker att jag ju hade läst betydligt mer än så (och även om Kuhns bok är ganska tunn så är den ju ingen lättviktare direkt).

När jag frågade den ansvariga läraren om detta med att få ut några poäng så fick jag en ny uppgift: att läsa ”Vetandets villkor” och att skriva en 5-sidors uppsats om bokens budskap och vad det har för relevans för mig i min forskning – för detta utdelas enligt löfte 2 p – som råkar vara precis vad jag saknar för att uppnå mina trettio.

Så här sitter jag nu och försöker tota ihop något någorlunda koherent – vilket inte är helt lättotat med tanke på att boken ju ger en översikt av tankeströmningar och filosofer från Thales till Nietzsche (jag kan upplysa den filosofiskt oskolade om att det alltså rör sig om ett ganska vitt spann av idéer) – och dessutom inte har något helt solklart "budskap". Jag har läst boken två gånger nu och dessutom suttit i princip hela helgen – men än så länge har jag bara plitat ned stödord.

Det kommer alltså inte precis bli de mest lättförtjänta 2 poängen som jag har förvärvat i mina dar, men jag hyser gott mod om att få min uppsats färdig inom de närmsta dagarna och sedan kunna plocka ut min sköna examen. Om inte annat så har jag ju iaf blivit lite beläst på kuppen.

Boken som sådan är ju dessutom inte så pjåkig - den ger en ganska god överblick över filosofins historia - men det snabbaste sättet att få lite koll hittar man nog ändå här:

12 februari 2007

Ny dator - nya tag

Satte upp den nya datorn på jobbet idag - ser fram emot att få jobba med en snabb och välfungerande dator ett slag. Och med en stor 20-tums widescreen-skärm dessutom - kan ju bara bli bra...

Om den inte blir stulen direkt igen förstås - någonstans när man ju ändå en misstanke om att stölden av min gamla dator kanske främst var tänkt som ett välvilligt (nåja) incitament för mig att ställa fram mer godis i skyltfönstret.

- Men lika enkelt är det inte att förse sig längre: handtagen på fönstrens insida har skruvats bort och datorn och skärmen har låsts fast i ett par solida fjärrvärmerör och i varandra medelst stålvajer. Vi får se om det hjälper.

- Gör det inte det så har jag också investerat i en extern hårddisk för att se till att jag alltid har en egen säkerhetskopia av mina filer vid sida om institutionens backup-system. - Backupsystemet som visserligen fungerade men hade en del irriterande brister som att inte klara av åäö i filnamnen och som att skapa innehållslösa dubbletter till alla mina filer...

Har förövrigt just lärt mig vad "pinga" betyder - tänkte prova det nu...

09 februari 2007

Nytt utseende

...har det blivit så smått på den här sidan - men också på mig. Såhär ser jag ut nuförtiden:










Jag blev uppmanad att sätta upp ett nytt foto på anslagstavlan vid institutionens entré (det gamla som hängde där var väl åtminstone 5 år gammalt) - det var visst ingen som kände igen mig längre.

Det är väl lika bra att uppdatera i blogger-profilen också när man ändå håller på...