Skulle Rachel Carson ha skrivit "Tyst vår" idag?

Mycket intressant avhandlades som sagt på BCPC:s Plant Protection Congress 2007, bl.a. uppmärksammades det faktum att det är 100 år sedan Rachel Carsons födelse med en speciell debatt på temat ”This house believes that Rachel Carson would not today have written Silent Spring” – vilket jag nog på förhand misstänkte bara skulle vara ett sätt för agrokem-industrin att klappa sig själva på axeln (kanske det var det så det var tänkt också). Det var dock åtminstone utformat som en riktig debatt. Två talare presenterade varför de ansåg att hon inte skulle ha skrivit boken idag och två talare fick chansen att argumentera för varför hon nog skulle ha skrivit den även idag. Sedan fick åhörarna chansen att framföra sina åsikter varpå auditoriet slutligen fick rösta om vad de ansåg.

För er som till äventyrs inte känner till Rachel Carson kan jag upplysa om att hon utsågs av Time Magazine till en av de 100 mest inflytelserikaste personerna under förra seklet och att hennes bok "Tyst vår" som utkom 1962, där hon varnar för avigsidorna med den omfattande pesticidanvändningen inom jordbruket, allmänt brukar framhållas som startskottet för den globala miljörörelsen.

Argumenten för att hon inte skulle ha skrivit boken idag gick huvudsakligen på linjen att vi idag använder mycket mindre farliga pesticider, i lägre doser och på ett mer ansvarsfullt sätt (vilket ju till stor del också är sant om man tänker på västvärlden) och att problemen Rachel Carson beskrev inte längre existerar. Dessutom dristade sig en av talarna till att återupprepa en gammal konservativ myt och beskylla Rachel Carson för att indirekt ha bidragit till att döda 6 miljoner människor med malaria pga. förbud mot användningen av DDT.

Detta sista påstående tillbakavisades lyckligtvis av en av mottalarna som försynt påpekade att den främsta anledningen till att den storskaliga användningen av DDT upphörde ju var att myggorna blev resistenta. Mer på detta tema kan ni förresten läsa här.

De som ansåg att hon nog skulle ha skrivit boken påpekade att mycket av de problemen som Rachel skrev om ju trots allt finns kvar idag – bl.a. påpekades det att fågelpopulationerna inom det brittiska jordbruket ju faktiskt aldrig återhämtat sig sedan de minskade så kraftigt på 60-talet (även om man medgav att problemet var mer mångfacetterat – det har att göra med det storskaliga jordbruket som fenomen och kan inte bara skyllas på pesticiderna). Peter Kenmore från FAO företrädde linjen att hon absolut skulle ha skrivit boken idag – men att fokus skulle ha legat mer på pesticidanvändningen i utvecklingsländerna. Han uppskattade utifrån enkätundersökningar som FAO har genomfört i tredje världen att ca 60 miljoner människor varje år lider av mer eller mindre allvarliga förgiftningar från bekämpningsmedel och avslutade sitt anförande med ett upprört darr på rösten.

Min egen uppfattning ligger någonstans nära Kenwoods. Visst finns det utrymme att förbättra användningen av bekämpningsmedel även i i-länderna – speciellt i USA där bekämpningsmedelsanvändningen nog utan vidare skulle kunna halveras utan nämnvärda skördebortfall och där många substanser fortfarande skulle kunna bytas ut mot mindre farliga och kanske rentav här och där i Sverige – men dagens situation är samtidigt mycket långt ifrån 60-talets. I tredje världen däremot finns det många och allvarliga problem att ta itu med – kunnande, sprututrustning och skyddsutrustning är ofta obefintliga och resultatet blir därefter. Det hade det definitivt varit värt att skriva en bok om.

Resultatet av omröstningen? 71 röster understödde tesen att hon inte skulle ha skrivit Tyst vår idag och 61 röster (min egen inräknad) ansåg att hon nog skulle ha skrivit den.

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, bekämpningsmedel, Rachel Carson, Tyst vår, jordbruk