24 februari 2008

Kan tillväxt vara grön?

Post 5 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"

I min artikelserie har det blivit dags att komma fram till själva pudelns kärna – nämligen det där med tillväxten och dess eventuella grönhet. Är det tillväxten som skapar miljöproblemen eller är det tillväxten som ska frälsa oss – eller kan det kanske rentav vara så att tillväxten är både orsaken till och lösningen på våra problem? Faktum är att det tycks finnas många som anser det.

The environmental Kuznets curve
Den ekonomiska litteraturen är fylld av artiklar som beskriver och modelle
rar vad som brukar kallas ”the environmental Kuznets curve” (EKC) – en kurva formad som ett upp- och nedvänt ”u” som illustrerar förhållandet mellan miljöförstörande utsläpp och BNP per capita. Dvs. vid låga inkomstnivåer så ökar utsläppen i samma takt som den ekonomiska tillväxten men när man har nått upp till en viss inkomstnivå så stannar utsläppsökningen av och vidare tillväxt leder till att den åter vänder nedåt [1].


















Figur 1. En schematisk illustration av en environmental Kuznets curve.

Det finns en hel del teoribildning kring vad det är som förorsakar miljöförbättringen vid högre inkomstnivåer. De tre viktigaste förklaringsmodellerna anses vara: (1) strukturell förändring av ekonomin – först en industrialisering från en lantbruksbaserad ekonomi som leder till den initiala försämringen och sedan en gradvis ökning av antalet företag inom informationsintensiv industri och tjänstesektor vilket leder till förbättringen, (2) teknikutveckling – som leder till effektivisering, eller till specifika tekniska lösningar som minskar utsläppen och (3) idén om miljöförbättrande åtgärder som lyxkonsumtion – vid en högre inkomstnivå har vi också en högre utbildning och är mer medvetna om miljöproblemen samtidigt som vi också har mer pengar över att satsa på miljön [2].

Man anser generellt att utsläpp av föroreningar med en påtaglig lokal effekt kommer att vända vid en lägre inkomstnivå än utsläpp som har en mer diffus effekt (som t.ex. utsläpp av växthusgaser) och mycket av litteraturen handlar om att modellera vid vilken inkomstnivå man kan förvänta sig att vändpunkten ska inträffa för olika typer av utsläpp.

Kritik mot EKC:s vetenskapliga grund
Man skulle ju kunna tro att en teori som det skrivs så mycket om skulle ha en solid vetenskaplig grund – men så är inte fallet. De studier som har granskat den empiriska grunden för EKC-hypotesen finner litet stöd för att ekonomisk tillväxt per automatik skulle leda till en minskande miljöpåverkan vid högre inkomstnivåer [1,3,4]. (Däremot är man i stort enig om att ekonomisk tillväxt vid lägre inkomstnivåer leder till ökad miljöpåverkan.)

Kurvan för utsläpp av enskilda ämnen i enskilda länder kan ha ett EKC-puckelformat utseende – detta innebär inte att en sådan observation är generaliserbar för andra typer av miljöpåverkan eller för andra länder. Och även om utsläppen av ett ämne stannar på en viss nivå och/eller minskar samtidigt som ett rikt land upplever ekonomisk tillväxt (som t.ex. i fallet med Sverige och våra koldioxidutsläpp) innebär inte det att denna vändning är en följd av ekonomisk tillväxt.

Alternativa förklaringar till EKC
Ekonomisk tillväxt kommer ofrånkomligen att leda till ökad miljöpåverkan – ju större en ekonomi är desto större kommer också förbrukningen av
naturresurser och förnybara råvaror vara och desto mer avfall och föroreningar kommer skapas – detta brukar kallas ”scale effect”. Denna ökade miljöpåverkan motverkas av faktorerna listade ovan (teknikutveckling, strukturförändring) – och kanske är en bidragande orsak till varför man kan observera EKC-kurvor i vissa fall helt enkelt att rikare länder tillväxer lite långsammare än snabbväxande s.k. ”upphinnarländer” (som t.ex. idag länder i Sydostasien, Kina, Indien) vilket medför att de motverkande faktorerna kan överväga?

Ytterligare en förklaring till att ökningstakten för utsläpp ibland avtar i rika länder skulle kunna vara att de helt enkelt exporterar sina utsläpp till fattigare länder. Varför sker strukturförändringen i rika länders ekonomier – jo, därför a
tt tillverkningsindustrin flyttar utomlands [5]! Denna idé leder också till en annan viktig insikt nämligen att det kan vara ganska missvisande att studera vilka miljöförstörande utsläpp som orsakas av ett lands produktion – i den globala ekonomin vore det kanske mer relevant att studera vilka utsläpp som orsakas av ett lands samlade konsumtion [6]?

Teknikutveckling och rekyleffekt
Om teknikutveckling verkligen leder till minskad miljöpåverkan är också en hett omdebatterad fråga och detta är långt ifrån självklart. Det finns nämligen något som kallas för ”rekyleffekten” dvs. att en effektivisering äts upp av en ökad konsumtion till följd av minskade priser eller ökad realinkomst. T.ex. finns det en studie som visar på möjligheten att nettoeffekten av en 20-procentig ökning av energieffektivitet kan leda till ökade utsläpp av koldioxid från svenska hushåll [7]!

Finns en EKC för samlad miljöpåverkan?
Man kan notera att de flesta studier av EKC har fokuserat j
ust på utsläpp av atmosfäriska föroreningar (CO2, NOx, SO2) – främst pga. svårigheterna med att få fram bra data för andra typer av miljöpåverkan. Men de som läste min förra post i artikelserien inser nog att om man ser en minskning av utsläppen för dessa ämnen så innebär ju inte det nödvändigtvis att ett lands samlade miljöpåverkan minskar. Här kan det vara intressant att studera figur 2 (som jag har knåpat ihop för denna bloggpost) och fundera över om det inte tycks som om relationen mellan samlad miljöpåverkan (i detta fall mätt som ekologiskt fotavtryck) och inkomstnivå snarare är linjär än puckelformad.

























Figur 2
.
Ekologiska fotavtryck plottade mot GDP per capita för 139 av världens länder (ovan) och mot köpkraftsjusterad GDP per capita (nedan). Siffrorna på GDP per capita avser år 2005 och kommer från UNDP:s Human Development report och de ekologiska fotavtrycken är hämtade från Global Footprint Networks hemsida och avser år 2003. Vissa länder är särskilt markerade: Sverige (●), vars innevånare tycks ha precis så stort fotavtryck som man skulle kunna förvänta sig utifrån vår inkomstnivå, och så Luxemburg (∆) och Förenade Arabemiraten (□).

En fråga som man måste ställa sig om man tror på en ofrånkomlig EKC är hur mycket utsläpp av miljöförstörande ämnen man kan tolerera innan man når fram till den beryktade vändpunkten. Speciellt med tanke på att de EKC som man har observerat tycks inträffa vid relativt höga inkomstnivåer är detta ett problem. Om alla länder (varav majoriteten är relativt fattiga idag) ska tillväxa sig ifrån sina miljöproblem kommer den samlade effekten bli att miljön kommer att fortsätta försämras under överskådlig framtid. Även om man anser att EKC är en realitet finns det därför inte någon ursäkt för att inte vidta miljöförbättrande åtgärder!

Slutsatser
Ekonomisk tillväxt kan vara grön – åtminstone om man studerar vissa länder med ett begränsat fokus (precis som en ekonomisk recession också kan vara grön). Det finns dock ingen anledning att anse att ekonomisk tillväxt per automatik kommer att leda till en förbättring för miljön.

Efter denna lilla teoretiska genomgång så tror jag att vi är mogna att i nästa post titta lite närmre på hur utvecklingen ser ut i Sverige och i världen idag – är vi på väg åt rätt håll månne?

Referenser:
  1. Stern D I. 2003. The environmental Kuznets Curve. Internet Encyclopaedia of Ecological Economics. (pdf)
  2. Galeotti M. 2007. Economic growth and the quality of the environment: taking stock. Environment, Development and Sustainability 9: 427-454.
  3. Harbaugh W T, Levinson A & Wilson D M. 2001. Reexamining the empirical evidence for an environmental Kuznets curve. The Review of Economics and Statistics 84: 541-551.
  4. Li H, Grijalva T & Berrens R P. 2007. Economic growth and environmental quality: a meta-analysis of environmental Kuznets curve studies. Economics Bulletin 17: 1-11. (pdf)
  5. Suri V & Chapman D. 1998. Economic growth, trade and energy: implications for the environmental Kuznets curve. Ecological Economics 25: 195-208.
  6. Rothman D S. 1998. Environmental Kuznets curves – real progress or passing the buck? A case for consumption based approaches. Ecological Economics 25: 177-194.
  7. Brännlund R, Ghalwash T & Nordström J. 2007. Increased energy efficiency and the rebound effect: Effects on consumption and emissions. Energy Economics 29: 1-17.

Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant

7 kommentarer:

Magnus sa...

De fattigaste länderna - de länder där människor är hungriga - ligger mellan 0.5 och 4 medan rikare länder ligge mellan 4 och 8.

Jag tycker att det är helt rätt att lyfta upp de fattigare länderna på större "ekologiska fotavtryck", men samtidigt sker genom tekniska framsteg en rörelse där rikare länder minskar sina "avtryck". Detta vet vi, där vi sett att så gott som alla utsläpp i västvärlden som under senare decennier dramatiskt förändrats har minskat dramatisk! Vissa utsläpp har kanske bara halverats och enstaka utsläpp närmast stått stilla (t ex kanske NOx ?).


Jeg vet inte exakt hur avtrycken är mätta, men vi ska komma ihåg att marker kan förbättras och öknar blomstra, och att även det är ekologiska fotavtryck, medan socialistiska fattiga länder ibland förött sin natur i en blandning av ett ickefungerande till ingen nytta enormt resursförbrukande verksamhet med ekologiska katastroder som följd. God ekonomi och framför allt marknad ger positiva effekter.

Vilka är Zimbabwes avtryck just nu? Där är jordbruket helt kollapsat. Kanske miljövänligt, kanske mera läckage och/eller tendenser till ökenbildning?

Vi bör framför allt tänka humant. Hotet mot jorden, t ex från koldioxid, betraktar jag som närmast ofattbart överdrivet. Forskning visar t ex att CO2-halten styrs av temperaturen mera än av våra CO2-utsläpp. Se gärna denna artikel.

Harald Cederlund sa...

Siffror som kan vara av intresse är att världens genomsnittliga ekologiska fotavtryck uppskattas vara 2,2 gha per capita och att världens ekologiska bärkraft enligt detta sätt att räkna tycks vara 1,8 gha per capita. Dvs. vi har ett globalt "overshoot": vi utnyttjar för närvarande resurser motsvarande ca 1,2 planeter. Zimbabwes fotavtryck är uträknat till 0,9 gha per capita för 2003.

När det gäller hur man räknar ut ekologiska fotavtryck så råder jag dig att ta en titt på min förra post i serien om hållbar utveckling.

Ett långsiktigt hållbart utnyttjande av planeten skulle alltså kräva att de rika länderna reducerar sina fotavtryck ordentligt - i synnerhet om de fattiga länderna ska ges utrymme att utöka sina fotavtryck (vilket man ju kan sympatisera med).

Min lilla litteraturgenomgång visar att det inte finns någonting som tyder på att ekonomisk tillväxt i de rika länderna per automatik kommer att leda till att deras ekologiska fotavtryck minskar - snarare tvärtom!

Utsläpp av vissa ämnen har minskat drastiskt - t.ex. vissa bekämpningsmedel, PCB, freoner. Detta återspeglar punktinsatser, främst när det gäller lagstiftning och hänger inte samman med ekonomisk tillväxt. Andra ämnen har ökat t.ex. bromerade flamskyddsmedel, nonylfenol, koldioxid. Viktigt att inse är också att miljöpåverkan inte bara handlar om utsläpp - det handlar om resursförbrukning också.

Marknadsmekanismer kan hjälpa till - det tror jag personligen. Men bara om spelreglerna för marknaden sätts på ett vettigt sätt. Miljöförstörande verksamheter måste på ett transparent och undantagslöst sätt prissättas/beskattas utifrån hur mycket de påverkar miljön - först då finns de ekonomiska incitamenten för marknaden att utvecklas åt rätt håll.

När det gäller koldioxidutsläppen och deras jämviktsförhållanden så ber jag att få återkomma när jag har haft tid att läsa igenom din post.

Magnus sa...

Tack för svaret. Kom på att det även finns en undersökning som visar att de fattigaste länderna är sämst miljömässigt. Skillnadenkanske beror på hur människo- respektive biotopinriktade mått man har?!?

Ska läsa om ditt inlägg och svar och lite söka sätta mig in i detta med miljöbelastning närmaste dagarna.

Miljöstyrning är svårt och vissa ekonomer som forskat avvisar det. Dock delvis för att man problematiserar instabila skattebaser tror jag. (Men kanske även en fokus-fråga här, som mellan människa och biotop? Naturen vet ju inte vad en "skattebas" är ;) Jag tror jag kollar detta till helgen. Att styra politiskt tror jag annars generellt oftast leder fel. Kan skapa resursbrist på det som inte gynnas, t ex ...regnskog. :P )

Harald Cederlund sa...

Generellt sett så anser man ju att rikare länder producerar mer effektivt - dvs. de har en högre utväxling produkter per förbrukad naturresursenhet eller energienhet och mindre avfall per produkt. Fattiga länder kan därför anses vara relativt sett sämre för miljön.

Däremot så är ju de rika länderna rikare vilket innebär att de konsumerar mer vilket så att säga (bokstavligen?) "äter upp" miljöfördelarna av en renare produktion - naturligtvis konsumerar de också av sådant som produceras i fattiga länder med sämre tekniker. Därför är rikare länder absolut sett sämre för miljön.

Klas sa...

Finns det verkligen en direkt koppling mellan miljö och rikedom ?

I praktiken, såsom du har gått igenom, finns ju denna. Men i teorin iaf borde man kunna styra marknaderna, eller på många sätt låta dom självstyra mot mer miljövänlig konsumption.

Sen är det väl också så att om vi tex förbrukar våra naturesurser så kommer priserna på dessa att skjuta i höjden till slut, och då kommer återvinning att bli länsamt - och man får en positiv kickback - problemet ligger väl lite i att rå marknadsekonomi är enormt kortsiktigt inriktad. Vad man behöver är en mer långsiktig marknadsekonomi som då kommer att självregleras även med avseende på miljön tror jag.

/K

Harald Cederlund sa...

Jag tror att det kan vara vist att använda sig av marknadsmekanismer för att styra samhällets utveckling åt rätt håll.

Däremot tror jag inte ett dyft på den s.k. "fria marknaden" - jag tror på den tydligt reglerade markaden (enligt min kommentar ovan).

Att priserna kommer att gå upp när naturresurserna tar slut tvivlar jag inte på - men jag tycker personligen att det är lite sent...

Lunken sa...

Med konsumtion inräknad, tillsammans med den globaliserade handeln, så har jag svårt att tro att inte det ekologiska fotavtrycket ökar rakt proportionellt med GDP... Att sedan högre effektivitet och minskad miljöpåverkan i produktionsledet ger mer pengar att spendera, vilket i sin tur ger ökad konsumtion vilket ger högre större avtryck, även om det skulle kunna minskas om man väljer lokala tjänster istället för globala produkter.

Jag anser mig själv ha råd att vara miljövänlig, men det är ett relativt begrepp. Hade jag inte haft tillgångar så hade jag inte haft råd att vara miljöovänlig.