16 mars 2007

Oberoende granskning av oberoende granskning

Här kommer en liten granskning av CRII-GEN:s ännu opublicerade rapport (tack till Kathleen McCaughey på Greenpeace som faxade över den till mig), artikeln finns nu också tillgänglig på nätet, åtminstone om man är Universitetsansluten:

Seralini G-E, Cellier D and de Vendomois J S. 2007. New analysis of a rat feeding study with a genetically modified maize reveals signs of hepatorenal toxicity. Som är accepterad för publicering i tidskriften Archives of Environmental Contamination and Toxicology.

Jag har jämfört Seralini et als slutsatser med dem som dras av Monsanto själva utifrån samma datamaterial i:

Hammond B, Lemen J, Dudek R, Ward D, Jiang C, Nemeth M, and Burns J. 2006. Results of a 90-day safety assurance study with rats fed grain from corn rootworm-protected corn. Food and Chemical Toxicology 44: 147-160;

med dem som dras av European Food Safety Authority (EFSA) utifrån samma datamaterial:

Opinion of the Scientific Panel on Genetically Modified Organisms on a request from the Commission related to the Notification (Reference C/DE/02/9) for the placing on the market of insectprotected genetically modified maize MON 863 and MON 863 x MON 810, for import and processing, under Part C of Directive 2001/18/EC from Monsanto.

och slutligen med själva datamaterialet som är en ganska redig rapport på 1140 sidor men som är ganska hanterbar om man använder sig av sökfunktionen i Adobe reader.

Min första slutsats blev att min rubrik från häromdagen ”Bristfälliga råttstudier…” – nog var mer än lite missvisande – det tycks vara en väl genomförd studie och en ytterst omfattande sådan (knappast bristfällig). Kritiken som framförts gäller ju inte heller själva studien utan tolkningen av data. Hur ser det då ut med tolkningen?

Hammond et al. har jämfört de två olika doserna av MON 863 (11 och 33 % av fodret) som givits till råttorna med en kontroll (också utfodrad med 11 och 33 %) bestående av samma sorts majs fast genetiskt oförändrad och de har dessutom som referens relaterat resultaten till de man får från utfodring med sex andra sorters majs. Seralini et al. har i princip bara fokuserat på skillnaderna mellan behandling och den direkta kontrollen och bortsett ifrån hur dessa skillnader förhåller sig till variationen inom referenssorterna. Här tycker jag att Hammond et als tillvägagångssätt är att föredra – man måste ta hänsyn även till den naturliga variationen mellan olika majssorter.

Seralini et al har dessutom använt sig av delvis andra (och förmodat något vassare) statistiska metoder vilket medför att de finner några fler signifikanta skillnader än vad Hammond et al gör. Båda artiklarna gör ett urval av vad de ska presentera utifrån det omfattande råmaterialet. Hammond et al försöker ge en ganska fullständig bild av undersökningen medan Seralini et al bara lyfter fram de resultat där det finns skillnader – detta är ju också syftet med Serlainis studie men det ger ett skevt intryck om man har tagit del av hela datamaterialet.

De flesta av de signifikanta skillnader som Seralini et al. presenterar tycks vara slumpeffekter – de uppstår t.ex. bara vid den lägre dosen av MON 863 men inte vid den högre, eller de uppstår bara efter 5 veckor men inte vid slutet av studien. Dessa skillnader beaktar jag inte vidare.

Några resultat är dock intressanta nog att lyfta fram och granska lite närmre (eller lyfts fram i någon av studierna och granskas därför lite närmre här):

Kroppsvikt – Båda artiklarna lyfter fram kroppsvikt som en viktig indikator på råttornas hälsa. Hammond et al rapporterar inga signifikanta skillnader i kroppsvikt men Seralini et al hittar signifikanta skillnader mellan MON 863-utfodrade råttor och kontrollgruppen, för hanråttor som givits dosen 11 % men inte vid dosen 33 %, och dessutom för honråttor som utfodrats med 33 % MON 863. Skillnaderna är dock mycket små (ca 3 % avvikelse på 90 dagar) och dessutom minskar vikten hos hankönade råttor men ökar hos honkönade. Och om man också betänker att Seralini et al. bortser från den naturliga variationen hos referenssort-leden så är min bedömning att man förmodligen kan ignorera denna skillnad.

Totalantalet vita blodkroppar och antalet lymfocyter – Hammond et al. lyfter fram förhöjda värden av vita blodkroppar och lymfocyter hos råttor av hankön och hög dos (värdena ligger också högre för den lägre dosen och för honråttor jämfört med kontrollgruppen men dessa skillnader är inte signifikanta). Dessa skillnader tas överraskande nog inte upp i Seralinis rapport (sic!). Hammond et al. avfärdar dem eftersom alla värden från de individuella råttorna som utfodrades med MON 863 ligger inom det spann av individuella värden man hittar hos referensgruppen. – Det sättet att resonera köper jag dock inte – att de 10 råttornas individuella värden ligger inom det spann av värden som de sammanlagt 60 referensråttorna uppvisar betyder inte att man kan vifta bort det faktum att MON 863-gruppen är signifikant skild från samtliga kontroll och referensgrupper! Efter en närmare kontroll av rådata (sid. 297-300) finner jag det dock inte osannolikt att dessa skillnader skulle kunna ha uppstått rent slumpmässigt – variationen mellan individer, provtagningsdagar och behandlingar är stor. Den toxikologiska/biologiska betydelsen av denna skillnad kan jag inte riktigt bedöma – men jag förmodar att den är begränsad.

EFSA går på samma linje som Hammond et al. och skriver:

“Some differences were observed in haematological parameters, including total white blood cell, lymphocyte and basophil counts. White blood cell counts were slightly increased for the male test group (33% of MON 863 maize) compared to the counts of the control and reference groups. These differences appear to be due to a slight increase in the lymphocyte count and no other changes were observed in other leucocyte counts. These differences are not considered to be biologically meaningful since they fall within the standard deviation of the reference control population.”


Att det inte skulle finnas signifikanta skillnader i andra leukocyter (vita blodkroppar) är inte heller det helt sant enligt Seralini et al. De observerar signifikant förhöjda halter av eosinofila granulocyter (en typ av vita blodceller) hos råttor av hankön. Min egen bedöming är att detta visserligen är sant för jämförelsen med den direkta kontrollen – men att man om man studerar råmaterialet (sid. 1030) finner att halten inte skiljer sig från referenssorterna. Därför tillmäter jag observationen liten betydelse.

Seralini et al. finner också signifikant sänkta halter av reticulocyter (omogna röda blodkroppar) hos råttor av honkön. Den halten (genomsnittshalten) tycks också utifrån datamaterialet vara lägre än hos samtliga referensbehandlingar men skiljer sig inte signifikant från flera av referenssorterna (se sid. 285-288 och sid. 1042) – åtminstone inte enligt mig och ett vanligt t-test (vilket tyvärr är ungefär vad jag klarar av att utföra just nu eftersom min dator blev stulen häromveckan och eftersom jag inte hunnit installera ett nytt statistikprogram på den nya), Hammond et al. redovisar heller inte dessa skillnader som signifikanta.

EFSA har dock uppenbarligen gjort en egen bedömning och skriver:

“At study termination, statistically significant differences were observed for reticulocyte counts between the female animals fed 33% MON 863 and those fed the control and reference lines. Both absolute and relative reticulocyte counts were lower, but fell largely within the range of the control and reference groups.”

Njurarnas vikt tycks ha minskat något och likaså halterna av natrium och fosfor i urinen hos råttor av hankön (och i viss mån hos råttor av honkön men där är skillnaderna inte signifikanta). Seralini et al. tar dessa potentiella indikationer av störd njurfunktion i kombination med förändringar i kroppsvikt (som jag avfärdar) och förändringar i levervärden (som jag också avfärdar) till intäkt för att hävda att: ”it could be concluded that a GM-linked male renal toxicity is observed in this work”. Alltså: ”man skulle kunna dra slutsatsen att…” – en starkare ordalydelse än så är nog också svårt att få in i en peer-reviewad artikel utifrån föreliggande data.

EFSA skriver:

“Individual kidney weights of males rats fed with the 33% MON 863 diet were statistically significantly lower compared to those of animals on control diets, but fell within the mean ± 2SD for the reference control population, and are thus not considered to be biologically meaningful since they fall within normal variation. The overall conclusion is that no differences in relation to feeding in MON 863 maize were observed on kidney weights, kidney weights relative to body weights and kidney weights relative to brain weights. The high standard deviation within experimental groups is representative for both control and test groups and there were no statistically significant differences between the groups.”


Min slutsats är:

Det finns ingen anledning att oroa sig för hälsoeffekterna av att äta GMO-majset MON 863.

Det finns vissa svagheter i utformningen av Monsantos studie – det hade t.ex. varit önskvärt att ha med fler råttor än 10 st. per behandling för att kunna minska osäkerheten i vissa av bedömningarna.

Hammond et al. skulle kunna ha använt sig av bättre statistiska metoder men det hade förmodligen inte nämnvärt påverkat deras slutsatser. De avfärdar också vissa statistiskt signifikanta skillnader väl lättvindigt.

Seralini et al. drar faktiskt inte slutsatsen att MON 863 är hälsovådligt – de drar slutsatsen att man inte kan slå fast att den är ofarlig. På något plan är detta riktigt – men det ger också en ganska missvisande bild av kunskapsläget.

Vissa statistiska skillnader existerar mellan råttor som utfodrats med MON 863 och övriga grupper. De flesta av dessa skillnader kan avfärdas som slumpmässiga på ett eller annat sätt och några kan förmodas vara biologiskt oviktiga.

Möjligtvis kan man urskilja en svagt störd njurfunktion i reducerad njurvikt och förändrade urinvärden hos råttor av hankön – toxikologisk signifikans av detta får någon annan uttala sig om.

Försöket skulle kunna upprepas med ett större antal råttor och med speciellt fokus på vissa parametrar: lymfocyter, reticulocyter, njurvikt och urinvärden. Detta skulle kunna lugna oroliga konsumenter, Greenpeace och andra kritiker, och definitivt demonstrera MON 863:s säkerhet. Med tanke på hur infekterad GMO-frågan är skulle det kanske vara bra - om det är motiverat ur toxikologisk/vetenskaplig synpunkt är tveksamt.


Andra bloggar om: , , , , ,

7 kommentarer:

Jens Staal sa...

Imponerande genomgång av grund-datat och de båda studierna! Jag hade tänkt att göra något liknande men har inte haft tid (och skulle aldrig ha kunnat vara lika grundlig som du verkat vara)

Det finns fortfarande några aspekter jag vill kolla men annars kan vi väl säga att någon försökt att slå på den stora pukan för något som visat sig vara ganska intetsägande.

Harald Cederlund sa...

Vad kan jag säga - disken hopar sig i lägenheten, nattsömnen är förstörd - men samvetet är rent :)

Men det går säkert att göra en grundligare analys än vad jag har förmått - jag har ju inte direkt lusläst de 1140 sidorna utan bara kollat på vissa parametrar.

Henrik Hallingbäck sa...

Måste bara instämma med Jens om din nit! Även om jag lyckats försumma det mesta annat under senaste veckan, känns det ändå bara som jag lyckats skrapa vid ytan.

Du nämner en "Hansen et al." eller menar du "Hammond et al." eller ... påstår du att en TREDJE studie på detta data har gjorts?!

Inte mig emot... Jag har sett två och är fortfarande inte helt nöjd.

Harald Cederlund sa...

Hammond et al ska det naturligtvis vara...

Jens Staal sa...

Henrik vad som framkommer av SLUs pressmeddelande
http://www.slu.se/?ID=559&Nyheter_id=6314
är ju att MON863 utvärderats 3 gånger:
1 gång som "ren" linje och två gånger som korsning (jag förutsätter att de gjort exakt samma korsning med isogen linje som kontroll).
Det VERKLIGT intressanta skulle ju vara att sammanställa datat från dessa TRE studier i en ny statistisk analys.
Just nu lutar jag åt att de systematsika skillnader som kunde ses i huvudsak beror på batchvariation i foderblandningarna . Detta är ytterligare en anledning att väga samman alla tre utvärderingarna.

Henrik Hallingbäck sa...

Oboy!

Jodå Jens, det vore mycket intressant att se en sådan analys, men det bygger på att studierna är någorlunda lika utformade. Om de skiljer sig åt, även på till synes ganska triviala punkter så kan det ändå få ganska stor betydelse för den statistiska bedömningen. Dessutom skulle man kunna invända att de olika insatta generna eventuellt interagerar med varandra , (vet att det låter långsökt, men ändå).

Har inte kollat om något finns publicerat om detta. Jag kanske borde, men shit... vad mycket tid som redan har gått åt som jag borde använt till annat.

Harald Cederlund sa...

Kan tipsa den intresserade om att Monsanto har gått ut med ett svar till Seralinis studie.

I svaret försvarar de sina statistiska metoder och går till motangrepp mot Seralinis tillvägagångssätt.