Snabb post: har ni undrat över varför så många forskare ser så utschasade och desillusionerade ut och låter så cyniska när man pratar med dem? Det har en del att göra med hur forskningsfinansiering går till idag...
Situationen beskrivs i en artikel som publicerades i PLoS Biology tidigare i höstas och nog kan den som har lite inblick i forskningsvärlden känna väl igen sig:
Lawrence PA (2009) Real Lives and White Lies in the Funding of Scientific Research. PLoS Biol 7(9): e1000197. doi:10.1371/journal.pbio.1000197
Artikeln hittade jag via Erik Svensson - dock inte via bloggen utan via en länk på Facebook.
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinansiering, forskningsansökan, forskningsanslag, forskare
15 november 2009
Konsten att vara effektiv
Idag har jag i effektivitetens namn och i jakten på tidstjuvar:
A - letat rätt på och installerat ett program för att göra att göra-listor
B - upprättat att göra-listor mha programmet
C - konstaterat att det ingenstans i mina listor stod någonting om att göra listor
Däremot finns det en punkt på underlistan "Skor längtar ut" som lyder "dödförklara bloggen?". Men jag tycker nog, vid närmare eftertanke, att det skulle kännas fel att stryka något från listan redan nu när jag har jobbat så hårt med att upprätta den :)
Läs även andra bloggares åsikter om effektivitet, att göra-listor,
A - letat rätt på och installerat ett program för att göra att göra-listor
B - upprättat att göra-listor mha programmet
C - konstaterat att det ingenstans i mina listor stod någonting om att göra listor
Däremot finns det en punkt på underlistan "Skor längtar ut" som lyder "dödförklara bloggen?". Men jag tycker nog, vid närmare eftertanke, att det skulle kännas fel att stryka något från listan redan nu när jag har jobbat så hårt med att upprätta den :)
Läs även andra bloggares åsikter om effektivitet, att göra-listor,
05 september 2009
EU-kommissionen skådar bortom BNP
Blir nästan lite upprymd när jag läser EU-kommissionens meddelande "Bortom BNP - Att mäta framsteg i en föränderlig värld" som publicerades den 20:e augusti i år.
Dokumentet är ett förslag till handlingsplan och intentionerna ligger väldigt nära mina egna ofta framförda önskemål om att komplettera BNP-måttet med indikatorer som mäter även miljökvalitet, livskvalitet, inkomstfördelning etc.
De fem huvudpunkterna som förs fram i förslaget är:
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, ekonomi, EU, EU-kommisionen, hållbar utveckling, BNP
Dokumentet är ett förslag till handlingsplan och intentionerna ligger väldigt nära mina egna ofta framförda önskemål om att komplettera BNP-måttet med indikatorer som mäter även miljökvalitet, livskvalitet, inkomstfördelning etc.
De fem huvudpunkterna som förs fram i förslaget är:
- Complementing GDP with environmental and social indicators
- Near real-time information for decision-making
- More accurate reporting on distribution and inequalities
- Developing a European Sustainable Development Scoreboard
- Extending National Accounts to environmental and social issues
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, ekonomi, EU, EU-kommisionen, hållbar utveckling, BNP
11 juli 2009
Medelmåttiga myggmedeltester?
Då jag är i färd med att förbereda mig inför årets fjällvandring så kom testet av myggmedel som publicerades i DN, UNT, GP, SvD och säkerligen flera tidningar riktigt lägligt. Inte lika lägligt var väl det faktum att jag just inhandlat det myggmedel (Autan plus) som gavs lägst betyg i testet...
Från vänster till höger: Autan plus (stift, a.i. 20% ikaridin), MyggA (roll on, a.i. 19% DEET), Djungelolja II (olja, a.i. 20% DEET) och OFF (roll on, a.i. 20% DEET).
Nu var ju mitt beslut att testa detta medel (efter tidigare mycket goda praktiska erfarenheter av både MyggA och OFF med aktiva beståndsdelen DEET i koncentrationen 19-20%) baserat på ett tyskt test som genomfördes 2004 där vinnaren faktiskt var Autan. Och med tanke på att det testet genomfördes med riktiga testpersoner istället för med skumgummiplattor så kanske mitt val inte var så pjåkigt iaf. Det återstår att se... Den intresserade (och tyskspråkiga) hittar testet här. (Tänk på att i Tyskland är lägst betyg bäst.)
Dessutom har jag mina funderingar angående valet av testpreparat i det svenska testet - inte nog med att man valde att jämföra sprejer, oljor och roll-oner rakt av, dessutom innehåller ju de olika testade preparaten olika mängd verksamma beståndsdelar - vilket man valde att inte redovisa i artikeln.
Inte undra på att OFF:s sprej ger sämre resultat när den innehåller 15% DEET jämfört med US622:s 20%. Själv föredrar jag ju dessutom roll-on eller stift framför sprej - och här är ju förhållandet det omvända: US622:s roll on innehåller 14% DEET och OFF:s roll on innehåller 20%.
Dessutom innehåller den sprej av Autans plus som testades 15% ikaridin - stiftet som jag köpte innehåller 20% - man tycker ju att det kanske skulle kunna göra skillnad.
En annan fråga som man som fjällvandrare gärna vill väga in i bedömningen av vilket myggmedel man vill ha är ju vikten - här fallerar ju helt klart MyggA:s glasflaska som väger på tok för mycket. Bättre då att välja t.ex. OFF:s roll on tycker jag personligen.
-
Ett intressant faktum är att det tyska testet väljer att ge betyget "Mangelhaft" (bristfälligt) till det av många omsvärmade preparatet Wilmas Nordic Summer - dels pga. halvtaskig effekt, men framförallt pga. innehållet: -de analyserade preparatet och hittade höga halter av naftalin och fenoler och dessutom 30% DEET vilket ju är något anmärkningsvärt eftersom preparatet inte ens är registrerat som bekämpningsmedel hos kemikalieinspektionen. Men jag ser att KemI tydligen redan är medvetna om den saken.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, bekämpningsmedel, fjällen, myggor, myggmedel, tester, DEET, ikaridin, MyggA, OFF, Autan, Nordic Summer
Från vänster till höger: Autan plus (stift, a.i. 20% ikaridin), MyggA (roll on, a.i. 19% DEET), Djungelolja II (olja, a.i. 20% DEET) och OFF (roll on, a.i. 20% DEET).
Nu var ju mitt beslut att testa detta medel (efter tidigare mycket goda praktiska erfarenheter av både MyggA och OFF med aktiva beståndsdelen DEET i koncentrationen 19-20%) baserat på ett tyskt test som genomfördes 2004 där vinnaren faktiskt var Autan. Och med tanke på att det testet genomfördes med riktiga testpersoner istället för med skumgummiplattor så kanske mitt val inte var så pjåkigt iaf. Det återstår att se... Den intresserade (och tyskspråkiga) hittar testet här. (Tänk på att i Tyskland är lägst betyg bäst.)
Dessutom har jag mina funderingar angående valet av testpreparat i det svenska testet - inte nog med att man valde att jämföra sprejer, oljor och roll-oner rakt av, dessutom innehåller ju de olika testade preparaten olika mängd verksamma beståndsdelar - vilket man valde att inte redovisa i artikeln.
Inte undra på att OFF:s sprej ger sämre resultat när den innehåller 15% DEET jämfört med US622:s 20%. Själv föredrar jag ju dessutom roll-on eller stift framför sprej - och här är ju förhållandet det omvända: US622:s roll on innehåller 14% DEET och OFF:s roll on innehåller 20%.
Dessutom innehåller den sprej av Autans plus som testades 15% ikaridin - stiftet som jag köpte innehåller 20% - man tycker ju att det kanske skulle kunna göra skillnad.
En annan fråga som man som fjällvandrare gärna vill väga in i bedömningen av vilket myggmedel man vill ha är ju vikten - här fallerar ju helt klart MyggA:s glasflaska som väger på tok för mycket. Bättre då att välja t.ex. OFF:s roll on tycker jag personligen.
-
Ett intressant faktum är att det tyska testet väljer att ge betyget "Mangelhaft" (bristfälligt) till det av många omsvärmade preparatet Wilmas Nordic Summer - dels pga. halvtaskig effekt, men framförallt pga. innehållet: -de analyserade preparatet och hittade höga halter av naftalin och fenoler och dessutom 30% DEET vilket ju är något anmärkningsvärt eftersom preparatet inte ens är registrerat som bekämpningsmedel hos kemikalieinspektionen. Men jag ser att KemI tydligen redan är medvetna om den saken.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, bekämpningsmedel, fjällen, myggor, myggmedel, tester, DEET, ikaridin, MyggA, OFF, Autan, Nordic Summer
06 maj 2009
GMO-chattande
Efter att ha medverkat i klotets bloggstafett om GMO-frågan så fick jag vara med och chatta i 45 minuter med Klotets lyssnare efter dagens sändning. Det där med att chatta var en ny erfarenhet för mig och det var ju ganska kul - men också lite stressigt och svårt att överblicka. Frågorna ramlade in - en del av dem bollades vidare till mig och andra till de övriga bloggarna.
Frågorna var av skiftande karaktär och vi som svarade var väl inte helt eniga om alla svar. Själv tyckte jag dock att det var lite svårt att hinna med att både besvara mina frågor och samtidigt överblicka vad de övriga svarade på - så jag hann inte riktigt med att debattera så mycket. Resultatet kan väl sägas ha blivit en god blandning av fakta, förutfattade meningar och en god portion förvirring. Döm själva!
Ifall det är några av er som chattade som har hittat hit och inte tyckte att ni fick tillfredsställande svar på era frågor går det såklart bra att ställa dem som kommentarer här. Jag svarar efter bästa förmåga!
Läs även andra bloggares åsikter om
GMO, vetenskap, miljö, hälsa, klotet, chat,
Frågorna var av skiftande karaktär och vi som svarade var väl inte helt eniga om alla svar. Själv tyckte jag dock att det var lite svårt att hinna med att både besvara mina frågor och samtidigt överblicka vad de övriga svarade på - så jag hann inte riktigt med att debattera så mycket. Resultatet kan väl sägas ha blivit en god blandning av fakta, förutfattade meningar och en god portion förvirring. Döm själva!
Ifall det är några av er som chattade som har hittat hit och inte tyckte att ni fick tillfredsställande svar på era frågor går det såklart bra att ställa dem som kommentarer här. Jag svarar efter bästa förmåga!
Läs även andra bloggares åsikter om
GMO, vetenskap, miljö, hälsa, klotet, chat,
29 april 2009
Hej hej, GMO!
Just nu turnerar Greenpeace landet runt med en kampanj döpt till ”Hej då GMO!” – ”ett gräsrotsarbete för GMO-fria zoner i Sverige”. KRAV och de ekologiska lantbrukarna driver tillsammans sajten GMOfri.se där de framför åsikten att GM-grödorna är helt fel väg att vandra för jordbruket. I skarp kontrast till det budskap som dessa organisationer framför menar mina växtförädlande forskarkollegor som skriver på forskarbloggen på SLU att forskningen och erfarenheten av 10 års praktisk odling visar att de hittills introducerade GM-grödorna har gett bättre odlingsekonomi, varit ofarliga att äta, samtidigt som de oftast har varit bättre för miljön än konventionella grödor. Sten Stymne gick till och med så långt häromdagen att han undrade om inte miljöorganisationerna har blivit miljöns fiender. Det är inte lätt att veta vad man ska tro…
De två huvudtyper av GM-grödor som än så länge är dominerande i odling och som också är de mest välstuderade är olika herbicidresistenta grödor och så kallade bt-grödor – båda har såväl fördelar som nackdelar. De kan ha direkta effekter på miljön, men påverkar också indirekt hur odlingssystemen utformas vilket förmodligen är ännu viktigare.
Herbicidresistens
Bland de herbicidresistenta grödorna är Monsantos Roundup Ready grödor förmodligen de mest kända och mest utbredda (soja, majs, bomull och raps). I dessa har man satt in en gen från bakterien Agrobacterium tumefaciens som gör att grödan blir okänslig mot glyfosat (den aktiva beståndsdelen i Roundup) – men det finns numer även grödor med resistens mot andra typer av herbicider. De agronomiska fördelarna av en sådan genmodifiering är tydliga, man slipper vara ute och bekämpa tidigt på våren, man kan rationalisera bort plöjning och man kan lita på att man får en effektiv ogräsbekämpning utan skador på grödan. Bonden får mindre arbete, större flexibilitet och bättre ekonomi – därför har också introduktionen av herbicidresistenta grödor varit mycket framgångsrik i de länder där de har tillåtits (Gianessi, 2008)).
När det gäller miljön medför herbicidresistenta grödor både positiva och negativa effekter och vad som överväger varierar från fall till fall. Positivt är att den totala användningen av bekämpningsmedel oftast minskar. I många fall ersätter också den herbicid som används i grödan mer farliga alternativ (Devos et al., 2008). Hur stor denna effekt är varierar dock: för en glyfosatresistent gröda i USA kan effekten vara påtaglig (Gardner & Nelson, 2008; Kleter et al., 2007) medan den förmodligen är mer blygsam i Europa där strängare lagstiftning gör att mindre farliga herbicider redan används (Kleter et al., 2008). Andra herbicidresistenser än för glyfosat kan också medföra att bilden blir mindre positiv.
En potentiell nackdel med herbicidresistenta grödor är att de kan medföra minskad biologisk mångfald i fälten – effektivare ogräsbehandling medför också färre insekter och färre fåglar. Detta är i sin tur beroende av när på säsongen som ogräsbekämpningen utförs – om den utförs sent på säsongen så kan de herbicidresistenta grödorna tvärtom gynna mångfalden. Men det är klart att om målet är att producera biologisk mångfald på åkermarken så ter sig ju en ekologisk odling som ett säkrare alternativ – å andra sidan är det ju knappast dessa odlingar som ersätts.
Bt-grödorna
När det gäller Bt-grödorna så kan de leda till betydligt större minskningar av bekämpningsmedelsanvändningen och den därtill kopplade miljörisken. I dessa sitter det en gen från en bakterien Bacillus thuringiensis, som kodar för ett protein som är giftigt för t.ex. majsmott eller andra närbesläktade arter (det finns lite olika s.k. cry-toxiner med olika verkningsspektrum). Proteinet produceras i växten och är därför främst verksamt mot insekter som angriper själva grödan och inte mot andra insekter i fältet. I många fall kan Bt-grödorna ersätta en relativt omfattande användning av mindre specifika insekticider och konsensus är att de är klart positiva för den biologiska mångfalden i fältet (Marvier et al., 2007). Återigen kan man dock konstatera att ekologisk odling är ännu bättre på att gynna den biologiska mångfalden.
Både herbicidresistenta grödor och bt-grödorna har det gemensamt att de introducerar ett starkt selektionstryck som gör att uppkomsten av resistenta insekter och ogräs gynnas. Detta kan förta en del av de positiva effekterna då det tvingar bönderna att ibland växla till andra bekämpningsmetoder. Men i värsta fall medför det att man återgår till att bekämpa i samma utsträckning som man gjorde innan – så jag har svårt att se att det i realiteten skulle innebära en försämring.
Några slutord
Så för att summera kan man nog säga att de ekologiska odlarna har rätt när de menar att ekologisk odling är ett bättre sätt att gynna den biologiska mångfalden i fälten - men att växtförädlarna också har rätt när de menar att de GM-grödor som finns idag ofta gynnar miljön. Personligen tycker jag inte det finns några anledningar att vare sig frukta GM-tekniken eller att haussa den alltför mycket.
En mycket viktig poäng att framföra är att oavsett om man ogillar enskilda herbicidresistenta eller insektsresistenta GM-grödor så utgör det ingen grund för att förkasta GM-tekniken som sådan. Under utveckling är bl.a. grödor som är torktoleranta, salttoleranta eller som bara behöver hälften så mycket kväve – grödor med helt andra egenskaper och möjligheter än de jag har diskuterat i den här posten. Deras fördelar och nackdelar kommer att behöva bedömas var för sig. Från ett renodlat utilitaristiskt perspektiv kan jag tycka att en gröda som kräver hälften så mycket kväve skulle te sig som ett idealiskt val för ett lågintensivt ekologiskt jordbruk – det återstår att se om sådana argument biter på miljörörelsen.
Källor:
Devos et al. 2008. Environmental impact of herbicide regimes used with genetically modified herbicide-resistant maize. Transgenic Research 17: 1059-1077.
Gardner J G & Nelson G C. 2008. Herbicides, glyphosate resistance and acute mammalian toxicity: simulating an environmental effect of glyphosate-resistant weeds in the USA. Pest Management Science 64: 470-478.
Gianessi LP. 2008. Economic impacts of glyphosate-resistant crops. Pest Management Science 64: 346-352.
Kleter et al. 2007. Altered pesticide use on transgenic crops and the associated general impact from an environmental perspective. Pest Management Science 63: 1107-1115.
Kleter G A, Harris C, Stephenson G, Unsworth J. 2008. Comparison of herbicide regimes and the associated potential environmental effects of glyphosate-resistant crops versus what they replace in Europe. Pest Management Science 64: 479-488.
Marvier M et al. 2007. A Meta-Analysis of Effects of Bt Cotton and Maize on Nontarget Invertebrates. Science 316 (5830), 1475.
Ett lästips för den som är intresserad av frågan och vill fördjupa sig är:
Sanvido et al. 2006. Ecological impacts of genetically modified crops – Experiences from ten years of experimental research and commercial cultivation. ART-Schriftenreihe. 1. 84.
-
Denna post inleder en bloggstafett om GMO som anordnas av Vetenskapsradions Klotet - lyssna till programmet och läs de andra inläggen på Klotets blogg! På tur efter mig står Klara Jacobsson, doktorand på institutionen för Stad och land på SLU, följd av Elenora Horn som är moderator på EcoProfile och sist ut är Dennis Eriksson från institutionen för växtförädling och bioteknik på SLU i Alnarp.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, jordbruk, GMO, GM-grödor, herbicidresistens, intressant
De två huvudtyper av GM-grödor som än så länge är dominerande i odling och som också är de mest välstuderade är olika herbicidresistenta grödor och så kallade bt-grödor – båda har såväl fördelar som nackdelar. De kan ha direkta effekter på miljön, men påverkar också indirekt hur odlingssystemen utformas vilket förmodligen är ännu viktigare.
Herbicidresistens
Bland de herbicidresistenta grödorna är Monsantos Roundup Ready grödor förmodligen de mest kända och mest utbredda (soja, majs, bomull och raps). I dessa har man satt in en gen från bakterien Agrobacterium tumefaciens som gör att grödan blir okänslig mot glyfosat (den aktiva beståndsdelen i Roundup) – men det finns numer även grödor med resistens mot andra typer av herbicider. De agronomiska fördelarna av en sådan genmodifiering är tydliga, man slipper vara ute och bekämpa tidigt på våren, man kan rationalisera bort plöjning och man kan lita på att man får en effektiv ogräsbekämpning utan skador på grödan. Bonden får mindre arbete, större flexibilitet och bättre ekonomi – därför har också introduktionen av herbicidresistenta grödor varit mycket framgångsrik i de länder där de har tillåtits (Gianessi, 2008)).
När det gäller miljön medför herbicidresistenta grödor både positiva och negativa effekter och vad som överväger varierar från fall till fall. Positivt är att den totala användningen av bekämpningsmedel oftast minskar. I många fall ersätter också den herbicid som används i grödan mer farliga alternativ (Devos et al., 2008). Hur stor denna effekt är varierar dock: för en glyfosatresistent gröda i USA kan effekten vara påtaglig (Gardner & Nelson, 2008; Kleter et al., 2007) medan den förmodligen är mer blygsam i Europa där strängare lagstiftning gör att mindre farliga herbicider redan används (Kleter et al., 2008). Andra herbicidresistenser än för glyfosat kan också medföra att bilden blir mindre positiv.
En potentiell nackdel med herbicidresistenta grödor är att de kan medföra minskad biologisk mångfald i fälten – effektivare ogräsbehandling medför också färre insekter och färre fåglar. Detta är i sin tur beroende av när på säsongen som ogräsbekämpningen utförs – om den utförs sent på säsongen så kan de herbicidresistenta grödorna tvärtom gynna mångfalden. Men det är klart att om målet är att producera biologisk mångfald på åkermarken så ter sig ju en ekologisk odling som ett säkrare alternativ – å andra sidan är det ju knappast dessa odlingar som ersätts.
Bt-grödorna
När det gäller Bt-grödorna så kan de leda till betydligt större minskningar av bekämpningsmedelsanvändningen och den därtill kopplade miljörisken. I dessa sitter det en gen från en bakterien Bacillus thuringiensis, som kodar för ett protein som är giftigt för t.ex. majsmott eller andra närbesläktade arter (det finns lite olika s.k. cry-toxiner med olika verkningsspektrum). Proteinet produceras i växten och är därför främst verksamt mot insekter som angriper själva grödan och inte mot andra insekter i fältet. I många fall kan Bt-grödorna ersätta en relativt omfattande användning av mindre specifika insekticider och konsensus är att de är klart positiva för den biologiska mångfalden i fältet (Marvier et al., 2007). Återigen kan man dock konstatera att ekologisk odling är ännu bättre på att gynna den biologiska mångfalden.
Både herbicidresistenta grödor och bt-grödorna har det gemensamt att de introducerar ett starkt selektionstryck som gör att uppkomsten av resistenta insekter och ogräs gynnas. Detta kan förta en del av de positiva effekterna då det tvingar bönderna att ibland växla till andra bekämpningsmetoder. Men i värsta fall medför det att man återgår till att bekämpa i samma utsträckning som man gjorde innan – så jag har svårt att se att det i realiteten skulle innebära en försämring.
Några slutord
Så för att summera kan man nog säga att de ekologiska odlarna har rätt när de menar att ekologisk odling är ett bättre sätt att gynna den biologiska mångfalden i fälten - men att växtförädlarna också har rätt när de menar att de GM-grödor som finns idag ofta gynnar miljön. Personligen tycker jag inte det finns några anledningar att vare sig frukta GM-tekniken eller att haussa den alltför mycket.
En mycket viktig poäng att framföra är att oavsett om man ogillar enskilda herbicidresistenta eller insektsresistenta GM-grödor så utgör det ingen grund för att förkasta GM-tekniken som sådan. Under utveckling är bl.a. grödor som är torktoleranta, salttoleranta eller som bara behöver hälften så mycket kväve – grödor med helt andra egenskaper och möjligheter än de jag har diskuterat i den här posten. Deras fördelar och nackdelar kommer att behöva bedömas var för sig. Från ett renodlat utilitaristiskt perspektiv kan jag tycka att en gröda som kräver hälften så mycket kväve skulle te sig som ett idealiskt val för ett lågintensivt ekologiskt jordbruk – det återstår att se om sådana argument biter på miljörörelsen.
Källor:
Devos et al. 2008. Environmental impact of herbicide regimes used with genetically modified herbicide-resistant maize. Transgenic Research 17: 1059-1077.
Gardner J G & Nelson G C. 2008. Herbicides, glyphosate resistance and acute mammalian toxicity: simulating an environmental effect of glyphosate-resistant weeds in the USA. Pest Management Science 64: 470-478.
Gianessi LP. 2008. Economic impacts of glyphosate-resistant crops. Pest Management Science 64: 346-352.
Kleter et al. 2007. Altered pesticide use on transgenic crops and the associated general impact from an environmental perspective. Pest Management Science 63: 1107-1115.
Kleter G A, Harris C, Stephenson G, Unsworth J. 2008. Comparison of herbicide regimes and the associated potential environmental effects of glyphosate-resistant crops versus what they replace in Europe. Pest Management Science 64: 479-488.
Marvier M et al. 2007. A Meta-Analysis of Effects of Bt Cotton and Maize on Nontarget Invertebrates. Science 316 (5830), 1475.
Ett lästips för den som är intresserad av frågan och vill fördjupa sig är:
Sanvido et al. 2006. Ecological impacts of genetically modified crops – Experiences from ten years of experimental research and commercial cultivation. ART-Schriftenreihe. 1. 84.
-
Denna post inleder en bloggstafett om GMO som anordnas av Vetenskapsradions Klotet - lyssna till programmet och läs de andra inläggen på Klotets blogg! På tur efter mig står Klara Jacobsson, doktorand på institutionen för Stad och land på SLU, följd av Elenora Horn som är moderator på EcoProfile och sist ut är Dennis Eriksson från institutionen för växtförädling och bioteknik på SLU i Alnarp.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, jordbruk, GMO, GM-grödor, herbicidresistens, intressant
20 april 2009
Hormonstörande ämnen finns ofta i mineralvatten
Det har varit dåligt med aktivitet på den här bloggen på sistone - man skulle rentav kunna karakterisera det som heldött. Jag tror bestämt jag får ta och liva upp mig med lite forskarlarmande (om än inte från egen produktion)!
Idag tänkte jag larma om hormonstörande ämnen i mineralvatten och dessutom, som en bonus, om att hormonstörande ämnen släpps ut från både PET-flaskor och kanske även tetrapaks...
I en studie av tyska forskare som publicerades online i mars i Environmental Science and Pollution Research undersöktes förekomsten av hormonstörande ämnen i mineralvatten - eller rättare sagt, mineralvattens hormonstörande aktivitet.
Vad undersöktes och vad kom de fram till?
Som testsystem användes YES - inte diskmedlet, utan Yeast Estrogen Screen - ett testsystem med en genmodifierad jästsvamp i vilken man har satt in en mänsklig östrogenreceptor och kopplat den till produktionen av enzymet beta-galaktosidas. Jästcellerna odlades i mikrobrunnar innehållande olika mineralvatten och produktionen av beta-galaktosidas (och därmed östrogenaktiviteten) kunde mätas som absorbansskillnader. Forskarna fann att 60% av de prover de testade uppvisade förhöjd östrogenaktivitet.
Det fanns en tendens till skillnader i förpackningsmaterial där vatten från PET-flaskor uppvisade förhöjd aktivitet i 78% av fallen medan vatten i glasflaskor endast uppvisade förhöjd aktivitet i 33 % av fallen. (De två vatten på tetrapak som testades uppvisade båda förhöjd aktivitet men det är ett alltför litet underlag för att uttala sig om.) För att undersöka om den uppmätta östrogenaktiviteten härstammade från själva mineralvattnen eller om det kunde vara som så att hormonstörande ämnen läckte ut från förpackningen utförde forskarna ytterligare ett experiment.
I detta andra försök använde de sig av Potamopyrgus antipodarum dvs. Nyazeeländska tusenårssnäckor som försöksdjur. Dessa odlades upp i PET-flaskor respektive glasflaskor innehållande vanligt vatten och deras reproduktion studerades. Det visade sig att reproduktionen hos snäckorna som levde i PET-flaskorna närmast fördubblades jämfört med den negativa kontrollen.
Tolkning
Studien visar att det är relativt vanligt att det finns förhöjd östrogenaktivitet i mineralvatten. Den visar också att en del av denna aktivitet (men knappast all aktivitet) skulle kunna bero på att hormonstörande ämnen läcker ut från förpackningsmaterialet.
Studien har dock som jag ser det några svagheter - det första är ju såklart att den inte svarar på vilka ämnen det är som verkar hormonstörande. Man kan också diskutera om testsystemen verkligen ger relevanta resultat. Jästcellerna innehöll en mänsklig östrogenreceptor - men man kan förmoda att exponeringen blir lite högre för östrogenreceptorer i jäst som odlas i mineralvatten i ett antal generationer jämfört med östrogenreceptorer hos en människa som dricker mineralvatten. När det gäller snäckorna så tycker jag spontant att det känns svårt att tillförsäkra sig om att de reagerar på samma typ av ämnen som en människa gör - och svårt därför att dra alltför säkra slutsatser.
Indikationer på att mineralvatten relativt frekvent innehåller, och att PET-flaskor släpper ifrån sig, hormonstörande ämnen alltså - men knappast ett resultat som visar att mineralvatten eller dryck förvarad i PET-flaskor är farlig att förtära. Det behöver studeras mer.
Studien är Open Access om någon är intresserad av att läsa den själv:
Wagner & Oehlman. 2009. Endocrine disruptors in bottled mineral water: total estrogenic burden and migration from plastic bottles. Environmental Science and Pollution Research
DOI: 10.1007/s11356-009-0107-7
Kan också rekommendera en läsning av nyhetsinslaget på Environmental Science & Technology som ger er några fler reaktioner på studien.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, hälsa, hormoner, plast, PET, mineralvatten, östrogen
Idag tänkte jag larma om hormonstörande ämnen i mineralvatten och dessutom, som en bonus, om att hormonstörande ämnen släpps ut från både PET-flaskor och kanske även tetrapaks...
I en studie av tyska forskare som publicerades online i mars i Environmental Science and Pollution Research undersöktes förekomsten av hormonstörande ämnen i mineralvatten - eller rättare sagt, mineralvattens hormonstörande aktivitet.
Vad undersöktes och vad kom de fram till?
Som testsystem användes YES - inte diskmedlet, utan Yeast Estrogen Screen - ett testsystem med en genmodifierad jästsvamp i vilken man har satt in en mänsklig östrogenreceptor och kopplat den till produktionen av enzymet beta-galaktosidas. Jästcellerna odlades i mikrobrunnar innehållande olika mineralvatten och produktionen av beta-galaktosidas (och därmed östrogenaktiviteten) kunde mätas som absorbansskillnader. Forskarna fann att 60% av de prover de testade uppvisade förhöjd östrogenaktivitet.
Det fanns en tendens till skillnader i förpackningsmaterial där vatten från PET-flaskor uppvisade förhöjd aktivitet i 78% av fallen medan vatten i glasflaskor endast uppvisade förhöjd aktivitet i 33 % av fallen. (De två vatten på tetrapak som testades uppvisade båda förhöjd aktivitet men det är ett alltför litet underlag för att uttala sig om.) För att undersöka om den uppmätta östrogenaktiviteten härstammade från själva mineralvattnen eller om det kunde vara som så att hormonstörande ämnen läckte ut från förpackningen utförde forskarna ytterligare ett experiment.
I detta andra försök använde de sig av Potamopyrgus antipodarum dvs. Nyazeeländska tusenårssnäckor som försöksdjur. Dessa odlades upp i PET-flaskor respektive glasflaskor innehållande vanligt vatten och deras reproduktion studerades. Det visade sig att reproduktionen hos snäckorna som levde i PET-flaskorna närmast fördubblades jämfört med den negativa kontrollen.
Tolkning
Studien visar att det är relativt vanligt att det finns förhöjd östrogenaktivitet i mineralvatten. Den visar också att en del av denna aktivitet (men knappast all aktivitet) skulle kunna bero på att hormonstörande ämnen läcker ut från förpackningsmaterialet.
Studien har dock som jag ser det några svagheter - det första är ju såklart att den inte svarar på vilka ämnen det är som verkar hormonstörande. Man kan också diskutera om testsystemen verkligen ger relevanta resultat. Jästcellerna innehöll en mänsklig östrogenreceptor - men man kan förmoda att exponeringen blir lite högre för östrogenreceptorer i jäst som odlas i mineralvatten i ett antal generationer jämfört med östrogenreceptorer hos en människa som dricker mineralvatten. När det gäller snäckorna så tycker jag spontant att det känns svårt att tillförsäkra sig om att de reagerar på samma typ av ämnen som en människa gör - och svårt därför att dra alltför säkra slutsatser.
Indikationer på att mineralvatten relativt frekvent innehåller, och att PET-flaskor släpper ifrån sig, hormonstörande ämnen alltså - men knappast ett resultat som visar att mineralvatten eller dryck förvarad i PET-flaskor är farlig att förtära. Det behöver studeras mer.
Studien är Open Access om någon är intresserad av att läsa den själv:
Wagner & Oehlman. 2009. Endocrine disruptors in bottled mineral water: total estrogenic burden and migration from plastic bottles. Environmental Science and Pollution Research
DOI: 10.1007/s11356-009-0107-7
Kan också rekommendera en läsning av nyhetsinslaget på Environmental Science & Technology som ger er några fler reaktioner på studien.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, hälsa, hormoner, plast, PET, mineralvatten, östrogen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
