Fiolspel, forskning och fågelskådning

Mellan mina båda poster (1 och 2) om isläget i Arktis hann jag med att fara iväg på lite semester. Var en sväng på Gotland där en kusin till mig gifte sig i en vacker vigselceremoni ute på Högklint strax söder om Visby.

Fiolspelet
Det som kanske inte var riktigt lika vackert som själva ceremonin var mitt och brorsans framförande av Gotländsk brudmarsch på fiolerna när vi och brudparet tågade ut mot klinten. Själv hade jag inte hållit i min fiol på några år när jag blev tillfrågad om jag inte kunde tänkas ställa upp - så det blev till att ta till lite intensivträning efter själva avdammandet - fast höll i den gjorde jag ju faktiskt inte nu heller om man ska vara nogräknad. Jag valde istället att ta med mammas fiol till Gotland (hon äger nämligen en - men spelar knappast på den) som jag upplever har en lite mjukare och trevligare ton än min egen.

Fioler kan ju nämligen låta ganska olika beroende på hur och i vilka material de är tillverkade. Särskilt välljudande lär Cremonese-fiolerna från de gamla mästarna vara (t.ex. av släktet Stradivari). Vilket osökt leder mig in på att en ny studie i PLoS ONE har studerat skillnader mellan träkvalitet i sådana gamla fioler och moderna:

Stoel BC, Borman TM (2008) A Comparison of Wood Density between Classical Cremonese and Modern Violins. PLoS ONE 3(7): e2554. doi:10.1371/journal.pone.0002554

Författarna fann signifikanta skillnader när det gäller träets densitetsvariabilitet - dvs. det var större skillnad mellan de mätpunkter som hade högst respektive lägst trädensitet i de moderna fiolerna och alltså en mer homogen trädensitet i de äldre fiolerna. Författarna diskuterade det som skillnader mellan vårved och höstved (dvs. de ljusa och mörka partierna i årsringar) - även om det de egentligen använde var skillnaden mellan den 10:e och 90:e percentilen bland deras mätvärden som approximation av detta - vilket väl verkar ganska rimligt.

Vad denna skillnad i träkvalitet kan bero på och om det kan förklara skillnaden i ljud mellan fiolerna är oklart - mysteriet är helt klart inte löst! Jag har en hel del invändningar till hur studien är utförd. Det statistiska underlaget med fioler från två Cremonese-byggare och från tre stycken nutida amerikanska fiolbyggare är för det första tämligen begränsat och är knappast ett underlag som man kan dra några alltför långtgående slutsatser ifrån.

Författarna avfärdar att skillnader i klimat (dvs. där trädet som sedan blev fiolmaterial växte) skulle kunna ha någon påverkan på ljudet eftersom det inte finns någon skillnad i mediandensitet. Detta trots att skillnader mellan årstidsväxlingar - som man skulle kunna förvänta sig mellan t.ex. ett maritimt italienskt klimat (med förmodat mindre temperatursvängningar över året) och ett kontinentalt amerikanskt klimat (med förmodat större temperatursvängninar) ju mycket väl skulle kunna förklara att skillnaden mellan vår- och höstved blir mindre eller större - utan att det ger upphov till någon skillnad i mediandensitet. Det tycker åtminstone jag låter rimligt.

Att de sedan jämför ett antal flera hundra år gamla fioler med ett antal nyproducerade fioler är ju inte heller alldeles självklart så smart. Det ligger något i vad som skrivs i den enda kommentaren (hittills) till artikeln på PLoS hemsida. Att jämföra Cremonesefiolerna med ett par lika gamla men inte lika välljudande fioler hade nog varit ett bättre val - man kan inte utesluta att skillnaderna mellan vår- och höstved blir mindre med tiden... eller att ljudet blir bättre med lagring för den delen...

Fågelskådningen
Nå - vi passade ju även på att besöka lite andra platser på Gotland - bl.a. Stora Karlsö som jag varmt kan rekommendera er att spendera lite tid på - jag hade nog lätt kunnat stanna några dagar istället för de timmar jag fick på platsen. På ön skådade jag fåglar - grisslor, tordmular, skarvar och trutar fanns det flest av - men även en del andra modeller.

















En tordmule flög upp och satte sig nyfiket precis bredvid mig och poserade villigt för kameran.

















Sillgrisslorna stod upptravade på alla lediga klipphyllor och skrevor.

















Här och där på klipporna kunde man också få syn på några forskare som satt och räknade fåglarna.

Forskarna som satt på klipporna var jag allt för höjdrädd för att klättra ned och prata med - dessutom var det ju inte tillåtet för besökare att vistas där de var - men jag antar att de var en del av det här projektet som under flera år har kartlagt populationerna hos ett antal av öns fågelarter. Finns länkar till flera intressanta forskningsrapporter på projektets hemsida - ta en titt!

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, semester, fioler, bröllop, Gotland, Högklint, Stora Karlsö, sillgrissla, tordmule,

In stormy nights

Recenserade ju häromveckan två av de fem skivor jag beställde av Skivhugget tidigare i våras. Strax därefter kom faktiskt två skivor till med posten - för en gång skull levererade samtidigt - och jag känner att jag i konsekvensens namn borde yttra några ord även om dessa båda.

Först ut var ännu en skiva med Caravan – "In the Land of Grey and Pink" (beställde två stycken när jag ändå var i farten uppenbarligen) och mitt omdöme om den får bli att den är något tam - lite 60-tals-tillrättalagd sådär, rätt tråkig faktiskt - tror inte att jag kommer att lyssna på den mycket. Skivan jag skrev om häromveckan "For Girls Who Grow Plump in the Night" kändes då betydligt mer spännande.

För den andra skivan jag fick hem är väl "tillrättalagd" inte ett passande epitet. Ett lite dröjande "hmm, intressant..." passar bättre till Ghosts "In Stormy Nights". Ghost är ett psykedeliskt sinnat japanskt rockband/musikkollektiv med växlande besättning som framför en musik som gör varje musikkritiker lycklig och som har texter framförda på sluddrande lite obegriplig engelska och stundom, vilket är att föredra, på japanska.

Just den här skivan domineras av spår två "Hemicyclic Anthelion" som utgörs av 28 minuter renodlad musikmaterialism och som låter som soundtracket till någon dystopisk sci-fi. Detta spår fungerar som klangbotten för den ödesmättade repetitiva psykrock/folkrock som följer. Något att lyssna på för den som vill ha lite omväxling i hörlurarna eller bara vill känna sig lite trendig och finkulturell - knappast något man sätter på när man har gäster hemma.

Ännu bättre är förstås att skaffa plattan de släppte häromåret "Hypnotic Underworld" som också innehåller en del musikmaterialistiska avsnitt men betydligt mer njutbara sådana.

Jaha, då var det bara en skiva kvar då... har nästan för mig att det var en Ghost-skiva till... hmm, intressant...

Andra bloggar om: musik, caravan, ghost

All things must pass

Kändes som en ganska splittrad dag på jobbet idag.

I fredags blev jag klar med dataanalysen av en massa SIR-data som jag har suttit med ett bra tag nu - från det så kallade ORC-försöket. ORC står för organic residues in circulation och är ett försök som handlar om återföring av organiska restprodukter till åkermark och hur det påverkar faktorer som t.ex. skörd och mikrobiella funktioner, och SIR - för den oinitierade - står för substratinducerad respiration - vilket används som ett mått på mikrobiell biomassa i mark. I princip blandar man in glukos i jord och mäter hur mycket koldioxid som kommer ut - vilket ju låter enkelt nog. Men det är ett ganska tidsödande datatransformerande, scrollande i gigantiska excelark, "kurvfittande" och kinetiskt trixande innan man får ut sina data - iaf. om man har gjort många mätningar - vilket man har.

Hursomhelst, det där var jag alltså klar med - frågan var bara vad ska man ta itu med härnäst? Något laborativt, något av de där manuskripten man borde fila på, planera inför fältförsöken som snart ska gå av stapeln, läsa in några artiklar man borde ha läst för länge sedan - eller vad? Det blev som lätt kan förutspås något slags misch-masch av det hela - men nånting vettigt gjorde jag nog iaf. tror jag.

Morsan ringde också och larmade om att de hade varit och uppmätt 2-etylhexanol i hennes slöjdsal (hon är slöjdlärare) - hon bad mig kolla upp om det var farligt. En snabb koll i den vetenskapliga litteraturen visade att det mycket väl kan ge upphov till t.ex. astmatiska besvär eller huvudvärk vid tillräckligt hög koncentration - vilken koncentration det var i slöjdsalen var dock oklart. Men eftersom hon har jobbat i salen i två år och inte haft en enda sjukdag så var min bedömning att hon förmodligen inte skulle bli sjukare av att de hade varit där och mätt. Ska dock bli intressant att få höra vad det rör sig om för koncentration.

Fältförsök är det som sagt flera stycken på G. Är inblandad i ett fältförsök med sanering av PAH-förorenad jord från Uppsala resecentrum som förmodligen kommer att startas upp senare den här veckan - det är kanske inte är världens mest spännande forskningsstudie - men för att kompensera så är det iaf- gigantiskt stort - typ några hundra kubikmeter jord per försöksled... jag återkommer med en utförligare rapport...

Sen så är det banvallarna såklart - försök med bekämpningsmedel kommer att läggas ut på två banvallar nästa vecka. Ett rent utlakningsförsök och ett där vi testar ogräseffekterna av en del nya preparat - spännande är att det också ska läggas ut ett preliminärt försök med en bakterie som bryter ned bekämpningsmedel. Först sprutas banan med MCPA - sedan sprutas den med en MCPA-nedbrytare. Förhoppningen är att ogräsmedlet ska hinna ha sin effekt och sedan brytas ned riktigt snabbt så att det inte uppstår några problem med utlakning från banan. Vi får väl se hur det går...

Och om man skulle ta och försöka anknyta till det här blogginläggets rubrik också för att så att säga knyta samman påsen? - När jag kom hem låg det ett paket från skivhugget innanför dörren - den remastrade versionen av George Harrisons "All things must pass" som jag lyssnar på i detta nu. Nästan 3 timmar störtskön musik - den rekommenderas varmt!

Jag brukar beställa skivor från skivhugget ibland - jag hör till den krympande skaran som fortfarande köper CD-skivor - har inte riktigt förstått charmen med Mp3-formatet - förutom att man kan få tag på låtarna gratis då... - hursomhelst, det fungerar väl lite si och så med leveranserna - leveranstiden tycks vara i det närmast slumpmässig - men det passar mig faktiskt ganska bra.

Nu senast (för några veckor sedan) har jag för mig att jag beställde fem skivor - och nu har jag fått två stycken av dem (levererade var för sig) - den andra skivan var Caravans "For girls who grow plump in the night" som också är helt OK för den som likt jag är nere med proggig 70-talspsykedelia á la Genesis eller Yes - vilka de övriga skivorna var kommer jag inte ens ihåg längre - men desto gladare blir jag ju när de väl dimper ned i mitt brevinkast någon gång i framtiden...

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, fältförsök, 2-etylhexanol, George Harrison, skivhugget, Caravan

Bitvis riktigt bra

Vid hemkomsten från Hemavan så väntade Dungens nya skiva ”Tio bitar” – som jag så klart hade förbeställt - på mig innanför dörren. Den har snurrat i CD-spelaren sedan dess och även om den inte riktigt kommer upp i klass med föregångaren ”Ta det lugnt” så är det en riktigt bra platta. Alltid kul att lyssna på något som uppvisar en sådan musikalisk bredd som Gustav Ejstes alster gör.

Gustav är känd för sina usla texter – och även på Tio bitar bjuds vi en del av den varan: vad sägs t.ex. om en textrad som ”Fåglar flyttar, helt på vintern, när det blir för kaaallt…”? – Tur då att själva musiken samtidigt är både hårdrockssvängig och så folktonsvacker att allt får vara förlåtet. Men man förstår varför Dungens musik hittills varit populärare utomlands…

Framförallt tycker jag att det är skivans andra halva som riktigt lyfter och bjuder på ett par riktigt bra låtar t.ex. ”Ett skäl att trivas” och ”Svart är himlen” från vilken textraden ovan är hämtad, medan inledningsbitarna (med undantag av instrumentala ”Caroline visar vägen”) inte riktigt förmår engagera mig. Plattan som helhet innehåller dock lite för mycket (även för mig) av de tätt duggande dungentrummorna och lite för lite av själva psykdelen i folkrockpsyken. Den känslige lyssnaren bör också varnas för att Reine Fiskes ylande gitarr på spåret "Mon amour" närmar sig gränsen för vad som kan betecknas ligga inom det musikaliska området – men fyra skällande träskor av fem möjliga skulle jag nog dela ut om jag vore något slags recensent.

Lyssna in dig kan du göra på Jukeboxen på Dungens hemsida - där kan du också passa på att lyssna på lite låtar från de gamla plattorna.

Andra bloggar om: musik, Dungen

Stampa takten!

Kan inte låta bli att tipsa om lite mer folkrockpsyk att stampa takten till såhär på fredagskvällen.

Först går det på i samma spår som senast med den sköna sången "Festival" från Dungens "Ta det lugnt". Videon är i just det här fallet mer psykedelisk än själva låten - men trots det är ju låten helt OK.



Sen bjuder jag också ett litet smakprov på "Mylla" - ett band som jag just upptäckt, som också platsar någonstans i folkrockprogpsyk-träsket och som också snart ska ge ut ett album (sitt debutalbum) på Subliminal Sounds. Det tycks ju svänga ganska bra om dem också!



Andra bloggar om: musik, dungen, mylla

Tar det lugnt

Det är lördag och jag är hemma och tar det lugnt. I linje med detta spelar jag också Dungens platta "ta det lugnt" i bakgrunden.

"Dungen" är i mitt tycke kanske Sveriges bästa band just nu (nåja, band och band...), och deras folkrockpsykedelia hör till det som kanske snurrar oftast i min skivspelare.

Upptäckte med en viss tillfredställelse att de snart ska släppa en ny platta, betitlad "Tio bitar". Återstår att se om den håller samma störtsköna klass som föregångaren. Här kan man ladda ned ett smakprov: "Gör Det Nu" i MP3-format.