Idag var det kickoff för året upplaga av Sveriges kanske svåraste (och i mitt tycke kanske också roligaste) tävling: Klurendrejeriet. Årets tema är "Resor och äventyr" och som priser kan man bland annat vinna resor i alla fyra väderstreck - med resa till och vistelse på ishotellet i Jukkasjärvi som högsta vinst.
Det lär vara 24 + 7 frågor i år - men dessa har vi inte fått se annat än titlarna av ännu (se min skakiga och suddiga botleg-video från kickoffen nedan). Man får ge sig till tåls tills på lördag innan man kan börja klurandet på allvar - men lite mer erfarna klurendrejare (som jag) känner ju igen en flera av frågetitlarna och gruvar sig redan över "Klämkäcka lintottar" och "Röd-vita logotyper"...
Andra bloggar om: klurendrejeri, klurendrejeriet, klurendrejeriet 2008, klur, gåtor, tävling
28 november 2007
26 november 2007
En teori om allt?
Det har än så länge rapporterats ganska blygsamt i svenska media om Garret Lisis förslag på en ny "Theory of everything" - förmodligen eftersom det inte är helt lätt för någon som inte är teoretisk fysiker att förklara vad det är han har gjort egentligen, än mindre bedöma om teorin är något att ha. Själv är jag ju biolog och fattar i ärlighetens namn inte mycket.
Nu finns det ju som tur är de som är teoretiska fysiker och dessutom teoretiska fysiker som är bloggare - och en utmärkt bloggpost som förklarar artikeln hittar ni därför här. Lägg märke till att författaren Garret Lisi är med och debatterar i kommentarspåret!
Och själva artikeln "An Exceptionally Simple Theory of Everything" (ännu en anspråkslös titel...) hittar ni som pdf här.
Andra bloggar om: vetenskap, fysik, matematik, kvantmekanik, teori om allt
Nu finns det ju som tur är de som är teoretiska fysiker och dessutom teoretiska fysiker som är bloggare - och en utmärkt bloggpost som förklarar artikeln hittar ni därför här. Lägg märke till att författaren Garret Lisi är med och debatterar i kommentarspåret!
Och själva artikeln "An Exceptionally Simple Theory of Everything" (ännu en anspråkslös titel...) hittar ni som pdf här.
Andra bloggar om: vetenskap, fysik, matematik, kvantmekanik, teori om allt
24 november 2007
Den "nya gruppselektionen" tillför inget nytt?
Via John Wilkins på Evolving thoughts blev jag varse en mycket intressant artikel som publiceras i decembernumret av The Quarterly Review of Biology, anspråkslöst betitlad ”Rethinking the theoretical foundation of sociobiology”. John Wilkins diskuterar artikeln ingående och även sociobiologi i stort i inte mindre än fem bloggposter (nr 1, nr 2, nr 3, nr 4, nr 5 – kolla in dem!) – själv tänkte jag här plita ned en något mer komprimerad diskussion.
Författarna till artikeln, DS Wilson och EO Wilson (WoW), försöker sig på intet mindre än att försöka återupprätta gruppselektionens något skamfilade rykte i biologkretsar – något som fick iaf mig att haja till rejält när jag såg det – och att slå ett slag för vad de anser borde bli ett nytt konsensus inom sociobiologin. Nu är det visserligen inte det man brukar förknippa med gruppselektion, nämligen vad WoW kallar den ”naiva gruppselektionen”, dvs. det sättet att resonera som var relativt utbrett bland biologer fram till ungefär 60-talet som de vill återintroducera. Fram till 60-talet var det vanligt att man diskuterade t.ex. altruism i termer av att individen offrade sig för artens eller gruppens överlevnad vilket ju inte är helt "kosher" bland evolutionära teoretiker idag eftersom man (på goda grunder) anser att selektionen sker på gennivå och inte på gruppnivå.
Likväl anser WoW uppenbarligen att den reaktion som på 60-talet kom mot gruppselektionen har gått lite för långt och att det mer eller mindre renodlat genocentriska synsätt som råder idag inte till fullo förmår förklara evolutionen av de altruistiska eller kooperativa mekanismer som man kan observera hos människor och andra organismer. WoW menar att man inte kategoriskt kan avfärda att selektion även sker på gruppnivå i vissa fall och förordar något de kallar för ”multilevel selection theory” och ju längre man läser i artikeln desto klarare blir man över att de egentligen tycker att (den nya) gruppselektion är en ganska viktig evolutionär drivkraft i de flesta fall. Artikelns slutord summerar deras centrala tes och lyder:
”Selfishness beats altruism within groups. Altruistic groups beat selfish groups. Everything els is commentary.”
De menar alltså: att en självisk individ i en grupp av altruister kommer att ha en evolutionär fördel vilket kommer att leda till att andelen själviska individer ökar med tiden (på engelska kallas dessa individer vanligtvis cheaters eller defectors). Inomgruppsselektionen verkar alltså mot socialt samarbete (vad som ibland kallas ”tragedy of the commons”). Och att det enda sättet att förklara förekomsten av samarbete och altruism är att grupper (på någon nivå) konkurrerar med varandra – då kommer de grupper som har en högre andel altruister att ha en evolutionär fördel jämfört med andra grupper. Mellangruppsselektionen leder till ökat socialt samarbete.
Skillnaden mellan den gamla typen av gruppselektion och den nya typen av gruppselektion som WoW förordar kan tyckas vara svår att begripa sig på. Förenklat kan man väl säga att där den gamla typen användes som förklaringsmodell för evolutionen av gruppers egenskaper (och där de enskilda individerna agerade för gruppens bästa) så används den nya typen för att förklara selektionen av individer som är strukturerade i grupper (och där de enskilda individerna agerar för sitt eget bästa vilket råkar sammanfalla med gruppens bästa).
Den stora svagheten i de båda Wilsonarnas resonemang är ju också precis detta – att det som är bra för gruppen sammanfaller med vad som är bra för individen – därför är det ju också fullt möjligt att beskriva evolutionen av altruistiska eller kooperativa egenskaper i en grupp ur ett renodlat genocentriskt perspektiv utan att över huvud taget hänvisa till gruppselektion – kontroversen blir i slutänden bara en fråga om semantik. Detta inser också WoW, men de menar att de förklaringsmodeller som används idag för att förklara altruism är krystade och onödigt tillkrånglade och att man borde kalla gruppselektion för vad det är. Andra, som West et al. (2006) väljer det diametralt motsatta perspektivet och anser att diskussion av evolution i termer av gruppselektion bara bidrar med förvirring till debatten och borde beskrivas som vad det är – nämligen en selektion på gennivå.
Själv är jag benägen att hålla med West et al. och känner fortsatt inget behov av att resonera i termer av grupper – vad anser ni?
Källor:
West SA, Griffin AS & Gardner A. 2007. Social semantics: altruism, cooperation, mutualism, strong reciprocity and group selection. Journal of Evolutionary Biology 20(2): 415-432. (pdf)
WilsonDS & Wilson EO. 2007. Rethinking the theoretical foundation of sociobiology. The Quarterly Review of Biology 82 (4): 327-348. (pdf)
Andra bloggar om: vetenskap, evolution, selektion, sociobiologi, gruppselektion, genetik, altruism
Mig i morgontidningen
...kunde man se i morse, iaf. om morgontidningen hette Uppsala Nya Tidning. Bakgrunden är att UNT hade en artikel som diskuterade en ny rapport från högskoleverket om forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden.
Speciellt inom humaniora och biologiska ämnesområden är det tydligen vanligt att man återfinns i någon typ av offentlig tjänst och inte inom det privata näringslivet några år efter examen. Och andelen disputerade som återfinns på universitetet är högre på SLU (74% av 2002 års disputerade, en överraskande hög siffra tycker jag) jämfört med andelen på Uppsala Universitet (58% av 2002 års kull).
Jag blev tillfrågad via SLU:s informationsavdelning ("Du är ju mediatränad...") om jag inte kunde ställa upp för en intervju. Jag trodde att fler också skulle tillfrågas om sina bevekelsegrunder för att stanna kvar på universitetet och att åtminstone någon som valt att ta ett jobb inom näringslivet också skulle intervjuas - men det visade sig att det bara var jag.
Tyckte att intervjun (som ni hittar här) blev ganska OK, om än lite styrd av journalistens frågor. Hade jag själv skrivit om varför jag jobbar kvar på universitetet hade jag nog formulerat mig lite annorlunda. Det som inte kom med alls var mina uttalanden om den stora finansiella osäkerhet och totala brist på anställningstrygghet som är förknippad med att vara externfinansierad forskare idag - i gynnsamma fall vet man kanske att man har finansiering i några år framöver, men i många fall (liksom i mitt eget) vet man knappt om man kommer att ha något jobb efter årsskiftet.
Om ni tycker att jag ser lite butter ut på bilden så är det dock inte på grund av bristande finansiering utan för att jag just misslyckats med att övertyga fotografen om att han borde ta en bild på mig framför datorn i full färd med att skriva en forskningsansökan - vilket jag tyckte bättre skulle återspegla en nydisputerad forskares realitet. Men han skulle prompt ha upp mig på labbet för att "pipettera vatten", nåja, jag hade ju åtminstone inte på mig labrock...
Speciellt inom humaniora och biologiska ämnesområden är det tydligen vanligt att man återfinns i någon typ av offentlig tjänst och inte inom det privata näringslivet några år efter examen. Och andelen disputerade som återfinns på universitetet är högre på SLU (74% av 2002 års disputerade, en överraskande hög siffra tycker jag) jämfört med andelen på Uppsala Universitet (58% av 2002 års kull).
Jag blev tillfrågad via SLU:s informationsavdelning ("Du är ju mediatränad...") om jag inte kunde ställa upp för en intervju. Jag trodde att fler också skulle tillfrågas om sina bevekelsegrunder för att stanna kvar på universitetet och att åtminstone någon som valt att ta ett jobb inom näringslivet också skulle intervjuas - men det visade sig att det bara var jag.
Tyckte att intervjun (som ni hittar här) blev ganska OK, om än lite styrd av journalistens frågor. Hade jag själv skrivit om varför jag jobbar kvar på universitetet hade jag nog formulerat mig lite annorlunda. Det som inte kom med alls var mina uttalanden om den stora finansiella osäkerhet och totala brist på anställningstrygghet som är förknippad med att vara externfinansierad forskare idag - i gynnsamma fall vet man kanske att man har finansiering i några år framöver, men i många fall (liksom i mitt eget) vet man knappt om man kommer att ha något jobb efter årsskiftet.
Om ni tycker att jag ser lite butter ut på bilden så är det dock inte på grund av bristande finansiering utan för att jag just misslyckats med att övertyga fotografen om att han borde ta en bild på mig framför datorn i full färd med att skriva en forskningsansökan - vilket jag tyckte bättre skulle återspegla en nydisputerad forskares realitet. Men han skulle prompt ha upp mig på labbet för att "pipettera vatten", nåja, jag hade ju åtminstone inte på mig labrock...
23 november 2007
Hur farliga är de uppmätta resterna av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker?
Tänkte inte fördjupa mig väldigt mycket i det senaste larmet om pesticidrester i frukt och grönsaker (i alla fall inte just nu). Men en lite kort kommentar kan jag inte motstå och dessutom passa på att tipsa om ett dokument som kan vara av intresse nämligen EFSA:s PPR-panels* utlåtande om riskbedömning av bekämpningsmedelsrester i frukt och grönsaker:
"Opinion of the Scientific Panel on Plant protection products and their Residues on acute dietary intake assessment of pesticide residues in fruit and vegetables"
I den rapporten har de bland annat bedömt skyddsnivån (Level of Protection, LoP) för EU-medborgarna utifrån de halter av bekämpningsmedel som har uppmätts i frukt och grönsaker. Skyddsnivån definierades som den procentandel person-dagar där mängden bekämpningsmedel som intas via maten understiger vad som kallas "acute reference dose (ARfD)" dvs. den mängd som man anses kunna få i sig utan någon risk för hälsan - bedömt utifrån den bästa tillgängliga kunskapen.
PPR-panelen modellerade utifrån uppmätta data av halter i frukt och grönsaker i EU 78 st olika scenarier där de varierade bekämpningsmedel, land och ålder och försökte uppskatta i hur stor andel av fallen som det händer att någon får i sig högre halter än ARfD.
Deras huvudslutsats när det gäller denna delen av rapporten (som också illustreras i figuren nedan) var:
"For the total population, the Panel’s estimates suggest that the LoP provided by the current IESTI equation43 varies quite widely between different countries, age groups and pesticides. For some pesticide/country/age group scenarios the estimated LoP was between 99 and 99.9%, but most scenarios were above 99.9% and many above 99.99%44. The estimates are very uncertain but probably conservative, i.e. probably underestimate the true LoPs."
Dvs. såvitt man kan bedöma är riskerna med bekämpningsmedelsrester på frukt och grönsaker i de flesta fall ganska små. I de flesta av de testade scenarierna är risken att någon dag utsättas för koncentrationer som överstiger vad som bedöms vara den säkra nivån lägre än 0,1 % - dvs. sannolikt får man inte i sig så mycket bekämpningsmedel oftare än en dag på 1000 - och även om det finns många osäkerheter i bedömningen är det förmodligen en försiktig uppskattning, dvs. den faktiska risken är ännu lägre.
Nu har ju bedömningen också sina brister - förutom osäkerheterna när det gäller begränsade indata, selektiva provtagningsinsatser, begränsat antal scenarier etc. som de diskuterar så har PPR-Panel såvitt jag förstår inte heller tittat på de "cocktail-effekter" som det ofta uttrycks oro för men som ingen egentligen vet hur man ska uppskatta. Dvs. de potentiellt additiva eller synergistiska effekter som kan uppstå om man får i sig låga halter av flera olika bekämpningsmedel samtidigt.
Att det upphittas rester av bekämpningsmedel på frukt och grönsaker är givetvis inte bra och det är något som man måste arbeta med långsiktigt. Inte desto mindre känner jag mig trygg med att äta de frukter och grönsaker som finns i handeln idag.
* EFSA:s PPR-panel = Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndighetens vetenskapliga kommitté för växtskyddsmedel och deras nedbrytningsprodukter
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bekämpningsmedel, EFSA, frukt, grönsaker, SvD
Pingat på Intressant.se
"Opinion of the Scientific Panel on Plant protection products and their Residues on acute dietary intake assessment of pesticide residues in fruit and vegetables"
I den rapporten har de bland annat bedömt skyddsnivån (Level of Protection, LoP) för EU-medborgarna utifrån de halter av bekämpningsmedel som har uppmätts i frukt och grönsaker. Skyddsnivån definierades som den procentandel person-dagar där mängden bekämpningsmedel som intas via maten understiger vad som kallas "acute reference dose (ARfD)" dvs. den mängd som man anses kunna få i sig utan någon risk för hälsan - bedömt utifrån den bästa tillgängliga kunskapen.
PPR-panelen modellerade utifrån uppmätta data av halter i frukt och grönsaker i EU 78 st olika scenarier där de varierade bekämpningsmedel, land och ålder och försökte uppskatta i hur stor andel av fallen som det händer att någon får i sig högre halter än ARfD.
Deras huvudslutsats när det gäller denna delen av rapporten (som också illustreras i figuren nedan) var:
"For the total population, the Panel’s estimates suggest that the LoP provided by the current IESTI equation43 varies quite widely between different countries, age groups and pesticides. For some pesticide/country/age group scenarios the estimated LoP was between 99 and 99.9%, but most scenarios were above 99.9% and many above 99.99%44. The estimates are very uncertain but probably conservative, i.e. probably underestimate the true LoPs."
Dvs. såvitt man kan bedöma är riskerna med bekämpningsmedelsrester på frukt och grönsaker i de flesta fall ganska små. I de flesta av de testade scenarierna är risken att någon dag utsättas för koncentrationer som överstiger vad som bedöms vara den säkra nivån lägre än 0,1 % - dvs. sannolikt får man inte i sig så mycket bekämpningsmedel oftare än en dag på 1000 - och även om det finns många osäkerheter i bedömningen är det förmodligen en försiktig uppskattning, dvs. den faktiska risken är ännu lägre.
Nu har ju bedömningen också sina brister - förutom osäkerheterna när det gäller begränsade indata, selektiva provtagningsinsatser, begränsat antal scenarier etc. som de diskuterar så har PPR-Panel såvitt jag förstår inte heller tittat på de "cocktail-effekter" som det ofta uttrycks oro för men som ingen egentligen vet hur man ska uppskatta. Dvs. de potentiellt additiva eller synergistiska effekter som kan uppstå om man får i sig låga halter av flera olika bekämpningsmedel samtidigt.
Att det upphittas rester av bekämpningsmedel på frukt och grönsaker är givetvis inte bra och det är något som man måste arbeta med långsiktigt. Inte desto mindre känner jag mig trygg med att äta de frukter och grönsaker som finns i handeln idag.
* EFSA:s PPR-panel = Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndighetens vetenskapliga kommitté för växtskyddsmedel och deras nedbrytningsprodukter
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bekämpningsmedel, EFSA, frukt, grönsaker, SvD
Pingat på Intressant.se
17 november 2007
Riskerna med bisfenol A haussas och tonas ned
Bisfenol A (BPA) ingår som byggsten i polykarbonater och epoximaterial och finns därför i princip överallt omkring oss. Under en längre tid har det varit ett ganska omstritt kemiskt ämne och jag har några gånger tidigare skrivit om bisfenol A här på bloggen. Stridsfrågan handlar om ifall bisfenol A läcker från de plastmaterial som vi t.ex. använder för att förvara livsmedel i, hur höga halter vi människor exponeras för och om dessa halter är något att oroa sig för egentligen.
Nappflaskor har varit ett särskilt omstritt område och häromsistens, när EU höjde sitt gränsvärde för acceptabelt dagligt intag av BPA, så spekulerade åtminstone jag i att en anledning var att de lite pragmatiskt ville justera gränsvärdet uppåt (accepterat dagligt intag ADI till 50 μg/kg kroppsvikt och dag från 10 μg/kg kroppsvikt och dag) för att inte riskera att småbarn skulle exponeras för doser som översteg gränsvärdet.
Plastindustrins propagandasajt bisphenol-a.org anser att bisfenol A är säkrare än någonsin. På sistone har dock flera nya studier publicerats rörande bisfenol A som inte stödjer denna åsikt. Bland annat en litteratursammanställning om vilka halter som släpps ut från olika material och vilka halter man uppmäter i blodserum, urin etc. hos människor [1]. Flera studier har tittat på halterna av BPA som släpps ut från nappflaskor vid simulerad användning och de uppmätta halterna i vatten eller vad jag förmodar skulle efterlikna välling (food simulant) sträcker sig mellan bråkdelen av ett nanogram per ml till några ng/ml. Dessa halter skulle alltså inte vara någonting att oroa sig för, ens i ett ”värsta-tänkbara-scenario” om man jämför dem med EU:s gränsvärde för exponering. Men frågan är om detta gränsvärde verkligen är riktigt satt?
De nivåer som uppmäts i blod och urin hos människor ligger på några ng/ml (medianvärdet ligger på ca 1-3 ng/ml) – och om man betänker med vilken hastighet som BPA bryts ned i blodet (snabbt) så indikerar detta att det genomsnittliga dagliga intaget hos människor ligger över ADI-värdet på 50 μg/kg kroppsvikt och dag [1]. En annan studie har visat att halterna av BPA hos amerikaner är högre ju yngre man är: barn har högre halter än tonåringar och tonåringar har högre halter än vuxna människor [2]. Detta är naturligtvis oroande med tanke på att BPA anses kunna vara hormonstörande och därför särskilt aktivt hos unga personer.
“The levels of BPA measured in human serum, urine and other tissues are within the range shown to cause effects in laboratory animals, and impact cell function in mechanistic studies in cell culture. Therefore, it is plausible and even likely that these levels are biologically active in humans, with obvious potential to cause disease or dysfunction.”
”Specifically, prenatal and/or neonatal exposure to low doses of BPA results in organizational changes in the prostate, breast, testis, mammary glands, body size, brain structure and chemistry, and behavior of laboratory animals.”
Intressant nog så har en annan amerikansk expertgrupp från CERHR (Center for the Evaluation of Risks to Human Reproduction) också granskat riskerna med bisfenol A och kommit fram till mycket mindre alarmerande slutsatser. Den expertgruppen var specifikt sammansatt av forskare som tidigare inte jobbat med BPA – ett tillvägagångssätt som jag spontant kan känna har både uppenbara fördelar och uppenbara nackdelar. Ni kan läsa en artikel som diskuterar de båda expertrapporterna och skillnaderna dem emellan här. Symptomatiskt nog så lyfts bara denna expertgrupps slutsatser fram på bisphenol-a.org och inte den förstnämnda gruppens.
Referenser
Nappflaskor har varit ett särskilt omstritt område och häromsistens, när EU höjde sitt gränsvärde för acceptabelt dagligt intag av BPA, så spekulerade åtminstone jag i att en anledning var att de lite pragmatiskt ville justera gränsvärdet uppåt (accepterat dagligt intag ADI till 50 μg/kg kroppsvikt och dag från 10 μg/kg kroppsvikt och dag) för att inte riskera att småbarn skulle exponeras för doser som översteg gränsvärdet.Plastindustrins propagandasajt bisphenol-a.org anser att bisfenol A är säkrare än någonsin. På sistone har dock flera nya studier publicerats rörande bisfenol A som inte stödjer denna åsikt. Bland annat en litteratursammanställning om vilka halter som släpps ut från olika material och vilka halter man uppmäter i blodserum, urin etc. hos människor [1]. Flera studier har tittat på halterna av BPA som släpps ut från nappflaskor vid simulerad användning och de uppmätta halterna i vatten eller vad jag förmodar skulle efterlikna välling (food simulant) sträcker sig mellan bråkdelen av ett nanogram per ml till några ng/ml. Dessa halter skulle alltså inte vara någonting att oroa sig för, ens i ett ”värsta-tänkbara-scenario” om man jämför dem med EU:s gränsvärde för exponering. Men frågan är om detta gränsvärde verkligen är riktigt satt?
De nivåer som uppmäts i blod och urin hos människor ligger på några ng/ml (medianvärdet ligger på ca 1-3 ng/ml) – och om man betänker med vilken hastighet som BPA bryts ned i blodet (snabbt) så indikerar detta att det genomsnittliga dagliga intaget hos människor ligger över ADI-värdet på 50 μg/kg kroppsvikt och dag [1]. En annan studie har visat att halterna av BPA hos amerikaner är högre ju yngre man är: barn har högre halter än tonåringar och tonåringar har högre halter än vuxna människor [2]. Detta är naturligtvis oroande med tanke på att BPA anses kunna vara hormonstörande och därför särskilt aktivt hos unga personer.
“The levels of BPA measured in human serum, urine and other tissues are within the range shown to cause effects in laboratory animals, and impact cell function in mechanistic studies in cell culture. Therefore, it is plausible and even likely that these levels are biologically active in humans, with obvious potential to cause disease or dysfunction.”
”Specifically, prenatal and/or neonatal exposure to low doses of BPA results in organizational changes in the prostate, breast, testis, mammary glands, body size, brain structure and chemistry, and behavior of laboratory animals.”
Intressant nog så har en annan amerikansk expertgrupp från CERHR (Center for the Evaluation of Risks to Human Reproduction) också granskat riskerna med bisfenol A och kommit fram till mycket mindre alarmerande slutsatser. Den expertgruppen var specifikt sammansatt av forskare som tidigare inte jobbat med BPA – ett tillvägagångssätt som jag spontant kan känna har både uppenbara fördelar och uppenbara nackdelar. Ni kan läsa en artikel som diskuterar de båda expertrapporterna och skillnaderna dem emellan här. Symptomatiskt nog så lyfts bara denna expertgrupps slutsatser fram på bisphenol-a.org och inte den förstnämnda gruppens.
Referenser
- Vandenberg L N, Hauser R, Marcus M, Olea N & Welshons W V. 2007. Human exposure to bisphenol A (BPA). Reproductive Toxicology 24: 139-177. (pdf)
- Calafat A M, Ye X, Wong L-Y, Reidy J A &
- vom Saal et al. 2007.
07 november 2007
Bloggare i vetenskapens tjänst
...känner jag att jag inte har hunnit vara så mycket på sistone (har ju bl.a. flera utlovade bloggposter på g som jag inte har hunnit skriva - men de kommer... hav tålamod!). Arbetet tycks ha hopat sig i form av fältarbete, labarbete, datautvärdering och skrivande - allt på en gång, och till råga på allt är det min kaffevecka (!) - och detta i kombination med det plötsliga höstmörkret har medfört att jag mest drönar runt som en zombie när jag väl kommer hem om kvällarna...
Men jag tror att jag kanske kan leva på gamla meriter någon dag till - idag damp t.ex. nr 4/2007 av tidskriften "Teknik & Vetenskap" ned i brevinkastet - bl.a. innehållande en intervju med mig och Malin Sandström på Vetenskapsnytt om vår syn och våra erfarenheter av vetenskapsbloggande (betitlad just "Bloggare i vetenskapens tjänst"). Jag tror inte att artikeln kommer att göras tillgänglig, åtminstone inte i sin helhet, på Teknik & Vetenskaps hemsida - men detta är ju ämnen som Malin och jag är ganska förtjusta i att diskutera så ni som följer våra bloggar har nog ganska god koll på vad vi tycker. Men en kort kort resumé av artikelns innehåll kunde ju vara på sin plats:
Vi diskuterar bloggen som plattform för vetenskapskommunikation och är inne lite grann på vetenskapsbloggens trovärdighet, dess interaktivitet och dess grad av nyansering i jämförelse med traditionella nyhetsmediers vetenskapsnyhetsförmedling. Malin och jag uttrycker oss (oväntat nog) ganska positivt om vetenskapsbloggning i allmänhet, även om jag braskar lite på ett ställe och påpekar att vad som ter sig som en seriös blogg om vetenskap ju inte nödvändigtvis behöver vara det. Många vetenskapsbloggar av skiftande kvalisort kan göra det svårt för den oinitierade att bedöma trovärdigheten hos inläggen. Som helhet har dock artikeln ett mycket positiv tonläge och den avslutas med den inspirerande och uppfordrande sentensen: "Förhoppningsvis kan bloggkulturen leda vägen till en mer initierad och nyanserad vetenskapsjournalistik".
Jojo - där får man något att bita i...
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggar, bloggande, vetenskapsbloggar, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, Teknik & Vetenskap,
Men jag tror att jag kanske kan leva på gamla meriter någon dag till - idag damp t.ex. nr 4/2007 av tidskriften "Teknik & Vetenskap" ned i brevinkastet - bl.a. innehållande en intervju med mig och Malin Sandström på Vetenskapsnytt om vår syn och våra erfarenheter av vetenskapsbloggande (betitlad just "Bloggare i vetenskapens tjänst"). Jag tror inte att artikeln kommer att göras tillgänglig, åtminstone inte i sin helhet, på Teknik & Vetenskaps hemsida - men detta är ju ämnen som Malin och jag är ganska förtjusta i att diskutera så ni som följer våra bloggar har nog ganska god koll på vad vi tycker. Men en kort kort resumé av artikelns innehåll kunde ju vara på sin plats:Vi diskuterar bloggen som plattform för vetenskapskommunikation och är inne lite grann på vetenskapsbloggens trovärdighet, dess interaktivitet och dess grad av nyansering i jämförelse med traditionella nyhetsmediers vetenskapsnyhetsförmedling. Malin och jag uttrycker oss (oväntat nog) ganska positivt om vetenskapsbloggning i allmänhet, även om jag braskar lite på ett ställe och påpekar att vad som ter sig som en seriös blogg om vetenskap ju inte nödvändigtvis behöver vara det. Många vetenskapsbloggar av skiftande kvalisort kan göra det svårt för den oinitierade att bedöma trovärdigheten hos inläggen. Som helhet har dock artikeln ett mycket positiv tonläge och den avslutas med den inspirerande och uppfordrande sentensen: "Förhoppningsvis kan bloggkulturen leda vägen till en mer initierad och nyanserad vetenskapsjournalistik".
Jojo - där får man något att bita i...
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggar, bloggande, vetenskapsbloggar, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, Teknik & Vetenskap,
06 november 2007
Paris Hilton skrämmer slag på möss!
Eller åtminstone är det vad en pappkopia av henne gör, och på köpet har den en smärtstillande effekt! Märkligt nog var det bara möss av hankön som blev stressade av hennes närvaro...Läs mer om det något okonventionella försöksupplägget på Science News.
Räkna med att det här kan bli aktuellt för nästa års IgNobel-pris...
Andra bloggar om: vetenskap, Paris Hilton, IgNobel, möss, smärtstillande, stress
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
