Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst

Jag känner att som bloggande forskare på SLU är det väl närmast en skyldighet att vidarebefordra och reflektera kring SLU:s nya virala reklamkampanj. Så enjoy!



Det finns en del två och tre också på YouTube, tydligen en annonskampanj i tidningar, på tunnelbanan och dessutom en egen hemsida som öppnar först den 14:e - missa inte den!

Vad ska man då tycka? Ja - som reklamkampanj räknat tror jag nog att den har potential att väcka oändligt mycket mer uppmärksamhet än de omfattande annonskampanjer som har bedrivits i dagstidningar under flera år och som inte förmått rubba trenden med minskande söktryck till utbildningsprogrammen (med veterinärprogrammet och landskapsarkitektsprogrammet som lysande undantag förstås!) eller det faktum att Sveriges Lantbruksuniversitet rankas som Sveriges okändaste universitet hos målgruppen gymnasieelever. Det här är helt klart ett bättre sätt att väcka uppmärksamhet.

Det grundläggande budskapet är ju också svårt att inte sympatisera med - utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst. Så är det. Och det är ju där som vi forskare på SLU kommer in förstår ni - och förser er med fakta! Fast hur många studenter som kommer att komma hit för att lyssna på oss efter vår senaste reklamkampanj och inte bara lyssnar till vår senaste reklamkampanj återstår ju att se förstås... Är kampanjen lockande eller bara uppmärksamhetsskapande? Det ska man nog fråga gymnasieelever om ifall man vill ha ett riktigt svar. Facit - dvs. antalet sökande får vi reda på till sommaren.

När det gäller frågan om reklambyråer ska uttala sig å universitetens vägnar i aktuella vetenskapliga frågor är jag dock principiellt mycket tveksam. Jag vet inte om det är planerat att de påståenden som görs i filmerna kommer att kompletteras med saklig information från forskare på SLU någonstans längre fram i kampanjen - att vi får se dessa omtalade fakta. Jag tror att det kunde vara en god idé - om inte annat kanske jag själv kunde åta mig saken :) - Men detta var en utvikning - det jag ville framföra är ju att just det här gick väl an - men att jag inte är särskilt förtjust över att några människor på en reklambyrå som jag aldrig har diskuterat med så att säga för min talan. Man bävar för vad de hittar på härnäst...

Hur kommer det sig då att universitet ägnar sig åt sådana här reklamkampanjer? Det kanske ni undrar. - Jo, det har ju naturligtvis att göra med att storleken på universitetens statsanslag till stor del att göra med hur många studenter som går där. Utexaminerar man för få studenter så uppfyller man inte sitt beting och då får man mindre statsanslag nästa anslagsperiod. Systemet skapar incitament till universiteten att försöka utvidga sitt studentantal så mycket som möjligt - däremot skapar det inga incitament till att erbjuda studenterna en så bra utbildning som möjligt.

Det slår mig att situationen i mångt och mycket kan liknas vid den något absurda situation som det har rapporterats om på sistone när det gäller gymnasievalen - skolorna slåss om eleverna (men framförallt, mumlar cynikern, om skolpengen) med näbbar och klor. Kanske blir det gratis laptop som gäller till förstaårsstudenterna nästa år?

Flera andra har redan skrivit om reklamkampanjen också - jag har läst vad Lunken, Johan på Stimulansbloggen och Brit på JMW kommunikation hade att säga om saken.

Tillägg 11/1:
Mats på Under lagerbladet skrev en post om koldioxidens vänner där han också länkade till SLU:s egen informationssida om kampanjens upplägg. Där framgår det vad SLU har för publiceringsplan och tankar kring projektet. Det finns också sammanställningar av vad folk har tyckt om projektet.

Andra bloggar om: SLU, reklam, koldioxidens vänner, universitet, skolval, universitetsstudier, miljö, vetenskap, koldioxid