Fiasko eller misslyckande? - Döm själva: New York Times publicerar texten i sin helhet.
Tillägg: om man vill få lite insyn i hur det gick till på mötet när förslaget debatterades är det också mycket informativt att läsa det utdrag från minnesanteckningarna som Andy Revkin publicerar på Dot Earth.
Läs även andra bloggares åsikter om COP15, klimat, miljö, FN, Köpenhamn
19 december 2009
07 december 2009
Mer oaddresserad direktreklam än tidning
Jag tillhör (föga förvånande) den i antal ökande kategori svenskar som har valt att sätta upp en "Nej tack till reklam!"-skylt på sin brevlåda för att slippa översvämmas av oadresserad direktreklam (s.k. ODR). Tyvärr så har de sluga reklam-marodörerna nu i allt högre utsträckning börjat smyga med sina reklamblad inuti tidningen jag prenumererar på - som om det inte vore illa nog att själva tidningen till största delen tycks bestå av reklam...
Efter invägning av dagens nummer kunde jag konstatera att tidningen (A och B-del tillsammans) väger 120 g och att den instuckna oadresserade direktreklamen (uselt maskerad som annonsbilagor) väger 124 g. Jag får alltså mer ODR än tidning - trots att klisterlappen på min brevlåda sitter väl synlig och väl knappast är svår att tolka?
Såvitt jag kan begripa är det dessutom både olagligt och tydligt i strid med direktmarknadsföringsbranschens (SWEDMA:s) egna etiska riktlinjer att dela ut ODR på det här sättet till hushåll med Nej-tack-skyltar.
I det av SWEDMA utgivna dokumentet "God sed för ODR" kan man utläsa följande:
"2. Respekt för mottagarnas önskemål; Nej Tack-skyltar
Vid framställning och distribution av ODR är det en grundläggande princip att meddelandena inte skall delas ut till hushåll som vid sitt brevinkast/postlåda satt upp en Nej Tack-skylt."
och vidare under avsnitt 2.1 Undantag från Nej Tack-skylt:
- periodisk skrift (gratistidningar/publikationer) med mer än en obetydlig mängd redaktionell text och för vilken finns utgivningsbevis.
- samproducerade delar av eller kommersiella bilagor till en periodisk skrift (enligt närmast föregående punkt) som har samma format eller papperskvalitet och som tydligt kan anses vara en del av den periodiska skriften
I marknadsföringslagen (2008:486) kan vi dessutom läsa följande något kryptiska paragraf:
21 § En näringsidkare får använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än sådana som avses i 19 §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används.
Där 19 § beskriver olika sätt av marknadsföring genom e-post, telefax och dylikt - och där alltså "andra metoder" syftar på t.ex. vanlig post - och där den "fysiska personen" alltså är jag och där min "Nej tack till reklam!"-skylt rimligtvis borde vara ett exempel på att jag tydligt motsätter mig att metoden oadresserad direktreklam används...
Jag tänkte skicka in en anmälan till DM-nämnden - reklambranschens självsanerande organ så får vi se hur det går. Men frågan är - vem är det som är skurken? UNT, deras distributionsbolag eller är det ONOFF och ICA Kvantum?
Läs även andra bloggares åsikter om reklam, miljö, direktreklam, UNT, oannonserad direktreklam, ODR, intressant
03 december 2009
Kort referat från SLU:s seminarium om ekologisk odling och hållbar utveckling
...(ett något torrt sådant) hittar den intresserade på SLU:s hemsida. Där kommer även en videoinspelning av evenemanget att läggas upp vad det lider. Det var ju ganska trevligt att få möjligheten att höra både kritikerna av och förespråkarna för den ekologiska odlingen vid ett och samma tillfälle - samt att för en gångs skull få ha en ordentlig debatt på universitetet om framtidens utmaningar för jordbruket.
Mina egna, lite mer kritiska, reflektioner kring det hela får ni ge er till tåls med lite mer - känner mig inte riktigt manad att skriva ihop något i kväll.
Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, ekologisk odling, uthålligt lantbruk, jordbruk,
Mina egna, lite mer kritiska, reflektioner kring det hela får ni ge er till tåls med lite mer - känner mig inte riktigt manad att skriva ihop något i kväll.
Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, ekologisk odling, uthålligt lantbruk, jordbruk,
01 december 2009
Odlingssystem med högre diversitet ger högre produktivitet
Malin på Vetenskapsnytt rapporterade ju häromveckan om sociala växter och om en studie som visade att växter kan "känna igen" närbesläktade artfränder och allokera kol olika beroende på om de växer bredvid "släktingar" eller "främlingar". Vi funderade båda över vilken praktisk betydelse graden av inomartsdiversitet skulle kunna tänkas ha för skördenivåerna i vårt vanliga jordbruk.
Men frågan är om inte diversitet i betydelsen högre antal arter kan ha en större betydelse? En ny studie som har publicerats i PLoS ONE, "Crop Diversity for Yield Increase", har undersökt just den saken - och som titeln skvallrar om funnit att odlingar med högre diversitet har högre produktivitet.
Högre diversitet i detta fall innebar att man odlade två stycken olika grödor tillsammans (i omväxlande rader - inte huller om buller) - vilket för vissa kombinationer ledde till substantiellt högre skördar per ytenhet än om grödorna odlades var för sig.
Att diversitet är positivt korrelerad till produktivitet har tidigare observerats för andra typer av växtsamhällen. Anledningarna spekuleras vara bättre kväveutnyttjande (rötter på olika djup och/eller tidsmässigt komplementärt näringsupptag), gynnsammare mikroklimat och sämre spridning av växtsjukdomar t.ex.
Naturligtvis finns det också faktorer som bidrar till att det kan vara svårt att plocka hem vinsterna från ett högre producerande och mer biodiverst system. Det kan kräva en högre arbetsinsats och vara opraktiskt att sköta rationellt - inte minst med den maskinpark som de flesta jordbrukare sitter på idag som är bättre anpassad för att sköta stora monokulturer. Det kan naturligtvis också vara som så att ett mer produktivt system kräver en högre insats av näring - vilket ju kan vara problematiskt.
Men visst finns det potential för utveckling - och i många utvecklingsländer med mer småskaliga odlingssystem går det att dra nytta av slutsatserna redan idag.
Källor:
Li C, He X, Zhu S, Zhou H, Wang Y, et al. (2009) Crop Diversity for Yield Increase. PLoS ONE 4(11): e8049. doi:10.1371/journal.pone.0008049
Jasper van Ruijven and Frank Berendse. (2005) Diversity–productivity relationships: Initial effects, long-term patterns, and underlying mechanisms. PNAS 102:695-700. doi:10.1073/pnas.0407524102
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, jordbruk, odlingssystem, diversitet, lantbruk, produktivitet
Men frågan är om inte diversitet i betydelsen högre antal arter kan ha en större betydelse? En ny studie som har publicerats i PLoS ONE, "Crop Diversity for Yield Increase", har undersökt just den saken - och som titeln skvallrar om funnit att odlingar med högre diversitet har högre produktivitet.
Högre diversitet i detta fall innebar att man odlade två stycken olika grödor tillsammans (i omväxlande rader - inte huller om buller) - vilket för vissa kombinationer ledde till substantiellt högre skördar per ytenhet än om grödorna odlades var för sig.
Att diversitet är positivt korrelerad till produktivitet har tidigare observerats för andra typer av växtsamhällen. Anledningarna spekuleras vara bättre kväveutnyttjande (rötter på olika djup och/eller tidsmässigt komplementärt näringsupptag), gynnsammare mikroklimat och sämre spridning av växtsjukdomar t.ex.
Naturligtvis finns det också faktorer som bidrar till att det kan vara svårt att plocka hem vinsterna från ett högre producerande och mer biodiverst system. Det kan kräva en högre arbetsinsats och vara opraktiskt att sköta rationellt - inte minst med den maskinpark som de flesta jordbrukare sitter på idag som är bättre anpassad för att sköta stora monokulturer. Det kan naturligtvis också vara som så att ett mer produktivt system kräver en högre insats av näring - vilket ju kan vara problematiskt.
Men visst finns det potential för utveckling - och i många utvecklingsländer med mer småskaliga odlingssystem går det att dra nytta av slutsatserna redan idag.
Källor:
Li C, He X, Zhu S, Zhou H, Wang Y, et al. (2009) Crop Diversity for Yield Increase. PLoS ONE 4(11): e8049. doi:10.1371/journal.pone.0008049
Jasper van Ruijven and Frank Berendse. (2005) Diversity–productivity relationships: Initial effects, long-term patterns, and underlying mechanisms. PNAS 102:695-700. doi:10.1073/pnas.0407524102
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, jordbruk, odlingssystem, diversitet, lantbruk, produktivitet
23 november 2009
Den nya influensan muterar...
Jag slängde en förströdd blick på ett av anslagen som varnar för svininfluensan som sitter uppe på institutionen... men vänta... någonting var fel...
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, H1N1, mikrobiologi, julfest
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, H1N1, mikrobiologi, julfest
21 november 2009
Varför jag blir tillsvidareanställd men inte får bli anställd som forskare
Diskuterade ju häromdagen några av avigsidorna med dagens system för forskningsfinansiering och även Martin på Under lagerbladet hakade på diskussionen.
En konsekvens av systemet är att universiteten har varit mycket restriktiva med att tillsvidareanställa externfinansierade forskare eftersom det är mycket osäkert om de kommer att dra in tillräckligt med forskningsmedel för att kunna finansiera sina egna löner framöver. I första hand ges man alltså en tidsbegränsad anställning (just nu är jag t.ex. anställd som forskare t.o.m. årsskiftet). Det där är något som man har kommit att betrakta som ganska normalt - och det är åtminstone tydligt (när pengarna är slut får man gå).
Den 1:a januari 2007 trädde dock en ändring i LAS gällande så kallad allmän visstidsanställning i kraft: efter två år övergår en tidsbegränsad anställning hos en arbetsgivare numer automatiskt i en tillsvidareanställning. Och konsekvenserna av dessa regler har debatterats livligt på universiteten, några exempel har man kunnat läsa om i SULF:s medlemstidning (SULF1; SULF2; SULF3) - artiklar som tycks karakteriseras av en bristande lyhördhet hos SULF:s företrädare för den oro som finns hos de som har tidsbegränsade anställningar. Konsekvenserna för min egen del är att det börjar bli dags att bli "inlasad" (alternativt uppsagd då).
Parallellt har det pågått en diskussion inom akademin om hur karriärvägen efter doktorsexamen ska göras mer transparent. Man tänker sig att man ska följa en förutbestämd karriärväg - det som kallas tenure track. Efter doktorsexamen ska man satsa på en post-dok, därefter ska man få en fyraårig tjänst som forskarassistent och därefter ska man erbjudas en tillsvidaretjänst som lektor eller forskare. I linje med dessa tankar har NL-fakulteten på SLU beslutat att man inte ska tillsvidareanställa någon som forskare om de inte är docenter (man förväntas uppnå docentkompetens under sin period som forskarassistent). Själv passar jag dock inte riktigt in i mallen utan har istället helt enkelt fortsatt som forskare efter doktorsexamen. Jag är ju dessutom till hälften finansierad av fakulteten med uppdrag att fungera som samordnare för BioCentrum - vilket så att säga gör det svårt att samtidigt vara ute och göra en postdok.
Alltså för att summera: jag måste bli tillsvidareanställd pga. LAS-reglerna, jag är önskvärd (och jag har forskningsmedel) men jag får inte bli anställd som forskare pga. fakultetens regelverk.
Den kreativa lösningen? - jag blir anställd som forskningsingenjör istället för som forskare. Det är den modell som tillämpas på min institution för de som befinner sig i min situation (och nej, det är inte bara jag som befinner mig i motsvarande situation).
Fick reda på det i fredags så jag har inte riktigt hunnit reflektera färdigt över vad detta innebär för min fortsatta karriär (brukar alltför sällan fundera på den) - men det är förmodligen inte bra.
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinanisering, LAS, lagen om anställningsskydd, forskare, forskningsingenjör, tenure track
En konsekvens av systemet är att universiteten har varit mycket restriktiva med att tillsvidareanställa externfinansierade forskare eftersom det är mycket osäkert om de kommer att dra in tillräckligt med forskningsmedel för att kunna finansiera sina egna löner framöver. I första hand ges man alltså en tidsbegränsad anställning (just nu är jag t.ex. anställd som forskare t.o.m. årsskiftet). Det där är något som man har kommit att betrakta som ganska normalt - och det är åtminstone tydligt (när pengarna är slut får man gå).
Den 1:a januari 2007 trädde dock en ändring i LAS gällande så kallad allmän visstidsanställning i kraft: efter två år övergår en tidsbegränsad anställning hos en arbetsgivare numer automatiskt i en tillsvidareanställning. Och konsekvenserna av dessa regler har debatterats livligt på universiteten, några exempel har man kunnat läsa om i SULF:s medlemstidning (SULF1; SULF2; SULF3) - artiklar som tycks karakteriseras av en bristande lyhördhet hos SULF:s företrädare för den oro som finns hos de som har tidsbegränsade anställningar. Konsekvenserna för min egen del är att det börjar bli dags att bli "inlasad" (alternativt uppsagd då).
Parallellt har det pågått en diskussion inom akademin om hur karriärvägen efter doktorsexamen ska göras mer transparent. Man tänker sig att man ska följa en förutbestämd karriärväg - det som kallas tenure track. Efter doktorsexamen ska man satsa på en post-dok, därefter ska man få en fyraårig tjänst som forskarassistent och därefter ska man erbjudas en tillsvidaretjänst som lektor eller forskare. I linje med dessa tankar har NL-fakulteten på SLU beslutat att man inte ska tillsvidareanställa någon som forskare om de inte är docenter (man förväntas uppnå docentkompetens under sin period som forskarassistent). Själv passar jag dock inte riktigt in i mallen utan har istället helt enkelt fortsatt som forskare efter doktorsexamen. Jag är ju dessutom till hälften finansierad av fakulteten med uppdrag att fungera som samordnare för BioCentrum - vilket så att säga gör det svårt att samtidigt vara ute och göra en postdok.
Alltså för att summera: jag måste bli tillsvidareanställd pga. LAS-reglerna, jag är önskvärd (och jag har forskningsmedel) men jag får inte bli anställd som forskare pga. fakultetens regelverk.
Den kreativa lösningen? - jag blir anställd som forskningsingenjör istället för som forskare. Det är den modell som tillämpas på min institution för de som befinner sig i min situation (och nej, det är inte bara jag som befinner mig i motsvarande situation).
Fick reda på det i fredags så jag har inte riktigt hunnit reflektera färdigt över vad detta innebär för min fortsatta karriär (brukar alltför sällan fundera på den) - men det är förmodligen inte bra.
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinanisering, LAS, lagen om anställningsskydd, forskare, forskningsingenjör, tenure track
19 november 2009
En mikrob(-)logg för en mikrobiolog
Jag startade i februari en mikro-blogg - eller snarare en mikrob-logg och min ursprungliga tanke var att flödet skulle läggas in någonstans på institutionen för mikrobiologis hemsida samt att mikrobloggen skulle öppnas upp för samtliga anställda där.
Men hur det nu var så kom jag inte så mycket längre än så... förrän Malin tipsade om att mikroblogga kunde vara ett bra sätt att komma igång igen i en kommentar till söndagens inlägg. Så jag gör väl ett försök - även om jag är något skeptisk till twittrande i allmänhet (har ju klarat mig bra utan än så länge). Annekterar således mikrob-loggen för eget syfte och lägger till flödet i högermarginalen så att ni som besöker Skor längtar ut se vad som försiggår (om något).
Själva mikrobloggen hittar den som till äventyrs är intresserad på:
http://twitter.com/mikrobloggen
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, mikrobiologi, mikrobloggande, twitter, mikroblogg, mikrobloggen
Men hur det nu var så kom jag inte så mycket längre än så... förrän Malin tipsade om att mikroblogga kunde vara ett bra sätt att komma igång igen i en kommentar till söndagens inlägg. Så jag gör väl ett försök - även om jag är något skeptisk till twittrande i allmänhet (har ju klarat mig bra utan än så länge). Annekterar således mikrob-loggen för eget syfte och lägger till flödet i högermarginalen så att ni som besöker Skor längtar ut se vad som försiggår (om något).
Själva mikrobloggen hittar den som till äventyrs är intresserad på:
http://twitter.com/mikrobloggen
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, mikrobiologi, mikrobloggande, twitter, mikroblogg, mikrobloggen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
