Chicken chicken chicken: chicken chicken

Chicken chicken chicken chicken chicken - Ig Nobel Prize 2007, chicken chicken Annals of Improbable Research. Chicken chicken chicken? Chicken chicken!



Zongker D. 2006. Chicken chicken chicken: chicken chicken. Annals of Improbable Research 12: 16-21. (pdf)

Chickens:
DN
Nature News

Andra bloggar om: Vetenskap, Ig Nobel prize, kycklingar

Hur ska vi kommunicera vetenskap? (2)

Skrev ju häromdagen om debatten kring det av Matt Nisbet introducerade begreppet "framing". Ursprungsartikeln i Science var ju tyvärr inte tillgänglig på nätet - men nu har Matt publicerat en ny, lite längre, artikel i The Scientist "The future of public engagement"- som enligt uppgift på hans blogg är fritt tillgänglig under Oktober. Passa alltså på och läs den - det är intressant för alla som skriver populärvetenskapligt, eller som är intresserade av vetenskapskommunikation!

Andra bloggar om: vetenskap, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, framing,

ESBL är inte en bakterie - det är ett enzym

Kan inte låta bli att lite försynt påpeka att den nya superbakterien ESBL inte är en bakterie utan en typ av enzym som finns hos flera olika bakteriearter.

ESBL står för Extended Spectrum Betalactamases (sv. Betalaktamaser med utvidgat spektrum) och är alltså en beteckning på en grupp av enzymer. Betalaktamas är en typ av enzym som spjälkar betalaktam och därför ger upphov till resistens mot vanliga antibiotika av betalaktam-typ: penicilliner och många cefalosporiner. Betalaktamaser med utvidgat spektrum ger förutom detta också upphov till resistens mot några ytterligare typer av antibiotika. Det finns väldigt många olika varianter av enzymet med lite olika egenskaper.

DNA:t som kodar för ESBL sitter på en plasmid vilket gör att resistensgenerna kan föras över mellan olika bakterier - i det här fallet gram-negativa bakterier och främst tarmbakterier. De sorterna som påträffats oftast hittills i Sverige är Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae - alltså vanliga tarmbakterier som dock också kan vara opportunistiska patogener och orsaka till exempel urinvägsinfektion.

















Antal inrapporterade fall av bakterier med ESBL uttryckt per landsting, 100 000 innevånare och år (baserat på en sammanställning från februari till juli). Figur från EPI-aktuellt som finns att läsa på smittskyddsinstitutets hemsida.

Problemen med ESBL-bakterier tycks likna de med MRSA (Methicillin Resistant Staphylococcus aureus). Orsakerna till resistensuppkomsten kan spåras till överdriven och felaktig användning av antibiotika och störst problem kommer de här bakterierna att förorsaka på sjukhus.

Läs mer:
Landstinget i Östergötland
Smittskyddsinstitutet

Andra bloggar om: vetenskap, biologi, mikrobiologi, ESBL, antibiotika, MRSA, antibiotikaresistens, bakterier

Hur farliga är mina handdukar?

Både SvD och DN skriver om naturvårdsverkets rapport om bl.a. nonylfenol i svenska vatten som ska publiceras snart. Enligt SvD så översteg koncentrationen EU:s gränsvärde för nonylfenol i vatten i 8 av 92 fall. Det framgår dock inte vad EU:s gränsvärde egentligen ligger på - har letat runt men hittar inte det aktuella gränsvärdet (blir alldeles virrig av att försöka hitta rätt på sådana här uppgifter på nätet...). Det enda jag hittar är ett dokument med ett förslag till direktiv (pdf) "on environmental quality standards in the field of water policy and amending Directive 2000/60/EC". I detta direktiv föreslås maxkoncentrationen 2 μg/l. Om man får tro DN:s grafik så ligger det aktuella gränsvärdet däremot på 1 μg/l (eftersom åtta punkter är markerade som > 1 μg/l).

Nåja, gränsvärden är ju en sak - hur förhåller sig de svenska värdena till lite faktiska ekotoxicitetsdata? Jo, den intresserade kan läsa den här riskbedömningen (pdf) från European Chemicals Bureau. Toxicitetsdata för några olika arter hittar ni tabulerade på sidorna 99-106. Den känsligaste arten (Scenedesmus subspicatus) hade ett EC10 på 3,3 μg/l (10 % hämning av biomassan vid långtidsinkubering i den koncentrationen) - att jämföra med det högsta värdet upphittat i svenska vatten på 3,8 μg/l. Utifrån alla tillgängliga data räknades ett PNEC (Predicted No Effect Concentration) för ytvatten ut till 0,33 μg/l. Hur detta värde (i en rapport från 2002) kan omvandlas till ett förslag (2006) på en EQS på 2 μg/l - vet jag inte. Kanske var det någon som tyckte att det var fegt med säkerhetsmarginaler - kanske var det någon som var pragmatisk och justerade gränsvärdet efter vad man hittade i det europeiska vattnet? Av grafiken i DN att döma skulle ett gränsvärde på 0,33 μg/l överskridas av nästan hälften av de svenska vattenproverna...

Andra bloggar om: vetenskap, nonylfenol, riskbedömning, ekotoxicitet, handdukar, ECB, miljö

Bakterier farligare i rymden - nu är artikeln publicerad

Jag letade häromdagen förgäves efter den där artiklen som enligt uppgift hade publicerats i PNAS och som enligt uppgift visade att bakterier blev farligare av rymdfärder - detsamma gjorde Erica på En forskares betraktelser. Det visade sig dock att alla skriverierna bara var baserade på en pressrelease från Arizona State University.

Själva artikeln publicerades först idag. Ni hittar den här:

W. Wilson, C. M. Ott, K. Höner zu Bentrup, R. Ramamurthy, L. Quick, S. Porwollik, P. Cheng, M. McClelland, G. Tsaprailis, T. Radabaugh, A. Hunt, D. Fernandez, E. Richter, M. Shah, M. Kilcoyne, L. Joshi, M. Nelman-Gonzalez, S. Hing, M. Parra, P. Dumars, K. Norwood, R. Bober, J. Devich, A. Ruggles, C. Goulart, M. Rupert, L. Stodieck, P. Stafford, L. Catella, M. J. Schurr, K. Buchanan, L. Morici, J. McCracken, P. Allen, C. Baker-Coleman, T. Hammond, J. Vogel, R. Nelson, D. L. Pierson, H. M. Stefanyshyn-Piper, and C. A. Nickerson. 2007. Space flight alters bacterial gene expression and virulence and reveals a role for global regulator Hfq. PNAS published September 27, 2007, 10.1073/pnas.0707155104.

Jag har viss förståelse för att det gäller att inte "komma för sent" med sina forskningsreportage. Men jag tycker ändå att man skulle kunna kräva att någon på TT eller DN åtminstone läser igenom artikeln de baserar sin forskningsnyhet på och inte bara pressreleasen. Och om de inte gör det, att de åtminstone kontrollerar så att forskningsartikeln verkligen existerar. Och när de ändå håller på och kontrollerar: varför inte ange en tydlig referens så att man slipper hålla på med detta detektivarbete varje gång man blir intresserad av en forskningsnyhet!

(Därmed inte sagt att forskningsnyheten var felaktig - jag är bara lite irriterad - den hade ju kunnat vara det! - Pressreleaser är inte "the real deal"... ens om de kommer från universitet.)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, forskningsnyheter, TT, DN, mikrobiologi

Är Eco reko?

Kan inte låta bli att kort kommentera att OKQ8 börjar sälja en diesel med 20% inblandning av biodiesel - producerad från palmolja och slaktavfall. Detta ska leda till en 12 % reduktion av koldioxidutsläppen - hur de kommer fram till denna siffra framgår inte.

Miljöorganisationerna är dock kritiska - och detta är ju knappast konstigt. Faktum är att forskning visar att dagens produktion av palmolja inte alls är koldioxidneutral utan ofta har en negativ påverkan på klimatet. Produktionen av varje kg palmolja leder till utsläpp av 2,8-19,7 kg koldioxidekvivalenter - jämför det med förbränningen av en liter diesel som ger ett utsläpp på ca 2,5 kg koldioxid (dvs ca 3 kg CO2/kg).

En utökad efterfrågan på palmolja för biodiesel leder också ofrånkomligen till att efterfrågan på land ökar, att skogskövlingen tilltar och att livsmedelspriserna stiger. Läs mer hos Naturskyddsföreningen och hos Grain. Att köpa certifierad palmolja är heller knappast någon lösning - man bidrar hursomhelst till att öka efterfrågan - och så länge det finns andra aktörer med ett rymligare samvete...

Andra bloggar om: miljö, forskning, palmolja, biodiesel, OKQ8, växthuseffekten, biobränslen

Hur giftig är min tandkräm?

Den senaste tiden har det varit en del ståhej i medierna kring det bakteriedödande medlet triclosan som finns i en del tandkrämer och deodoranter. Termer som ”extremt giftigt”, ”svårnedbrytbart” och ”miljögift” poppar upp lite här och där om man googlar triclosan. Hur ser då de vetenskapliga bevisen ut för dessa påståenden – är Triclosan verkligen farligt för oss eller för miljön? Här kommer en liten granskning av argumenten.

Triclosan, eller 5-kloro-2-(2,4-diklorofenoxi)fenol, är ett bakteriedödande eller bakteriostatiskt medel som verkar genom att inhibera ett enzym inblandat i fettsyrasyntesen hos bakterier [1,2]. Den totala konsumtionen i Sverige beräknas ligga kring ca 2 ton årligen, möjligen numer minskande. Triclosan har en effekt mot plack, tandköttsinflammation och tandlossning men effekten är ganska liten och dagens utbredda användning anses (åtminstone i Sverige) som omotiverad [3] – dock framhåller kemiindustrin och Colgate fördelarna med triclosan [4,5].

Negativa Hälsoeffekter

Triclosan anses allmänt ha en relativt låg akut giftighet för människor och har inte påvisats vara vare sig cancerogen, mutagen eller fosterskadande [6]. Farhågor har dock uttryckts för att triclosan kan bilda kloroform när det blandas med starkt klorerat kranvatten [7]. Hur relevant detta är för svenska förhållanden kan jag inte riktigt bedöma på rak arm – men jag tror personligen inte att det är något stort problem. Triclosan har visat sig tas upp i människokroppen och har påvisats både i blodplasma och i bröstmjölk hos svenskar som använder produkter innehållande triclosan [8,9]. Koncentrationerna i bröstmjölk (maximalt 0,35 ng/g mjölk; median ) var dock betydligt lägre än de som uppmättes i blodplasma (maximalt 19 ng/g plasma) vilket indikerar att spädbarnet inte utsätts för så höga koncentrationer. En amerikansk studie riskbedömde koncentrationerna som spädbarn utsattes för genom bröstmjölk och slog fast att säkerhetsmarginalen till NOAEL (No Observed Adverse Effect Level som slagits fast i djurförsök) var 6760 gånger [10]. Allergiska besvär är mycket ovanliga men kan tydligen förekomma i vissa fall. Sammantaget finns det alltså relativt lite indikationer på att dagens användning av triclosan skulle vara hälsovådlig.

Miljöeffekter

Nå, är triclosan ett miljögift då? Vad händer med triclosanet när man spottar ut tandkrämen i handfatet?

Triclosanet kommer, förutsatt att du inte har enskilt avlopp, först att transporteras till ett reningsverk. Flera studier har undersökt vad som händer med triclosanet där och reningsprocenten i vattenfasen har i internationella studier uppskattats till mellan 72-98 % och i de flesta fall låg reningen i det övre området av det intervallet [11-14]. I en studie av svenska reningsverk låg effektiviteten på ca 80 % [15]. Exakt vad som sker med triclosanet är dock oklart – en del studier anger att det huvudsakligen bryts ned och andra anger att det huvudsakligen adsorberas till avloppsslammet. I vissa fall hittade man höga koncentrationer av triclosan i avloppsslammet (30 mg/kg ts) vilket kan vara ett problem om man avser att återföra slammet till åkermark [12]. I svenskt slam hittar man något lägre koncentrationer men fortfarande omkring 2,7-12 mg/kg ts [enligt 15] eller mellan 0,028-6,4 enligt [16]. Positivt är att triclosan tycks brytas ned i mark med en halveringstid 18 dagar [17] – en reflektion är att denna siffra förmodligen varierar mycket mellan olika jordtyper. Nedbrytning betyder inte heller nödvändigtvis detsamma som mineralisering (dvs. fullständig nedbrytning) utan kan betyda omvandling.

Även om reningsverken tar bort det mesta av triclosanet så slinker en del igenom. Uppmätta koncentrationer i utflödet från reningsverk visar på koncentrationer i storleksordningen 23-434 ng/l i 19 st australiska reningsverk [13], i medeltal 70 ng/l i ett amerikanskt reningsverk [12] och 100-330 ng/l i svenska reningsverk [15]. Man har också påvisat förhöjda halter av triclosan i fisk i närheten av reningsverk [9,15]. LC50-värden för fisk (LC 50 = den koncentration som dödar 50 % av fisken) tycks dock ligga i storleksordningen 1000 ggr högre än de uppmätta värdena för flera fiskarter – ett bättre jämförelsemått hade varit NOEC-värden (No Observed Effect Concentration) men man kan ändå förmoda att utsläppen av triclosan inte kommer att ha någon akut toxisk effekt på fisk.

De testade organismer som har uppvisats högst känslighet för triclosan är grönalgen (Scenedesmus subspicatus) som har ett NOEC-värde som ligger på bara 500-690 ng/l [18-19], vilket bara är från 2-6 ggr så hög koncentration som upphittas i utflödet till svenska reningsverk, och grodyngel av arten Rana catesbeiana som kan hämmas i sin utveckling redan vid en koncentration av 150 ng/l [20] dvs. fullt i paritet med de koncentrationer som har uppmätts. Nu måste man ju naturligtvis också räkna med en viss utspädningseffekt där det ”renade” vattnet släpps ut – men det känns ju ändå som att man ligger väl nära de koncentrationer som skulle kunna tänkas ha en påverkan på ekosystemet. Triclosanets höga fettlöslighet gör också att man kan förmoda att det finns en stor potential för bioackumulering – och vad detta skulle kunna ha för effekter är oklart.

Så vad händer då med triclosanet i vattnet? Jo, två studier, som båda utförts av anställda hos Proctor & Gamble, visar att triclosan försvinner snabbt ifrån vattnet [21-22] – vad detta försvinnande beror på (biologisk eller fotonedbrytning, adsorption etc) besvarar de inte. (Proctor & Gamble har för övrig just blivit varnade av FDA (Food and Drug Administration) i USA för otillbörligt marknadsförande av sin produkt ”Vicks Early Defense Foaming Hand Sanitizer” som innehåller – just det: triclosan.) Flera studier visar att fotonedbrytning (nedbrytning i solljus) av triclosan bl.a. bildar dioxinet 2,8-DCDD [23-25]. Dioxin låter ju spontant inte särskilt trevligt men just 2,8-DCDD tycks faktiskt inte vara särskilt farligt om man får tro litteraturen [26,27]. Hur det ser ut med biologisk nedbrytning av triclosan i vattnet är oklart men skulle ju vara trevligt att veta något om.


Slutsatser

Triclosan har en viss effekt mot bakterier i munnen men den är inte stor. Det finns i dagsläget ingen anledning att oroa sig för hälsoeffekterna av att exponeras för triclosan i tandkräm. Det finns inga direkta bevis för att dagens utsläpp av triclosan påverkar några arter eller ekosystem. Men utsläppsnivåerna ligger farligt nära vad som kan anses vara acceptabelt. Oklarheter finns när det gäller bioackumuleringspotential och nedbrytningsprodukter.

Referenser

1. McMurry L M et al. 1998. Triclosan targets lipid synthesis. Nature 394: 531-532.
2. Levy C W et al. 1999. Molecular Basis of Triclosan Activity. Nature 398: 383-384.
3. Edwardsson S et al. 2005. Risker och nytta med triklosan i tandkräm. Tandläkartidningen 97: 58-64. (pdf)
4. Okänd. Nytta och säkerhet med triklosan i tandkräm. Dokument publicerat på Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundets hemsida. (pdf)
5. Davies R M. 2007. The clinical efficacy of triclosan/copolymer and other common therapeutic approaches to periodontal health. Clinical Microbiology & Infection 13: 25-29.
6. Bhargava H N & Leonard P A, 1996. Triclosan: applications and safety. American Journal of Infection Control 24: 209-218.
7. Rule K L et al. 2005. Formation of Chloroform and Chlorinated Organics by Free-Chlorine-Mediated Oxidation of Triclosan. Environmental Science & Technology 39: 3176-3185.
8. Adolfsson-Erici M et al. 2002. Triclosan, a commonly used bactericide found in human milk and in the aquatic environment in Sweden. Chemosphere 46: 1485-1489.
9. Allmyr M. et al. 2006. Triclosan in plasma and milk from Swedish nursing mothers and their exposure via personal care products. Science of the Total Environment 372: 87-93.
10. Dayan A D 2007. Risk assessment of triclosan [Irgasan^®] in human breast milk. Food and Chemical Toxicology 45: 125-129.
11. Stasinakis A S et al. 2007. Investigation of triclosan fate and toxicity in continuous-flow activated sludge systems. Chemosphere 68: 375-381.
12. Heidler J & Halden R U. 2007. Mass balance assessment of triclosan removal during conventional sewage treatment. Chemosphere 66: 362-369.
13. Ying G-G & Kookana R S. 2007. Triclosan in wastewaters and biosolids from Australian wastewater treatment plants. Environment International 33: 109-205.
14. Lishman L et al. 2006. Occurrence and reductions of pharmaceuticals and personal care products and estrogens by municipal wastewater treatment plants in Ontario, Canada. Science of the Total Environment 367: 544-558.
15. Adolfsson-Erici M et al. 2003. Screening av triclosan i reningsverk och recipienter. Redovisning från miljöövervakningen. Naturvårdsverket. Avtalsnr. 2192 0013 (pdf)
16. Svensson, A. (2002): Miljögifter i avloppsslam - en studie omfattande 19 avloppsreningsverk i Västra Götaland. Länsstyrelsen i Västra Götaland, Rapport 2002:39. (pdf)
17. Ying G-G et al. 2007. Biological degradation of triclocarban and triclosan in a soil under aerobic and anaerobic conditions and comparison with environmental fate modelling. Environmental Pollution. In press.
18. Orvos D R et al. 2002. Aquatic toxicity of triclosan. Environmental Toxicology and Chemistry 21: 1338-1349.
19. Peterson-Samsøe L et al. 2003. Fate and effects of triclosan. Environmental Project No. 861. Danska Miljøministeriet.
20. Veldhoen N et al. 2006. The bactericidal agent triclosan modulates thyroid hormone-associated gene expression and disrupts postembryonic anuran development. Aquatic Toxicology 80: 217-227.
21. Sabaliunas D et al 2003. Environmental fate of Triclosan in the River Aire Basin, UK. Water Research 37: 3145-3154.
22. Morral D et al. 2006. A field study of triclosan loss rates in river water (Cibolo Creek, TX). Chemosphere 54: 653-660.
23. Aranami K & Readman J W. 2007. Photolytic degradation of triclosan in freshwater and seawater. Chemosphere 66: 1052-1056.
24. Latch D E et al. 2005. Aqueous photochemistry of triclosan: Formation of 2,4-dichlorophenol, 2,8-dichlorodibenzo-p-dioxin, and oligomerization products. Environmental Toxicology and Chemistry 24: 517-525.
25. Mezcua M et al. 2004. Evidence of 2,7/2,8-dibenzodichloro-p-dioxin as a photodegradation product of triclosan in water and wastewater samples. Analytica Chimica Acta 524: 241-247.
26. Wisk J D & Cooper K R. 2003. Comparison of the toxicity of several polychlorinated dibenzo-p-dioxins and 2,3,7,8-tetrachlorodibenzofuran in embryos of the Japanese medaka (Oryzias latipes). Chemosphere 20: 361-377.
27. Sijm D T H M & Opperhuizen A. 1988. Biotransformation, bioaccumulation and lethality of 2,8-dichlorodibenzo-p-dioxin: A proposal to explain the biotic fate and toxicity of PCDDs and PCDFs. Chemosphere 17: 83−99.
    

Fotnot: Jag gick naturligtvis och kollade på tandkrämen i skåpet men hittade till min besvikelse ingen triclosan. Däremot hittade jag andra bakteriedödande och bakteriehämmande medel, bl.a. eugenol som klassificeras som "harmful if swallowed" och tydligen också är den aktiva beståndsdelen i ett insektsbekämpningsmedel på den svenska marknaden. - Det känns ju tryggt att veta att det finns ersättningsprodukter...

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, triclosan, tandkräm, toxicitet, ekotoxikologi, riskbedömning, miljö, föroreningar, reningsverk, eugenol