Snabb post: har ni undrat över varför så många forskare ser så utschasade och desillusionerade ut och låter så cyniska när man pratar med dem? Det har en del att göra med hur forskningsfinansiering går till idag...
Situationen beskrivs i en artikel som publicerades i PLoS Biology tidigare i höstas och nog kan den som har lite inblick i forskningsvärlden känna väl igen sig:
Lawrence PA (2009) Real Lives and White Lies in the Funding of Scientific Research. PLoS Biol 7(9): e1000197. doi:10.1371/journal.pbio.1000197
Artikeln hittade jag via Erik Svensson - dock inte via bloggen utan via en länk på Facebook.
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinansiering, forskningsansökan, forskningsanslag, forskare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Är det inte så att forskningsmarknaden är överetablerad? Jag håller med om att anslagssökningssystemet är ett dåligt system, men mycket av den forskning som genereras håller inte väldigt hög kvalité och på något sätt måste man kunna sålla även bland forskare.
Jo - det är säkert så att marknaden är överetablerad (i förhållande till hur mycket pengar som finns tillgängligt) - och själva motiveringen bakom dagens system är ju att man ska sålla bland forskarna och lämna pengar till dem som är mest lämpade.
Systemet skapar dock många problem (vilket beskrivs bra i den länkade artikeln) - tiden och pengarna som spenderas på att skriva ansökningar, administrera och bedöma ansökningar, skriva rapporter till externa forskningsfinansiärer etc. borde spenderas på forskning istället!
Systemet leder till att landets förmodat skarpaste hjärnor blir tvungna att spendera sin tid med att fila på nästa ansökan istället för att ägna sig åt att utföra den forskning de just beviljats medel för (man ägnar mycket tid till det som kallas "blaj-blaj" istället för vetenskap). Detta leder inte nödvändigtvis till bra kvalitet!
Idag har det gått så långt att man hyr in konsulter för att hjälpa högskolor att skriva stora ansökningar - det blir allt viktigare att vara bra på att lova mycket på ett trovärdigt sätt än att faktiskt vara bra på att göra det.
Men frågan är som sagt hur man fördelar alltför lite pengar på ett "rättvist" sätt till alltför många forskare - och om det finns något system som kan upplevas rättvisare.
Jag håller med Harald. Systemet är till för att belöna de bästa forskarna, men misslyckas kapitalt.
Så mycket tid ängnas åt att skriva ansökningar, läsa andras ansökningar och så vidare att det i dag är i det närmaste ett mirakel om man någonsin ser en professor i ett labb.
Jag har själv ännu inte kommit till nivån att jag själv skriver stora ansökningar, men jag ser verkligen inte fram emot det.
Ja, alltså, det är klart att man kan säga att forskningsmarknaden är överetablerad. (Så blir det ju onekligen om man examinerar väldigt många fler doktorer än vad som får plats inom universitetsforskningen, och som inte heller är så där särdeles eftertraktade på den svenska arbetsmarknaden.)
Och på något sätt måste man ju avgöra vilka av dessa forskare man ska satsa på. Konkurrens känns trots allt lite rimligare än lottdragning. Men, som artikel, blogggpost och kommentarer beskriver så funkar ju nu inte nuvarande system så där alldeles lysande.
Och jag börjar tro att man måste tänka nytt på allvar här. Det är inte enkelt att hitta ett system som fungerar, men att det nuvarande inte är hållbart i längden står ju klart. Det är inte konstigt att väldigt många unga och lovande forskare söker sig utomlands. (Själv är jag tillbaka i Sverige enbart på grund av amerikanska visumregler, hade jag kunnat hade jag satsat allt på att stanna kvar där. Konkurrensen är visserligen hård där också, men där finns också ett näringsliv som eftertraktar PhDs, och gärna ser att de har postdok-erfarenhet). Och jag gissar att de som måste tänka nytt är de som i likhet med undertecknad just fick en ansökan avslagen med motiveringen att publikationslistan var för kort. Exakt hur längden på den påverkar kvaliteten på mina forskningsideer sämre är oklart...
Jag tror att "landets skarpaste hjärnor" i rätt hög grad väljer bort forskarkarriären på ett relativt tidigt stadium. Det nuvarande systemet gallrar men den typ av forskare som systemet selekterar fram genererar inte bra forskning (generellt sett).
Intressant är dock att det verkar anses att det är kvalitén på forskaren och inte relevansen av forskningsprojektet som skall vara den styrande faktorn för finansieringen. ;)
lasa hela bloggen, ganska bra
Skicka en kommentar