I den förra posten tittade vi lite närmare på några sätt att justera BNP så att hänsyn tas även till ekologiska och sociala faktorer. I den här posten tänkte jag diskutera några olika verktyg som kan användas för att utvärdera hur hållbar ett lands utveckling är utifrån ett renodlat miljöperspektiv.
Ekologiskt fotavtryck
Ett av de mest pedagogiska sätten att illustrera storleken på vår konsumtion är genom att räkna ut vårt ”ekologiska fotavtryck”. Alla grödor, kött, fisk, trä och fibrer som vi konsumerar räknas om till den landyta som krävs för att producera resurserna. Även vissa typer av utsläpp kan omvandlas till fotavtrycksyta – utsläpp av koldioxid kan t.ex. omvandlas till den landyta som krävs för att adsorbera motsvarande utsläpp.
Fotavtrycket mäts i globala hektar (gha) dvs. produktiv landyta med en genomsnittlig produktionskapacitet. Om det ekologiska fotavtrycket överstiger den tillgängliga produktiva landytan har man ett så kallat ”overshoot” – dvs. man förbrukar naturkapital på ett långsiktigt ohållbart sätt. Mathis Wackernagel, en av dem som ursprungligen utvecklade det ekologiska fotavtrycket, förklarar hur det fungerar här nedanför:
Det ekologiska fotavtrycket har dock också sina brister. Det är t.ex. knappast självklart hur man ska omvandla många typer av resursförbrukning och miljöförstörande utsläpp (som t.ex. förbrukning av mineraler och utsläpp av pesticider) till landyta och det ekologiska fotavtrycket missar därför många typer av miljöpåverkan. Det finns också redan nu vidareutvecklingar från den ursprungliga metodiken som ger helt annorlunda resultat när det gäller den tillgängliga och den förbrukade mängden globala hektar. Om man ska jämföra uppgifter om ekologiska fotavtryck från olika källor ska man därför se till att kontrollera vilken metod de har använt sig av för att räkna ut dem. En diskussion av fördelar och nackdelar med det ekologiska fotavtrycket och en överblick över skillnaderna mellan de olika metodikerna hittar ni här. När det gäller att mäta miljöpåverkan av t.ex. konsumtion av livsmedel, kläder, biobränslen, virke etc. så torde dock det ekologiska fotavtrycket vara ett utmärkt sätt att illustrera hur stor vår resursförbrukning är.
Emergi-utvärdering
Ett sätt att utvärdera ett lands miljöpåverkan på som kan vara lite svårare att förstå sig på än det ekologiska fotavtrycket men som har många fördelar är att göra en analys av landets användande av emergi.
”Emergi” kan sägas vara en varas eller en produkts energiminne och definieras som den energi, (av en viss form) som man behöver använda för att direkt eller indirekt producera en vara eller tjänst. För att kunna jämföra de olika typer av energi som används i en produktion så omvandlar man alla typer till en gemensam enhet, oftast ”sej” dvs. ”solar emergy joule” eller ”solar emjoule” (solemjoule på svenska – låter ju ganska kul!). Principen är att ju mer raffinerad eller komplex en produkt är desto större är dess emergi. Solens strålar har lägst emergi, ett träd har högre emergi och en köksstol har ännu högre emergi. För att kunna uppskatta hur mycket emergi som används i en process använder man sig av i förväg uträknade ”transformiteter” dvs. angivelser för hur många sej som behövs för att producera en joule. Om det krävs 80 000 sej för att producera trä med energiinnehållet 20 J så är transformiteten 4000 sej/J.
När man har räknat ut emergivärdena för alla varor och tjänster som konsumeras så kan man sedan gruppera dem i lämpliga grupper: icke-förnyelsebara resurser, förnyelsebara resurser, importer och exporter etc. Efter grupperingen kan man gå vidare och räkna ut olika index som t.ex. ”miljöbelastningsindex” (emergin för icke-förnybara resurser/emergin för förnyelsebara resurser). En utmärkt guide som både förklarar vad emergi är och hur man gör en emergianalys hitttade jag på centrum för uthålligt lantbruks hemsida.
Det finns en del kontrovers kring vissa delar av emergi-teorin – men rätt använt tycker jag att det verkar vara ett utmärkt verktyg för att analysera ett systems uthållighet. Fördelarna med att kunna omvandla energi och resursflöden till en gemensam enhet är många och kan leda till en del oväntade upptäckter. Emergianalysen lider inte heller av den godtycklighet som i varierande grad präglar de mått där miljöpåverkan räknas om direkt till pengar. En emergianalys skulle dock kunna användas som grund för att värdera naturresurser – där resurser med en högre emergi också värderas högre.
Exergianalys
Exergi definieras som det maximala arbete som kan extraheras från ett system när det rör sig mot termodynamisk jämvikt med omgivningen (dvs. det ”maximala potentiella arbetet”). En exergianalys kan vara ett användbart verktyg för att optimera användandet av energi och resurser i en ekonomi. Det finns flera olika tillvägagångssätt som kan användas t.ex. ”Extended Exergy Analysis” (EEA) och ”Ecological Cumulative Exergy Consumption” (ECEC).
Partiella indikatorer, kompositindex och ramverk av indikatorer
Ett enkelt sätt att utvärdera mänsklig miljöpåverkan är att helt enkelt gå ut och mäta den. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att man slipper tidsödande och bitvis subjektiva uträkningar och enhetsomvandlingar.
Ett partiellt indikatorvärde för mänsklig miljöpåverkan kan vara t.ex. den genomsnittliga storleken på torsken i Nordsjön, mängden sopor som genomsnittligen produceras i kg/hushåll/år, eller varför inte – allas vår favorit – mängden utsläppt koldioxid? Subjektiviteten ligger alltså istället i vilka indikatorvärden man väljer att mäta och om man mäter flera stycken och väljer att räkna samman dem till ett kompositindex i hur man väljer att vikta dem sinsemellan.
Man ska dock tänka sig för innan man väljer att utforma sin politik utifrån några få eller ett enskilt partiellt indikatorvärde. Vad man gör då är att man bortser från kopplingarna mellan olika miljöproblem och dessutom naturligtvis kopplingarna mellan miljö och sociala och ekonomiska faktorer. Att basera sin politik utifrån partiella indikatorvärden kan leda till partiella åtgärder bara inriktade på att lösa en del av problemet.
Ett exempel är att politiker i Sverige och runt om i världen i sin iver att skära ned på koldioxidutsläppen (åtminstone är det skälet de har angett) har valt att subventionera bilar drivna med etanol producerade från jordbruksmark vilket leder till negativa totala miljöeffekter och potentiellt negativa sociala konsekvenser i tredje världen (och nu visar ju dessutom den senaste forskningen att etanol producerad från jordbruksmark inte heller leder till minskade växthusgasutsläpp så där missar man ju på alla punkter). Hade de valt att utvärdera denna politik utifrån ett aggregerat index som hade vägt in flera olika typer av miljöpåverkan, utfört en emergianalys eller analys av bränslets ekologiska fotavtryck – så hade en satsning på etanol inte längre framstått som ett bra alternativ.
Detta med att för få indikatorer kan leda till felaktiga beslut tycker jag illustreras bra av figuren nedan (klicka för större bild).
Figuren har jag snott från en hemsida som beskriver ”European System of Environmental Pressure Indices” (ESEPI). ESEPI representerar ett utkast till ett ramverkssystem av indikatorer för EU, som jag dock inte tror har vidareutvecklats från konceptstadiet.
Ett aktuellt exempel på ett kompositindex skulle kunna vara den sammanvägning av olika typer av mänsklig påverkan på havsekosystemen som presenteras i fredagens nummer av Science (Halpern et al. 2008) och som illustreras i figuren nedan – ju rödare desto större mänsklig påverkan (läs också artiklar om studien i DN och SvD).
Några tankar
Det är naturligtvis ingenting som hindrar oss från att använda oss av kombinationer av flera olika mått på mänsklig utveckling. De olika index och analysverktyg som jag har skrivit om i den här posten och i den föregående har alla sina fördelar och nackdelar. Att bara använda sig av en typ av index (bara BNP, bara ekologiskt fotavtryck) ger oss automatiskt ett alltför ensidigt perspektiv på utveckling.
Ett aktuellt exempel på hur olika typer av verktyg för att bedöma hållbarhet kan användas i praktiken är ett forskningsprojekt som har pågått under några år i provinsen Siena i Italien. Faktum är att ett helt nummer (vol 86, nr 2, 2008) av den vetenskapliga tidskriften Journal of Environmental Management ägnas åt att beskriva projektet och dess resultat. Forskarna har använt och jämfört emergianalys, exergianalys, livscykelanalys, mätt växthusgasutsläpp och räknat ut ekologiska fotavtryck för regionen och jämfört de olika tillvägagångssätten.
Det jag har skrivit om i den här posten är olika verktyg som kan användas för att uppskatta om vår utveckling är hållbar. Det jag skulle vilja trycka på lite extra är dock att detta också är olika sätt som potentiellt skulle kunna användas för att mäta och värdera hur mycket vår förbrukning av naturligt kapital kostar. För att nå fram till en hållbar utveckling krävs det nämligen att vi lär oss att låta hållbarhetstänkande genomsyra alla våra ekonomiska aktiviteter – det måste kosta att vara ohållbar!
Referenser:
(Har refererat slarvigt i texten – jag vet – det här är hursomhelst de referenser jag har använt mig av.)
Gasparatos A, El-Haram M & Horner M. 2007. A critical review of reductionist approaches for assessing the progress towards sustainability. Environmental Impact Assessment Review. In press.
Halpern B S et al. 2008. A global map of human impact on marine ecosystems. Science 319: 948-952.
Pulselli F M, Ciampalini F, Leipert C & Tiezzi E. 2008. Integrating methods for the environmental sustainability: The SPIn-Eco Project in the Province of Siena (Italy). Journal of Environmental Management 86: 332-341.
Pulselli R M, Pulselli F M & Rustici M. 2008. Emergy accounting of the Province of Siena: Towards a thermodynamic geography for regional studies. Journal of Environmental Management 86: 342-353.
Simon Sandrine. 2003. Sustainability indicators. International Society for Ecological Economics. The Online Encyclopedia of Ecological Economics. (pdf)
Andra bloggar om: vetenskap, ekonomi, miljö, hållbar utveckling, tillväxt, ekologiskt fotavtryck, emergi, exergi, naturligt kapital, intressant
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar