GMO-chattande

Efter att ha medverkat i klotets bloggstafett om GMO-frågan så fick jag vara med och chatta i 45 minuter med Klotets lyssnare efter dagens sändning. Det där med att chatta var en ny erfarenhet för mig och det var ju ganska kul - men också lite stressigt och svårt att överblicka. Frågorna ramlade in - en del av dem bollades vidare till mig och andra till de övriga bloggarna.

Frågorna var av skiftande karaktär och vi som svarade var väl inte helt eniga om alla svar. Själv tyckte jag dock att det var lite svårt att hinna med att både besvara mina frågor och samtidigt överblicka vad de övriga svarade på - så jag hann inte riktigt med att debattera så mycket. Resultatet kan väl sägas ha blivit en god blandning av fakta, förutfattade meningar och en god portion förvirring. Döm själva!

Ifall det är några av er som chattade som har hittat hit och inte tyckte att ni fick tillfredsställande svar på era frågor går det såklart bra att ställa dem som kommentarer här. Jag svarar efter bästa förmåga!

Läs även andra bloggares åsikter om
GMO, vetenskap, miljö, hälsa, klotet, chat,

Hej hej, GMO!

Just nu turnerar Greenpeace landet runt med en kampanj döpt till ”Hej då GMO!” – ”ett gräsrotsarbete för GMO-fria zoner i Sverige”. KRAV och de ekologiska lantbrukarna driver tillsammans sajten GMOfri.se där de framför åsikten att GM-grödorna är helt fel väg att vandra för jordbruket. I skarp kontrast till det budskap som dessa organisationer framför menar mina växtförädlande forskarkollegor som skriver på forskarbloggen på SLU att forskningen och erfarenheten av 10 års praktisk odling visar att de hittills introducerade GM-grödorna har gett bättre odlingsekonomi, varit ofarliga att äta, samtidigt som de oftast har varit bättre för miljön än konventionella grödor. Sten Stymne gick till och med så långt häromdagen att han undrade om inte miljöorganisationerna har blivit miljöns fiender. Det är inte lätt att veta vad man ska tro…

De två huvudtyper av GM-grödor som än så länge är dominerande i odling och som också är de mest välstuderade är olika herbicidresistenta grödor och så kallade bt-grödor – båda har såväl fördelar som nackdelar. De kan ha direkta effekter på miljön, men påverkar också indirekt hur odlingssystemen utformas vilket förmodligen är ännu viktigare.

Herbicidresistens
Bland de herbicidresistenta grödorna är Monsantos Roundup Ready grödor förmodligen de mest kända och mest utbredda (soja, majs, bomull och raps). I dessa har man satt in en gen från bakterien Agrobacterium tumefaciens som gör att grödan blir okänslig mot glyfosat (den aktiva beståndsdelen i Roundup) – men det finns numer även grödor med resistens mot andra typer av herbicider. De agronomiska fördelarna av en sådan genmodifiering är tydliga, man slipper vara ute och bekämpa tidigt på våren, man kan rationalisera bort plöjning och man kan lita på att man får en effektiv ogräsbekämpning utan skador på grödan. Bonden får mindre arbete, större flexibilitet och bättre ekonomi – därför har också introduktionen av herbicidresistenta grödor varit mycket framgångsrik i de länder där de har tillåtits (Gianessi, 2008)).

När det gäller miljön medför herbicidresistenta grödor både positiva och negativa effekter och vad som överväger varierar från fall till fall. Positivt är att den totala användningen av bekämpningsmedel oftast minskar. I många fall ersätter också den herbicid som används i grödan mer farliga alternativ (Devos et al., 2008). Hur stor denna effekt är varierar dock: för en glyfosatresistent gröda i USA kan effekten vara påtaglig (Gardner & Nelson, 2008; Kleter et al., 2007) medan den förmodligen är mer blygsam i Europa där strängare lagstiftning gör att mindre farliga herbicider redan används (Kleter et al., 2008). Andra herbicidresistenser än för glyfosat kan också medföra att bilden blir mindre positiv.

En potentiell nackdel med herbicidresistenta grödor är att de kan medföra minskad biologisk mångfald i fälten – effektivare ogräsbehandling medför också färre insekter och färre fåglar. Detta är i sin tur beroende av när på säsongen som ogräsbekämpningen utförs – om den utförs sent på säsongen så kan de herbicidresistenta grödorna tvärtom gynna mångfalden. Men det är klart att om målet är att producera biologisk mångfald på åkermarken så ter sig ju en ekologisk odling som ett säkrare alternativ – å andra sidan är det ju knappast dessa odlingar som ersätts.

Bt-grödorna
När det gäller Bt-grödorna så kan de leda till betydligt större minskningar av bekämpningsmedelsanvändningen och den därtill kopplade miljörisken. I dessa sitter det en gen från en bakterien Bacillus thuringiensis, som kodar för ett protein som är giftigt för t.ex. majsmott eller andra närbesläktade arter (det finns lite olika s.k. cry-toxiner med olika verkningsspektrum). Proteinet produceras i växten och är därför främst verksamt mot insekter som angriper själva grödan och inte mot andra insekter i fältet. I många fall kan Bt-grödorna ersätta en relativt omfattande användning av mindre specifika insekticider och konsensus är att de är klart positiva för den biologiska mångfalden i fältet (Marvier et al., 2007). Återigen kan man dock konstatera att ekologisk odling är ännu bättre på att gynna den biologiska mångfalden.

Både herbicidresistenta grödor och bt-grödorna har det gemensamt att de introducerar ett starkt selektionstryck som gör att uppkomsten av resistenta insekter och ogräs gynnas. Detta kan förta en del av de positiva effekterna då det tvingar bönderna att ibland växla till andra bekämpningsmetoder. Men i värsta fall medför det att man återgår till att bekämpa i samma utsträckning som man gjorde innan – så jag har svårt att se att det i realiteten skulle innebära en försämring.

Några slutord
Så för att summera kan man nog säga att de ekologiska odlarna har rätt när de menar att ekologisk odling är ett bättre sätt att gynna den biologiska mångfalden i fälten - men att växtförädlarna också har rätt när de menar att de GM-grödor som finns idag ofta gynnar miljön. Personligen tycker jag inte det finns några anledningar att vare sig frukta GM-tekniken eller att haussa den alltför mycket.

En mycket viktig poäng att framföra är att oavsett om man ogillar enskilda herbicidresistenta eller insektsresistenta GM-grödor så utgör det ingen grund för att förkasta GM-tekniken som sådan. Under utveckling är bl.a. grödor som är torktoleranta, salttoleranta eller som bara behöver hälften så mycket kväve – grödor med helt andra egenskaper och möjligheter än de jag har diskuterat i den här posten. Deras fördelar och nackdelar kommer att behöva bedömas var för sig. Från ett renodlat utilitaristiskt perspektiv kan jag tycka att en gröda som kräver hälften så mycket kväve skulle te sig som ett idealiskt val för ett lågintensivt ekologiskt jordbruk – det återstår att se om sådana argument biter på miljörörelsen.

Källor:

Devos et al. 2008. Environmental impact of herbicide regimes used with genetically modified herbicide-resistant maize. Transgenic Research 17: 1059-1077.

Gardner J G & Nelson G C. 2008. Herbicides, glyphosate resistance and acute mammalian toxicity: simulating an environmental effect of glyphosate-resistant weeds in the USA. Pest Management Science 64: 470-478.

Gianessi LP. 2008. Economic impacts of glyphosate-resistant crops. Pest Management Science 64: 346-352.

Kleter et al. 2007. Altered pesticide use on transgenic crops and the associated general impact from an environmental perspective. Pest Management Science 63: 1107-1115.

Kleter G A, Harris C, Stephenson G, Unsworth J. 2008. Comparison of herbicide regimes and the associated potential environmental effects of glyphosate-resistant crops versus what they replace in Europe. Pest Management Science 64: 479-488.

Marvier M et al. 2007. A Meta-Analysis of Effects of Bt Cotton and Maize on Nontarget Invertebrates. Science 316 (5830), 1475.


Ett lästips för den som är intresserad av frågan och vill fördjupa sig är:

Sanvido et al. 2006. Ecological impacts of genetically modified crops – Experiences from ten years of experimental research and commercial cultivation. ART-Schriftenreihe. 1. 84.

-

Denna post inleder en bloggstafett om GMO som anordnas av Vetenskapsradions Klotet - lyssna till programmet och läs de andra inläggen på Klotets blogg! På tur efter mig står Klara Jacobsson, doktorand på institutionen för Stad och land på SLU, följd av Elenora Horn som är moderator på EcoProfile och sist ut är Dennis Eriksson från institutionen för växtförädling och bioteknik på SLU i Alnarp.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, jordbruk, GMO, GM-grödor, herbicidresistens, intressant

Hormonstörande ämnen finns ofta i mineralvatten

Det har varit dåligt med aktivitet på den här bloggen på sistone - man skulle rentav kunna karakterisera det som heldött. Jag tror bestämt jag får ta och liva upp mig med lite forskarlarmande (om än inte från egen produktion)!

Idag tänkte jag larma om hormonstörande ämnen i mineralvatten och dessutom, som en bonus, om att hormonstörande ämnen släpps ut från både PET-flaskor och kanske även tetrapaks...

I en studie av tyska forskare som publicerades online i mars i Environmental Science and Pollution Research undersöktes förekomsten av hormonstörande ämnen i mineralvatten - eller rättare sagt, mineralvattens hormonstörande aktivitet.

Vad undersöktes och vad kom de fram till?
Som testsystem användes YES - inte diskmedlet, utan Yeast Estrogen Screen - ett testsystem med en genmodifierad jästsvamp i vilken man har satt in en mänsklig östrogenreceptor och kopplat den till produktionen av enzymet beta-galaktosidas. Jästcellerna odlades i mikrobrunnar innehållande olika mineralvatten och produktionen av beta-galaktosidas (och därmed östrogenaktiviteten) kunde mätas som absorbansskillnader. Forskarna fann att 60% av de prover de testade uppvisade förhöjd östrogenaktivitet.

Det fanns en tendens till skillnader i förpackningsmaterial där vatten från PET-flaskor uppvisade förhöjd aktivitet i 78% av fallen medan vatten i glasflaskor endast uppvisade förhöjd aktivitet i 33 % av fallen. (De två vatten på tetrapak som testades uppvisade båda förhöjd aktivitet men det är ett alltför litet underlag för att uttala sig om.) För att undersöka om den uppmätta östrogenaktiviteten härstammade från själva mineralvattnen eller om det kunde vara som så att hormonstörande ämnen läckte ut från förpackningen utförde forskarna ytterligare ett experiment.

I detta andra försök använde de sig av Potamopyrgus antipodarum dvs. Nyazeeländska tusenårssnäckor som försöksdjur. Dessa odlades upp i PET-flaskor respektive glasflaskor innehållande vanligt vatten och deras reproduktion studerades. Det visade sig att reproduktionen hos snäckorna som levde i PET-flaskorna närmast fördubblades jämfört med den negativa kontrollen.

Tolkning
Studien visar att det är relativt vanligt att det finns förhöjd östrogenaktivitet i mineralvatten. Den visar också att en del av denna aktivitet (men knappast all aktivitet) skulle kunna bero på att hormonstörande ämnen läcker ut från förpackningsmaterialet.

Studien har dock som jag ser det några svagheter - det första är ju såklart att den inte svarar på vilka ämnen det är som verkar hormonstörande. Man kan också diskutera om testsystemen verkligen ger relevanta resultat. Jästcellerna innehöll en mänsklig östrogenreceptor - men man kan förmoda att exponeringen blir lite högre för östrogenreceptorer i jäst som odlas i mineralvatten i ett antal generationer jämfört med östrogenreceptorer hos en människa som dricker mineralvatten. När det gäller snäckorna så tycker jag spontant att det känns svårt att tillförsäkra sig om att de reagerar på samma typ av ämnen som en människa gör - och svårt därför att dra alltför säkra slutsatser.

Indikationer på att mineralvatten relativt frekvent innehåller, och att PET-flaskor släpper ifrån sig, hormonstörande ämnen alltså - men knappast ett resultat som visar att mineralvatten eller dryck förvarad i PET-flaskor är farlig att förtära. Det behöver studeras mer.

Studien är Open Access om någon är intresserad av att läsa den själv:

Wagner & Oehlman. 2009. Endocrine disruptors in bottled mineral water: total estrogenic burden and migration from plastic bottles. Environmental Science and Pollution Research
DOI: 10.1007/s11356-009-0107-7

Kan också rekommendera en läsning av nyhetsinslaget på Environmental Science & Technology som ger er några fler reaktioner på studien.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, hälsa, hormoner, plast, PET, mineralvatten, östrogen

Risker, riskvärdering och riskkommunikation

OK - dags att kåsera och koppla samman lite varierande uppslag på det övergripande temat risker och riskvärdering.

Oproportionerligt dyr marksanering
Vi börjar väl med konjunkturinstitutets rapport om sanering av arsenikförorenad mark? De har uppskattat nyttan av 23 st svenska marksaneringsprojekt med kostnaden för räddade liv som utvärderingskriterium. Totalt beräknar de att 0,1 liv räddades i de 23 projekten som de undersökte till en sammanlagd kostnad av 881 miljoner kronor. Kostnaden för ett räddat liv i de individuella projekten uppskattades ligga någonstans mellan 287 miljoner kronor och svindlande 1835 miljarder kronor. I jämförelse med andra typer av insatser ter sig marksanering av arsenikförorenad mark som ett enormt slöseri med pengarna.

Exponeringsgraden är låg och saneringskostnaden är hög. Analysen visar dessutom att för att rädda ett enda liv med vissa av projekten så skulle antalet människor som exponerades för den förorenade marken ha behövt överskrida antalet innevånare i kommunen.

Naturligtvis kan man diskutera det lämpliga i att använda antalet räddade liv som utvärderingskriterium - det finns såklart även andra miljöaspekter att ta hänsyn till. Analysen tar inte heller hänsyn till eventuella framtida ändrade markanvändningar (och därmed förändrade exponeringsnivåer), eller till de ekonomiska vinster som eventuellt kan uppnås genom att man efter en sanering fullt ut kan utnyttja den förorenade marken. Men inte desto mindre framstår det ju mer än tydligt att insatserna inte står i proportion till vinsterna.

Miljöextremism och kemikalieskräck
Hur kan detta få hända? frågar sig Jonas Vlachos på ekonomistas? -Ja, det kan man ju fråga sig - personligen kan jag inte säga att jag är särskilt förvånad. Det hela återspeglar den kemikalieskräck och det underskott av nykter riskvärdering som tycks råda i Sverige idag. På detta tema rekommenderar jag läsning av toxikologiprofessorn Robert Nilsson kritik av vad han kallar miljöextremismen i ett skarpt formulerat inlägg i DN idag. Han har för övrigt tidigare luftat sin kritik av Sveriges tillämpande av försiktighetsprincipen även i den vetenskapliga litteraturen. Hans debattartikel har helt klart sina poänger anser jag (i de delar av artikeln han håller sig till toxikologin iaf.). Riskvärdering innebär precis som det låter att vi värderar vilka risker som är värda att lägga krut på - och vilka som inte är värda att lägga krut på. Detta konceptet har dock inte riktigt fått fäste här i landet vad det verkar, vilket indirekt innebär att pengar stjäls från sådana åtgärder som skulle göra större nytta.

Irrationell kemikalieskräck stöter man på lite överallt idag, E-nummerskräck är väl en av de mest utbredda formerna. Där jag mest stöter på fenomenet är förmodligen på bekämpningsmedelsområdet -jag har tidigare kommenterat risklarm på detta område t.ex. här, här och här. Så sent som förra veckan blev jag uppringd av en person på ett miljökontor i en kommun som hörde sig för om vilka bekämpningsmedelsrester hon eventuellt skulle kunna hitta spår av på en övergiven bangård. Vad man skulle göra om man nu hittade några rester förtäljer inte historien - jag försökte tona ned riskerna över telefonen - men jag förmodar att man övervägde att ålägga banverket någon form av sanering i så fall. Förmodligen till en kostnad fullt i paritet med de av konjunkturinstutet undersökta arseniksaneringsprojekten.

Konsten att kommunicera risker
Samtidigt har jag full förståelse för att folk är oroliga - vem vill bosätta sig på en mark som man vet innehåller gifter, vem vill äta mat som innehåller spår av bekämpningsmedel? Att sedan all mat innehåller kemikalier och att en giftverkan är beroende av koncentration och faktiskt exponering, att herbicider är giftiga för ogräs men inte nödvändigtvis för människor - det är saker som är ytterst svåra att ta till sig och ytterst svåra att kommunicera till en allmänhet som till största delen består av icke-toxikologer.

Att kommunicera risker - där har vi nog den stora utmaningen. Det behövs fler pedagogiska insatser där vi kommunicerar resultaten från riskvärderingar - konjunkturinstitutets rapport där man jämför hälsobefrämjande insatser på marksaneringsområdet med insatser på andra områden är ett sådant exempel.

EU skippar riskvärderingen
Intressant nog så väljer man på EU-nivå att i den nya lagstiftningen på bekämpningsmedelsområdet (som parlamentet har godkänt, men som ännu inte har godkänts av kommissionen) att i viss mån frångå det där med riskvärdering. Man går från en "risk-based" till en "hazard-based" lagstiftning - vilket är något svåröversättligt (då både risk och hazard översätts med risk på svenska). I princip innebär det att där man tidigare gjorde en riskvärdering av verksamma substanser idag har infört stupstockskriterier där man helt enkelt väljer att inte godkänna substanser som är potentiellt mutagena, cancerogena, reproduktionstoxiskt, endokrinstörande, persistent eller bioackumulerande. (Även om man ju kan fundera över hur skarp denna skrivning egentligen är - se bilaga II.)

Detta förslag har debatterats ganska livligt i Storbrittanien i höst - där en hel del farhågor har luftats om att lagstiftningen kommer att innebära skördeminskningar utan att man gör några reella miljö eller hälsovinster. Man har också kritiserat det vetenskapliga i tillvägagångssättet och bristen på konsekvensanalys. Läs tex. "Balance elusive in EU pesticide debate" och "A grim future for English carrots?" KemI har uppskattat att för svenska förhållanden kommer ca 23 aktiva substanser (8% av de godkända) på sikt att försvinna från den svenska marknaden - man gör dock inga utlåtanden om huruvida detta kommer att ställa till några problem för svenska odlare.

En del av kritiken är såklart orkestrerad av bekämpningsmedelstillverkarna själva men en del av invändningarna kan nog vara värda att lyssna på. Naturligtvis måste man också väga in att införandet av stupstockskriterier är praktiskt och också innebär att man sparar pengar - en ordentligt riskvärdering kostar ju såklart också. Personligen är jag inte särskilt oroad för att lagstiftningen ska få stora konsekvenser för jordbruket - men döm själva!


Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, toxikologi, kemikalier, kemikalieskräck, arsenik, marksanering, konjunkturinstitutet, EU, bekämpningsmedel, lagstiftning

Lögndetektorer och förbannad dikt

Hänger ni med i svängarna om Anders Erikssons och Francisco Lacerdas artikel "Charlatanry in forensic speech science: a problem to be taken seriously" som först publicerades i tidskriften "Journal of Speech, Language and the Law" men sedan drogs tillbaka efter påtryckningar från företaget Nemesysco Limited som tillverkar dylika lögndetektorer? Här kommer mina åsikter om saken.

Så ska det ju naturligtvis inte gå till - det är ganska självklart - man kan inte kräva att en vetenskaplig tidskrifts redaktion ska dra tillbaka artiklar bara för att man inte gillar författarnas slutsatser. Detta är naturligtvis alldeles fundamentalt. Karin Bojs är oroad och Vetenskapsrådet är på krigsstigen, och det förstår man.























Artikeln är visserligen tillbakadragen - men nätet fungerar ju som det gör - och den som vill läsa den kan göra det här (filen uppladdad av en som kallar sig Charlatan's Nemesis) och ladda ned den som pdf här. Den förklarar varför lögndetektorer baserade på röstanalys inte fungerar och man förstår ju onekligen att artikeln måste vara mycket dålig för affärerna... Det känns också som att artikeln är ganska angelägen med tanke på att den här typen av lögndetektorer faktiskt används.

Men författarna ägnar också en passage åt att specifikt undersöka "Who is mister Lieberman?" - där Lieberman alltså är den affärsman som driver Nemesysco. Och här tycker jag det blir lite problematiskt. Speciellt följande formulering finner jag något olycklig:

"Mr Lapidus interviewed Mr Liberman about his academic background and was told that he basically had none. He has no degree (never had time to get one, he explains) but has taken some courses in marketing at an Israeli open university. As we have explained above, the LVA is a simple program written in rather amateurishly used Visual Basic. Given what we now know about Mr Liberman, that is about what one would expect rather than ‘8,000 mathematical algorithms applied to 129 voice frequencies’ (Damphousse et al. 2007: 15)."

Amatörmässig programmering är alltså vad man kan förvänta sig av Mr. Liberman enligt herrarna Eriksson och Lacerda. Alldeles oavsett om detta är riktigt eller inte så tycker jag nog att de kunde ha nöjt sig med att kritisera teorin och tekniken bakom lögndetektorerna - jag har därför också en viss förståelse för tidskriftens motivering:

"In the December 2007 Edition of the International Journal of Speech, Language and the Law, an article was published which made serious allegations concerning Mr Amir Liberman and Nemesysco Limited. We have received complaints from Mr Liberman and Nemesysco Limited about the content of this article and particularly that the allegations made against them in it were highly defamatory, containing many inaccuracies and misleading statements. In addition, they complain that it was prepared without reference to them and without giving them an opportunity to comment upon it. The Journal accepts that Mr Liberman and Nemesysco Limited were not asked to assist in the preparation of the article and further that they were not invited to comment on the content of the article prior to its publication where, in view of the content of the article, it would have been appropriate to invite them to do so. We have agreed to publish a letter from Mr Liberman and Nemesysco Limited setting out their objections to the article in more detail in a future issue of the journal."

Det hade onekligen varit lämpligt att informera herr Liberman om artikeln när den publicerades och ge honom chansen att bemöta anklagelserna. Men det naturliga när klagomålen inkom borde inte ha varit att dra tillbaka artikeln utan just bara att ge Liberman chansen att inkomma med en kommentar.

Läs också vad Francisco Laerda skriver på sin egen blogg!

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, lögndetektorer, lögn, Nemesysco, intressant

Föremål för forskning

På sistone har det varit lite så och så med min blogglust trots att det som vanligt inte råder någon brist på ämnen att kommentera. Jag har känt mig helt tillfreds med att grubbla över saker och ting på egen hand - utan att dela med mig av mina funderingar. Inte ens konjunkturinstitutets rapport om marksaneringens oproportionerliga kostnader häromdan lockade mig till att skriva några rader (än...) - och då har jag ju ändå bedrivit lite forskning själv om marksanering. Tills vidare får ni nöja er med att läsa vad "Renjord" och "Ekonomistas" skriver om saken.

Vad är det då som har förmått lura mig att åter skriva några rader? - Ja, jag kan ju ändå inte låta bli att tipsa om att Sara Kjellberg på "sakj", som i sitt doktorandprojekt kartlägger de svenska akademiska bloggarna, idag har lagt upp en av sina postrar på bloggen. Där kan du studera en länkkarta över den svenska vetenskapsbloggosfären. - Och visst hittar jag mig själv där när jag zoomar in!

Och när man blivit påmind om att man ju faktiskt själv är föremål för forskning så får man ju se till att skärpa sig!

(Man kan ju för övrigt reflektera över hur spridning av forskningsresultat om bloggosfären i bloggosfären påverkar bloggosfären - men jag kanske ska lämna det till Sara...)

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, bloggar, bloggosfären, poster, vetenskapsbloggar, sakj

Resultatet från Klurendrejerifinalen

Dagens mediahändelse var enligt min mening inte den första deltävlingen i melodifestivalen utan finalen i Klurendrejeriet 2009 (med media-tema) som jag ju på något sätt lyckades kvalificera mig till.

Resultatet blev i år en hedrande andraplats - vann gjorde Henrik Petrén, doktorand i partikelfysik vid Uppsala Universitet, som varit med och klurat några år men tidigare inte kommit till final, och trea blev Julia som också var med i min senaste final 2007.

Som vanligt bestod finalen av en oförutsägbar mix av till största delen mycket svårbesvarade kunskaps-, kultur- och klurfrågor - där kulturdelen detta år (passande nog) till stor del bestod av frågor kring årets Eurovision Song Contest.

Läs även andra bloggares åsikter om klurendrejeriet, klur, kultur, kunskap, gåtor, tävling