Alternativa mått på ett lands utveckling (del 1)

Post 3 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"

I den förra posten tittade vi lite närmare på tillväxtmåttet bruttonationalprodukt och slog fast att det bara var ett kvantitativt mått på ekonomisk tillväxt och inte ett kvalitativt mått. BNP säger ingenting om hur innevånarna i ett land mår, hur resurserna finns fördelade eller hur stor del av tillväxten som bygger på att ändliga naturresurser förbrukas. Slutsatsen var att vi behöver mäta vårt lands utveckling på något annat sätt eller komplettera BNP med andra mått för att kunna utvärdera om politiska åtgärder för oss åt önskvärt håll eller inte. Det krävs ett nytt tänk!

Detta är i sig inte någon revolutionerande insikt – tvärtom, många personer och organisationer har arbetat fram alternativa sätt att mäta tillväxt och utveckling på. Än så länge klamrar man sig dock fast vid BNP som officiellt mått på tillväxt. Detta kan till viss del bero på omedvetenhet hos politiker, journalister och vanligt folk om bruttonationalproduktens brister och om att de alternativa måtten existerar och säkerligen också på att det kan vara svårt att skaffa sig en god överblick över de olika verktygen som finns tillgängliga för att mäta hållbar utveckling. Kanske beror det också på att det finns krafter som lobbar mot att ersätta BNP eftersom de fruktar att mer kompletta sätt att mäta tillväxt och utveckling skulle innebära slutet för den nuvarande ensidigt komsumtionsinriktade politiken?

Vad är hållbar utveckling?

Innan vi går in på hur vi ska mäta hållbar utveckling måste vi för det första enas om vad det egentligen är för något. Hållbar utveckling definierades i den s.k. ”Brundtlandrapporten” 1991 som “a process of change in which the exploitation of resources, the direction of investments, the orientation of technological development; and institutional change are all in harmony and enhance both current and future potential to meet human needs and aspirations”. Det finns dock flertalet andra definitioner av hållbar utveckling – några hittar ni här. Gasparatos et al. (2007) [1] slår fast att: ”…after more than 20 years of debate there seems to be a consensus that sustainability assessments ought to:

• integrate economic, environmental, social and increasingly institutional issues as well as to consider their interdependencies;
• consider the consequences of present actions well into the future;
• acknowledge the existence of uncertainties concerning the result of our present actions and act with a precautionary bias;
• engage the public;
• include equity considerations (intragenerational and intergenerational).”

När det gäller kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö kan det vara värt att notera att man brukar tala om två olika skolor när det gäller uthållighet: ”weak sustainability” vars anhängare anser att de olika typerna av kapital är helt utbytbara mellan varandra, och ”strong sustainability” vars anhängare anser att naturligt kapital inte är utbytbart. (Även om det naturligtvis också är möjligt att odogmatiskt mena att naturligt kapital kan översättas till andra former av kapital i vissa fall men inte i andra.)







Figur 1. Några olika sätt att se på kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö. Genom att mäta ett samhälles ekonomiska utveckling med BNP behandlar man ekonomin som fristående från samhälle och miljö, de flesta inser dock att de olika faktorerna hänger samman och att sättet man mäter ett lands utveckling på i idealfallet bör illustrera detta. En anhängare av ”strong sustainability” skulle förmodligen välja illustrationen till höger och mena att samhället och ekonomin är helt beroende av naturens bärkraft. Bilderna från www.sustainablemeasures.com.

Hur ska vi mäta hållbar utveckling?

Justerade mått på ekonomisk tillväxt
Det intuitivaste vore såklart att hitta ett direkt alternativ till BNP som också ”bakar in” den sociala och miljömässiga biten. Vi har redan varit inne på den ”gröna nettonationalprodukten” som behandlar resursförbrukning som kapitalförslitning och som därför i viss mån förmår kvantifiera tillväxtens eventuella negativa effekter på miljön. Ett dokument av intresse kan vara "Långt kvar till grön NNP" (pdf) från SCB:s tidskrift Välfärd nr 4 2004. Grön NNP är dock inte bättre än BNP på att mäta mänsklig välfärd eller resursernas fördelning.

Det har dock utvecklats flertalet andra mått som alla bygger på ungefär samma idé om att justera BNP så att man får ett värde som bättre återspeglar landets sanna utveckling som försöker inkludera även mänsklig utveckling. Två sådana exempel är ”Index of Sustainable Economic Welfare” (ISEW) och “Genuine Progress Indicator” (GPI). Att mäta tillväxt på ett sådant sätt kan ge ett radikalt annorlunda resultat än om man mäter tillväxt med BNP.














Figur 2. Tillväxt i USA mätt på konventionellt sätt som gross domestic product (GDP) och med genuine progress indicator (GPI) enligt vilken USA har legat still i sin utveckling sedan 1970-talet. Från Talbert et al. 2006 [2].

Fördelarna med sådana index är att man får en sannare bild av hur ett lands utveckling ser ut. Man får också möjligheten att skilja mellan politiska åtgärder som stimulerar genuin tillväxt (tillväxt som ger förbättringar i livskvalitet, men inte bidrar till att förstöra miljön) och sådana som stimulerar s.k. oekonomisk tillväxt.

Det finns dock kritik mot dessa tillvägagångssätt. För det första så kommer man inte ifrån att det finns ett visst mått av subjektivitet både vad det gäller vilka mått på välfärd och resursförbrukning man väljer att baka in i sitt index och också när det gäller hur man väljer att värdera de ingående parametrarna. Att man överhuvudtaget kan värdera parametrarna indikerar också att sådana tillväxtmått i stort passar in i ”weak sustainability”-skolans ramverk. Ett plus i ekonomisk kapital balanseras kanske ut med ett minus för naturligt kapital och resultatet blir noll – vilket ju var syftet med själva övningen. Men även det omvända gäller ju naturligtvis – och där har säkert en del anhängare av ”strong sustainability” invändningar. Trots bristerna anser dock jag att införandet av ett justerat sätt att mäta tillväxt skulle vara en klar förbättring jämfört med dagens situation!

Human Development Index
Ett ganska välkänt alternativ till BNP är ”Human Development Index” (HDI) som bland annat används av FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Detta mått bakar samman BNP med köpkraft, förväntad livslängd vid födseln, läskunnighet och utbildningsnivå i ett något trubbigt men ändå vitt accepterat index på mänsklig utveckling (som mäts på en skala från 0-1, där ett högt värde indikerar hög utvecklingsnivå). För att kunna mäta hållbar utveckling krävs det dock att HDI även kombineras med något sätt att mäta förbrukningen av naturligt kapital.

I nästa post ska vi titta närmare på några sådana gröna metoder och diskutera deras fördelar och brister.

Referenser:

1. Gasparatos A, El-Haram M & Horner M. 2007. A critical review of reductionist approaches for assessing the progress towards sustainability. Environmental Impact Assessment Review. In press.
2. Talbert J, Cobb C & Slattery N. 2006. The genuine progress indicator 2006. A tool for sustainable development. Redefining Progress.

Har också bl.a. använt mig av den här texten, även om jag inte explicit har refererat till den:

Simon Sandrine. 2003. Sustainability indicators. (pdf) International Society for Ecological Economics. The Online Encyclopedia of Ecological Economics (som för övrigt är ett riktigt fynd!)

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, hållbar utveckling, ekonomi, BNP, NNP, tillväxt, utveckling, Genuine Progress Indicator, Index of Sustainable Economic Welfare, Human Development Index, Intressant

Craig Venter skriver sitt eget namn i DNA

Kan inte undanhålla er den här lilla nyheten som jag just snubblade över. I det bakteriegenom som Craig Venter Institutet har monterat ihop och som de planerar att föra in i en befintlig cell för att som DN uttrycker det "skapa nytt liv" har man som markörer för att skilja det syntetiska genomet från ett naturligt skrivit in vissa textbudskap. Vad har de plottrat dit undrar ni? - Jo, "Venter was here!". Här är hela listan:

VENTERINSTITVTE
CRAIGVENTER
HAMSMITH
CINDIANDCLYDE
GLASSANDCLYDE

(Och förutom Venter så är det alltså förmodligen också namnen på några av de andra författarna till själva studien. Vem "Cindi" är tycks dock ännu vara oklart. )

Andra bloggar om: vetenskap, craig venter, DNA, skapa liv

BNP - ett oekonomiskt mått på tillväxt?

Post 2 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"

Det mått som oftast används på ett lands tillväxt inom nationalekonomin är bruttonationalprodukten (BNP). BNP definieras som det samlade värdet av varor och tjänster som har producerats i ett land under en definierad tidsperiod. Synonymt kan man uttrycka BNP som summan av ett lands inkomster, eller som summan av förädlingsvärdena (dvs. försäljningsvärden minus kostnaden för inköp av råvaror och material som förbrukas i produktionsprocesser) [1]. När man diskuterar ett lands BNP-utveckling över tid så använder man BNP uttryckt i fasta priser (real-BNP)– dvs. BNP justerad för inflation.

Ofta uttrycks BNP också per capita – dvs. som real-BNP delat med landets innevånarantal. BNP per capita används som ett mått på ett lands välstånd – ofta rentav synonymt med välstånd. En ökning i BNP per capita innebär att innevånarnas genomsnittliga relativa köpkraft ökar och korrelerar åtminstone i de lägre regionerna med ett antal olika indikatorer på ett lands hälsa och utveckling som t.ex. förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet, läskunnighet etc.

Men nu är ju inte BNP ett helt oproblematiskt mått på ett lands utveckling och inte heller på ett lands tillväxt. Min nyligen inköpta lärobok i makroekonomi [1] upplyser mig (i ett ack så kort avsnitt!) om att ifall man är intresserad av att hantera en ekonomi (inte helt olik vår egen) som använder sig av ändliga resurser så bör man inte mäta tillväxt i BNP utan i miljöjusterad nettonationalprodukt (NNP) som behandlar förbrukandet av framtida produktionspotential (genom resursförbrukning eller miljöförstöring) som kapitalförslitning. Men det gör man inte.

Vi kan alltså glatt festa upp vårt sparkapital i form av naturresurser utan att det syns ett spår av det i nationalräkenskaperna! Ekonomi sägs vara läran om hushållning med knappa resurser men att mäta ett lands tillväxt med BNP tycks vara ett exempel på raka motsatsen. En ekonomi som med alla medel strävar efter att ständigt maximera BNP förutsätter synbarligen att de tillgängliga resurserna är obegränsade.

Men BNP är också problematiskt utifrån många fler aspekter, t.ex. för att det inte säger något om hur ett lands tillgångar finns fördelade hos befolkningen och för att det ju egentligen inte mäter landets utvecklingsnivå, människornas livskvalitet etc. som väl ändå är de primära målen för en tillväxtorienterad politik? Kritiken summeras bra i filmen nedan (som visserligen handlar om GDP och inte BNP:s direkta motsvarighet GNP, men måtten och kritiken mot dem är liknande).



Det finns alltså ett stort behov av alternativa indikatorer för att mäta om ett lands utveckling är hållbar och om dess tillväxt är grön. I nästa post ska vi titta närmare på några sådana mått.

Referenser:

1. Fregert K & Jonung L. 2007. Makroekonomi : teori, politik & institutioner. Andra reviderade upplagan. Studentlitteratur. Pozkal, Polen.

Andra bloggar om: ekonomi, bnp, nnp, miljö, tillväxt, hållbar utveckling

Pingat på intressant.se

Det grundläggande problemet

Post 1 i min artikelserie ”På väg mot hållbar utveckling?”

Garret Hardin beskrev i sin klassiska artikel ”The tragedy of the commons” [1] drivkrafterna bakom mänsklighetens synbara oförmåga att förvalta gemensamt ägda naturresurser. Hardin tog sin utgångspunkt i en allmänning som används som fårbete. För den enskilde fårbonden tycks det alltid ekonomiskt rationellt att öka antalet djur i sin fårflock även om detta bidrar till att allmänningen överbetas – detta eftersom han kan tillgodoräkna sig nästan hela vinsten från varje ytterligare får han införskaffar då kostnaden för överbetet delas mellan alla som håller får på allmänningen.

Det är lätt att dra paralleller mellan Hardins allmänning och många av de miljöproblem vi ser idag. En uppenbar koppling gäller problemen med överfiske. För den enskilde fiskaren, eller fiskeflottan är det rationellt att försöka få upp så stora fångster som möjligt med det obönhörliga resultatet att fiskbestånden kollapsar. Torsken försvann från vattnen utanför Newfoundland i början på 90-talet och är i full färd med att försvinna från våra egna vatten (även om glädjande nog vissa åtgärder för att komma till rätta med överfisket börjar vidtas) – detsamma tycks vara på väga att inträffa för fiskbestånd över hela världen.



På väg att försvinna också här?



En lösning på problemet med det gemensamt ägda men oreglerade kan vara privat ägande. En fårbonde som själv äger sin mark kommer förmodligen att förvalta den på ett uthålligare sätt än en som delar betet med andra. Allt privat ägande är dock inte av godo. I en globaliserad värld är sällan kopplingen mellan förbrukningen av en resurs och produktionen av en produkt lika glasklar som i exemplet med fårbete som omvandlas till ull. Ett företag som tillverkar t.ex. mobiltelefoner importerar komponenter från flera underleverantörer som i sin tur får sina råvaror (t.ex. metaller) från flera olika ställen i världen – översikten över hela produktionskedjan saknas och incitamentet för att förvalta naturresurserna försvinner. Kostnaden för att råvarorna förbrukas delas mellan alla som behöver använda samma råvara. Eller rättare sagt: den framtida råvarutillgången värderas inte så kostnaden skjuts helt och hållet på framtiden.

Ett företag har en skyldighet mot sina aktieägare att tjäna så mycket pengar som möjligt – och så länge inte kostnaden för att förbruka ändliga resurser syns i årsredovisningen är det rationellt att maximera produktionen. På samma sätt så externaliseras också kostnaderna för utsläpp i produktionsprocessen. Den verkliga kostnaden för utsläpp till atmosfären eller till ett vattendrag bärs inte av producenten utan delas av alla som är beroende av luften. (Även om t.ex. försäljandet av utsläppsrätter som man har börjat med på sistone representerar ett sätt att försöka ändra på den saken.)

Intressant nog så kan man skönja samma grundläggande problem som Hardin beskrev även när det gäller länder i den globala ekonomin. Länderna strävar alla efter att maximera sin tillväxt och eftersom de sanna kostnaderna för förbrukning av ändliga resurser och miljöförstöring inte syns i nationalräkenskaperna finns det därför inga garantier för en hållbar utveckling. I nästa post ska vi titta lite närmare på hur det kan komma sig att det är så.

Referenser:

1. Hardin G. 1968. The tragedy of the commons. Science 162: 1243-1248.

(Av intresse kan också vara att läsa författarens reflektioner kring artikeln skrivna 30 år senare och publicerade i Science 1998. Där tar han bland annat upp att han kanske borde ha lagt till ett "unmanaged" till titeln - tragedin gäller ju endast oreglerade eller ofullständigt reglerade allmänningar.)

Tillägg 2008-02-06: Kan inte låta bli att tipsa om en post av Jennifer Jacquet på bloggen Shifting Baselines där hon deklarerar att hon är trött på att överfisket skylls på "The tragedy of the commons" - överfiske sker även i privatägda vatten menar hon och hänvisar bland annat till den här artikeln.

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, hållbar utveckling, överfiske, naturresurser, ekonomi
Pingat på intressant.se

På väg mot hållbar utveckling?

Om ni undrar varför jag har publicerat så lite här på sistone så beror det på att jag har snöat in rejält på det där med den grön tillväxt och kopplingen mellan ekonomi och miljö. Jag läser och skriver om vartannat och har insett att materialet nog är lite väl omfattande för en enda bloggpost. Tänkte därför att jag skulle experimentera med att publicera det som en liten undersökande artikelserie om hållbar utveckling istället.

Jag ska försöka utröna hur det kan komma sig att en del människor anser att det är tillväxt som skapar våra miljöproblem samtidigt som andra tvärtom anser att det är tillväxten som ska lösa våra miljöproblem. Hur kan de ha så diametralt motsatta åsikter om en så grundläggande fråga?

Dessutom ämnar jag besvara vad egentligen hållbar utveckling är för något och titta lite närmare på om utvecklingen tycks gå åt rätt håll i Sverige och i världen i stort idag. Slutligen ska jag försöka komma med lite funderingar kring vad som krävs för att utvecklingen ska kunna hållas hållbar i framtiden.

Min ambitiösa publiceringsplan ser ut ungefär såhär:

1. Det grundläggande problemet
2. BNP – ett oekonomiskt mått på tillväxt?
2. Alternativa sätt att mäta ett lands utveckling
3. Kan tillväxt vara grön?
4. Hur grön är Sveriges tillväxt?
5. Hur hållbar är världens utveckling?
6. Hur ska vi uppnå hållbar utveckling?

Flera av posterna är dock ännu oskrivna blad så det kan hända att jag reviderar min plan allteftersom – känns dock bra att sätta upp lite hållpunkter för att strukturera upp mitt informationssökande.

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, hållbar utveckling, tillväxt, grön tillväxt

Misslyckad insats i Klurendrejeriet 2008

Telefonen ringde vid halv ett-tiden idag helt enligt beräkningen - tyvärr så var budskapet inte det önskade. Mr Klur ställde en kontrollerande fråga och meddelade sedan domen: fjärde reservplats till finalen!! Med mina mått mätt (etta-etta-tvåa - i de tidigare klurendrejerifinalerna) är det ju ingenting annat än en rejäl genomklappning...

Inte precis vad jag hade hoppats på efter en insats i årets upplaga av Klurendrejeriet som väl ändå inte var så dålig? Årets klämkäcka lintott och rödvita logotyp lyckades jag ju identifiera och de flesta av de övriga frågorna - det var egentligen bara "Publikfavoriten" (se videon nedan), "Familjeträdet" och "Skorstenskändisen" jag gick helt bet på (såvitt jag vet) av de totalt 31 frågorna. Och så "Höjden av fräckhet" då förstås, där det gällde att svar på hur många tändstickor det krävs för att göra en kub (6 st lär visst vara det korrekta svaret). Men där hävdar jag ju alltjämt att min nollösning (man bygger kuben av tändsticksasken istället) vore en bättre och fräckare lösning :)



Men de visade sig alltså att de värsta farhågorna när det gäller tyskinvasion hade besannats. Tävlingen finns ju även i engelsk översättning och uppmärksammades på det tyska gåtforumet Memac vilket resulterade i en stor inströmning av tyska svar. Efter vad jag har förstått utifrån kommentarerna där så är fjolårsvinnaren Johanna den enda svenska deltagaren i finalen. Åtminstone två av dem som ligger på reservplats före mig är också tyskar.

Visst finns det en chans att några av tyskarna tackar nej till sina finalplatser med tanke på att de måste ta sig till Uppsala för att delta - men fyra stycken? Då ska jag ha bra tur. Nåja, det är bara att bita ihop och komma igen nästa år med förnyade krafter, ny strategi och en tuffare satsning (pust..).

Andra bloggar om: klurendrejeriet, klur, gåtor, lurendrejeri, tävling, final

Första posten som skribent på forskarbloggen

Slängde iväg min första post som skribent på forskarbloggen - den intresserade hittar den här. Temat var utvärdering av biodrivmedels miljöeffekter.