GMO-chattande

Efter att ha medverkat i klotets bloggstafett om GMO-frågan så fick jag vara med och chatta i 45 minuter med Klotets lyssnare efter dagens sändning. Det där med att chatta var en ny erfarenhet för mig och det var ju ganska kul - men också lite stressigt och svårt att överblicka. Frågorna ramlade in - en del av dem bollades vidare till mig och andra till de övriga bloggarna.

Frågorna var av skiftande karaktär och vi som svarade var väl inte helt eniga om alla svar. Själv tyckte jag dock att det var lite svårt att hinna med att både besvara mina frågor och samtidigt överblicka vad de övriga svarade på - så jag hann inte riktigt med att debattera så mycket. Resultatet kan väl sägas ha blivit en god blandning av fakta, förutfattade meningar och en god portion förvirring. Döm själva!

Ifall det är några av er som chattade som har hittat hit och inte tyckte att ni fick tillfredsställande svar på era frågor går det såklart bra att ställa dem som kommentarer här. Jag svarar efter bästa förmåga!

Läs även andra bloggares åsikter om
GMO, vetenskap, miljö, hälsa, klotet, chat,

Hej hej, GMO!

Just nu turnerar Greenpeace landet runt med en kampanj döpt till ”Hej då GMO!” – ”ett gräsrotsarbete för GMO-fria zoner i Sverige”. KRAV och de ekologiska lantbrukarna driver tillsammans sajten GMOfri.se där de framför åsikten att GM-grödorna är helt fel väg att vandra för jordbruket. I skarp kontrast till det budskap som dessa organisationer framför menar mina växtförädlande forskarkollegor som skriver på forskarbloggen på SLU att forskningen och erfarenheten av 10 års praktisk odling visar att de hittills introducerade GM-grödorna har gett bättre odlingsekonomi, varit ofarliga att äta, samtidigt som de oftast har varit bättre för miljön än konventionella grödor. Sten Stymne gick till och med så långt häromdagen att han undrade om inte miljöorganisationerna har blivit miljöns fiender. Det är inte lätt att veta vad man ska tro…

De två huvudtyper av GM-grödor som än så länge är dominerande i odling och som också är de mest välstuderade är olika herbicidresistenta grödor och så kallade bt-grödor – båda har såväl fördelar som nackdelar. De kan ha direkta effekter på miljön, men påverkar också indirekt hur odlingssystemen utformas vilket förmodligen är ännu viktigare.

Herbicidresistens
Bland de herbicidresistenta grödorna är Monsantos Roundup Ready grödor förmodligen de mest kända och mest utbredda (soja, majs, bomull och raps). I dessa har man satt in en gen från bakterien Agrobacterium tumefaciens som gör att grödan blir okänslig mot glyfosat (den aktiva beståndsdelen i Roundup) – men det finns numer även grödor med resistens mot andra typer av herbicider. De agronomiska fördelarna av en sådan genmodifiering är tydliga, man slipper vara ute och bekämpa tidigt på våren, man kan rationalisera bort plöjning och man kan lita på att man får en effektiv ogräsbekämpning utan skador på grödan. Bonden får mindre arbete, större flexibilitet och bättre ekonomi – därför har också introduktionen av herbicidresistenta grödor varit mycket framgångsrik i de länder där de har tillåtits (Gianessi, 2008)).

När det gäller miljön medför herbicidresistenta grödor både positiva och negativa effekter och vad som överväger varierar från fall till fall. Positivt är att den totala användningen av bekämpningsmedel oftast minskar. I många fall ersätter också den herbicid som används i grödan mer farliga alternativ (Devos et al., 2008). Hur stor denna effekt är varierar dock: för en glyfosatresistent gröda i USA kan effekten vara påtaglig (Gardner & Nelson, 2008; Kleter et al., 2007) medan den förmodligen är mer blygsam i Europa där strängare lagstiftning gör att mindre farliga herbicider redan används (Kleter et al., 2008). Andra herbicidresistenser än för glyfosat kan också medföra att bilden blir mindre positiv.

En potentiell nackdel med herbicidresistenta grödor är att de kan medföra minskad biologisk mångfald i fälten – effektivare ogräsbehandling medför också färre insekter och färre fåglar. Detta är i sin tur beroende av när på säsongen som ogräsbekämpningen utförs – om den utförs sent på säsongen så kan de herbicidresistenta grödorna tvärtom gynna mångfalden. Men det är klart att om målet är att producera biologisk mångfald på åkermarken så ter sig ju en ekologisk odling som ett säkrare alternativ – å andra sidan är det ju knappast dessa odlingar som ersätts.

Bt-grödorna
När det gäller Bt-grödorna så kan de leda till betydligt större minskningar av bekämpningsmedelsanvändningen och den därtill kopplade miljörisken. I dessa sitter det en gen från en bakterien Bacillus thuringiensis, som kodar för ett protein som är giftigt för t.ex. majsmott eller andra närbesläktade arter (det finns lite olika s.k. cry-toxiner med olika verkningsspektrum). Proteinet produceras i växten och är därför främst verksamt mot insekter som angriper själva grödan och inte mot andra insekter i fältet. I många fall kan Bt-grödorna ersätta en relativt omfattande användning av mindre specifika insekticider och konsensus är att de är klart positiva för den biologiska mångfalden i fältet (Marvier et al., 2007). Återigen kan man dock konstatera att ekologisk odling är ännu bättre på att gynna den biologiska mångfalden.

Både herbicidresistenta grödor och bt-grödorna har det gemensamt att de introducerar ett starkt selektionstryck som gör att uppkomsten av resistenta insekter och ogräs gynnas. Detta kan förta en del av de positiva effekterna då det tvingar bönderna att ibland växla till andra bekämpningsmetoder. Men i värsta fall medför det att man återgår till att bekämpa i samma utsträckning som man gjorde innan – så jag har svårt att se att det i realiteten skulle innebära en försämring.

Några slutord
Så för att summera kan man nog säga att de ekologiska odlarna har rätt när de menar att ekologisk odling är ett bättre sätt att gynna den biologiska mångfalden i fälten - men att växtförädlarna också har rätt när de menar att de GM-grödor som finns idag ofta gynnar miljön. Personligen tycker jag inte det finns några anledningar att vare sig frukta GM-tekniken eller att haussa den alltför mycket.

En mycket viktig poäng att framföra är att oavsett om man ogillar enskilda herbicidresistenta eller insektsresistenta GM-grödor så utgör det ingen grund för att förkasta GM-tekniken som sådan. Under utveckling är bl.a. grödor som är torktoleranta, salttoleranta eller som bara behöver hälften så mycket kväve – grödor med helt andra egenskaper och möjligheter än de jag har diskuterat i den här posten. Deras fördelar och nackdelar kommer att behöva bedömas var för sig. Från ett renodlat utilitaristiskt perspektiv kan jag tycka att en gröda som kräver hälften så mycket kväve skulle te sig som ett idealiskt val för ett lågintensivt ekologiskt jordbruk – det återstår att se om sådana argument biter på miljörörelsen.

Källor:

Devos et al. 2008. Environmental impact of herbicide regimes used with genetically modified herbicide-resistant maize. Transgenic Research 17: 1059-1077.

Gardner J G & Nelson G C. 2008. Herbicides, glyphosate resistance and acute mammalian toxicity: simulating an environmental effect of glyphosate-resistant weeds in the USA. Pest Management Science 64: 470-478.

Gianessi LP. 2008. Economic impacts of glyphosate-resistant crops. Pest Management Science 64: 346-352.

Kleter et al. 2007. Altered pesticide use on transgenic crops and the associated general impact from an environmental perspective. Pest Management Science 63: 1107-1115.

Kleter G A, Harris C, Stephenson G, Unsworth J. 2008. Comparison of herbicide regimes and the associated potential environmental effects of glyphosate-resistant crops versus what they replace in Europe. Pest Management Science 64: 479-488.

Marvier M et al. 2007. A Meta-Analysis of Effects of Bt Cotton and Maize on Nontarget Invertebrates. Science 316 (5830), 1475.


Ett lästips för den som är intresserad av frågan och vill fördjupa sig är:

Sanvido et al. 2006. Ecological impacts of genetically modified crops – Experiences from ten years of experimental research and commercial cultivation. ART-Schriftenreihe. 1. 84.

-

Denna post inleder en bloggstafett om GMO som anordnas av Vetenskapsradions Klotet - lyssna till programmet och läs de andra inläggen på Klotets blogg! På tur efter mig står Klara Jacobsson, doktorand på institutionen för Stad och land på SLU, följd av Elenora Horn som är moderator på EcoProfile och sist ut är Dennis Eriksson från institutionen för växtförädling och bioteknik på SLU i Alnarp.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, jordbruk, GMO, GM-grödor, herbicidresistens, intressant

MON 863 återutvärderad av EFSA

Den genmodifierade majssorten MON 863 som var i blåsväder i våras - och som jag själv skrev några poster om här på bloggen - har åter utvärderats av European Food Safety Authority (EFSA).

Föga överraskande kommer EFSA fram till ungefär samma slutsatser som undertecknad gjorde efter att ha granskat datamaterialet och de av Greenpeace och Seralini et al. framförda invändningarna - nämligen att det inte finns någon anleding att omvärdera slutsatsen att MON 863 är säkert ur hälsosynpunkt.

Jens Sundström rapporterar mer utförligt och bra om detta på forskarbloggen.

Och lägger jag tyvärr märke till: Greenpeace fortsätter att söka misstänkliggöra EFSA och desinformera allmänheten angående Bt-majsen - skärpning!

Andra bloggar om: vetenskap, GMO, MON 863, EFSA, majs

Bt-grödorna snällare mot insekter

En ny metastudie som publiceras i det senaste numret av Science har granskat de ekologiska effekterna av 42 fältförsök med odling av grödor försedda med en Bt-gen.

Deras slutsatser kan summeras såhär:

Bäst för invertebraterna på fältet (=de ryggradslösa djuren; dvs insekter, spindlar, maskar, sniglar etc.) är odling av konventionella grödor utan bekämpningsmedel (dvs. i princip ekologisk odling), näst bäst är odling av Bt-grödor - och sämst är odling av konventionella grödor med bekämpningsmedel (dvs. konventionell odling). Någon som är överraskad över det resultatet? Ju mer och ju värre gift som tillförs odlingssystemet desto färre invertebrater hittar man där... (läs också notisen i Nature news).

Tidigare har ju framförallt effekterna av införande av Bt-majs på Monarkfjärilen debatterats - (kanske för att Monarkfjärilen är så en så söt insekt?) - och slutsatserna från den ganska omfattande forskningen om effekterna just på Monarkfjärilen är ungefär de samma som i den nu presenterade studien - dvs. att Bt-grödor är bättre än konventionellt odlad majs. En översikt kan hittas här.

Problemet med Bt-grödorna är inte att de är giftiga för andra insekter än de är tänkta att slå emot - snarare då i vissa fall att de är alltför smalspektrala (vilket ju iofs. också är det positiva med dem). Detta kan leda till att vissa skadeinsekter slås ut och att andra skadeinsekter då gynnas vilket leder till att bönderna måste ta till de bredspektrala insekticiderna igen (läs mer)- och då har ju själva poängen med genmodifieringen så att säga försvunnit...

Andra bloggar om: vetenskap, GMO, GM-grödor, Bt-majs, monarkfjäril

Oberoende granskning av oberoende granskning

Här kommer en liten granskning av CRII-GEN:s ännu opublicerade rapport (tack till Kathleen McCaughey på Greenpeace som faxade över den till mig), artikeln finns nu också tillgänglig på nätet, åtminstone om man är Universitetsansluten:

Seralini G-E, Cellier D and de Vendomois J S. 2007. New analysis of a rat feeding study with a genetically modified maize reveals signs of hepatorenal toxicity. Som är accepterad för publicering i tidskriften Archives of Environmental Contamination and Toxicology.

Jag har jämfört Seralini et als slutsatser med dem som dras av Monsanto själva utifrån samma datamaterial i:

Hammond B, Lemen J, Dudek R, Ward D, Jiang C, Nemeth M, and Burns J. 2006. Results of a 90-day safety assurance study with rats fed grain from corn rootworm-protected corn. Food and Chemical Toxicology 44: 147-160;

med dem som dras av European Food Safety Authority (EFSA) utifrån samma datamaterial:

“Opinion of the Scientific Panel on Genetically Modified Organisms on a request from the Commission related to the Notification (Reference C/DE/02/9) for the placing on the market of insectprotected genetically modified maize MON 863 and MON 863 x MON 810, for import and processing, under Part C of Directive 2001/18/EC from Monsanto.”

och slutligen med själva datamaterialet som är en ganska redig rapport på 1140 sidor men som är ganska hanterbar om man använder sig av sökfunktionen i Adobe reader.

Min första slutsats blev att min rubrik från häromdagen ”Bristfälliga råttstudier…” – nog var mer än lite missvisande – det tycks vara en väl genomförd studie och en ytterst omfattande sådan (knappast bristfällig). Kritiken som framförts gäller ju inte heller själva studien utan tolkningen av data. Hur ser det då ut med tolkningen?

Hammond et al. har jämfört de två olika doserna av MON 863 (11 och 33 % av fodret) som givits till råttorna med en kontroll (också utfodrad med 11 och 33 %) bestående av samma sorts majs fast genetiskt oförändrad och de har dessutom som referens relaterat resultaten till de man får från utfodring med sex andra sorters majs. Seralini et al. har i princip bara fokuserat på skillnaderna mellan behandling och den direkta kontrollen och bortsett ifrån hur dessa skillnader förhåller sig till variationen inom referenssorterna. Här tycker jag att Hammond et als tillvägagångssätt är att föredra – man måste ta hänsyn även till den naturliga variationen mellan olika majssorter.

Seralini et al har dessutom använt sig av delvis andra (och förmodat något vassare) statistiska metoder vilket medför att de finner några fler signifikanta skillnader än vad Hammond et al gör. Båda artiklarna gör ett urval av vad de ska presentera utifrån det omfattande råmaterialet. Hammond et al försöker ge en ganska fullständig bild av undersökningen medan Seralini et al bara lyfter fram de resultat där det finns skillnader – detta är ju också syftet med Serlainis studie men det ger ett skevt intryck om man har tagit del av hela datamaterialet.

De flesta av de signifikanta skillnader som Seralini et al. presenterar tycks vara slumpeffekter – de uppstår t.ex. bara vid den lägre dosen av MON 863 men inte vid den högre, eller de uppstår bara efter 5 veckor men inte vid slutet av studien. Dessa skillnader beaktar jag inte vidare.

Några resultat är dock intressanta nog att lyfta fram och granska lite närmre (eller lyfts fram i någon av studierna och granskas därför lite närmre här):

Kroppsvikt – Båda artiklarna lyfter fram kroppsvikt som en viktig indikator på råttornas hälsa. Hammond et al rapporterar inga signifikanta skillnader i kroppsvikt men Seralini et al hittar signifikanta skillnader mellan MON 863-utfodrade råttor och kontrollgruppen, för hanråttor som givits dosen 11 % men inte vid dosen 33 %, och dessutom för honråttor som utfodrats med 33 % MON 863. Skillnaderna är dock mycket små (ca 3 % avvikelse på 90 dagar) och dessutom minskar vikten hos hankönade råttor men ökar hos honkönade. Och om man också betänker att Seralini et al. bortser från den naturliga variationen hos referenssort-leden så är min bedömning att man förmodligen kan ignorera denna skillnad.

Totalantalet vita blodkroppar och antalet lymfocyter – Hammond et al. lyfter fram förhöjda värden av vita blodkroppar och lymfocyter hos råttor av hankön och hög dos (värdena ligger också högre för den lägre dosen och för honråttor jämfört med kontrollgruppen men dessa skillnader är inte signifikanta). Dessa skillnader tas överraskande nog inte upp i Seralinis rapport (sic!). Hammond et al. avfärdar dem eftersom alla värden från de individuella råttorna som utfodrades med MON 863 ligger inom det spann av individuella värden man hittar hos referensgruppen. – Det sättet att resonera köper jag dock inte – att de 10 råttornas individuella värden ligger inom det spann av värden som de sammanlagt 60 referensråttorna uppvisar betyder inte att man kan vifta bort det faktum att MON 863-gruppen är signifikant skild från samtliga kontroll och referensgrupper! Efter en närmare kontroll av rådata (sid. 297-300) finner jag det dock inte osannolikt att dessa skillnader skulle kunna ha uppstått rent slumpmässigt – variationen mellan individer, provtagningsdagar och behandlingar är stor. Den toxikologiska/biologiska betydelsen av denna skillnad kan jag inte riktigt bedöma – men jag förmodar att den är begränsad.

EFSA går på samma linje som Hammond et al. och skriver:

“Some differences were observed in haematological parameters, including total white blood cell, lymphocyte and basophil counts. White blood cell counts were slightly increased for the male test group (33% of MON 863 maize) compared to the counts of the control and reference groups. These differences appear to be due to a slight increase in the lymphocyte count and no other changes were observed in other leucocyte counts. These differences are not considered to be biologically meaningful since they fall within the standard deviation of the reference control population.”

Att det inte skulle finnas signifikanta skillnader i andra leukocyter (vita blodkroppar) är inte heller det helt sant enligt Seralini et al. De observerar signifikant förhöjda halter av eosinofila granulocyter (en typ av vita blodceller) hos råttor av hankön. Min egen bedöming är att detta visserligen är sant för jämförelsen med den direkta kontrollen – men att man om man studerar råmaterialet (sid. 1030) finner att halten inte skiljer sig från referenssorterna. Därför tillmäter jag observationen liten betydelse.

Seralini et al. finner också signifikant sänkta halter av reticulocyter (omogna röda blodkroppar) hos råttor av honkön. Den halten (genomsnittshalten) tycks också utifrån datamaterialet vara lägre än hos samtliga referensbehandlingar men skiljer sig inte signifikant från flera av referenssorterna (se sid. 285-288 och sid. 1042) – åtminstone inte enligt mig och ett vanligt t-test (vilket tyvärr är ungefär vad jag klarar av att utföra just nu eftersom min dator blev stulen häromveckan och eftersom jag inte hunnit installera ett nytt statistikprogram på den nya), Hammond et al. redovisar heller inte dessa skillnader som signifikanta.

EFSA har dock uppenbarligen gjort en egen bedömning och skriver:

“At study termination, statistically significant differences were observed for reticulocyte counts between the female animals fed 33% MON 863 and those fed the control and reference lines. Both absolute and relative reticulocyte counts were lower, but fell largely within the range of the control and reference groups.”

Njurarnas vikt tycks ha minskat något och likaså halterna av natrium och fosfor i urinen hos råttor av hankön (och i viss mån hos råttor av honkön men där är skillnaderna inte signifikanta). Seralini et al. tar dessa potentiella indikationer av störd njurfunktion i kombination med förändringar i kroppsvikt (som jag avfärdar) och förändringar i levervärden (som jag också avfärdar) till intäkt för att hävda att: ”it could be concluded that a GM-linked male renal toxicity is observed in this work”. Alltså: ”man skulle kunna dra slutsatsen att…” – en starkare ordalydelse än så är nog också svårt att få in i en peer-reviewad artikel utifrån föreliggande data.

EFSA skriver:

“Individual kidney weights of males rats fed with the 33% MON 863 diet were statistically significantly lower compared to those of animals on control diets, but fell within the mean ± 2SD for the reference control population, and are thus not considered to be biologically meaningful since they fall within normal variation. The overall conclusion is that no differences in relation to feeding in MON 863 maize were observed on kidney weights, kidney weights relative to body weights and kidney weights relative to brain weights. The high standard deviation within experimental groups is representative for both control and test groups and there were no statistically significant differences between the groups.”

Min slutsats är:

Det finns ingen anledning att oroa sig för hälsoeffekterna av att äta GMO-majset MON 863.

Det finns vissa svagheter i utformningen av Monsantos studie – det hade t.ex. varit önskvärt att ha med fler råttor än 10 st. per behandling för att kunna minska osäkerheten i vissa av bedömningarna.

Hammond et al. skulle kunna ha använt sig av bättre statistiska metoder men det hade förmodligen inte nämnvärt påverkat deras slutsatser. De avfärdar också vissa statistiskt signifikanta skillnader väl lättvindigt.

Seralini et al. drar faktiskt inte slutsatsen att MON 863 är hälsovådligt – de drar slutsatsen att man inte kan slå fast att den är ofarlig. På något plan är detta riktigt – men det ger också en ganska missvisande bild av kunskapsläget.

Vissa statistiska skillnader existerar mellan råttor som utfodrats med MON 863 och övriga grupper. De flesta av dessa skillnader kan avfärdas som slumpmässiga på ett eller annat sätt och några kan förmodas vara biologiskt oviktiga.

Möjligtvis kan man urskilja en svagt störd njurfunktion i reducerad njurvikt och förändrade urinvärden hos råttor av hankön – toxikologisk signifikans av detta får någon annan uttala sig om.

Försöket skulle kunna upprepas med ett större antal råttor och med speciellt fokus på vissa parametrar: lymfocyter, reticulocyter, njurvikt och urinvärden. Detta skulle kunna lugna oroliga konsumenter, Greenpeace och andra kritiker, och definitivt demonstrera MON 863:s säkerhet. Med tanke på hur infekterad GMO-frågan är skulle det kanske vara bra - om det är motiverat ur toxikologisk/vetenskaplig synpunkt är tveksamt.

Andra bloggar om: MON 863, GMO, Monsanto, Bt-majs, Greenpeace, CRII-GEN

MON 863 revisited

Debatten kring GMO-majset MON 863 fortsätter på SLU. Den vanligaste uppfattningen bland växtförädlande forskare på SLU tycks vara att det finns statistiska brister i Monsantos studie - men att om man beaktar dessa brister inte har anledning att omvärdera bedömningen att MON 863 är ofarligt.

Christer Jansson, professor på institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, skriver om sina åsikter i ett pressmeddelande från SLU.

Sten Stymne, professor på institutionen för växtvetenskap, går till skarpt angrepp mot Greenpeace på forskarbloggen. Jag deltar i debatten där.

Andra bloggar om: GMO, MON 863, SLU, vetenskap

Bristfälliga råttstudier vid godkännande av Bt-majs

Såg på nyheterna ett reportage om att Greenpeace larmade om att en genmodifierad majssort (MON863) kunde vara hälsofarlig. Dock lämnade reportaget en hel del i övrigt att önska för den vetgirige så jag beslöt mig för att gräva fram lite fakta i fallet. Här kommer det jag hittat:

MON 863 är en genmodifierad majssort som försetts med en gen som kodar för proteinet Cry3Bb1 som ursprungligen kommer från bakterien Bacillus thuringiensis (därav termen Bt-majs som används ibland – jmf. ”Bti” Bacillus thuringiensis ssp. israelensis – som nog många känner till att vi använder här i Sverige för myggbekämpning kring nedre Dalälven). Majsen innehåller också en antibiotikaresistensgen som markörgen. Tanken är att uttryck av proteinet Cry3Bb1 ska skydda växtens rötter från insektsangrepp från ”Corn rootworm” (CRW) och därigenom minska användningen av kemiska bekämpningsmedel i majsodlingen.

Tanken är god ur miljösynpunkt och t.ex. EPA (USA:s motsvarighet till naturvårdsverket) gör följande bedömning:

”MON 863 corn presents no unreasonable risks to humans during any stage of its life cycle, from production, handling, storage, ingestion, to disposal. Cry3Bb1protein has no toxic effects on mammals, and is not likely to induce allergic or hypersensitive responses based on results in all appropriate tests. MON 863 is less toxic than all of the major insecticides currently used to control CRW damage.

All of the major chemicals used for CRW control can cause adverse environmental effects under conditions of normal use. Fifteen products are labeled as “toxic,” 6 as “highly toxic,” 1 as “very highly toxic,” and 14 as “extremely toxic” to birds, fish and other wildlife. EPA has identified 10 insecticides used in agriculture as the most toxic to birds and 3 are currently used to control the corn rootworm (carbofuran, phorate and methyl parathion). In contrast, the Cry3Bb1 protein has no toxic effects on non-target organisms based on results in all appropriate tests. In addition, Cry3Bb1 is degraded rapidly in the soil (reducing non-target exposure). The Cry3Bb1 protein is expressed by the corn plant; thus, reducing the exposure to non-target organisms from application spillage. In addition, Cry3Bb1 has a narrow target range (beetles of the family Chrysomelidae). The family Chrysomelidae contains no known endangered species. To date, there have been no functional receptors for Cry proteins on intestinal cells of fish, birds, or mammals. As labeled, MON 863 corn poses less risk to the environment than the registered alternatives.” Läs mer.

Att insekticiden produceras av växten själv gör dess verkan mer selektiv – dvs. det är bara de insekter som angriper växten som drabbas och detta möjliggör naturligtvis också en dramatisk minskning av dos. Men det är ju naturligtvis extra viktigt att kontrollera att Cry3Bb1 inte har några hälsoeffekter eftersom man ju kan förvänta sig att proteinet kommer att finnas i majsen när man äter den.

Svenska Dagbladet har tidigare rapporterat om kritiken från Greenpeace och forskningsinstitutet CRII-GEN mot MON 863 ”Forskare kräver stopp för genmajs” och nästan samtidigt om ”Kritik mot larmrapport om genmajs”.

Det franska forskningsinstitutet CRII-GEN hade på Greenpeace uppdrag genomfört ”en oberoende forskningsstudie”. Dvs. enligt Greenpeace – i själva verket rör det sig om en oberoende granskning av de studier som ligger till grund för att den genmodifierade majsen blev godkänd i Europa – dessa studier har redan granskats (och alltså godkänts) av European Food Safety Organisation (EFSA – EU:s expertorgan för den här typen av frågor).

Monsantos svar på kritiken finner man här.

Livsmedelsverket säger sig enligt SvD:s artikel känna till kritiken mot majsen och en av deras toxikologer säger sig också ha granskat råttstudien och kommit fram till samma slutsatser som Monsanto.

Intressant nog kan man dock finna ett utlåtande från gentekniknämnden som livsmedelsverket har begärt in – och Gentekniknämnden kommer faktiskt med ganska allvarlig kritik mot Monsantos tolkningar av sitt datamaterial och i synnerhet då råttstudien som Greenpeace kritiserar. Bl.a. har Monsanto avfärdat flertalet signifikanta skillnader mellan råttor som fått MON 863 och råttor som fått vanlig majs – på grundval av att de gjort så många studier och att man skulle förvänta sig att finna signifikanta skillnader mellan grupperna i 5 % av fallen bara pga. slumpen. Detta påstående är helt enkelt uppåt väggarna fel – det gäller visserligen att man kan förvänta sig slumpeffekter hos 5 % av råttorna – men inte systematiska slumpeffekter som skulle ge upphov till signifikanta skillnader mellan behandling och kontrollgrupp!

Trots dessa brister i studierna har de alltså slunkit igenom den europeiska kontrollen.

Anne Lundén skriver följande i gentekniknämndens remissvar:

”Tester av en produkts eventuella hälsorisker är centrala för ett marknadsgodkännande. Jag tycker personligen att det känns högst otillfredsställande att EFSA avstått att kommentera ovannämnda tveksamma tolkningar från Monsantos sida. Hur många djurförsök med otillräckligt djurantal och tveksamma tolkningar av resultat kan inte dölja sig bakom alla produktgodkännanden! Om inte EFSA gör en tillfredsställande granskning, vem ska då bestå med det kritiska argusögat?”

-Ja, kanske då Greenpeace och CRII-GEN kan bistå med det i det här fallet? Tyvärr så tycks de än så länge bara ha hållit presskonferens – deras faktiska granskning finns inte tillgänglig på hemsidan och är ännu inte de facto publicerad. Nu finns bara CRI-GEN:s preliminära resultat att tillgå. Men det tycks definitivt finnas anledning att läsa deras studie när den publiceras.

Men för att sammanfatta kunskapsläget för MON 863:
- ur miljösynpunkt: bra.
- ur hälsosynpunkt: viss tveksamhet tycks trots allt finnas.

Tillägg 16/3: Jag har nu granskat CRII-GEN:s rapport och jämfört den med Monsantos och EFSA:s tolkningar av samma datamaterial, dessutom har jag tittat lite på själva datamaterialet. Mina slutsatser kan hittas här.

Andra bloggar om: Genmajs, Bt-majs, Monsanto, Greenpeace, MON 863