01 december 2008

Gifterna på paprikor och vindruvor - en närmare titt

Här kommer som utlovat lite fler kommentarer till förra veckans debattartikel från Naturskyddsföreningen om bekämpningsmedelsrester på frukt och grönt i EU. Själva rapporten som de hänvisade till (Annual EU-wide Pesticide Residues Monitoring Report - 2006; pdf) publicerades i själva verket bara någon dag efter debattartikeln på Food and Veterinary Office hemsida men först letade jag på fel ställe och sedan jag väl fann den så har jag inte hunnit skriva någonting förrän nu.

Den övergripande bilden
Bäst idé om hur den övergripande bilden ser ut får man nog egentligen av att titta på lite grafer (som jag har klippt ut ur rapporten - klicka på dem för högre upplösning!):










Figur 1. Utvecklingen över tid. Som synes så har andelen prov som innehåller detekterbara mängder pesticider (den gula linjen) ökat något över tid. Andelen prov som överstiger EU:s gränsvärde (Maximum Residue Level, MRL; den röda linjen) har först ökat för att på senare år minska något.











Figur 2. Andel prov som innehåller spår av två eller fler pesticider. Som synes så har andelen prov med multipla fynd av pesticider ökat över tid.














Figur 3. Maximala antalet pesticider hittade i ett och samma prov. År 2006 hittades som mest spår av 29 substanser i ett och samma prov som bestod av peppar (inte paprika som pepper felaktigt översattes till i debattartikeln - det handlade om peppar Piper nigrum).

Fler och fler pesticider i samma prover alltså - innebär det att användningen av pesticider har ökat och ökat över tid? - Nej, inte nödvändigtvis - man måste betänka att antalet pesticider som man analyserar också har ökat över tid:











Figur 4. Antalet substanser som i genomsnitt analyseras i medlemsländerna.

Som synes har antalet substanser som analyseras över tid nästan fördubblats. Dessutom kan man förmoda att även analysmetoderna har blivit bättre i det hänseendet att den genomsnittliga detektionsgränsen har blivit lägre. Ytterligare en faktor tillkommer som gör det nästintill omöjligt att analysera förändringen över tid på ett vettigt sätt: antalet medlemsländer har ökat från 16 till 28 st under den aktuella tidsperioden.

Utvecklingen över tid må se ut hursomhelst men det är ju inte bra att man hittar så många prover med rester av flera substanser och prov med så många som 29 substanser! Mer oroande ur toxikologisk synvinkel skulle det dock förmodligen vara om man skulle se en trend med ökande koncentrationer.

Toxikologisk signifikans
MRL-värden för bekämpningsmedelsrester sätts utifrån vilka resthalter man detekterar vid fältförsök utförda enligt "Good Agricultural Practice" (GAP) efter att först ha kontrollerat så att ingen risk ska finnas att man genom födan får i sig så mycket av den aktuella substansen att mängden överstiger något av de toxikologiska gränsvärdena "akut referensvärde" (ARfD - för akut toxicitet) och "acceptabelt dagligt intag" (ADI -för kronisk toxicitet). Där informationen är knapphändig sätts ofta MRL-värdet helt enkelt till detektionsgränsen (den lägsta koncentrationen man kan detektera) för att vara på den säkra sidan. Att ett mätvärde överstiger ett MRL (den röda linjen i Figur 1) betyder alltså inte per automatik att värdet också överstiger de toxikologiska gränsvärdena.

Ett överstigande av MRL-värdet kan indikera att användningen av bekämpningsmedlet inte följer good agricultural practice och det kan indikera att det finns en toxikologisk risk.

För att veta om det finns en toxikologisk risk med bekämpningsmedelsrester som överstiger MRL-värdet måste man göra en toxikologisk riskbedömning genom att räkna på ett exponeringscenario och jämföra intaget i detta med ARfD- och ADI-värdena.

Kronisk toxicitet
I rapporten gjordes en riskvärdering både för kronisk toxicitet och för akut toxicitet. Riskvärderingen för kronisk toxicitet baserades på en av EFSA framtagen model med konsumtionsdata för de olika medlemsländerna. Riskvärderingen utfördes för de 55 st substanser som ingår i EU:s koordinerade analysprogram. I detta program provtas i varje medlemsland aubergine, bananer, blomkål, druvor, apelsinjuice, ärtor, paprika (ja, paprika i detta fall) och vete. Som pesticidhalt använde man den 90:e percentilen som indata (dvs. det värde som är högre än vad som hittas i 90% av de undersökta proverna). Riskvärderingen visade att ADI-värdet inte överskreds i något fall (för något konsumtionsscenario/något av de 55 ämnen som undersöktes).

Möjligtvis kan man kritisera denna del av riskvärderingen för att inte vara ett worst-case-scenario utan mer av ett normalscenario. Det finns ju en risk att den enskilde EU-medborgaren alltid köper frukt från samma odlare och därmed konsekvent äter frukt med halter som ligger över den 90:e percentilen. Inga typer av additiva eller synergistiska effekter av de olika ämnena beaktades heller utan riskvärderingen gjordes för de enskilda substanserna. Vid normalkonsumtion kan man dock konstatera att risken för kroniskt toxiska effekter torde vara låg.

Akut toxicitet
När det gäller den akuta toxiciteten så hade man ett lite annorlunda tillvägagångssätt. Här använde man sig av den högsta detekterade koncentrationen i varje typ av livsmedel (och till den lade man en "variabilitetsfaktor" - vilket i praktiken innebar att man multiplicerade den högsta koncentrationen med en faktor 5 eller 7) och sedan kombinerade man detta i sitt scenario med den högsta rapporterade konsumtionen för det livsmedlet inom EU.

Riskvärderingen utfördes för de 34 st substanser som ingår i EU:s koordinerade program och för vilka det finns etablerade ARfD-värden. För 15 pesticider fann man att värdet (uträknat enligt scenariot ovan) översteg ARfD-värdet. I debattartikeln i DN omnämndes att gränsvärdet i enskilda fall överstegs med 900% för ett barn som äter vindruvor. - Faktum är att det i några fall handlade om exponeringar som låg i storleksordningen 2000% av ARfD-värdet (för barn som äter paprika med resthalter av bekämpningsmedlet metomyl).

Man ska dock komma ihåg att det gäller ett hypotetiskt barn som äter den största mängden paprika som det inrapporteras att någon äter inom EU och att denna paprika bara innehåller den högsta detekterade koncentrationen av ett bekämpningsmedel i något medlemsland (gånger variabilitetsfaktorn 7). - Men även om man räknar bort variabilitetsfaktorn och "normaliserar" scenariot något så är det troligt att värdet de facto överskrider ARfD-värdet.

För de 15 pesticider där ARfD-värdet överskreds gick man vidare och kontrollerade även hur många av de prover med halter under det högsta värdet som också översteg ARfD-värdet. Detta skedde i sammanlgat 124 fall, eller i 1,1 % av proven som togs inom det koordinerade programmet. Dvs. i värsta fall så överskreds det akuta referensvärdet för enskilda substanser i 1,1 % av de matvaror som provtogs inom kontrollprogrammet 2006 - i verkligheten (vid antagande om ett mer sannolikt scenario) överstegs gränsvärdena i färre fall än så. Man ska också komma ihåg att det finns en inbakad säkerhetsfaktor i gränsvärdet (oftast en faktor 100).

Inte heller när det gällde den akuta toxiciteten togs dock någon hänsyn till eventuella additiva eller synergistiska effekter - detta skulle alltså å andra sidan kunna tyda på en underskattad risk.

Ett intressant faktum är att flera av pesticiderna som stod för överskridandena under 2006 har fasats ut inom EU sedan dess. Det gäller karbaryl, metomyl, procymidon och endosulfan. Sammanlagt stod dessa substanser för 51 av de 124 överskridandena under 2006. Det innebär dock inte att man helt kommer att sluta hitta dessa substanser - eftersom till EU importerade livsmedel står för en del av fynden.

Summering
Det är av flera anledningar vanskligt att uttala sig om trender över tid när det gäller hur stor andel av proven som innehåller bekämpningsmedelsrester.

När det gäller den toxikologiska risken av att äta livsmedel som innehåller bekämpningsmedelsrester så är den sannolikt ganska låg. I sällsynta fall kan det dock inte uteslutas att man kan få i sig hälsovådliga mängder.

Den som är orolig för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och vill skaffa sig en bild av vilka livsmedel, bekämpningsmedel och halter det handlar om i Sverige uppges kolla i Livsmedelsverkets "svarta lista". Observera dock att denna lista innehåller livsmedel med resthalter som överstiger MRL-värden - det handlar alltså inte nödvändigtvis om farliga livsmedel!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant

1 kommentar:

Bengt Axmacher sa...

Måste säga att jag är imponerad av den grundlighet med vilken du redovisar studier. Jag gissar att det är ganska få som hänger med hela vägen.
Studien förefaller välgjord av kunnigt folk och jag känner fullt förtroende för resultaten. Men jag kan inte finna att de förtjänar den upphaussade presentation som Mikael Karlsson gav i DN. Fast självklart är det värdefullt att giftanvändningen övervakas och kontrolleras.
Tidigare hade jag hand om ett par tusen lantbrukare. Jag brukade åka runt och föreläsa om gifter, skydds- och hanteringsfrågor. Somliga gav ganska hårresande rapporter om hur det slarvades under de första åren som preparaten var i allmänt bruk.
Jag har hittat 2 fall av cancer- tumörer ( under en tioårsperiod) som kunde misstänkas höra samman med giftexponering många år före insjuknandet. Men akuta förgiftningar såg jag aldrig, även om en och annan sade sig ha mått illa efteråt,(en ospecifik reaktion som snarare kan kopplas till lukten), och några klara fall hamnade på sjukhus och gick min näsa förbi.
Fortfarande märker jag av den här sortens "larm" och det nu aktuella i DN tog ett par patienter upp med mig. En vågade inte mer äta vindruvor eller paprika, en annan talade föraktfullt om journalisters skriverier. Det var den upplevelsen som fick mig att ta upp saken i bloggen. Det händer ofta att folk blir rädda i onödan, och också motsatsen, att de tar inga larm på allvar längre.