31 juli 2007

Två avbrott i semestern

För forskare på miljösidan i Sverige brukar sommaren ofta betyda fältsäsong - det gäller att uttnyttja den tiden av året då förhållandena är lämpliga för att lägga ut försök. Jag är inget undantag från den regeln och årets semester har hunnit avbrutas två gånger för att pyssla med dylikt. Här kommer en liten rapport:


Försök med sanering av förorenad jord på Hovgårdens avfallsstation

Första gången var för två veckor sen - då vi var ute och tog "nollprover" från vårt försök med sanering av jord utgrävd vid ombyggnationen av Uppsala resecentrum. Jorden är förorenad med PAHer (polycykliska aromatiska kolväten från impregnering av sliprar) och diesel och är deponerad på Hovgårdens avfallsanläggning norr om Uppsala. Försöket sker i samarbete med Uppsala kommun och syftar till att testa om det är möjligt att stimulera den biologiska nedbrytningen av PAHerna genom att blanda in diverse andra restprodukter som finns tillgängliga där.


Det gick inte att ta en översiktsbild över hela försöket (jag hade behövt ett vidvinkelobjektiv). Den röda pricken i mitten av bilden är en bil.



Då det rör sig om tämligen stora jordmassor och då kommunen gärna utsatte materialet för någon form av behandling så snart som möjligt så blev det ett väldigt stort försök. Totalt ingår nära 2 kiloton material och varje försöksled omfattar 200-300 kubikmeter förorenad jord. Vi testar inblandningar av rötslam, biogödsel, NPK och grönflis.


Storleken på försöket har gjort att det tog några veckor mer än beräknat för personalen på Hovgården att blanda till allting. Storleken ställer också särskilda logistiska krav på provtagning och uppföljning av materialet. Det duger inte att ta ett jordprov i en 300 kubikmeters jordsträng och tro att det kommer att vara ett representativt prov. Vi satsade på 30 delprover per behandling som vi sedan poolar till tre replikat vid analysen - frågan är om det räcker...

För att kunna komma in i högarna vid provtagningen använde vi oss av en bulldozer.


Utläggning av försök med bekämpningsmedel på banvall vid Tågsjöberg

Det andra avbrottet i semestern kom jag hem ifrån igår. Vi lade ut ett fältförsök med bekämpningsmedlet Basta (aktiv beståndsdel glufosinatammonium) på en banvall på sträckan Forsmo-Hoting i närheten av Tågsjöberg. Basta är tänkt att kunna användas mot barrträd i banan - Roundup Bio som används av Banverket idag är fullständigt overksam mot barrträd. Syftet med försöket är att ge underlag för en miljöriskbedömning av Basta genom att studera utlakning och nedbrytning av glufosinatammonium i banan.



Utläggningen skedde med hjälp av Banverket Produktions ogräståg.






På platsen sitter ett antal grundvattenrör installerade - några rör sitter mitt i banan och några rör sitter inborrade snett från sidan i banvallen för att undvika att introducera kanaler som bekämpningsmedlet kan röra sig igenom ned till grundvattnet. (Vi misstänker nämligen att detta kan ske ibland.) Utläggningen, och första provtagningen av grundvatten och jordprover, gick som den skulle - vi återkommer några gånger senare i år för att följa upp det hela.

Av intresse kan ju också vara att berätta att det också har lagts ut ett försök med samma preparat vid provtagningsstationen på Gardermobanan i Norge som jag var ute och tittade på tidigare i år. Detta sker dock helt i Bioforsks och Norska Jernbanestyrelsens regi - vi räknar dock med att utbyta resultat med varandra.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

theresa sa...

Hej!
Jag läste med intresse ditt blogg och undrar hur provtagningen har gått vidare. Fick ni något resultat eller ligger de förorenade jordmassorna fortfarande kvar? Jag läser markekologisk design i en KY-utbildning, är geolog i botten och vill bli projektledare inom marksanering. Imorgon ska jag upp till Ludvika, VBU och har min intensiv-vecka. En av uppgifterna var att ha en powerpoint presentation av ett saneringsobjekt i hemkommunen och jag valde östra stationsområdet i Uppsala.

Vänliga hälsningar

Theresa WQ

Harald Cederlund sa...

Vi kunde konstatera att 30 prover förmodligen inte var nog (eller att jordmassorna inte var tillräckligt omblandade, beroende på hur man ser det - materialet var väldigt heterogent från början). Och det var svårt att dra alltför mycket säkra slutsatser.

Tillsatsen av näring (i olika former) stimulerade nedbrytningen av lättare kolväten (diesel, olja) - vilket knappast var överraskande.

När det gäller de tyngre PAH:erna var det däremot inte möjligt att se någon effekt av behandlingarna.

Koncentrationerna av samtliga ämnen var dock så pass låga att jordmassorna vid försökets slut kvalificerade sig för mindre känslig markanvändning - enligt Naturvårdsverkets riktvärden.

Jag vet inte var jordmassorna hamnade efter försöket.