Bisfenol A förbjuds i nappflaskor?

Så har det då tydligen blivit dags för ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor.

Ethel Forsberg, generaldirektör på kemikalieinspektionen, tyckte i en intervju med SvD att användningen av bisfenol A borde begränsas (och förtydligade i Aktuellt att försiktighetsprincipen bör gälla och användningen av bisfenol A förbjudas i nappflaskor - "som ett första steg"). Miljöministern hakade på och utlovade ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor (oklart när och hur det genomförs) förutsatt att EFSA inte kommer fram till rätt slutsats i sin förnyade riskbedömning.

Detta med att politiker föregriper EU-organens riskbedömningar är jag inte så säker på att jag är generellt förtjust i - men i det här fallet tycker jag att det är motiverat och föreslog ju själv samma sak här på bloggen redan 2007.

Ska för övrigt bli intressant att läsa EFSA:s förnyade riskbedömning (mer om deras pågående arbete här). - Jag är inte så säker på att kunskapsläget blivit så mycket klarare när det gäller bisfenol - den som är intresserad av varför inget beslut har fattats om att begränsa användningen tidigare (för den som tittar på SvD:s grafik kan det ju te som rätt så gåtfullt) uppmanar jag att följa några av länkarna i mina tidigare inlägg om saken.

En annan intressant översikt som bl.a. förklarar varför många studier som påvisat negativa effekter har tillmätts mindre vikt i riskbedömningarna hittade man i april i Nature News.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, bisfenol A, nappflaskor, riskbedömning

Medelmåttiga myggmedeltester?

Då jag är i färd med att förbereda mig inför årets fjällvandring så kom testet av myggmedel som publicerades i DN, UNT, GP, SvD och säkerligen flera tidningar riktigt lägligt. Inte lika lägligt var väl det faktum att jag just inhandlat det myggmedel (Autan plus) som gavs lägst betyg i testet...


















Från vänster till höger: Autan plus (stift, a.i. 20% ikaridin), MyggA (roll on, a.i. 19% DEET), Djungelolja II (olja, a.i. 20% DEET) och OFF (roll on, a.i. 20% DEET).

Nu var ju mitt beslut att testa detta medel (efter tidigare mycket goda praktiska erfarenheter av både MyggA och OFF med aktiva beståndsdelen DEET i koncentrationen 19-20%) baserat på ett tyskt test som genomfördes 2004 där vinnaren faktiskt var Autan. Och med tanke på att det testet genomfördes med riktiga testpersoner istället för med skumgummiplattor så kanske mitt val inte var så pjåkigt iaf. Det återstår att se... Den intresserade (och tyskspråkiga) hittar testet här. (Tänk på att i Tyskland är lägst betyg bäst.)

Dessutom har jag mina funderingar angående valet av testpreparat i det svenska testet - inte nog med att man valde att jämföra sprejer, oljor och roll-oner rakt av, dessutom innehåller ju de olika testade preparaten olika mängd verksamma beståndsdelar - vilket man valde att inte redovisa i artikeln.

Inte undra på att OFF:s sprej ger sämre resultat när den innehåller 15% DEET jämfört med US622:s 20%. Själv föredrar jag ju dessutom roll-on eller stift framför sprej - och här är ju förhållandet det omvända: US622:s roll on innehåller 14% DEET och OFF:s roll on innehåller 20%.

Dessutom innehåller den sprej av Autans plus som testades 15% ikaridin - stiftet som jag köpte innehåller 20% - man tycker ju att det kanske skulle kunna göra skillnad.

En annan fråga som man som fjällvandrare gärna vill väga in i bedömningen av vilket myggmedel man vill ha är ju vikten - här fallerar ju helt klart MyggA:s glasflaska som väger på tok för mycket. Bättre då att välja t.ex. OFF:s roll on tycker jag personligen.

-

Ett intressant faktum är att det tyska testet väljer att ge betyget "Mangelhaft" (bristfälligt) till det av många omsvärmade preparatet Wilmas Nordic Summer - dels pga. halvtaskig effekt, men framförallt pga. innehållet: -de analyserade preparatet och hittade höga halter av naftalin och fenoler och dessutom 30% DEET vilket ju är något anmärkningsvärt eftersom preparatet inte ens är registrerat som bekämpningsmedel hos kemikalieinspektionen. Men jag ser att KemI tydligen redan är medvetna om den saken.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, bekämpningsmedel, fjällen, myggor, myggmedel, tester, DEET, ikaridin, MyggA, OFF, Autan, Nordic Summer

Hormonstörande ämnen finns ofta i mineralvatten

Det har varit dåligt med aktivitet på den här bloggen på sistone - man skulle rentav kunna karakterisera det som heldött. Jag tror bestämt jag får ta och liva upp mig med lite forskarlarmande (om än inte från egen produktion)!

Idag tänkte jag larma om hormonstörande ämnen i mineralvatten och dessutom, som en bonus, om att hormonstörande ämnen släpps ut från både PET-flaskor och kanske även tetrapaks...

I en studie av tyska forskare som publicerades online i mars i Environmental Science and Pollution Research undersöktes förekomsten av hormonstörande ämnen i mineralvatten - eller rättare sagt, mineralvattens hormonstörande aktivitet.

Vad undersöktes och vad kom de fram till?
Som testsystem användes YES - inte diskmedlet, utan Yeast Estrogen Screen - ett testsystem med en genmodifierad jästsvamp i vilken man har satt in en mänsklig östrogenreceptor och kopplat den till produktionen av enzymet beta-galaktosidas. Jästcellerna odlades i mikrobrunnar innehållande olika mineralvatten och produktionen av beta-galaktosidas (och därmed östrogenaktiviteten) kunde mätas som absorbansskillnader. Forskarna fann att 60% av de prover de testade uppvisade förhöjd östrogenaktivitet.

Det fanns en tendens till skillnader i förpackningsmaterial där vatten från PET-flaskor uppvisade förhöjd aktivitet i 78% av fallen medan vatten i glasflaskor endast uppvisade förhöjd aktivitet i 33 % av fallen. (De två vatten på tetrapak som testades uppvisade båda förhöjd aktivitet men det är ett alltför litet underlag för att uttala sig om.) För att undersöka om den uppmätta östrogenaktiviteten härstammade från själva mineralvattnen eller om det kunde vara som så att hormonstörande ämnen läckte ut från förpackningen utförde forskarna ytterligare ett experiment.

I detta andra försök använde de sig av Potamopyrgus antipodarum dvs. Nyazeeländska tusenårssnäckor som försöksdjur. Dessa odlades upp i PET-flaskor respektive glasflaskor innehållande vanligt vatten och deras reproduktion studerades. Det visade sig att reproduktionen hos snäckorna som levde i PET-flaskorna närmast fördubblades jämfört med den negativa kontrollen.

Tolkning
Studien visar att det är relativt vanligt att det finns förhöjd östrogenaktivitet i mineralvatten. Den visar också att en del av denna aktivitet (men knappast all aktivitet) skulle kunna bero på att hormonstörande ämnen läcker ut från förpackningsmaterialet.

Studien har dock som jag ser det några svagheter - det första är ju såklart att den inte svarar på vilka ämnen det är som verkar hormonstörande. Man kan också diskutera om testsystemen verkligen ger relevanta resultat. Jästcellerna innehöll en mänsklig östrogenreceptor - men man kan förmoda att exponeringen blir lite högre för östrogenreceptorer i jäst som odlas i mineralvatten i ett antal generationer jämfört med östrogenreceptorer hos en människa som dricker mineralvatten. När det gäller snäckorna så tycker jag spontant att det känns svårt att tillförsäkra sig om att de reagerar på samma typ av ämnen som en människa gör - och svårt därför att dra alltför säkra slutsatser.

Indikationer på att mineralvatten relativt frekvent innehåller, och att PET-flaskor släpper ifrån sig, hormonstörande ämnen alltså - men knappast ett resultat som visar att mineralvatten eller dryck förvarad i PET-flaskor är farlig att förtära. Det behöver studeras mer.

Studien är Open Access om någon är intresserad av att läsa den själv:

Wagner & Oehlman. 2009. Endocrine disruptors in bottled mineral water: total estrogenic burden and migration from plastic bottles. Environmental Science and Pollution Research
DOI: 10.1007/s11356-009-0107-7

Kan också rekommendera en läsning av nyhetsinslaget på Environmental Science & Technology som ger er några fler reaktioner på studien.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, hälsa, hormoner, plast, PET, mineralvatten, östrogen

Risker, riskvärdering och riskkommunikation

OK - dags att kåsera och koppla samman lite varierande uppslag på det övergripande temat risker och riskvärdering.

Oproportionerligt dyr marksanering
Vi börjar väl med konjunkturinstitutets rapport om sanering av arsenikförorenad mark? De har uppskattat nyttan av 23 st svenska marksaneringsprojekt med kostnaden för räddade liv som utvärderingskriterium. Totalt beräknar de att 0,1 liv räddades i de 23 projekten som de undersökte till en sammanlagd kostnad av 881 miljoner kronor. Kostnaden för ett räddat liv i de individuella projekten uppskattades ligga någonstans mellan 287 miljoner kronor och svindlande 1835 miljarder kronor. I jämförelse med andra typer av insatser ter sig marksanering av arsenikförorenad mark som ett enormt slöseri med pengarna.

Exponeringsgraden är låg och saneringskostnaden är hög. Analysen visar dessutom att för att rädda ett enda liv med vissa av projekten så skulle antalet människor som exponerades för den förorenade marken ha behövt överskrida antalet innevånare i kommunen.

Naturligtvis kan man diskutera det lämpliga i att använda antalet räddade liv som utvärderingskriterium - det finns såklart även andra miljöaspekter att ta hänsyn till. Analysen tar inte heller hänsyn till eventuella framtida ändrade markanvändningar (och därmed förändrade exponeringsnivåer), eller till de ekonomiska vinster som eventuellt kan uppnås genom att man efter en sanering fullt ut kan utnyttja den förorenade marken. Men inte desto mindre framstår det ju mer än tydligt att insatserna inte står i proportion till vinsterna.

Miljöextremism och kemikalieskräck
Hur kan detta få hända? frågar sig Jonas Vlachos på ekonomistas? -Ja, det kan man ju fråga sig - personligen kan jag inte säga att jag är särskilt förvånad. Det hela återspeglar den kemikalieskräck och det underskott av nykter riskvärdering som tycks råda i Sverige idag. På detta tema rekommenderar jag läsning av toxikologiprofessorn Robert Nilsson kritik av vad han kallar miljöextremismen i ett skarpt formulerat inlägg i DN idag. Han har för övrigt tidigare luftat sin kritik av Sveriges tillämpande av försiktighetsprincipen även i den vetenskapliga litteraturen. Hans debattartikel har helt klart sina poänger anser jag (i de delar av artikeln han håller sig till toxikologin iaf.). Riskvärdering innebär precis som det låter att vi värderar vilka risker som är värda att lägga krut på - och vilka som inte är värda att lägga krut på. Detta konceptet har dock inte riktigt fått fäste här i landet vad det verkar, vilket indirekt innebär att pengar stjäls från sådana åtgärder som skulle göra större nytta.

Irrationell kemikalieskräck stöter man på lite överallt idag, E-nummerskräck är väl en av de mest utbredda formerna. Där jag mest stöter på fenomenet är förmodligen på bekämpningsmedelsområdet -jag har tidigare kommenterat risklarm på detta område t.ex. här, här och här. Så sent som förra veckan blev jag uppringd av en person på ett miljökontor i en kommun som hörde sig för om vilka bekämpningsmedelsrester hon eventuellt skulle kunna hitta spår av på en övergiven bangård. Vad man skulle göra om man nu hittade några rester förtäljer inte historien - jag försökte tona ned riskerna över telefonen - men jag förmodar att man övervägde att ålägga banverket någon form av sanering i så fall. Förmodligen till en kostnad fullt i paritet med de av konjunkturinstutet undersökta arseniksaneringsprojekten.

Konsten att kommunicera risker
Samtidigt har jag full förståelse för att folk är oroliga - vem vill bosätta sig på en mark som man vet innehåller gifter, vem vill äta mat som innehåller spår av bekämpningsmedel? Att sedan all mat innehåller kemikalier och att en giftverkan är beroende av koncentration och faktiskt exponering, att herbicider är giftiga för ogräs men inte nödvändigtvis för människor - det är saker som är ytterst svåra att ta till sig och ytterst svåra att kommunicera till en allmänhet som till största delen består av icke-toxikologer.

Att kommunicera risker - där har vi nog den stora utmaningen. Det behövs fler pedagogiska insatser där vi kommunicerar resultaten från riskvärderingar - konjunkturinstitutets rapport där man jämför hälsobefrämjande insatser på marksaneringsområdet med insatser på andra områden är ett sådant exempel.

EU skippar riskvärderingen
Intressant nog så väljer man på EU-nivå att i den nya lagstiftningen på bekämpningsmedelsområdet (som parlamentet har godkänt, men som ännu inte har godkänts av kommissionen) att i viss mån frångå det där med riskvärdering. Man går från en "risk-based" till en "hazard-based" lagstiftning - vilket är något svåröversättligt (då både risk och hazard översätts med risk på svenska). I princip innebär det att där man tidigare gjorde en riskvärdering av verksamma substanser idag har infört stupstockskriterier där man helt enkelt väljer att inte godkänna substanser som är potentiellt mutagena, cancerogena, reproduktionstoxiskt, endokrinstörande, persistent eller bioackumulerande. (Även om man ju kan fundera över hur skarp denna skrivning egentligen är - se bilaga II.)

Detta förslag har debatterats ganska livligt i Storbrittanien i höst - där en hel del farhågor har luftats om att lagstiftningen kommer att innebära skördeminskningar utan att man gör några reella miljö eller hälsovinster. Man har också kritiserat det vetenskapliga i tillvägagångssättet och bristen på konsekvensanalys. Läs tex. "Balance elusive in EU pesticide debate" och "A grim future for English carrots?" KemI har uppskattat att för svenska förhållanden kommer ca 23 aktiva substanser (8% av de godkända) på sikt att försvinna från den svenska marknaden - man gör dock inga utlåtanden om huruvida detta kommer att ställa till några problem för svenska odlare.

En del av kritiken är såklart orkestrerad av bekämpningsmedelstillverkarna själva men en del av invändningarna kan nog vara värda att lyssna på. Naturligtvis måste man också väga in att införandet av stupstockskriterier är praktiskt och också innebär att man sparar pengar - en ordentligt riskvärdering kostar ju såklart också. Personligen är jag inte särskilt oroad för att lagstiftningen ska få stora konsekvenser för jordbruket - men döm själva!


Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, toxikologi, kemikalier, kemikalieskräck, arsenik, marksanering, konjunkturinstitutet, EU, bekämpningsmedel, lagstiftning

Gifterna på paprikor och vindruvor - en närmare titt

Här kommer som utlovat lite fler kommentarer till förra veckans debattartikel från Naturskyddsföreningen om bekämpningsmedelsrester på frukt och grönt i EU. Själva rapporten som de hänvisade till (Annual EU-wide Pesticide Residues Monitoring Report - 2006; pdf) publicerades i själva verket bara någon dag efter debattartikeln på Food and Veterinary Office hemsida men först letade jag på fel ställe och sedan jag väl fann den så har jag inte hunnit skriva någonting förrän nu.

Den övergripande bilden
Bäst idé om hur den övergripande bilden ser ut får man nog egentligen av att titta på lite grafer (som jag har klippt ut ur rapporten - klicka på dem för högre upplösning!):










Figur 1. Utvecklingen över tid. Som synes så har andelen prov som innehåller detekterbara mängder pesticider (den gula linjen) ökat något över tid. Andelen prov som överstiger EU:s gränsvärde (Maximum Residue Level, MRL; den röda linjen) har först ökat för att på senare år minska något.











Figur 2. Andel prov som innehåller spår av två eller fler pesticider. Som synes så har andelen prov med multipla fynd av pesticider ökat över tid.














Figur 3. Maximala antalet pesticider hittade i ett och samma prov. År 2006 hittades som mest spår av 29 substanser i ett och samma prov som bestod av peppar (inte paprika som pepper felaktigt översattes till i debattartikeln - det handlade om peppar Piper nigrum).

Fler och fler pesticider i samma prover alltså - innebär det att användningen av pesticider har ökat och ökat över tid? - Nej, inte nödvändigtvis - man måste betänka att antalet pesticider som man analyserar också har ökat över tid:











Figur 4. Antalet substanser som i genomsnitt analyseras i medlemsländerna.

Som synes har antalet substanser som analyseras över tid nästan fördubblats. Dessutom kan man förmoda att även analysmetoderna har blivit bättre i det hänseendet att den genomsnittliga detektionsgränsen har blivit lägre. Ytterligare en faktor tillkommer som gör det nästintill omöjligt att analysera förändringen över tid på ett vettigt sätt: antalet medlemsländer har ökat från 16 till 28 st under den aktuella tidsperioden.

Utvecklingen över tid må se ut hursomhelst men det är ju inte bra att man hittar så många prover med rester av flera substanser och prov med så många som 29 substanser! Mer oroande ur toxikologisk synvinkel skulle det dock förmodligen vara om man skulle se en trend med ökande koncentrationer.

Toxikologisk signifikans
MRL-värden för bekämpningsmedelsrester sätts utifrån vilka resthalter man detekterar vid fältförsök utförda enligt "Good Agricultural Practice" (GAP) efter att först ha kontrollerat så att ingen risk ska finnas att man genom födan får i sig så mycket av den aktuella substansen att mängden överstiger något av de toxikologiska gränsvärdena "akut referensvärde" (ARfD - för akut toxicitet) och "acceptabelt dagligt intag" (ADI -för kronisk toxicitet). Där informationen är knapphändig sätts ofta MRL-värdet helt enkelt till detektionsgränsen (den lägsta koncentrationen man kan detektera) för att vara på den säkra sidan. Att ett mätvärde överstiger ett MRL (den röda linjen i Figur 1) betyder alltså inte per automatik att värdet också överstiger de toxikologiska gränsvärdena.

Ett överstigande av MRL-värdet kan indikera att användningen av bekämpningsmedlet inte följer good agricultural practice och det kan indikera att det finns en toxikologisk risk.

För att veta om det finns en toxikologisk risk med bekämpningsmedelsrester som överstiger MRL-värdet måste man göra en toxikologisk riskbedömning genom att räkna på ett exponeringscenario och jämföra intaget i detta med ARfD- och ADI-värdena.

Kronisk toxicitet
I rapporten gjordes en riskvärdering både för kronisk toxicitet och för akut toxicitet. Riskvärderingen för kronisk toxicitet baserades på en av EFSA framtagen model med konsumtionsdata för de olika medlemsländerna. Riskvärderingen utfördes för de 55 st substanser som ingår i EU:s koordinerade analysprogram. I detta program provtas i varje medlemsland aubergine, bananer, blomkål, druvor, apelsinjuice, ärtor, paprika (ja, paprika i detta fall) och vete. Som pesticidhalt använde man den 90:e percentilen som indata (dvs. det värde som är högre än vad som hittas i 90% av de undersökta proverna). Riskvärderingen visade att ADI-värdet inte överskreds i något fall (för något konsumtionsscenario/något av de 55 ämnen som undersöktes).

Möjligtvis kan man kritisera denna del av riskvärderingen för att inte vara ett worst-case-scenario utan mer av ett normalscenario. Det finns ju en risk att den enskilde EU-medborgaren alltid köper frukt från samma odlare och därmed konsekvent äter frukt med halter som ligger över den 90:e percentilen. Inga typer av additiva eller synergistiska effekter av de olika ämnena beaktades heller utan riskvärderingen gjordes för de enskilda substanserna. Vid normalkonsumtion kan man dock konstatera att risken för kroniskt toxiska effekter torde vara låg.

Akut toxicitet
När det gäller den akuta toxiciteten så hade man ett lite annorlunda tillvägagångssätt. Här använde man sig av den högsta detekterade koncentrationen i varje typ av livsmedel (och till den lade man en "variabilitetsfaktor" - vilket i praktiken innebar att man multiplicerade den högsta koncentrationen med en faktor 5 eller 7) och sedan kombinerade man detta i sitt scenario med den högsta rapporterade konsumtionen för det livsmedlet inom EU.

Riskvärderingen utfördes för de 34 st substanser som ingår i EU:s koordinerade program och för vilka det finns etablerade ARfD-värden. För 15 pesticider fann man att värdet (uträknat enligt scenariot ovan) översteg ARfD-värdet. I debattartikeln i DN omnämndes att gränsvärdet i enskilda fall överstegs med 900% för ett barn som äter vindruvor. - Faktum är att det i några fall handlade om exponeringar som låg i storleksordningen 2000% av ARfD-värdet (för barn som äter paprika med resthalter av bekämpningsmedlet metomyl).

Man ska dock komma ihåg att det gäller ett hypotetiskt barn som äter den största mängden paprika som det inrapporteras att någon äter inom EU och att denna paprika bara innehåller den högsta detekterade koncentrationen av ett bekämpningsmedel i något medlemsland (gånger variabilitetsfaktorn 7). - Men även om man räknar bort variabilitetsfaktorn och "normaliserar" scenariot något så är det troligt att värdet de facto överskrider ARfD-värdet.

För de 15 pesticider där ARfD-värdet överskreds gick man vidare och kontrollerade även hur många av de prover med halter under det högsta värdet som också översteg ARfD-värdet. Detta skedde i sammanlgat 124 fall, eller i 1,1 % av proven som togs inom det koordinerade programmet. Dvs. i värsta fall så överskreds det akuta referensvärdet för enskilda substanser i 1,1 % av de matvaror som provtogs inom kontrollprogrammet 2006 - i verkligheten (vid antagande om ett mer sannolikt scenario) överstegs gränsvärdena i färre fall än så. Man ska också komma ihåg att det finns en inbakad säkerhetsfaktor i gränsvärdet (oftast en faktor 100).

Inte heller när det gällde den akuta toxiciteten togs dock någon hänsyn till eventuella additiva eller synergistiska effekter - detta skulle alltså å andra sidan kunna tyda på en underskattad risk.

Ett intressant faktum är att flera av pesticiderna som stod för överskridandena under 2006 har fasats ut inom EU sedan dess. Det gäller karbaryl, metomyl, procymidon och endosulfan. Sammanlagt stod dessa substanser för 51 av de 124 överskridandena under 2006. Det innebär dock inte att man helt kommer att sluta hitta dessa substanser - eftersom till EU importerade livsmedel står för en del av fynden.

Summering
Det är av flera anledningar vanskligt att uttala sig om trender över tid när det gäller hur stor andel av proven som innehåller bekämpningsmedelsrester.

När det gäller den toxikologiska risken av att äta livsmedel som innehåller bekämpningsmedelsrester så är den sannolikt ganska låg. I sällsynta fall kan det dock inte uteslutas att man kan få i sig hälsovådliga mängder.

Den som är orolig för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och vill skaffa sig en bild av vilka livsmedel, bekämpningsmedel och halter det handlar om i Sverige uppges kolla i Livsmedelsverkets "svarta lista". Observera dock att denna lista innehåller livsmedel med resthalter som överstiger MRL-värden - det handlar alltså inte nödvändigtvis om farliga livsmedel!


Läs även andra bloggares åsikter om vindruvor, paprika, peppar, bekämpningsmedel, resthalter, livsmedel, riskbedömning, naturskyddsföreningen, toxikologi, intressant

Roundup

Har inte hunnit med att skriva så mycket här på sistone. Bl.a. valde jag att sticka ut och skida istället häromkvällen - därav frosten i håret på den nya profilbilden (jag har inte blivit gråhårig än). Men nu börjar jag känna hur det rycker i fingrarna igen så jag får följa John Wilkins på Evolving Thoughts exempel och köra en liten "Roundup".


Pesticider och biologisk mångfald
Först kanske jag ska börja med pesticiderna (passande nog). Jag var på ett seminarium i tisdags om "Pesticiders effekter på terrester mångfald" som anordnades av Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) på SLU. På seminariet fick vi bland annat höra om undersökningar om pesticiders effekter på pollinatörer (ja, vissa effekter kan detekteras - åtminstone i anslutning till vinodlingar) och herbiciders effekter på ogräsfloran i häckar i direkt anslutning till åkermark (ja, biodiversiteten minskar i närheten av besprutade åkrar). Du finner en högre biodiversitet i och i närheten av åkrar som är ekologiska - därom råder egentligen litet tvivel. Det visades bland annat i en meta-analys författad av en av mina gamla kompisar och kursare Johan Ahnström häromåret (han sitter för närvarande och plitar på avhandlingen).

Nackdelen med den ekologiska odlingen är ju som Jens (lite provokativt kanske?) påpekade på forskarbloggen häromdagen att den ger mindre skörd per arealenhet. Och om man ska producera lika mycket mat på ekologiskt vis så behöver man alltså också i motsvarande grad öka åkerarealen. Knäckfrågan är alltså om de positiva effekterna på biologisk mångfald av ekologisk odling är så stora att de överväger de förmodat ganska negativa effekterna på biologisk mångfald av att ta mer åkermark i anspråk. Går den stora skiljelinjen mellan ekologisk monokultur och konventionell monokultur - eller mellan natur och monokultur?

Man kommer in på samma typ av resonemang som man gör för biobränslen - där odling av en etanolgröda kan te sig gynnsam om man bara gör en avgränsad livscykelanalys (från fält till bil) men där koldioxidutsläppen tvärtom tycks ökas om man också tar hänsyn till att man undantränger livsmedelproduktion och måste ta mer åkermark i anspråk. Sedan så är ju Kirchmans et als siffra på 50% skördeminskning i ett ekologiskt system förmodligen den högsta siffran jag sett i sammanhanget - en mer "normal" uppskattning tror jag (utan att ha läst mer än några stycken artiklar på området) ligger någonstans på en 10-20% skördeminskning. Jag tycker hursomhelst inte frågan är helt självklar för en miljövän.


Pesticider i vinodling
Nå - åter till tisdagens seminarium. Där träffade jag även på fler gamla kursare - bl.a. Emelie Hansson på naturskyddsföreningen. Vi diskuterade bl.a. förrförra veckans larm om bekämpningsmedelsrester i vin som jag skrev om (här och här). Larmet var för övrigt inte ett larm enligt Emelie utan mera en presentation av en rapport som förvandlades till ett larm av medierna (stor skräll där!). Vi var hursomhelst ganska eniga om att bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen är ganska osund - när det gäller vin så har vi ju dessutom en ganska stor överproduktion i dagsläget - stora mängder vin går till etanolproduktion istället (galenskap!). Vilket ju dessutom gör att resonemanget från ovan om negativa effekter av skördeminskningar i ekologiska system knappast är relevant för vinproduktion.

För att komplicera saken är det ju så att en del ekologiska vinodlare använder kopparpreparat som substitut för kemiska bekämpningsmedel (koppar är ju såklart lika "kemiskt" men det anses vara "mineraliskt" och därför OK). Koppar har ju den nackdelen att det inte bryts ned utan ansamlas i odlingsjorden - vilket innebär att på längre sikt så blir jorden fullständigt obrukbar. Knappast ett hållbart produktionssystem. Vad jag förstår av KRAV:s regelverk (pdf) är dock inte kopparpreparat godkända för tillverkning av KRAV-märkta viner.


Pesticidrester i frukt och grönt
Nåväl - Emelie och Mikael Karlsson på SNF gick ju sedan i onsdag ut med en debattartikel i DN om bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Tyvärr så är det ju just som det står ett avslöjande av EU-kommissionens opublicerade granskning - vilket innebär att jag inte i detalj kan granska materialet. (Vi får ta det när den kommer - om jag hinner med.) Men några kommentarer kan jag ju komma till redan nu. Jag förmodar att det rör sig om samma årliga rapport som jag kommenterade förra året - dvs. att den rapporten det handlar om nu berör analyser utförda under 2006.

Om man jämför med förra årets rapport så tycks siffrorna vara ungefär jämförbara: 46% av proven innehöll bekämpningsmedelsrester båda åren och andelen prov som överstiger EU:s gränsvärden har minskat något från 5% till 4,5% av proven. Även 2005 var det paprika och vindruvor som innehöll spår av flest olika preparat. Andelen prov som innehöll spår av mer än ett bekämpningsmedel har ökat från 26,7% till 27,7%. Toppnoteringen med spår av 47 29 olika ämnen i ett och samma prov torde dock vara svårslagen (och fullständigt galen - det är svårt att förstå nyttan med att använda 47 29 olika aktiva substanser på en och samma gröda!). Gör man jämförelsen till längre tillbaka i tiden finner man att andelen och antalet fynd av bekämpningsmedel har ökat.

Vad kan man då dra för slutsatser av utvecklingen över tid? Tja, inte alltför många utan att ha läst rapporten och det är tveksamt om man kan dra alltför långtgående slutsatser sedan heller. En förändrad fyndfrekvens kan bero på många faktorer - som t.ex. förändrad provtagning (man kanske riktar in sig på att ta prover där man förväntar sig att hitta substanser), att frukt och grönt kommer in från nya produktionsländer (som inte lyder under EU:s kemikalielagstiftning), att analysmetoderna och labben blir bättre etc. - vi får avvakta rapporten.

Det finns några kommentarer i debattartikeln om koncentrationer som överstiger akuta referensdoser som jag inte riktigt begriper. En akut referensdos mäts ju som mängd per kg kroppsvikt och dag och en koncentration kan alltså inte överstiga en akut referensdos. Däremot kan en exponering överstiga en akut referensdos - men för att detta ska ske så måste man alltså räkna på ett exponeringsscenario (ungefär som jag gjorde häromdagen). Detta menar SNF fortfarande att man inte kan göra för vin och kallar livsmedelsverkets utlåtanden om vinet som säkert för obegripliga. Jag kan hålla med dem om att livsmedelsverket uttryckte sig (eller citerades) lite slarvigt häromveckan när de avfärdade riskerna så lättvindigt- men det var ju knappast ett obegripligt utlåtande utifrån en toxikologisk synvinkel. Hursomhelst blir det lite märkligt att Emelie och Mikael tycks anse att det är OK att förlita sig till en toxikologisk riskbedömning när den visar att det finns en risk - men väljer att avfärda den när den visar att det inte finns en risk.

Tycker också att deras kritik av livsmedelsverket i stort är lite onyanserad. LMV:s toxikologer har väl knappast gått ut och ifrågasatt EU-kommissionens bedömningar om vilka ämnen som bör förbjudas eller inte - de har gjort en toxikologisk bedömning helt enkelt. Ett ämne kan anses vara giftigt eller cancerogent - men samtidigt anses vara riskfritt att exponeras för om koncentrationen är tillräckligt låg. Det är ingenting konstigt med det.

Men nu är det hög tid att avrunda den här posten och gå och lägga sig. Det blev visst inte så mycket till uppsamling. Jag hade tänkt gå vidare och kommentera Naturvårdsverkets nya rapport om konsumtionens klimatpåverkan också (som ju klimatberedningen tidigare har efterfrågat) och Greenpeace GMO-larmande. Men jag får ta det i separata poster istället. Godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, toxikologi, frukt, vindruvor, paprika hälsa

Vinet och bekämpningsmedlen

Jag känner att jag borde kommentera Naturskyddsföreningens rapport om bekämpningsmedel i vin som fick stort genomslag i media idag (DN; SvD; Expressen; Aftonbladet, SVT).

Det första man kan konstatera är ju att även om rapporten är ny så släpptes ju själva analysresultaten redan i våras av Pesticide Action Network (PAN) - men uppmärksammades då inte i Sverige (och inte heller av mig).

Min principiella åsikt är att det helst inte borde finnas rester av bekämpningsmedel i vin - även om jag är en pragmatiker som är beredd att acceptera att man hittar spårkoncentrationer av en del substanser i en och annan flaska. Att man hittar flera olika substanser i samtliga undersökta flaskor och dessutom i så pass höga koncentrationer som man gör i det här fallet tycker jag dock definitivt inte är OK! En sansad bedömning är att det förmodligen är själva alkoholet som är det farligaste i vinet - men det känns inte bra att till det få i sig en blandning av kemiska ämnen med oförutsägbara effekter.

När det gäller bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen så kan man konstatera att den är hög - mycket hög med svenska mått mätt. Iaf. enligt mina diskussioner med den italienska gästforskare hos oss som jobbade med att utveckla ett slags biobäddar för italiensk vinodling -mängderna som används där ter sig för en som är van att diskutera svenska doseringar som skyhöga. Å andra sidan är skyddsbehovet också mycket stort - vinodlingarna utsätts för både skadeinsekter och svampinfektioner. En känd skadegörare är vinlusen som närapå ödelade den franska vinproduktionen när den kom till Europa på 1860-talet - innan man lärde sig att hantera den med hjälp av vin inympat på motståndskraftiga rotstockar och bekämpningsmedel.















Hästdragen spruta i Beaujolais vid 1950.


Vad ska man göra?
Hur man ska skydda sig från skadegörarna utan att använda kemiska bekämpningsmedel kan man debattera - Naturskyddsföreningen föreslår ökat användande av motståndskraftiga druvsorter och biologisk bekämpning. Det förstnämnda skulle säkert fungera ett slag - men knappast i stor skala och under längre tid - jag har svårt att se att det inte plötsligt skulle dyka upp svampar och insekter som slår ut även de motståndskraftiga sorterna (på samma sätt som det dyker upp sorter som är resistenta mot bekämpningsmedel). Dessutom blir det nog svårt att övertyga många av vinodlarna att frångå de klassiska druvsorterna. När det gäller den biologiska bekämpningen så är den i dagsläget inte riktigt ett färdigutvecklat alternativ - den kan säkert bli bättre men då krävs det en del forskningsinsatser.

Rapporten tar också upp en förmodat slentrianmässig användning av bekämpningsmedel - och här finns det säkert en hel del att göra. Utan att vara helt insatt i det här med vinodling så förmodar jag att undervisningsinsatser och rådgivning säkert skulle kunna förbättra hantering och få ned användningen av bekämpningsmedel. Det visar tidigare erfarenheter av sådana projekt.

Ett tänkbart alternativ skulle kunna vara att filtrera vinet på något sätt för att få bort bekämpningsmedelsrester - detta känns dock onekligen som något av en end-of-pipe-lösning.


Något slags avrundning
Uppenbarligen kan man oda ekologiska viner - men det skulle vara intressant att veta lite mer om hur den produktionen går till - jag skulle förmoda att en del alternativa bekämpningsmedel som svavelpreparat och kopparsalter är godkända för ekologisk odling t.ex. - vilka är dessa och vad har de för effekter? Hur varierar reglerna för vad som anses som "ekologiskt" eller "organic" i olika länder? Vilka är skördenivåerna och arbetsinsatserna i de ekologiska systemen? Betyder en minskande fungicidanvändning en i motsvarande grad ökad produktion av ochratoxin a som produceras av vissa svampar? Jag känner att jag skulle vilja läsa några förutsättningslösa jämförelser mellan systemen. Kanske finns de redan publicerade - jag återkommer om jag hittar något bra.

Kan avsluta med att konstatera att Naturskyddsföreningen kräver en tuffare lagstiftning inom EU "Det är inte rimligt att EU klassar ett ämne som cancerogent och sedan tillåter att det används i odling och följaktligen också i produkter som säljs i hela unionen." säger Mikael Karlsson. - Av allt att döma ser hans önskemål ut att bli bönhört - förslaget till EU:s nya bekämpningsmedelsdirektiv (som fortfarande ska dras en gång till i parlamentet) innehåller en skrivning om "stupstocks"-kriterier. Bl.a. ska ämnen som klassas som cancerogena automatiskt inte bli godkända - fast med vissa undantag. Kemikalieinspektionens bedömning är att konsekvensen blir att 23 aktiva substanser försvinner från den svenska marknaden. För vissa vinproducerande länder kan det innebära att fler ämnen försvinner.

Läs även andra bloggares åsikter om vin, bekämpningsmedel, naturskyddföreningen, vinodling, pesticider, vinlus,

Bisfenol A kopplas till diabetes, hjärtbesvär och leverstörningar

En studie som förpublicerades idag i JAMA, det amerikanska läkarförbundets tidskrift har undersökt sambanden mellan halterna av bisfenol A (BPA) i urinen hos 1455 vuxna amerikaner och förekomsten av en rad vanliga sjukdomar.

Det visade sig att det fanns ett signifikant samband mellan halten bisfenol A och förekomsten av både hjärtproblem och diabetes och dessutom korrelerade höga halter BPA med onormala halter av två leverenzym.

Detta är (otroligt nog) den första epidemiologiska studie som har undersökt BPA på det här sättet. Och även om man så klart - vilket jag alltid tjatar om här på bloggen - ska akta sig för att förväxla korrelation med kausalitet så gör det faktum att flera djurförsök redan har indikerat att BPA kan ha en koppling till diabetes etc. att den eventuella kausaliteten känns mer plausibel än den annars skulle ha gjort.

Att notera är också att forskarna undersökte sambandet mellan halten BPA i ett urinprov som togs vid endast ett tillfälle med ett rapporterat hälsotillstånd. Tidigare studier har visat att BPA utsöndras ur kroppen relativt snabbt - och det förefaller därför sannolikt att om man hade följt hur försökspersonernas BPA-halter varierade över en längre tidsperiod skulle ha funnit ett ännu starkare samband mellan BPA och de olika sjukdomarna!

Några skäl till försiktighet med att dra alltför långtgående slutsatser finns det såklart: epidemiologiska studier är kända för att kunna ge felaktiga resultat emellanåt och har ett lågt bevisvärde. Det kan också vara som så att BPA samkorrelerar med någon annan faktor som i sin tur är den verkliga orsaken. Intressant är att en av de främsta källorna till BPA anges som konsumtion av drycker på burk ("canned beverages"). Hög konsumtion av läsk och fruktdryck är känt som en riskfaktor för både diabetes 2 och fetma på grund av den höga sockerhalten - och fetma anses vara en riskfaktor för hjärtproblem och är kopplat till diabetes. En tänkbar förklaring är därför att det är hög konsumtion av socker som är den egentliga boven - men det är inte lätta att bena ut vad det är som förorsakar vad.

Artikeln är fritt tillgänglig online om ni vill titta närmare på den:

Iain A. Lang; Tamara S. Galloway; Alan Scarlett; William E. Henley; Michael Depledge; Robert B. Wallace; David Melzer 2008. Association of Urinary Bisphenol A Concentration With Medical Disorders and Laboratory Abnormalities in Adults. JAMA 300.11.1303.

Både DN och SvD rapporterar på ett ganska sakligt sätt om studien och håller rentav en något försiktigare ton än den som hålls i den i JAMA publicerade kommentaren till artikeln från bisfenol A-experten Frederik vom Saal "Bisphenol A and Risk of Metabolic Disorders". - vom Saal som ju redan tidigare kopplat samman BPA med såväl diabetes som fetma.

Tillägg: Pekka tipsar i kommentarspåret om en bra artikel om bisfenol A som tar upp resultaten från den senaste studien men också ger en grundlig bakgrundsbeskrivning till problematiken. Den rekommenderas: "Bisphenol A in Plastics - Should We Worry?"

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, diabetes, hjärtproblem, fetma, plast, DN

Om bisfenol A:s effekter på gröna markattor

Idag rapporterar SvD:s Henrik Ennart om bisfenol A (BPA) och om en ny studie som har undersökt hur synapsbildningen hos primater påverkas av låga doser BPA. Jag, som brukar skriva om BPA här på bloggen (kolla arkivet), letade så klart upp studien och tog mig en titt. Artikeln de hänvisar till är följande:

Leranth C. et al. 2008. Bisphenol A prevents the synaptogenic response to estradiol in hippocampus and prefrontal cortex of ovariectomized nonhuman primates. PNAS 1005: 14187-14191.

Vad studerades?
Studien utfördes med gröna markattor (Chlorocebus aethiops; tror inte att "Afrikanska grönapor" går hem hos primatologerna) som försöksdjur. Forskarna opererade in en liten kapsel med en minipump som doserade ut behandlingarna under en tidsperiod av fyra veckor. De fyra behandlingarna bestod av ett kontrolled, ett led som fick estradiolbensoat (EB), ett med estradiolbensoat + BPA och ett med endast BPA. Doseringen av BPA anpassades så att aporna utsattes för en dos motsvarande 50 μg/ kg kroppsvikt och dag - dvs. precis det värde som USA:s EPA och europeiska EFSA rekommenderar som högsta acceptabla dagliga intag (reference dose respektive ADI-värde). Estradiolkoncentrationen uppmättes i serum till ca 80-90 pg/ml hos de apor som utsattes för den behandling (jag har svårt att bedöma om det är ett högt eller lågt värde). Vid försöksperiodens slut avlivades aporna och dissekerades, varpå forskarna undersökte antalet synapser i en viss region av hjärnan med hjälp av elektronmikroskopi.

Vilket var resultatet?
Bisfenol A hämmade nästan helt bildningen av synapser jämfört med behandlingen där endast estradiol tillsattes. Däremot, vilket ju kan vara värt att notera, fanns det ingen skillnad i antalet synapser mellan leden med tillsats BPA och det obehandlade kontrolledet. (Men jag vet inte hur snabbt nybildningen av synapser i hjärnan sker normalt hos markattor så jag vet inte om det vore rimligt att förvänta sig en skillnad även här efter en månads exponering.)

Hur ska resultaten tolkas?
Studien visar att bisfenol A kan störa synapsbildning i hjärnan - och detta är naturligtvis allvarligt och förstärker bilden av att man så långt som möjligt ska låta försiktighetsprincipen gälla för BPA. Däremot tror jag inte att man kan påstå att studien demonstrerar att BPA kommer ha de här effekterna i verkligheten.

Tillvägagångssättet, där man utsätter försöksdjur för en koncentration av ett ämne som motsvarar ADI-värdet, kan ju ses som ett worst-case scenario redan från början - och när man dessutom betänker att aporna inte exponerades för BPA via födan, vilket ju skulle vara en mer normal exponeringsväg, utan via en inopererad pump, så kan man förmoda att koncentrationen av BPA i blodet var betydligt högre i försöksdjuren än vad den någonsin kommer bli hos någon människa.

Det är högst tveksamt om det går att extrapolera resultaten till att bisfenol A "kraftigt stör inlärningsförmågan" och det går med all säkerhet inte att extrapolera det till Aftonbladets: "Dålig syn kan göra dig tjock"

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, bisfenol A, plast, synapser, synapsbildning, estradiol, grön markatta

Korrelationer, orsakssamband och orsakverkan

...och när vi ändå är inne på det där med att korrelationer inte är detsamma som orsakssamband så kan vi väl ta det där med D-vitaminbrist och autism också. Två läkare hävdade att det finns en koppling mellan D-vitaminbrist och autism på DN Debatt. Att det skulle föreligga någon egentlig korrelation är obevisat - än mindre då ett orsakssamband.

Alltid kristiskt tänkande Pekka på orsakverkan har vettiga invändningar. Det förefaller ganska troligt att den ökade frekvensen av autismfall beror på att kriterierna för vad som räknas som autism har ändrats över tid - och i så fall finns det ju inte ens en epidemi!

Detta förklarar dock inte varför autism är vanligare hos somalier som lever i Sverige jämfört med dem som lever i hemlandet. Det som skulle kunna förklara detta är dock skillnader i diagnosticering av autism mellan somalisk och svensk sjukvård. Spontant tycker jag att det låter som en minst lika rimlig förklaring som D-vitamin-brist men jag är å andra sidan dåligt insatt i hur autismdiagnoser ställs.

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, kosttillskott, D-vitamin, solljus, autism

Varför är det så svårt att enas om slutsatser angående bisfenol A?

Hur kommer det sig att olika expertinstanser kommer fram till olika slutsatser när det gäller bisfenol A? - Ja, det beror ju helt enkelt på att det inte finns ett tillräckligt underlag för att dra några säkra slutsatser idag.

Den nya rapporten som SvD rapporterar om idag från National toxicology program (NTP) ger en ganska god överblick om vilka svårigheterna är och var skiljelinjerna går mellan olika bedömningar:

Det finns relativt få studier som har undersökt effekter hur BPA påverkar människor - däremot finns det gott om studier utförda på möss och råttor. Men hur man ska tolka dessa är långt ifrån självklart - råttor metaboliserar BPA mycket långsammare än åtminstone vuxna människor. Vad ska man sätta upp för kriterier när det gäller vilka typer av försöksdesign man ska anse vara av god kvalitet? Hur många råttor måste ingå i en studie, vilka typer av kontroller måste finnas med och vilka typer av effekter ska man bedöma som skadliga? Hur ska man t.ex. tolka studier där BPA har injicerats i råttorna istället för att det administrerats oralt? - När det gäller sådana frågor så har experterna på EFSA och NTP uppenbarligen gjort lite olika bedömningar -dataunderlaget skiljer sig ju inte nämnvärt åt.

I EFSA:s bedömning står detta:
"The Panel considered that low-dose effects of BPA in rodents have not been demonstrated in a robust and reproducible way, such that they could be used as pivotal studies for risk assessment. Moreover, the species differences in toxicokinetics, whereby BPA as parent compound is less bioavailable in humans than in rodents, raise considerable doubts about the relevance of any low-dose observations in rodents for humans. The likely high sensitivity of the mouse to oestrogens raises further doubts about the value of that particular species as a model for risk assessment of BPA in humans."

NTP kommer fram till följande:
"The scientific evidence that supports a conclusion of some concern for exposures in fetuses, infants, and children comes from a number of laboratory animal studies reporting that “low” level exposure to bisphenol A during development can cause changes in behavior and the brain, prostate gland, mammary gland, and the age at which females attain puberty. These studies only provide limited evidence for adverse effects on development and more research is needed to better understand their implications for human health. However, because these effects in animals occur at bisphenol A exposure levels similar to those experienced by humans, the possibility that bisphenol A may alter human development cannot be dismissed."

Men NTP skriver också följande förbehåll:
"In addition, it is clear that there are differences in the pharmacokinetics of bisphenol A, particularly between rats and humans that complicate using the rat data to interpret the human biomonitoring data. For example, the excretion profiles of bisphenol A differ in rodents and humans. In humans, the major route of elimination is via the urine in the form of bisphenol A glucuronide (247). In contrast, the major elimination routes in rodents are as bisphenol A in the feces and as bisphenol A glucuronide in the bile and, to a lesser extent, in the urine [reviewed in (2)]. Also, in rats bisphenol A glucuronide can remain in the bile and be re-circulated back to the liver (“enterohepatic circulation”). Development of physiologically-based pharmacokinetic (PBPK) models is needed to facilitate the interpretation and applicability of animal studies for human risk assessment."

Slutsaterna är knappast helt självklara alltså - och det finns näppeligen någon grund för panik. Men att låta försiktighetsprincipen gälla och att vidta åtgärder för att i möjligaste mån undvika att exponera spädbarn för substansen skadar inte.

NTP väljer att uttrycka en "viss oro" - EFSA var aningens coolare i sin bedömning. Värt att notera är att det europeiska och det amerikanska gränsvärdet för vad som räknas som ett acceptabelt dagligt intag av bisfenol A tills vidare ligger kvar på exakt samma nivå - 50 μg/kg kroppsvikt och dag. Det återstår att se om NTP:s rapport kommer att leda till någon praktisk skillnad när det gäller lagstiftning.

Andra bloggar om: vetenskap, riskbedömning, bisfenol A, BPA, national toxicology program, efsa

Health Canada föreslår klassning av bisfenol A som "giftigt" och förbud mot nappflaskor av polykarbonat

Fick tips i en kommentar till ett av mina inlägg om att saker och ting är på G när det gäller bisfenol A.

Efter en riskbedömning av bisfenol A har tydligen "Health Canada"valt att föreslå att substansen förs upp på "Schedule 1" dvs. listan över giftiga substanser i Kanada och att regeringen därefter ska förbjuda import och försäljning av nappflaskor tillverkade i polykarbonatmaterial (som potentiellt skulle kunna släppa ifrån sig bisfenol A).

Dock finns det ingen anledning till panik. Health Canada skriver följande:

"This preliminary assessment tells us the general public need not be concerned. Our focus is now on newborns and infants (under 18 months). Science tells us that exposure levels are below those that could cause health effects, but since they are close to the levels where potential effects could occur, the Government wants to be prudent and reduce exposures further."

Detta kan ju jämföras med EFSA:s rekommendation från häromsistens om att höja gränsvärdet för vad som betecknas som acceptabelt dagligt intag av bisfenol A. (Dock vet jag inte vad Kanada för närvarande har för gränsvärde för BPA - så det kan ju tänkas vara en icke-fråga.) Enligt vad jag begriper (och jag begriper inte riktigt Kanadas system för att hantera sådana här frågor - det ska erkännas) ligger nu själva rapporten ute för kommentarer (någonstans) under en 60-dagarsperiod och inget beslut är ännu riktigt fattat. Mer info hittar den intresserade här.

Jag tycker det är lite svårt att veta på vilken fot man ska stå på riktigt i bisfenol A-frågan - men min bedömning sedan tidigare är i linje med Health Canadas dvs. att det är vist att låta försiktighetsprincipen gälla och att undvika att exponera spädbarn för substansen om möjligt. Däremot tror jag tills vidare att det är fullständigt säkert för vuxna människor att dricka vatten ur polykarbonatflaskor - t.ex. av Nalgene-typ.

Andra bloggar om: vetenskap, riskbedömning, bisfenol A, nappflaskor, Kanada, toxikologi, hälsa

Gifter får sångfåglar att sjunga ut!

I en studie som publicerades i gårdagens upplaga av webpublicerade vetenskapstidskriften PLoS One studerades några föroreningars effekter på starars sång.

Markman S, Leitner S, Catchpole C, Barnsley S, Müller CT, et al. 2008. Pollutants Increase Song Complexity and the Volume of the Brain Area HVC in a Songbird. PLoS ONE 3(2): e1674. doi:10.1371/journal.pone.0001674

Forskarna började med att mäta koncentrationer av några hormonstörande ämnen (17-β-estradiol, dibutyftalat, dioktylftalat, och bisfenol A) i daggmaskar som de hämtade från slambäddar i ett reningsverk. De studerade också hur ofta och hur mycket maskar från platsen som stararna åt. På så vis kunde de räkna ut hur mycket av föroreningarna som starar i vilt tillstånd får i sig.

I nästa steg av studien så matades burlevande starar av hankön under en längre tidsperiod (oktober-april) på ett sådant sätt att de fick i sig samma halter av föroreningarna som de skulle ha fått i vilt tillstånd. I studien ingick ett kontrolled, ett led där stararna gavs estradiol och ett led där de fick i sig samtliga ämnen i blandning. I april så släpptes sedan stararna ut i en större bur tillsammans med en stare av honkön samtidigt som forskarna passade på att spela in stararnas sång. Den inspelade sången användes sedan i ett separat försök för att testa hur bra den var på att attrahera honor.

Det överraskande resultatet var att starar som hade fått i sig miljögifterna sjöng bättre! De starar som hade fått i sig mest miljögift sjöng under längre tid och med en mer varierad repertoar – och detta i sin tur ledde till att sången var bättre på att attrahera honor. Efter en dissektion av fåglarna visade det sig att de hormonstörande ämnena hade stimulerat tillväxten i den region av hjärnan som styr fåglarnas sång. Eventuellt skulle en sådan effekt kunna bidra till att honor föredrar hanar med sämre fortplantningsförmåga än opåverkade fåglar.

Men exakt hur relevanta resultaten är för starar i vilt tillstånd kan ju diskuteras – de flesta starar övervintrar förmodligen inte i reningsverken slambäddar även om en del säkert gör det. Det intressanta är dock att studien visar hur ämnen som vi människor producerar och konsumerar som läkemedel, ftalater som används som mjukgörare i plast och gummi, och bisfenol A kan bioackumuleras hela vägen via avlopp, slam, maskar till fåglar vilket ju borde vara en tankeställare.

När det gäller de tidigare stegen i kedjan så har jag ju tidigare skrivit om hur triklosan från tandkräm kan ackumuleras i avloppsslam och det är välkänt att olika typer av läkemedel kan ackumuleras i slam. Bara häromdagen kom dessutom en studie som visade att maskar kan bioackumulera föroreningar från slam om det används som jordförbättringsmedel på jordbruksmark.

Kinney, Chad A., Furlong, Edward T., Kolpin, Dana W., Burkhardt, Mark R., Zaugg, Steven D., Werner, Stephen L., Bossio, Joseph P., and Benotti, Mark J. 2008. Bioaccumulation of Pharmaceuticals and Other Anthropogenic Waste Indicators in Earthworms from Agricultural Soil Amended With Biosolid or Swine Manure. Environmental Science & Technology 10.1021/es702304c

Man kan också läsa ES&T:s nyhetsinslag om den senare studien och dess konsekvenser.

(Och angående rubriken: ja, ja, jag vet, men jag kunde inte låta bli....)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, miljö, natur, fåglar, fågelsång, maskar, avloppsslam, miljögifter, estradiol, ftalater, bisfenol A, bioackumulation, intressant

Och Q10-värdet sattes till...

...2,58! Och vad var det nu för ett Q10-värde det handlade om? - Jo, den faktor som används om man vill extrapolera nedbrytningshastigheter för bekämpningsmedel till andra klimatiska förhållanden än där de ursprungligen uppmättes. Värdet används särskilt när man modellerar bekämpningsmedels rörlighet inför det att de eventuellt ska godkännas för användning i Europa. Ju högre Q10-värde desto större är skillnaden i nedbrytningshastighet mellan olika temperaturer.

Jag har tidigare rapporterat om att värdet nyligen reviderades av EFSA:s PPR-panel till 2,8 från det tidigare värdet 2,2. Bekämpningsmedelstillverkarna hade dock invändningar och genomförde en egen studie där de kom fram till att det gamla värdet borde behållas. Detta föranledde EFSA att uppdra åt PPR-panelen att tugga igenom det hela en vända till. Det har de nu gjort- och uppenbarligen valde de att kompromissa... det nya rekommenderade Q10-värdet är 2,58.

Andra bloggar om: vetenskap, bekämpningsmedel, växtskyddsmedel, nedbrytningshastighet, Q10-värde, modellering, EFSA

Ny studie visar att varmvatten ökar utläckaget av bisfenol A från plastflaskor

Jag har tidigare skrivit några inlägg om bisfenol A här på bloggen. En ny studie har nu mätt hur mycket kokande vatten kan öka utläckaget av bisfenol A från polykarbonatflaskor - upp till 55 ggr visar det sig! Dessutom fann forskarna att det utläckta bisfenolet hade hormonstörande effekter i ett in vitro-test.

Nyheten plockade jag upp från tidskriften Environmental Science & Technologys online-nyheter och där kan den intresserade läsa en kommentar. Själv har jag inte hunnit läsa studien ännu och vet inte om jag hinner just nu - därav denna korta post.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, polykarbonater, plastflaskor, hormonstörande ämnen

Kort om giftiga äpplen

Flertalet tidningar (Kvällsposten, SvD, DN) larmar idag om att ICA återallar "förgiftade äpplen" från butikerna. (Och kopplar såklart ihop det med köttfärsskandalen vilket ju känns minst sagt långsökt.) Äpplena kommer från en odlare i Skåne som har besprutat dem med "förbjudna preparat".

Nu är ju visserligen flera preparat med de båda aktiva beståndsdelarna Bitertanol och Trifloxystrobin godkända i Sverige - men bara för användning mot svampsjukdomar i stråsäd och inte för besprutning av lagrad frukt (så som det åtminstone framstår som att medlen har använts) - så det är ju riktigt att det handlar om ett oansvarigt användande av bekämpningsmedel och att odlarens IP-certifiering återkallas tycker jag är rätt.

Men jag kan inte också låta bli att fundera över det oansvariga med att kassera 25 ton äpplen - om det nu kommer till det - bara för att man har hittat spår av ett otillåtet bekämpningsmedel. Nu underlåter ju visserligen samtliga medier att upplysa oss om vilka halter det rör sig om (vilket ju kunde vara relevant) - så det är svårt att veta om det rör sig om just spår eller höga halter - men såvida odlaren inte har vräkt på väldigt mycket preparat förefaller det osannolikt att någon skulle äta så många äpplen att de får i sig hälsovådliga mängder - inget av ämnena har ju egentligen särskilt hög toxicitet för däggdjur.

Vi får hoppas att de hittar någon bra avsättning för äpplena! Kanske kan de användas som djurfoder?

Andra bloggar om: äpplen, ICA, bekämpningsmedel, trifloxystrobin, bitertanol

Hur farliga är de uppmätta resterna av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker?

Tänkte inte fördjupa mig väldigt mycket i det senaste larmet om pesticidrester i frukt och grönsaker (i alla fall inte just nu). Men en lite kort kommentar kan jag inte motstå och dessutom passa på att tipsa om ett dokument som kan vara av intresse nämligen EFSA:s PPR-panels* utlåtande om riskbedömning av bekämpningsmedelsrester i frukt och grönsaker:

"Opinion of the Scientific Panel on Plant protection products and their Residues on acute dietary intake assessment of pesticide residues in fruit and vegetables"

I den rapporten har de bland annat bedömt skyddsnivån (Level of Protection, LoP) för EU-medborgarna utifrån de halter av bekämpningsmedel som har uppmätts i frukt och grönsaker. Skyddsnivån definierades som den procentandel person-dagar där mängden bekämpningsmedel som intas via maten understiger vad som kallas "acute reference dose (ARfD)" dvs. den mängd som man anses kunna få i sig utan någon risk för hälsan - bedömt utifrån den bästa tillgängliga kunskapen.

PPR-panelen modellerade utifrån uppmätta data av halter i frukt och grönsaker i EU 78 st olika scenarier där de varierade bekämpningsmedel, land och ålder och försökte uppskatta i hur stor andel av fallen som det händer att någon får i sig högre halter än ARfD.

Deras huvudslutsats när det gäller denna delen av rapporten (som också illustreras i figuren nedan) var:

"For the total population, the Panel’s estimates suggest that the LoP provided by the current IESTI equation43 varies quite widely between different countries, age groups and pesticides. For some pesticide/country/age group scenarios the estimated LoP was between 99 and 99.9%, but most scenarios were above 99.9% and many above 99.99%44. The estimates are very uncertain but probably conservative, i.e. probably underestimate the true LoPs."
















Dvs. såvitt man kan bedöma är riskerna med bekämpningsmedelsrester på frukt och grönsaker i de flesta fall ganska små. I de flesta av de testade scenarierna är risken att någon dag utsättas för koncentrationer som överstiger vad som bedöms vara den säkra nivån lägre än 0,1 % - dvs. sannolikt får man inte i sig så mycket bekämpningsmedel oftare än en dag på 1000 - och även om det finns många osäkerheter i bedömningen är det förmodligen en försiktig uppskattning, dvs. den faktiska risken är ännu lägre.

Nu har ju bedömningen också sina brister - förutom osäkerheterna när det gäller begränsade indata, selektiva provtagningsinsatser, begränsat antal scenarier etc. som de diskuterar så har PPR-Panel såvitt jag förstår inte heller tittat på de "cocktail-effekter" som det ofta uttrycks oro för men som ingen egentligen vet hur man ska uppskatta. Dvs. de potentiellt additiva eller synergistiska effekter som kan uppstå om man får i sig låga halter av flera olika bekämpningsmedel samtidigt.

Att det upphittas rester av bekämpningsmedel på frukt och grönsaker är givetvis inte bra och det är något som man måste arbeta med långsiktigt. Inte desto mindre känner jag mig trygg med att äta de frukter och grönsaker som finns i handeln idag.

* EFSA:s PPR-panel = Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndighetens vetenskapliga kommitté för växtskyddsmedel och deras nedbrytningsprodukter

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bekämpningsmedel, EFSA, frukt, grönsaker, SvD
Pingat på Intressant.se

Riskerna med bisfenol A haussas och tonas ned

Bisfenol A (BPA) ingår som byggsten i polykarbonater och epoximaterial och finns därför i princip överallt omkring oss. Under en längre tid har det varit ett ganska omstritt kemiskt ämne och jag har några gånger tidigare skrivit om bisfenol A här på bloggen. Stridsfrågan handlar om ifall bisfenol A läcker från de plastmaterial som vi t.ex. använder för att förvara livsmedel i, hur höga halter vi människor exponeras för och om dessa halter är något att oroa sig för egentligen.
Nappflaskor har varit ett särskilt omstritt område och häromsistens, när EU höjde sitt gränsvärde för acceptabelt dagligt intag av BPA, så spekulerade åtminstone jag i att en anledning var att de lite pragmatiskt ville justera gränsvärdet uppåt (accepterat dagligt intag ADI till 50 μg/kg kroppsvikt och dag från 10 μg/kg kroppsvikt och dag) för att inte riskera att småbarn skulle exponeras för doser som översteg gränsvärdet.

Plastindustrins propagandasajt bisphenol-a.org anser att bisfenol A är säkrare än någonsin. På sistone har dock flera nya studier publicerats rörande bisfenol A som inte stödjer denna åsikt. Bland annat en litteratursammanställning om vilka halter som släpps ut från olika material och vilka halter man uppmäter i blodserum, urin etc. hos människor [1]. Flera studier har tittat på halterna av BPA som släpps ut från nappflaskor vid simulerad användning och de uppmätta halterna i vatten eller vad jag förmodar skulle efterlikna välling (food simulant) sträcker sig mellan bråkdelen av ett nanogram per ml till några ng/ml. Dessa halter skulle alltså inte vara någonting att oroa sig för, ens i ett ”värsta-tänkbara-scenario” om man jämför dem med EU:s gränsvärde för exponering. Men frågan är om detta gränsvärde verkligen är riktigt satt?

De nivåer som uppmäts i blod och urin hos människor ligger på några ng/ml (medianvärdet ligger på ca 1-3 ng/ml) – och om man betänker med vilken hastighet som BPA bryts ned i blodet (snabbt) så indikerar detta att det genomsnittliga dagliga intaget hos människor ligger över ADI-värdet på 50 μg/kg kroppsvikt och dag [1]. En annan studie har visat att halterna av BPA hos amerikaner är högre ju yngre man är: barn har högre halter än tonåringar och tonåringar har högre halter än vuxna människor [2]. Detta är naturligtvis oroande med tanke på att BPA anses kunna vara hormonstörande och därför särskilt aktivt hos unga personer.

Är då kronisk exponering för så låga koncentrationer som några ng/ml ett hälsoproblem? Ja, sannolikt anser Vanderberg et al.; de slår fast:

“The levels of BPA measured in human serum, urine and other tissues are within the range shown to cause effects in laboratory animals, and impact cell function in mechanistic studies in cell culture. Therefore, it is plausible and even likely that these levels are biologically active in humans, with obvious potential to cause disease or dysfunction.”

I samma nummer av Reproductive Toxicology publicerar också en expertgrupp som sammanträdde förra året ett konsensus-uttalande om BPA [3]. De anser bland annat att det är sannolikt att foster och nyfödda är särskilt i riskzonen för BPA. Låga doser av BPA kan ha epigenetiska effekter, dvs. ändra hur DNA uttrycks i cellerna och dessa effekter kan bestå in i vuxen ålder. De skriver:

”Specifically, prenatal and/or neonatal exposure to low doses of BPA results in organizational changes in the prostate, breast, testis, mammary glands, body size, brain structure and chemistry, and behavior of laboratory animals.”

Intressant nog så har en annan amerikansk expertgrupp från CERHR (Center for the Evaluation of Risks to Human Reproduction) också granskat riskerna med bisfenol A och kommit fram till mycket mindre alarmerande slutsatser. Den expertgruppen var specifikt sammansatt av forskare som tidigare inte jobbat med BPA – ett tillvägagångssätt som jag spontant kan känna har både uppenbara fördelar och uppenbara nackdelar. Ni kan läsa en artikel som diskuterar de båda expertrapporterna och skillnaderna dem emellan här. Symptomatiskt nog så lyfts bara denna expertgrupps slutsatser fram på bisphenol-a.org och inte den förstnämnda gruppens.

Hur ska man då förhålla sig till detta? Ja, osäkerheterna är stora men indikationerna för att BPA kan ha effekter i mycket låga koncentrationer är många – därför bör försiktighetsprincipen gälla i detta fall. Om jag vore en nybliven förälder skulle jag om möjligt försöka undvika nappflaskor som avger BPA (t.ex. köpa nappflaskor i glas eller polypropylen) – jag misstänker dock att en betydligt viktigare åtgärd är att blivande mödrar försöker minska sin exponering för BPA. Exakt hur man gör för att minska sin exponering är oklart eftersom exponeringsvägarna inte är helt klarlagda – men att försöka minska sitt intag av livsmedel lagrade i material av polykarbonater eller konserver förseglade med epoxi eller med ytbeläggningar av epoximaterial och att försöka undvika att värma mat i sådana material är ju en god gissning.

Referenser

1. Vandenberg L N, Hauser R, Marcus M, Olea N & Welshons W V. 2007. Human exposure to bisphenol A (BPA). Reproductive Toxicology 24: 139-177. (pdf)
   
   
2. Calafat A M, Ye X, Wong L-Y, Reidy J A & Needham L L. 2007. Exposure of the U.S. Population to Bisphenol A and 4-tertiary-Octylphenol: 2003-2004. Environmental Health Perspectives.
   
   
3. vom Saal et al. 2007. Chapel Hill bisphenol A expert panel consensus statement: Integration of mechanisms, effects in animals and potential to impact human health at current levels of exposure. Reproductive Toxicology 24: 131-138. (pdf)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, plaster, polykarbonat, epoxi, nappflaskor

Hur farliga är mina handdukar?

Både SvD och DN skriver om naturvårdsverkets rapport om bl.a. nonylfenol i svenska vatten som ska publiceras snart. Enligt SvD så översteg koncentrationen EU:s gränsvärde för nonylfenol i vatten i 8 av 92 fall. Det framgår dock inte vad EU:s gränsvärde egentligen ligger på - har letat runt men hittar inte det aktuella gränsvärdet (blir alldeles virrig av att försöka hitta rätt på sådana här uppgifter på nätet...). Det enda jag hittar är ett dokument med ett förslag till direktiv (pdf) "on environmental quality standards in the field of water policy and amending Directive 2000/60/EC". I detta direktiv föreslås maxkoncentrationen 2 μg/l. Om man får tro DN:s grafik så ligger det aktuella gränsvärdet däremot på 1 μg/l (eftersom åtta punkter är markerade som > 1 μg/l).

Nåja, gränsvärden är ju en sak - hur förhåller sig de svenska värdena till lite faktiska ekotoxicitetsdata? Jo, den intresserade kan läsa den här riskbedömningen (pdf) från European Chemicals Bureau. Toxicitetsdata för några olika arter hittar ni tabulerade på sidorna 99-106. Den känsligaste arten (Scenedesmus subspicatus) hade ett EC10 på 3,3 μg/l (10 % hämning av biomassan vid långtidsinkubering i den koncentrationen) - att jämföra med det högsta värdet upphittat i svenska vatten på 3,8 μg/l. Utifrån alla tillgängliga data räknades ett PNEC (Predicted No Effect Concentration) för ytvatten ut till 0,33 μg/l. Hur detta värde (i en rapport från 2002) kan omvandlas till ett förslag (2006) på en EQS på 2 μg/l - vet jag inte. Kanske var det någon som tyckte att det var fegt med säkerhetsmarginaler - kanske var det någon som var pragmatisk och justerade gränsvärdet efter vad man hittade i det europeiska vattnet? Av grafiken i DN att döma skulle ett gränsvärde på 0,33 μg/l överskridas av nästan hälften av de svenska vattenproverna...

Andra bloggar om: vetenskap, nonylfenol, riskbedömning, ekotoxicitet, handdukar, ECB, miljö