Bloggverkstadsreflektioner

OK, jag var som sagt på bloggverkstad i SLU:s regi i förmiddags - med undertiteln "för dig som vill blogga på arbetstid". Jens Sundström (som startade Forskarbloggen) och Åsa Larsson på Ting och Tankar pratade om sina erfarenheter av att starta och driva forskarbloggar. Och även SLU:s kommunikationschef Tina Zethraeus informerade lite grann om vad som gäller.

Åsa Larsson förmanar potentiellt blivande bloggare - lägg märke till att vi hade med oss verksamhetsorterna Umeå, Alnarp och Skara via weblänk till vänster, samtliga orterna syntes dock vara obebodda.

Tanken med seminariet var väl att rekrytera nya skribenter till forskarbloggen och att locka några andra anställda att starta bloggar under SLU:s än så länge relativt glest befolkade bloggportal som ett sätt att bedriva den tredje uppgiften. Kunde ju t.ex. vara vettigt för några av de centrumbildningar som vi har på SLU och som bl.a. har som uppgift att ägna sig åt samverkan. Själv såg jag det väl kanske mest som en inspirationsdag som kanske skulle kunna få mig att få ändan ur vagnen och skriva något vettigt igen.

Som mina trogna läsare (har jag några sådana kvar?) förmodligen har märkt så har ju den här bloggen närmat sig det tillstånd som brukar beskrivas som bloggdöden. Ett stilla borttynande, knappast på grund av brist på engagerande ämnen att skriva om utan snarare då på grund av att det har varit skönt att slippa bry sig. Om man har skor som längtar ut och en allmän oförmåga att hålla sig till Åsas gyllene regel nr 2 (se bilden ovan) så förstår ju var och en att man inte i längden kan spendera all den tid framför datorn som krävs för att köra bloggen på helfart.

Jens Sundström betraktar åhörarna -
det var kanske 15 st där.

Hur var verkstaden då? - Ja, kanske inte så mycket nyheter för en gammal bloggare som jag. Jens berättade om forskarbloggen och drev linjen att det borde vara meriterande att blogga dvs. i klarspråk belönas från universitetet på samma sätt som t.ex. bokkapitel som brukar ge en slant till institutionerna när statsanslaget fördelas ut.

Frågan om det är OK att blogga på arbetstid besvarades med ett "Ja" från prorektor (som själv bloggar tillsammans med rektor - låt vara synnerligen sporadiskt)- det gäller dock att man måste få ett godkännande från sin närmaste chef (som ju kan vara nog så svår att identifiera på ett universitet).

Åsa kom med ett antal goda råd - den intresserade kan ju kolla in hennes bloggskola för att ta del av fler än dem som syns på bilden - och liknade slutligen bloggen vid en digital täppa som man sår frön och rensar ogräs i. Det senare fick mig att dra på munnen då jag tänkte på analogierna mellan min egen odlingslott och min blogg - mycket ambitioner och alltför lite nedlagd tid i båda fallen - turligt nog har iaf. inte bloggen översvämmats av lika mycket ogräs som täppan när den legat i träda. Återstår att se om det går att så något i denna tundra (bloggen alltså - i täppan växer det även en del godsaker) :)

En intressant fråga som väcktes är om bloggarna kanske har spelat ut sin roll idag? För några år sedan var det ju nytt och häftigt att blogga och det räckte med att skriva några halvtaffliga inlägg så blev man plötsligt intervjuad i medier och inbjuden till diverse evenemang (har egen erfarenhet av det). Idag kanske det är lite kärvare - speciellt att starta upp en blogg? - Vet inte om jag är rätt person att besvara det då jag inte riktigt har hängt med i bloggosfären på sistone, men klart är väl att speciellt mediernas initiala kärleksaffär till bloggarna har lagt sig. Däremot så tror jag fortfarande att om man skriver bra och om något intressant så blir man läst.

Det viktigaste är väl kanske inte heller hur många läsare man når ut till eller hur många som kommenterar ens inlägg utan vilka som läser din blogg och om de tar till sig av vad du skriver - åtminstone är det så för mig. Mer om varför jag bloggar hittar ni i ett gammalt inlägg här - för dagen finner jag det ganska välformulerat. Jag har heller inga planer på att publicera den här bloggen under SLU:s bloggportal - jag föredrar att skriva som en privatperson snarare än som en myndighetsperson - på så vis kan ingen (annan än jag) censurera min åsikter och då är ämnesvalet helt fritt - då är det också roligast att skriva!

Däremot kan det nog hända att jag bidrar med fler poster till Forskarbloggen framöver om jag har något på G som jag tycker passar - och dessa poster kan det nog hända att jag plitar ned på arbetstid.


Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, bloggande, forskarbloggen, SLU,