Skrev ju häromdagen om debatten kring det av Matt Nisbet introducerade begreppet "framing". Ursprungsartikeln i Science var ju tyvärr inte tillgänglig på nätet - men nu har Matt publicerat en ny, lite längre, artikel i The Scientist "The future of public engagement"- som enligt uppgift på hans blogg är fritt tillgänglig under Oktober. Passa alltså på och läs den - det är intressant för alla som skriver populärvetenskapligt, eller som är intresserade av vetenskapskommunikation!
Andra bloggar om: vetenskap, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, framing,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Visst är det en svår fråga om hur man skall "paketera" vetenskap. Det är ju självklart naivt att tro att "fakta talar för sig själva". Fakta måste ju alltid sättas in i ett sammanhang och förklaras för den som inte har kunskaper nog om ett ämne för att förstå vad som är de viktigaste resultaten och vilka slutsatser man kan, och inte kan, dra från dem. Samtidigt är det ju ohederligt att bara plocka ut godbitarna och släta över eventuella bekymmer.
Att man försöker anpassa sitt tilltal till sin publik är ju inget nytt och den här "framing"-debatten verkar vara till mångt och mycket ett försök av Nisbet och andra att döpa om ett gammalt grepp och presentera det som sitt.
Vi hade just besök av en japan som jobbade med organiska solceller. Han visade bilder på tonåringar med tuffa "badges" på kläderna som var solceller och kunde tex ladda mp3-spelaren. Han sa dock att när han gjorde samma presentation för forskningsministeriet så tog han bort den delen. "De är så allvarliga. Det måste handla om energiförsörjningen och oljeberoendet. De skulle aldrig ge pengar till ett sånt projekt." Kalla det framing eller inte, men att förpacka sitt budskap är något alla gör, mer eller mindre omedvetet.
intressant. jag tror att om man skiter i "framing" så missar man en stor del av åhörarskaran man vill åt. Man kanske måste vara lite av en "sell out" för att nå ut- och sedan kan man vara mer sig själv. Till exempel har ju Michael Moore fått kritik för att nya filmen inte är lika rolig. Kanske för att han inte alltid vill vara rolig, och nu går vi ändå och ser hans viktiga filmer?
Skicka en kommentar