BNP - ett oekonomiskt mått på tillväxt?

Post 2 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"

Det mått som oftast används på ett lands tillväxt inom nationalekonomin är bruttonationalprodukten (BNP). BNP definieras som det samlade värdet av varor och tjänster som har producerats i ett land under en definierad tidsperiod. Synonymt kan man uttrycka BNP som summan av ett lands inkomster, eller som summan av förädlingsvärdena (dvs. försäljningsvärden minus kostnaden för inköp av råvaror och material som förbrukas i produktionsprocesser) [1]. När man diskuterar ett lands BNP-utveckling över tid så använder man BNP uttryckt i fasta priser (real-BNP)– dvs. BNP justerad för inflation.

Ofta uttrycks BNP också per capita – dvs. som real-BNP delat med landets innevånarantal. BNP per capita används som ett mått på ett lands välstånd – ofta rentav synonymt med välstånd. En ökning i BNP per capita innebär att innevånarnas genomsnittliga relativa köpkraft ökar och korrelerar åtminstone i de lägre regionerna med ett antal olika indikatorer på ett lands hälsa och utveckling som t.ex. förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet, läskunnighet etc.

Men nu är ju inte BNP ett helt oproblematiskt mått på ett lands utveckling och inte heller på ett lands tillväxt. Min nyligen inköpta lärobok i makroekonomi [1] upplyser mig (i ett ack så kort avsnitt!) om att ifall man är intresserad av att hantera en ekonomi (inte helt olik vår egen) som använder sig av ändliga resurser så bör man inte mäta tillväxt i BNP utan i miljöjusterad nettonationalprodukt (NNP) som behandlar förbrukandet av framtida produktionspotential (genom resursförbrukning eller miljöförstöring) som kapitalförslitning. Men det gör man inte.

Vi kan alltså glatt festa upp vårt sparkapital i form av naturresurser utan att det syns ett spår av det i nationalräkenskaperna! Ekonomi sägs vara läran om hushållning med knappa resurser men att mäta ett lands tillväxt med BNP tycks vara ett exempel på raka motsatsen. En ekonomi som med alla medel strävar efter att ständigt maximera BNP förutsätter synbarligen att de tillgängliga resurserna är obegränsade.

Men BNP är också problematiskt utifrån många fler aspekter, t.ex. för att det inte säger något om hur ett lands tillgångar finns fördelade hos befolkningen och för att det ju egentligen inte mäter landets utvecklingsnivå, människornas livskvalitet etc. som väl ändå är de primära målen för en tillväxtorienterad politik? Kritiken summeras bra i filmen nedan (som visserligen handlar om GDP och inte BNP:s direkta motsvarighet GNP, men måtten och kritiken mot dem är liknande).



Det finns alltså ett stort behov av alternativa indikatorer för att mäta om ett lands utveckling är hållbar och om dess tillväxt är grön. I nästa post ska vi titta närmare på några sådana mått.

Referenser:

1. Fregert K & Jonung L. 2007. Makroekonomi : teori, politik & institutioner. Andra reviderade upplagan. Studentlitteratur. Pozkal, Polen.

Andra bloggar om: ekonomi, bnp, nnp, miljö, tillväxt, hållbar utveckling

Pingat på intressant.se

Det grundläggande problemet

Post 1 i min artikelserie ”På väg mot hållbar utveckling?”

Garret Hardin beskrev i sin klassiska artikel ”The tragedy of the commons” [1] drivkrafterna bakom mänsklighetens synbara oförmåga att förvalta gemensamt ägda naturresurser. Hardin tog sin utgångspunkt i en allmänning som används som fårbete. För den enskilde fårbonden tycks det alltid ekonomiskt rationellt att öka antalet djur i sin fårflock även om detta bidrar till att allmänningen överbetas – detta eftersom han kan tillgodoräkna sig nästan hela vinsten från varje ytterligare får han införskaffar då kostnaden för överbetet delas mellan alla som håller får på allmänningen.

Det är lätt att dra paralleller mellan Hardins allmänning och många av de miljöproblem vi ser idag. En uppenbar koppling gäller problemen med överfiske. För den enskilde fiskaren, eller fiskeflottan är det rationellt att försöka få upp så stora fångster som möjligt med det obönhörliga resultatet att fiskbestånden kollapsar. Torsken försvann från vattnen utanför Newfoundland i början på 90-talet och är i full färd med att försvinna från våra egna vatten (även om glädjande nog vissa åtgärder för att komma till rätta med överfisket börjar vidtas) – detsamma tycks vara på väga att inträffa för fiskbestånd över hela världen.



På väg att försvinna också här?



En lösning på problemet med det gemensamt ägda men oreglerade kan vara privat ägande. En fårbonde som själv äger sin mark kommer förmodligen att förvalta den på ett uthålligare sätt än en som delar betet med andra. Allt privat ägande är dock inte av godo. I en globaliserad värld är sällan kopplingen mellan förbrukningen av en resurs och produktionen av en produkt lika glasklar som i exemplet med fårbete som omvandlas till ull. Ett företag som tillverkar t.ex. mobiltelefoner importerar komponenter från flera underleverantörer som i sin tur får sina råvaror (t.ex. metaller) från flera olika ställen i världen – översikten över hela produktionskedjan saknas och incitamentet för att förvalta naturresurserna försvinner. Kostnaden för att råvarorna förbrukas delas mellan alla som behöver använda samma råvara. Eller rättare sagt: den framtida råvarutillgången värderas inte så kostnaden skjuts helt och hållet på framtiden.

Ett företag har en skyldighet mot sina aktieägare att tjäna så mycket pengar som möjligt – och så länge inte kostnaden för att förbruka ändliga resurser syns i årsredovisningen är det rationellt att maximera produktionen. På samma sätt så externaliseras också kostnaderna för utsläpp i produktionsprocessen. Den verkliga kostnaden för utsläpp till atmosfären eller till ett vattendrag bärs inte av producenten utan delas av alla som är beroende av luften. (Även om t.ex. försäljandet av utsläppsrätter som man har börjat med på sistone representerar ett sätt att försöka ändra på den saken.)

Intressant nog så kan man skönja samma grundläggande problem som Hardin beskrev även när det gäller länder i den globala ekonomin. Länderna strävar alla efter att maximera sin tillväxt och eftersom de sanna kostnaderna för förbrukning av ändliga resurser och miljöförstöring inte syns i nationalräkenskaperna finns det därför inga garantier för en hållbar utveckling. I nästa post ska vi titta lite närmare på hur det kan komma sig att det är så.

Referenser:

1. Hardin G. 1968. The tragedy of the commons. Science 162: 1243-1248.

(Av intresse kan också vara att läsa författarens reflektioner kring artikeln skrivna 30 år senare och publicerade i Science 1998. Där tar han bland annat upp att han kanske borde ha lagt till ett "unmanaged" till titeln - tragedin gäller ju endast oreglerade eller ofullständigt reglerade allmänningar.)

Tillägg 2008-02-06: Kan inte låta bli att tipsa om en post av Jennifer Jacquet på bloggen Shifting Baselines där hon deklarerar att hon är trött på att överfisket skylls på "The tragedy of the commons" - överfiske sker även i privatägda vatten menar hon och hänvisar bland annat till den här artikeln.

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, hållbar utveckling, överfiske, naturresurser, ekonomi
Pingat på intressant.se

På väg mot hållbar utveckling?

Om ni undrar varför jag har publicerat så lite här på sistone så beror det på att jag har snöat in rejält på det där med den grön tillväxt och kopplingen mellan ekonomi och miljö. Jag läser och skriver om vartannat och har insett att materialet nog är lite väl omfattande för en enda bloggpost. Tänkte därför att jag skulle experimentera med att publicera det som en liten undersökande artikelserie om hållbar utveckling istället.

Jag ska försöka utröna hur det kan komma sig att en del människor anser att det är tillväxt som skapar våra miljöproblem samtidigt som andra tvärtom anser att det är tillväxten som ska lösa våra miljöproblem. Hur kan de ha så diametralt motsatta åsikter om en så grundläggande fråga?

Dessutom ämnar jag besvara vad egentligen hållbar utveckling är för något och titta lite närmare på om utvecklingen tycks gå åt rätt håll i Sverige och i världen i stort idag. Slutligen ska jag försöka komma med lite funderingar kring vad som krävs för att utvecklingen ska kunna hållas hållbar i framtiden.

Min ambitiösa publiceringsplan ser ut ungefär såhär:

1. Det grundläggande problemet
2. BNP – ett oekonomiskt mått på tillväxt?
2. Alternativa sätt att mäta ett lands utveckling
3. Kan tillväxt vara grön?
4. Hur grön är Sveriges tillväxt?
5. Hur hållbar är världens utveckling?
6. Hur ska vi uppnå hållbar utveckling?

Flera av posterna är dock ännu oskrivna blad så det kan hända att jag reviderar min plan allteftersom – känns dock bra att sätta upp lite hållpunkter för att strukturera upp mitt informationssökande.

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, hållbar utveckling, tillväxt, grön tillväxt

Misslyckad insats i Klurendrejeriet 2008

Telefonen ringde vid halv ett-tiden idag helt enligt beräkningen - tyvärr så var budskapet inte det önskade. Mr Klur ställde en kontrollerande fråga och meddelade sedan domen: fjärde reservplats till finalen!! Med mina mått mätt (etta-etta-tvåa - i de tidigare klurendrejerifinalerna) är det ju ingenting annat än en rejäl genomklappning...

Inte precis vad jag hade hoppats på efter en insats i årets upplaga av Klurendrejeriet som väl ändå inte var så dålig? Årets klämkäcka lintott och rödvita logotyp lyckades jag ju identifiera och de flesta av de övriga frågorna - det var egentligen bara "Publikfavoriten" (se videon nedan), "Familjeträdet" och "Skorstenskändisen" jag gick helt bet på (såvitt jag vet) av de totalt 31 frågorna. Och så "Höjden av fräckhet" då förstås, där det gällde att svar på hur många tändstickor det krävs för att göra en kub (6 st lär visst vara det korrekta svaret). Men där hävdar jag ju alltjämt att min nollösning (man bygger kuben av tändsticksasken istället) vore en bättre och fräckare lösning :)



Men de visade sig alltså att de värsta farhågorna när det gäller tyskinvasion hade besannats. Tävlingen finns ju även i engelsk översättning och uppmärksammades på det tyska gåtforumet Memac vilket resulterade i en stor inströmning av tyska svar. Efter vad jag har förstått utifrån kommentarerna där så är fjolårsvinnaren Johanna den enda svenska deltagaren i finalen. Åtminstone två av dem som ligger på reservplats före mig är också tyskar.

Visst finns det en chans att några av tyskarna tackar nej till sina finalplatser med tanke på att de måste ta sig till Uppsala för att delta - men fyra stycken? Då ska jag ha bra tur. Nåja, det är bara att bita ihop och komma igen nästa år med förnyade krafter, ny strategi och en tuffare satsning (pust..).

Andra bloggar om: klurendrejeriet, klur, gåtor, lurendrejeri, tävling, final

Första posten som skribent på forskarbloggen

Slängde iväg min första post som skribent på forskarbloggen - den intresserade hittar den här. Temat var utvärdering av biodrivmedels miljöeffekter.

Tändstickstomater

Jag har under 2007 experimenterat med tomatodling i köksfönstret och under sensommaren och hösten har jag faktiskt kunnat skörda en del fina tomater. Allteftersom jorden i mina alltför små krukor utarmades och vintermörkret anlände blev dock tomaterna allt mindre och av allt sämre kvalitet - trots mina tillsatser av växtnäring (som jag dock misstänker innehöll alltför liten andel kalium för att vara optimerade).

I dag beslöt jag mig för att slutgiltigt hiva plantan och åter släppa in något av vintersolen i köket. Jag passade på att ta hem min sista skörd när jag klippte ned bladverket - kanske inte det mest imponerande man har sett i sina dar...














Andra bloggar om: tomater, skörd, växtnäring,

Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst

Jag känner att som bloggande forskare på SLU är det väl närmast en skyldighet att vidarebefordra och reflektera kring SLU:s nya virala reklamkampanj. Så enjoy!



Det finns en del två och tre också på YouTube, tydligen en annonskampanj i tidningar, på tunnelbanan och dessutom en egen hemsida som öppnar först den 14:e - missa inte den!

Vad ska man då tycka? Ja - som reklamkampanj räknat tror jag nog att den har potential att väcka oändligt mycket mer uppmärksamhet än de omfattande annonskampanjer som har bedrivits i dagstidningar under flera år och som inte förmått rubba trenden med minskande söktryck till utbildningsprogrammen (med veterinärprogrammet och landskapsarkitektsprogrammet som lysande undantag förstås!) eller det faktum att Sveriges Lantbruksuniversitet rankas som Sveriges okändaste universitet hos målgruppen gymnasieelever. Det här är helt klart ett bättre sätt att väcka uppmärksamhet.

Det grundläggande budskapet är ju också svårt att inte sympatisera med - utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst. Så är det. Och det är ju där som vi forskare på SLU kommer in förstår ni - och förser er med fakta! Fast hur många studenter som kommer att komma hit för att lyssna på oss efter vår senaste reklamkampanj och inte bara lyssnar till vår senaste reklamkampanj återstår ju att se förstås... Är kampanjen lockande eller bara uppmärksamhetsskapande? Det ska man nog fråga gymnasieelever om ifall man vill ha ett riktigt svar. Facit - dvs. antalet sökande får vi reda på till sommaren.

När det gäller frågan om reklambyråer ska uttala sig å universitetens vägnar i aktuella vetenskapliga frågor är jag dock principiellt mycket tveksam. Jag vet inte om det är planerat att de påståenden som görs i filmerna kommer att kompletteras med saklig information från forskare på SLU någonstans längre fram i kampanjen - att vi får se dessa omtalade fakta. Jag tror att det kunde vara en god idé - om inte annat kanske jag själv kunde åta mig saken :) - Men detta var en utvikning - det jag ville framföra är ju att just det här gick väl an - men att jag inte är särskilt förtjust över att några människor på en reklambyrå som jag aldrig har diskuterat med så att säga för min talan. Man bävar för vad de hittar på härnäst...

Hur kommer det sig då att universitet ägnar sig åt sådana här reklamkampanjer? Det kanske ni undrar. - Jo, det har ju naturligtvis att göra med att storleken på universitetens statsanslag till stor del att göra med hur många studenter som går där. Utexaminerar man för få studenter så uppfyller man inte sitt beting och då får man mindre statsanslag nästa anslagsperiod. Systemet skapar incitament till universiteten att försöka utvidga sitt studentantal så mycket som möjligt - däremot skapar det inga incitament till att erbjuda studenterna en så bra utbildning som möjligt.

Det slår mig att situationen i mångt och mycket kan liknas vid den något absurda situation som det har rapporterats om på sistone när det gäller gymnasievalen - skolorna slåss om eleverna (men framförallt, mumlar cynikern, om skolpengen) med näbbar och klor. Kanske blir det gratis laptop som gäller till förstaårsstudenterna nästa år?

Flera andra har redan skrivit om reklamkampanjen också - jag har läst vad Lunken, Johan på Stimulansbloggen och Brit på JMW kommunikation hade att säga om saken.

Tillägg 11/1:
Mats på Under lagerbladet skrev en post om koldioxidens vänner där han också länkade till SLU:s egen informationssida om kampanjens upplägg. Där framgår det vad SLU har för publiceringsplan och tankar kring projektet. Det finns också sammanställningar av vad folk har tyckt om projektet.

Andra bloggar om: SLU, reklam, koldioxidens vänner, universitet, skolval, universitetsstudier, miljö, vetenskap, koldioxid