13 april 2008

Kan man vara både rik och miljövänlig?

Post 6 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"

I min förra post i serien avhandlade jag sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljö på ett teoretiskt plan – nu har det blivit dags för praktiken. Hur ser det egentligen ut här i världen – är rika länder bättre eller sämre på miljö än fattiga länder? Hur ser det ut i Sverige – är vi så bra på miljöfrågor som vi ofta vill låta påskina? Och hur ser utvecklingen ut, vilka är tendenserna – är vi på väg åt rätt håll? Vad säger oss statistiken och den senaste forskningen på området?

Vi börjar väl med att avhandla utvecklingen i här hemma? Jag har ställt samman vad jag har hittat av offentlig statistik relevant för diskussionen om hållbar utveckling och tryckte in allt i samma kanhända något för plottriga figur:

















Figur
1. Sveriges tillväxt, utveckling, växthusgasutsläpp, ekologiska fotavtryck och ekologiska bärkraft – utveckling över tid. Observera att HDI-värdena och utsläppen av växthusgaser är viktade för att passa in i figuren på ett bra sätt! Siffrorna på BNP i fasta priser relaterade till 1980 års nivå och folkmängd kommer från statistiska centralbyrån. Skattningen av det ekologiska fotavtrycket och den biologiska bärkraften är hämtat från ”Redefining progress” och är uträknat mha. Ecological Footprint 2.0. Tillvägagångssättet skiljer sig från det tillvägagångssätt som har använts av t.ex. Global Footprint Network” för att räkna ut ekologiska fotavtryck och som också WWF använder i deras ”Living Planet Reports”. Resultatet skiljer sig också markant mellan dessa olika sätt att räkna både vad gäller mängden globala hektar (gha) och när det gäller något så fundamentalt som om bärkraften är större eller mindre än fotavtrycket. Trenderna i utvecklingen är dock ungefär de samma. En genomgång av vad som skiljer de olika sätten att skatta ekologiska fotavtryck finner den intresserade här. Siffrorna på utsläpp av växthusgaser kommer från Naturvårdsverkets hemsida. Human Development Index (HDI) är hämtat från UNDP och ESI-värdena kommer från SEDAC.


Som vi ser i figuren så har Sverige haft en relativt gynnsam ekonomisk utveckling under tidsperioden. Krisen i början på nittiotalet syns visserligen som en liten svacka i kurvan men sedan dess har vi haft en mer eller mindre konstant tillväxthastighet. Vi tycks också ha haft en gynnsam utveckling när det gäller Human Development Index som stigit från 0,87 år 1975 till 0,96 år 2005 (dvs. från 87-96 i figuren ovan) – Sverige rankades på plats sex i världen år 2005 när det gäller mänsklig utveckling.


Utsläpp av växthusgaser

Utsläppen av växthusgaser per capita har tydligt minskat från nittiotalets början och fram till idag. Vissa forskare anser också att Sveriges utsläpp av koldioxid följer ett typiskt EKC-mönster och att våra utsläpp därför kommer att fortsätta att minska framöver utan att politiska åtgärder vidtas [1]. Personligen är jag dock mer än skeptisk till detta antagande och till EKC-begreppet som helhet. Det är också värt att notera att siffrorna över växthusgasutsläppen i figuren ovan är produktionsbaserade och inte konsumtionsbaserade – det finns därför skäl att fråga sig hur stora Sveriges utsläpp av växthusgaser är egentligen. Det är därför också svårt att veta säkert om minskningen representerar en verklig minskning och inte en export av koldioxidutsläpp utomlands. Vissa forskare hävdar att internationell handel inte har spelat någon roll för nedgången utan att förklaringen står att finna i ändrade konsumtionsmönster, energieffektiviseringar och ändrad energiförsörjning [2] medan andra tvärtom menar att Sverige (liksom många andra rika länder) exporterar en stor del av sina utsläpp [3] – något som jag har rapporterat om tidigare.

Analyser har också visat att en stringentare lagstiftning när det gäller utsläpp av växtsgaser inom EU har lett till en ökad handel med ”energiintensiva varor” – dvs. koldioxidutsläppen exporteras i enlighet med vad som brukar kallas ”Pollution Haven Hypothesis” [4]. Det finns därför anledning att misstro att internationella avtal på klimatområdet kommer att vara framgångsrika om inte alla länder är med på noterna.

Det bästa sättet att skaffa sig en uppfattning om hur ekonomisk välfärd och utsläpp av växthusgaser hänger samman är ju naturligtvis att plotta upp dem mot varandra för att ta sig en liten titt. Det har jag gjort för koldioxid i några figurer:



















Figur 2.
Sambandet mellan koldioxidutsläpp per capita och ekonomisk inkomstnivå. De svarta prickarna är de länder som ingår i figur 4-6 nedan. Data gäller för år 2004 (CO2) och 2005 (GDP) och kommer från UNDP.

Som synes har rikare länder generellt högre utsläpp av koldioxid än fattigare länder. Sambandet är dock knappast linjärt utan utsläppens ökningstakt tycks avta vid högre inkomstnivåer. Om vi använder oss av ett köpkraftsjusterat välfärdsmått ser det dock något annorlunda ut:



















Figur 3. Sambandet mellan koldioxidutsläpp per capita och köpkraftsjusterad inkomstnivå. De svarta prickarna är liksom tidigare de länder som ingår i figur 4-6 nedan. Data gäller för år 2004 (CO2) och 2005 (GDP) och kommer från UNDP.

Här rätas kurvan plötsligt ut något och anledningen till detta är vad man brukar kalla för Penn-effekten. I rikare länder är nämligen också prisnivåerna högre – det är dyrare att konsumera i rika länder. Detta medför att i praktiken är rika länder inte lika rika och fattiga länder inte lika fattiga som det framstår som om man bara ser till deras inkomstnivå. Att använda sig av köpkraftsjusterade inkomstnivåer är därför högst motiverat om man studerar sambandet mellan ekonomi och någonting annat – och särskilt så om man misstänker att konsumtion spelar roll för det man än intresserad av.

Men i Figur 3 ovan rör det sig ju fortfarande om produktionsbaserade uppskattningar av koldioxidutsläppen och inte konsumtionsbaserade uppskattningar. Hur förändrar det kurvans utseende månne? – Ja, här har jag tyvärr ett mer begränsat dataset att tillgå – bara de värden som presenterades i [3] (dvs. de svarta prickarna ovan) – men vi provar väl?















Figur 4
. Sambandet mellan utsläpp av koldioxid per capita och ekonomisk inkomstsnivå för 31 länder. Den svarta pricken är Sverige. Data från [3].
















Figur 5
. Sambandet mellan utsläpp av koldioxid per capita och köpkraftsjusterad ekonomisk inkomst för 31 länder. Den svarta pricken är Sverige. Data från [3].
















Figur 6. Sambandet mellan en konsumtionsbaserad skattning av utsläpp av koldioxid per capita och köpkraftsjusterad ekonomisk inkomstnivå för 31 länder. Den svarta pricken är Sverige. Data från [3].

Som framgår av figurerna så medför ju båda stegen – från GDP per capita till köpkraftsjusterad GDP per capita (Figur 4→5) och från produktionsbaserad till konsumtionsbaserad uppskattning av koldioxidutsläppen (Figur 5→6) att intrycket av att inkomstnivå och utsläppsnivåer är intimt sammankopplade stärks. Och knappast någon skulle väl vilja hävda att utseendet på Figur 6 liknar ett inverterat U – snarare tycks sambandet mellan koldioxidutsläpp och inkomst vara i det närmast linjärt.

Men hur stor är då Sveriges globala påverkan när det gäller utsläpp av koldioxid? Ja, även om våra utsläpp räknat per capita är relativt höga så är vår påverkan såklart relativt liten räknat i absoluta tal – helt enkelt eftersom vi är ett så litet land. Stora ekonomier som t.ex. USA och Kina har de överlägset största utsläppen (Figur 7).



















Figur 7
. Sambandet mellan utsläpp av koldioxid och gross domestic product GDP för 170 av världens länder. Särskilt utmärkta är Sverige som återfinns som en svart cirkel nära origo (svårt att se) och dessutom länderna med högst utsläpp USA (svart fyrkant), Kina (gul fyrkant), Ryssland (orange triangel), Indien (blå cirkel) och Japan (röd cirkel). Data kommer liksom tidigare från UNDP.


Ekologiska fotavtryck/resursförbrukning

Om vi återgår ett slag till Figur 1 så ser vi att våra (svenska) ekologiska fotavtryck ökade fram till 1980 ungefär varpå de snarast tycks ha minskat något. Om man får tro dessa siffror så tycks vi alltså inte ha ökat vårt behov av landyta trots att vi har blivit rikare – och detta är ju ganska anmärkningsvärt särskilt om man betänker att sambandet mellan storleken på det ekologiska fotavtrycket och den ekonomiska välfärden också är i det närmast linjärt (se min förra post i serien). Kanhända finns det här en skillnad mellan de olika sätten att räkna ut ekologiska fotavtryck?

Även om storleken på det ekologiska fotavtrycket tycks minska något så kan man ju notera att det fortfarande är ungefär dubbelt så stort som landets egen biologiska bärkraft. Trots att vi är ett folk som är relativt välsignade med naturresurser per person så är vi alltså klart beroende av att utnyttja biologiska resurser i andra länder. Här finns det dock definitivt en skillnad mellan de olika sätten att räkna ut fotavtryck och bärkraft – enligt det ursprungliga tillvägagångssättet så är Sverige faktiskt ett av få länder som har en biologisk bärkraft som överstiger arealen på vårt fotavtryck. Utifrån ett globalt rättviseperspektiv är dock vårt fotavtryck helt klart alldeles för stort även enligt detta sätt att räkna. Sverige rankades år 2006 på en föga smickrande åttonde plats på listan över länders ekologiska fotavtryck per capita – och om alla förbrukade lika mycket resurser som vi skulle vi behöva 3,4 jordklot!

Hur ser då utvecklingen för de ekologiska fotavtrycken ut på en global skala? Svaret på den frågan är tyvärr att de har blivit allt större över tid.















Figur 8
. Human Development Index plottat mot kvoten mellan nationella fotavtryck per capita och den globala biologiska bärkraften per capita. Dvs. skalan på X-axeln kan i princip tolkas som antal jordklot som skulle behövas för att långsiktigt försörja oss om alla levde som människorna i de respektive länderna. Strecken (som kan vara svåra att se) indikerar hur länderna har utvecklats mellan 1975-2003. Figuren kommer från [5].

Figur 7 är något svårtolkad – det är mänsklig utveckling på Y-axeln mot kvoten mellan resursförbrukning och biokapacitet på X-axeln. Länder med hållbar utveckling definieras av författarna som länder som befinner sig i eller strävar mot att befinna sig i den grå kvadranten i det vänstra övre hörnet i figuren dvs. relativt högutvecklade länder med en resursförbrukning som är ekologiskt långsiktigt hållbar. I den grå kvadranten befinner sig bara ett land: Cuba – vad man nu ska dra för slutsatser av det – kanske är det handelsembargot som har hämmat den ekonomiska tillväxten där?

Notera kan man att många av de redan relativt högutvecklade länderna har skjutit iväg som små raketer rakt åt höger utan att röra sig så mycket uppåt medan många av de relativt lågutvecklade länderna har rört sig främst uppåt (dvs. mänsklig utveckling utan ökad resursförbrukning). Innan man drar alltför stora växlar på detta så måste man såklart betänka att det finns många aspekter av mänsklig utveckling som inte täcks in av Human Development Index – det torde dock finnas utmärkta möjligheter för innevånare i länder som ligger på en resursförbrukning av 5-6 jordklot sisådär att minska sina fotavtryck utan att tappa i livskvalitet.

En analys av den globala resursförbrukningen visar att även om vår produktion har blivit effektivare relativt sett så överskuggas detta av den så kallade skaleffekten (som jag ju var inne på i min förra post). Från 1980 till 2002 ökade vår globala resursförbrukning med ca en tredjedel i absoluta tal. Extraktion av metaller och mineraler har ökat disproportionerligt mycket 56 % respektive 40 % [6].

Storleken på de ekologiska fotavtrycken är ju en sak – men om man nu har ett stort fotavtryck så kan det ju vara läge att fundera över vem det är man trampar på egentligen. Det finns det de som har gjort [7]. Rika länder ”trampar” (inte helt oväntat) i större utsträckning på fattigare länder än tvärtom.















Figur 9. Illustration av resultaten från [7] som har försökt kvantifiera hur stor påverkan länder i olika inkomstgrupper har på varandras miljö. Bilden har jag plockat från följande pressmeddelande.

Environmental performance index
Tillbaka till Figur 1 – där finner vi också några punkter angivna med Environmental Sustainability Index (ESI). ESI är ett kompositindex som räknade ut mellan åren 1999-2005 – men som numer har vidareutvecklats till ett Environmental Performance Index (EPI) istället. Tidsperioden är något för kort för att vi ska kunna dra några säkra slutsatser angående några trender för Sveriges vidräkning. I båda indexen rankas dock Sverige mycket högt – på tredje plats i världen i 2008 års EPI-ranking t.ex.

Hur ser då sambandet mellan EPI och ekonomisk välfärd ut?















Figur 10. Sambandet mellan Environmental Performance Index (EPI) och köpkraftsjusterad GDP per capita. Den svarta cirkeln är Sverige.

- Jo, sambandet är positivt. Dvs. ju rikare desto bättre – även om skillnaden mellan mycket rika och bara lite rika länder inte tycks vara särskilt stor, det räcker med att vara ett medelinkomstland således. Riktigt fattiga länder är dock konsistent lägre rankade.

Det tycks alltså föreligga i stort sett ett motsatsförhållande mellan EPI och utsläpp av koldioxid och ekologiska fotavtryck. Vad mäter då EPI egentligen frågar man sig? – Jo, lite av varje – en mängd variabler ingår och viktas enligt följande: ”environmental health” ges 50 % vikt och detta består i sin tur av 12,5 % av vattenförsörjningens effekter på mänsklig hälsa, 12,5 % av luftföroreningars effekter på mänsklig hälsa och 25 % av något som kallas ”environmental burden of disease” som tydligen är detsamma som WHO:s ”disability adjusted life years”. De resterande 50 % består av ”ecological vitality” som delas in i klimatpåverkan (25 %), luftkvalitet (2,5 %), vattenkvalitet (7,5 %), skyddade miljöer (7,5 %) och produktiva naturresurser (fiske, jordbruk, skogsbruk; 7,5 %) – vart och ett vidare uppdelade i mindre delar – för detaljer rekommenderar jag läsning av rapporten. Att notera är att utsläpp i och hantering av den lokala miljön som påverkar människors hälsa ges stor vikt – medan många av de mått som ingår i indexet ges relativ liten vikt.

Korrelationen mellan subkomponenterna och själva indexet varierar. Environmental health korrelerar ganska starkt (0,90) till EPI medan korrelationen mellan ecological vitality och EPI är ganska svag (0,29). Vissa subkomponenter, som t.ex. luftkvalitet och skyddade miljöer korrelerar inte alls till slutresultatet. Min tolkning är därför att EPI främst mäter hur bra ett land är på att hantera frågor som vattenförsörjning, sophantering, hur stark lagstiftning man har i fråga om utsläpp av hälsoskadliga ämnen etc.

Man kan reflektera över om skärpta regler på miljöområdet och en god ”environmental health” kommer med ekonomisk tillväxt eller om de tvärtom är en del av en allmänt god social infrastruktur - som i sin tur min lärobok i makroekonomi för fram som en av förutsättningarna för hög ekonomisk tillväxt [8].


Sammanfattning


Sverige tycks ha en relativt liten miljöpåverkan i absoluta tal globalt sett – detta beror till stor del på att vi är så få.

Svenskarna själva är nämligen inte särskilt miljövänliga. Vi har visserligen sett en positiv utveckling med minskande utsläpp och minskad resursförbrukning men har fortsatt (för) stora ekologiska fotavtryck och stora utsläpp av koldioxid per capita i en global jämförelse.

Detta beror i sin tur på att vi är så rika – de i stort linjära sambanden mellan rikedom och resursförbrukning och rikedom och koldioxidutsläpp tycks otvetydiga.

Däremot är vi liksom andra rika länder bra på att värna om vad som kallas "environmental health". Sverige karakteriseras av drickbart kranvatten, bra sophantering och ren luft. Man kan dock fundera över om vi har en god närmiljö eftersom vi är rika eller om vi har det eftersom vi har en väl fungerande social infrastruktur vilken i sin tur har lett till att vi blivit rika – förmodligen är det lite av varje.

Utvecklingen i världen tycks ha varit på väg åt fel håll när det gäller resursförbrukning och koldioxidutsläpp under en längre tid. Positivt är dock att många fattiga länder uppvisar stigande HDI-värden samtidigt som deras ekologiska fotavtryck inte ökar nämnvärt. Negativt är att rika länder tycks ha ökat sin resursförbrukning på ett disproportionerligt sätt.

Rika länder exporterar en del av sin miljöpåverkan – både koldioxidutsläpp och ekologiska fotavtryck till fattigare länder - därför är det viktigt att använda sig av konsumtionsbaserade skattningar av länders miljöpåverkan för att ge en rättvisande bild.

Min analys indikerar på det hela taget att global miljöpåverkan i mångt och mycket är konsumtionsdriven. Dvs. läget förvärras om människorna a) blir fler eller b) blir rikare. Därför är det svårt att tro att lösningen på våra problem är att vi ska tillväxa oss ur dem - snarare ligger det nog någonting i följande citat från [6]:

"Taking into account that many developing countries will further expand their physical basis in the future to cover at least basic needs, a change in global production and consumption patterns will be necessary to achieve sustainable global development. Particularly the wealthiest regions of the world are challenged to implement policies aimed at dematerialisation, since they are responsible for a disproportionate share of global resource extraction and use in relation to their population."


Referenser

  1. Kriström B & Lundgren T. 2005. Swedish CO2-emissions 1900-2010: an explanatory note. Energy Policy 33: 1223-1230.
  2. Kander A & Lindmark M. 2006. Foreign trade and declining pollution in Sweden: a decomposition analysis of long-term structural and technological effects. Energy Policy 34: 1590-1599.
  3. Peters G P. & Hertwich E G. 2008. CO2 embodied in international trade with implications for global climate policy. Environmental Science & Technology. 42: 1401-1407.
  4. Cave L A & Blomquist G C. 2008. Environmental policy in the European Union: fostering the development of pollution havens? Ecological Economics. 65: 253-261.
  5. Moran D D, Wackernagel M, Kitzes J A, Goldfinger S H & Boutaud A. 2008. Measuring sustainable development – Nation by nation. Ecological Economics 64: 470-474.
  6. Behrens A, Giljum S, Kovanda J & Niza S. 2007. The material basis of the global economy Worldwide patterns of natural resource extraction and their implication for sustainable resource use policies. Ecological Economics 64: 444-453.
  7. Srinivasan U T et al. 2008. The debt of nations and the distribution of ecological impacts from human activities. PNAS 105: 1768-1773.
  8. Fregert K & Jonung L. 2007. Makroekonomi : teori, politik & institutioner. Andra reviderade upplagan. Studentlitteratur, Pozkal, Polen.
I den sista posten i serien om hållbar utveckling hade jag tänkt reflektera lite grann över vad som måste till för att Sverige och världen i stort ska utvecklas åt rätt håll framöver - jag måste dock fundera och läsa vidare lite grann först så det dröjer nog ett slag innan den posten kommer.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , intressant

3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Tack för intressanta bloggposter om ekonomi. Jag väntar på fortsättningen med spänning.

En kommentar: "...the wealthiest regions of the world are challenged to implement policies aimed at dematerialisation" syns när mer konsumtion går över från varor till tjänster i välmående länder. Kan man övertala folk att ägna sig åt resurssnål yoga hemma i köket i stället för att bränna iväg på miljöskadliga flygresor till tropikerna skulle vore mycket vunnet. Här är väl problemet att affärsintressena för att inte dra ner på materiell konsumtion är oerhört starka och de har politikerna med sig. Motståndet är alltså formidabelt.

Lucas Carlsson sa...

Tack för en mycket genomarbetad och intressant bloggpost!

Jag undrar hur sambandet mellan skattetryck och ekologistfotavtryck ser ut.

Energiskatter och koldioxidskatter borde ju i alla fall ha minskat den svenska fossilkonsumtionen något.

Lunken sa...

Mycket insiktsfull artikel. Me like!