Först var vi nere i Varberg och Viskadalsbanan där vi stakade ut en försökssträcka - eller kanske snarare två försökssträckor eftersom den innehöll en lucka på 4 km mitt i på grund av ogräsbrist. Där nere sprutar vi olika preparat och blandningar i småparceller - dvs. 25 m sektioner av banvallen (vi lägger en ruta på vardera sidan om banmitt för att maximera utrymmet). Senare kommer vi tillbaks och gör avläsningar av ogräseffekten.
Hur man ska avläsa ogräseffekten är knappast självklart - det hade varit betydligt enklare om vi hade haft en homogen ogräsflora att ha att göra med. Nu är det istället varierande täthet och artsammansättning på beståndet och vi känner att vår visuella ogräsbedömning där vi graderar effekten i 25-m-parcellerna utifrån en förutbestämd skala är ett ganska trubbigt redskap. Därför ska vi i år försöka prova några nya sätt att göra bedömningen på - vi ska t.ex. prova att följa täckninggraden i procent i små träramar som vi lägger ut på förutbestämda platser i parcellerna för att se om det är ett användbart sätt - eventuellt kunde vi tillgripa bildanalys för att göra den bedömningen. Sedan måste man så klart väga nytta mot nöje - det blir besvärligt om vi måste vistas alltför lång tid ute på banan för att göra bedömningarna och när det gäller försök där vi bara ska försöka sålla fram vad som är lovande räcker den gamla bedömningsmetoden till väl.
Ramen, utlagd på ett ställe med ganska riklig ogrästillväxt - framförallt åkerfräken.
Vi höll som sagt på med det där på fredagen - och jag noterade alla bedömningar i min lilla anteckningsbok - som jag sedan prompt placerade på taket till bilen när vi klev av banan. Och så körde vi iväg... som tur var låg den kvar vid vägkanten dagen efter när jag hade börjat sakna den...
Själva utläggningen av försöket skedde på natten mellan fredag och lördag förra veckan från och med det något okristliga klockslaget 3:00 - den enda tiden som vi kan få en så lång sammanhängande spårtid som vi behöver. Jag klagar dock inte - det var som alltid väldigt vackert och fridfullt så tidigt på morgonen, näktergalen sjöng och man fick chansen att njuta av soluppgången över det lummiga jordbrukslandskapet och fälten med märgelgravarna.
Efter Varberg drog vi norrut mot Tågsjöberg - för att spruta en blandning av Roundup Bio (a.s. glyfosat) och Tomahawk 180 EC (a.s. fluroxipyr) - en behandling som eventuellt skulle kunna vara något för Banverket framöver. I Tågsjöberg sitter det ett antal grundvattenrör nedsatta i banvallen och syftet med försöket är främst att testa hur fluroxipyret bryts ned och om det eventuellt lakas ned till grundvattnet. Till vår hjälp som dragfordon hade vi en sk. "101:a" dvs. en rälsgående Scanialastbil från 80-talets början som tjöt infernaliskt varje gång den backade - tur att vi inte hade den till småparcellförsöken!
Den omtalade 101:an vid utläggningen av försöket.
Till sist besökte vi Ina, strax utanför Söderhamn, där vi lade ut lite småparcellförsök på den mycket rikligt barrträdsbevuxna banan. Syftet med försöket är lämpligt nog att testa ogräseffekter just mot barrträd och det ska nog inte vara så svårt att avläsa det försöket. Iaf. om banverket kan hålla sina fingrar i styr och som utlovat skjuta på de inplanerade slipersbytena till nästa år.
Och med tanke på att sliprarna i vissa fall legat kvar ända sedan 1948 kan man ju tycka att ett år till mer eller mindre...
Vi märker upp försöksytorna med numrerade brickor som vi spikar fast i sliprarna. Just den här slipern hade redan en märkning...
Ibland är sliprarna märkta med en liten knapp som indikerar året då de sattes ned i banan. Den här har således legat där sedan 1948 - på den tiden lär det ha varit "CCA" som gällde för slipersimpregnering - dvs. krom, koppar, arsenik.
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, fältförsök, banvallar, ogräs, ogräsbekämpning, bekämpningsmedel, herbicider, sliprar
Inlägg
