Något litet om "baslinjeskiftet"

"Baslinjeskifte" - smaka på det ordet. Det låter nästan som en idrottsterm - en lite svårbegriplig direktöversättning från engelskans "shifting baselines". Det det handlar om är mannaminnet, det alltför korta - vår globala benägenhet till amnesi som får oss att på ganska kort tid omvärdera vad som är normalt och som förleder oss till att tro att vår påverkan på vår miljö är mycket mindre än vad den faktiskt är.

Ordet har jag plockat från DN som idag kör igång en artikelserie om överfisket av världens hav. Karin Bojs värderar överfisket som vårt näst klimathotet största miljöproblem - en värdering som jag håller med om. Frågan är dock om fisket inte är en betydligt mer akutare fråga, kurvorna som pekar mot kollaps av fiskbestånden är brantare än temperaturkurvorna, tecknen på att vi har ett fullständigt ohållbart fiske är otvetydigare, det finns inga "fiskeskeptiker" - trots detta är överfisket en betydligt mer negligerad fråga. Man kan fråga sig varför - kanske därför att det är något som sker under ytan? - Det man inte ser tar man ingen skada av? Kanske på grund av baslinjeskiftet?

Karin Bojs tar upp tonfiskar på västkusten som tog slut för länge sen, nu sorgligt bortglömda, som ett exempel. Men hur länge sen var "länge sen" egentligen? Inte så länge sen faktiskt - visste ni att Öreund var känd som ett av världens bästa sportfiskevatten för blåfenad tonfisk så sent som på 1950-talet!

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, fiske, överfiske, tonfisk, blåfenad tonfisk