Isläget i arktis 2

Kom på att jag visst missade att ange länken till webcamen på Nordpolen i mitt förra inlägg. Noterar också att det ser ut som om den där kameran lever lite farligt - stora hål i isen just där kameran står...

Den står å andra sidan inte heller på själva Nordpolen (den geografiska) utan befinner sig på drift tillsammans med NOAA:s övriga mätinstrument ungefär vid den 85:e breddgraden - om jag nu har begripit det hela rätt den här gången...















Andra bloggar om: nordpolen, växthuseffekten, klimatförändring, is, arktis

Isläget i arktis

Kanske opassande att blogga om is så här på sommaren - men den potentiella avsaknaden av is kanske går bra att avhandla lite kort? Jag tänkte ju iofs inte skriva så mycket - mest länka samman:

SvD:s artikel "Stor risk att Nordpolen blir isfri under sommaren" med sin förlaga från The Independent "Eclusive: No ice at the North Pole" och med kommentarerna till artikeln på Dot Earth "What's really up with North Pole sea ice?" och på RealClimate "North Pole notes". DN skriver också relaterat men med mer fokus på den långsiktiga klimatförändringen i Arktis "Nödrop från ett Arktis som smälter bort". Den intresserade kan läsa vidare själv - jag är för sommarlat för att summera - och varför inte kolla in isläget själva på NOAA:s Nordpolswebcam?













Fortfarande istäckt tycks det som, fotot knäppt tidigare idag, men töväder: + 6,5 grader C om man får tro temperaturangivelsen på bilden.

Andra bloggar om: miljö, klimat, arktis, is, nordpolen, växthuseffekten, klimatförändringar

Dyrare eller billigare att uppnå klimatmålen?

På DN debatt idag skriver Peringe Grennfelt, Ståle Navrud och Thomas Sterner att det kan bli billigare att uppnå klimatmålen än beräknat.

Jag tänkte bara kommentera det helt kort och påpeka att några forskare publicerade en debattartikel i Nature tidigare i år där de hävdade i princip raka motsatsen: att det skulle bli svårare än beräknat att uppnå klimatmålen!

Pielke R Jr, Wigley T & Green C. 2008. Dangerous assumptions. Nature 452: 531-532.

Ni kan ladda ned deras artikel som en pdf-fil från en av författarnas hemsidor här.

Deras tes var i korthet att det i de referensscenarios som IPCC räknar med redan finns antaganden inbakade angående spontan teknisk utveckling motsvarande 2/3 av de totala utsläppsreduktioner som måste till för att kunna uppnå klimatmålen. Alla politiska åtgärder som diskuteras i IPCC:s rapporter är därför inriktade på endast den sista tredjedelen. Pielke et al anser att dessa antaganden om spontana koldioxidreduktioner (dvs. utan några politiska åtgärder) är på tok för generösa och flaggar för att notan kan bli högre än beräknat.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro angående teknikutvecklingens hastighet - jag vill dock påstå att det torde finnas stora skillnader mellan förutsättningarna för att kunna minska utsläpp av svaveldioxid som ju är det som främst diskuteras i debattartikeln i DN och att minska utsläppen av koldioxid.

Andra bloggar om: forskning, ekonomi, miljö, växthuseffekten, co2, koldioxid, svaveldioxid, klimatmål, utsläppsreduktioner

På tal om sliprar...

... så publicerades nyligen en forskarkollega till mig en studie som undersökte kreosotinnehållet i svenska järnvägssliprar. Halterna av PAHer ligger konsekvent över EU:s gränsvärden för vad som ska betraktas som miljöfarligt avfall visar det sig (även om samplet i form av antal sliprar var ganska litet, endast 6 st).

Thierfelder T & Sandström E. 2008. The creosote content of used railway crossties as compared with European stipulations for hazardous waste. Science of the Total Environment 4: 106-112.

Det betyder i praktiken att alla träsliprar som inte återanvänds måste destrueras efter att de byts ut. I dagsläget sker det genom att sliprarna flisas och bränns i kraftvärmeverk vilket man ju kan tycka låter som ett ganska vettigt alternativ. Att använda gamla kreosotimpregnerade sliprar i trädgårdar som har varit populärt - och fortfarande är populärt på sina håll i världen - är nog inte att rekommendera.

Undersökningar av hur mycket kreosot som läcker ut ur sliprarna när de ligger i banan har visat att de läcker allra mest det första året eller så - men att det förmodligen inte är någon större risk för utlakning av PAHer till grundvatten. Däremot kan det nog vara som så att det avdunstar en hel del flyktiga ämnen från dem - speciellt i soligt väder. Att nyimpregnerade sliprar släpper ifrån sig en hel del otrevligheter kan man lätt observera ute i fält - de ser verkligen ut att drypa av tjära, det liksom bubblar på ytan.

















Foto på relativt nyimpregnerad kreosotsliper - observera åkerfräkenplantan intill slipern som har svartnat!

Inte bara själva sliprarna är problematiska, även platserna där man har impregnerat sliprarna har visat sig vara förorenade och blir till föremål för sanering. Där har jag ju själv varit inblandat på ett hörn.

Kreosot är i dagsläget det i särklass mest använda bekämpningsmedlet i Sverige (den försålda kvantiteten var ca 5700 ton år 2006). Därför är det mycket intressant att notera att det för närvarande debatteras ifall kreosot överhuvudtaget ska tas upp eller inte på Annex 1 - dvs. EU:s lista över godkända bekämpningsmedel biocidprodukter. Man kan dock förmoda att det finns ganska starka intressen inblandade för att få till ett godkännande.

Alternativet till kreosotimpregnerade träsliprar i furu heter tydligen inte nödvändigtvis betongsliprar har jag fått förklarat för mig - betongsliprarna har visst egenskaper som gör att de inte fungerar för vissa banor. Däremot skulle man kunna tänka sig något slag av virke impregnerat med t.ex. ACQ (alkaline copper quartenary) dvs. eller koppar(II)hydroxidkarbonat - Sveriges näst mest försålda bekämpningsmedel 2006 - som väl är det man i normalfallet får när man köper lite grönaktigt tryckimpregnerat virke?) eller kanske rentav oimpregnerade boksliprar. Hur de står sig hållbarhetsmässigt jämfört med kreosotsliprarna vet jag dock inte tillräckligt för att kunna uttala mig om.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, kreosot, PAH, järnvägssliprar, järnväg

Rapport från utläggningen av tre fältförsök

Nu är jag åter från mitt turnerande i landet. Vädret var gynnsamt och tekniken var medgörlig så alla fältförsöken blev utlagda som de skulle. Vi testar herbicider (dvs. ogräsbekämpningsmedel) på banvallar. Syftet med försöken är att identifiera preparat som har en god ogräseffekt men som samtidigt inte heller utgör en miljörisk. Därför undersöker vi både ogräseffekter, nedbrytning och utlakning av olika preparat.

Först var vi nere i Varberg och Viskadalsbanan där vi stakade ut en försökssträcka - eller kanske snarare två försökssträckor eftersom den innehöll en lucka på 4 km mitt i på grund av ogräsbrist. Där nere sprutar vi olika preparat och blandningar i småparceller - dvs. 25 m sektioner av banvallen (vi lägger en ruta på vardera sidan om banmitt för att maximera utrymmet). Senare kommer vi tillbaks och gör avläsningar av ogräseffekten.

Hur man ska avläsa ogräseffekten är knappast självklart - det hade varit betydligt enklare om vi hade haft en homogen ogräsflora att ha att göra med. Nu är det istället varierande täthet och artsammansättning på beståndet och vi känner att vår visuella ogräsbedömning där vi graderar effekten i 25-m-parcellerna utifrån en förutbestämd skala är ett ganska trubbigt redskap. Därför ska vi i år försöka prova några nya sätt att göra bedömningen på - vi ska t.ex. prova att följa täckninggraden i procent i små träramar som vi lägger ut på förutbestämda platser i parcellerna för att se om det är ett användbart sätt - eventuellt kunde vi tillgripa bildanalys för att göra den bedömningen. Sedan måste man så klart väga nytta mot nöje - det blir besvärligt om vi måste vistas alltför lång tid ute på banan för att göra bedömningarna och när det gäller försök där vi bara ska försöka sålla fram vad som är lovande räcker den gamla bedömningsmetoden till väl.



Ramen, utlagd på ett ställe med ganska riklig ogrästillväxt - framförallt åkerfräken.




Vi höll som sagt på med det där på fredagen - och jag noterade alla bedömningar i min lilla anteckningsbok - som jag sedan prompt placerade på taket till bilen när vi klev av banan. Och så körde vi iväg... som tur var låg den kvar vid vägkanten dagen efter när jag hade börjat sakna den...

Själva utläggningen av försöket skedde på natten mellan fredag och lördag förra veckan från och med det något okristliga klockslaget 3:00 - den enda tiden som vi kan få en så lång sammanhängande spårtid som vi behöver. Jag klagar dock inte - det var som alltid väldigt vackert och fridfullt så tidigt på morgonen, näktergalen sjöng och man fick chansen att njuta av soluppgången över det lummiga jordbrukslandskapet och fälten med märgelgravarna.

Efter Varberg drog vi norrut mot Tågsjöberg - för att spruta en blandning av Roundup Bio (a.s. glyfosat) och Tomahawk 180 EC (a.s. fluroxipyr) - en behandling som eventuellt skulle kunna vara något för Banverket framöver. I Tågsjöberg sitter det ett antal grundvattenrör nedsatta i banvallen och syftet med försöket är främst att testa hur fluroxipyret bryts ned och om det eventuellt lakas ned till grundvattnet. Till vår hjälp som dragfordon hade vi en sk. "101:a" dvs. en rälsgående Scanialastbil från 80-talets början som tjöt infernaliskt varje gång den backade - tur att vi inte hade den till småparcellförsöken!




Den omtalade 101:an vid utläggningen av försöket.










Till sist besökte vi Ina, strax utanför Söderhamn, där vi lade ut lite småparcellförsök på den mycket rikligt barrträdsbevuxna banan. Syftet med försöket är lämpligt nog att testa ogräseffekter just mot barrträd och det ska nog inte vara så svårt att avläsa det försöket. Iaf. om banverket kan hålla sina fingrar i styr och som utlovat skjuta på de inplanerade slipersbytena till nästa år.

Och med tanke på att sliprarna i vissa fall legat kvar ända sedan 1948 kan man ju tycka att ett år till mer eller mindre...













Vi märker upp försöksytorna med numrerade brickor som vi spikar fast i sliprarna. Just den här slipern hade redan en märkning...













Ibland är sliprarna märkta med en liten knapp som indikerar året då de sattes ned i banan. Den här har således legat där sedan 1948 - på den tiden lär det ha varit "CCA" som gällde för slipersimpregnering - dvs. krom, koppar, arsenik.

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, fältförsök, banvallar, ogräs, ogräsbekämpning, bekämpningsmedel, herbicider, sliprar

Stilje på bloggfronten - full fart på fältförsöksfronten

Har inte blivit mycket skrivet här på sistone - och det blir förmodligen inte så mycket den närmaste veckan heller. Jag drar nämligen ut imorgon för att sparka igång några fältförsök med ogräsbekämpningsmedel på banvallar. Håller ni ögonen öppna så kan ni få syn på mig och mina tjusiga mustascher lite varstans i landet under den kommande veckan.

Först sticker vi ner till Varberg och Viskadalsbanan där vi kommer att lägga ut ett försök på natten mellan fredag och lördag. På måndag bär det norrut via Näsåker mot Tågsjöberg (i höjd med Sollefteå ungefär i landet) och en sektion av järnvägssträckan Forsmo-Hoting. Sedan åker vi hem mot Uppsala via Söderhamn och en sektion av sträckan Kilfors-Söderhamn - där vi också passar på att lägga ut ett litet försök. Rapport kommer på bloggen om jag hinner - i idealfallet hinner jag skriva ihop något i farten (men min erfarenhet säger mig att man inte bör hoppas för mycket).

Håll tummarna för fint väder - det behöver vi!

Andra bloggar om: forskning, fältförsök, banvallar, järnvägar, ogräsbekämpning, bekämpningsmedel

På väg genom Östergötland

Har varit nere i Tyskland några dagar på en kompis bröllop så det har varit lite dålig fart här på bloggen. Rapsfälten stod i full blom och sparrissäsongen var i gång därnere (jag var nere i Westfalen i höjd med Hannover ungefär) och det var riktigt fint.

Just nu sitter jag på tåget på väg mot Uppsala från Hässleholm där jag har varit nere och hållit föredrag om glyfosat för dem som jobbar med ogräsbekämpningen på banvallar på banverket och banverket produktion. Sitter och spanar ut genom fönstret på parallellspåret och konstaterar att behovet av ogräsbekämpning förmodligen inte är så stort på stambanan (åtminstone om man bortser från några mer eller mindre skogsbeklädda stickspår).

Tänkte att jag kunde utnyttja tiden här på tåget till att skriva ett litet inlägg om ditten och datten. Kan ju börja med att förvarna - tänkte att jag skulle satsa smått här på bloggen den närmaste tiden. Har nämligen en hel hoper med spännande artiklar och uppslag av varierande slag som rör mikroorganismernas relativt fördolda värld som väntar på att avhandlas. Medierna skriver mest om de småttiga när det rör sig om någon ny smittsam sjukdom, antibiotikaresistens eller nya läkemedel - men jag tänkte välja lite andra perspektiv.

En annan sak som kan vara värd att rapportera om är att jag i enlighet med SLU:s nya open-access-policy lyckats med att publicera en författarkopia av en av mina artiklar i SLU:s öppna arkiv Epsilon. Den intresserade, men icke universitetsbiblioteksanslutne, kan nu läsa "Metabolic and cometabolic degradation of herbicides in the fine material of railway ballast" på den här adressen. Det var lite omständigt men det känns ganska bra att göra sin forskning tillgänglig - ska satsa på att lägga upp några fler när jag har tid. (Om webadressen pub-epsilon.slu.se/150 indikerar att min artikel är den 150:e som läggs in i arkivet vet jag inte säkert men jag förmodar att det är så det ligger till.)

Vad ska vi ta mer? Jo, "Skor längtar ut" har skaffat nya skor - eller ja, skor och skor - kängor då.... Jag gjorde bedömningen att mina gamla Lundhagare hade tjänat mig nog efter ca 10 års intensivt användande - och gick då prompt och inhandlade ett par nya. Det kan ju som bekant ta lite tid att ordentligt utvärdera ett par vandringskängor - men vid direkt jämförelse av bekvämligheten så vinner de nya alla gånger trots att de inte är ingångna ännu - tror det beror på den nya lite vidare lästen som uppenbarligen passar mina fötter bättre. Men det återstår att se om de duger under riktiga prövningar också.
















Den gamla till vänster och den nya till höger. Det tegröna nubucket blev snabbt svart efter vaxning - som visserligen inte rekommenderas av Lundhags - de rekommenderar istället något specialpreparat - men som om man konsulterar de hembakade experterna på forumen på utsidan.se (vilket man såklart gör i sådana här fall) är det riktiga sättet att behandla nubuckkängor eftersom funktion går före utseende.

Nu är det dags för en kopp kaffe...

Andra bloggar om: tågresa, open-access, lundagskängor, bekämpningsmedel, mikroorganismer