06 februari 2008

Alternativa mått på ett lands utveckling (del 1)

Post 3 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"

I den förra posten tittade vi lite närmare på tillväxtmåttet bruttonationalprodukt och slog fast att det bara var ett kvantitativt mått på ekonomisk tillväxt och inte ett kvalitativt mått. BNP säger ingenting om hur innevånarna i ett land mår, hur resurserna finns fördelade eller hur stor del av tillväxten som bygger på att ändliga naturresurser förbrukas. Slutsatsen var att vi behöver mäta vårt lands utveckling på något annat sätt eller komplettera BNP med andra mått för att kunna utvärdera om politiska åtgärder för oss åt önskvärt håll eller inte. Det krävs ett nytt tänk!

Detta är i sig inte någon revolutionerande insikt – tvärtom, många personer och organisationer har arbetat fram alternativa sätt att mäta tillväxt och utveckling på. Än så länge klamrar man sig dock fast vid BNP som officiellt mått på tillväxt. Detta kan till viss del bero på omedvetenhet hos politiker, journalister och vanligt folk om bruttonationalproduktens brister och om att de alternativa måtten existerar och säkerligen också på att det kan vara svårt att skaffa sig en god överblick över de olika verktygen som finns tillgängliga för att mäta hållbar utveckling. Kanske beror det också på att det finns krafter som lobbar mot att ersätta BNP eftersom de fruktar att mer kompletta sätt att mäta tillväxt och utveckling skulle innebära slutet för den nuvarande ensidigt komsumtionsinriktade politiken?

Vad är hållbar utveckling?

Innan vi går in på hur vi ska mäta hållbar utveckling måste vi för det första enas om vad det egentligen är för något. Hållbar utveckling definierades i den s.k. ”Brundtlandrapporten” 1991 som “a process of change in which the exploitation of resources, the direction of investments, the orientation of technological development; and institutional change are all in harmony and enhance both current and future potential to meet human needs and aspirations”. Det finns dock flertalet andra definitioner av hållbar utveckling – några hittar ni här. Gasparatos et al. (2007) [1] slår fast att: ”…after more than 20 years of debate there seems to be a consensus that sustainability assessments ought to:

• integrate economic, environmental, social and increasingly institutional issues as well as to consider their interdependencies;
• consider the consequences of present actions well into the future;
• acknowledge the existence of uncertainties concerning the result of our present actions and act with a precautionary bias;
• engage the public;
• include equity considerations (intragenerational and intergenerational).

När det gäller kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö kan det vara värt att notera att man brukar tala om två olika skolor när det gäller uthållighet: ”weak sustainability” vars anhängare anser att de olika typerna av kapital är helt utbytbara mellan varandra, och ”strong sustainability” vars anhängare anser att naturligt kapital inte är utbytbart. (Även om det naturligtvis också är möjligt att odogmatiskt mena att naturligt kapital kan översättas till andra former av kapital i vissa fall men inte i andra.)







Figur 1. Några olika sätt att se på kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö. Genom att mäta ett samhälles ekonomiska utveckling med BNP behandlar man ekonomin som fristående från samhälle och miljö, de flesta inser dock att de olika faktorerna hänger samman och att sättet man mäter ett lands utveckling på i idealfallet bör illustrera detta. En anhängare av ”strong sustainability” skulle förmodligen välja illustrationen till höger och mena att samhället och ekonomin är helt beroende av naturens bärkraft. Bilderna från www.sustainablemeasures.com.

Hur ska vi mäta hållbar utveckling?

Justerade mått på ekonomisk tillväxt
Det intuitivaste vore såklart att hitta ett direkt alternativ till BNP som också ”bakar in” den sociala och miljömässiga biten. Vi har redan varit inne på den ”gröna nettonationalprodukten” som behandlar resursförbrukning som kapitalförslitning och som därför i viss mån förmår kvantifiera tillväxtens eventuella negativa effekter på miljön. Ett dokument av intresse kan vara "Långt kvar till grön NNP" (pdf) från SCB:s tidskrift Välfärd nr 4 2004. Grön NNP är dock inte bättre än BNP på att mäta mänsklig välfärd eller resursernas fördelning.

Det har dock utvecklats flertalet andra mått som alla bygger på ungefär samma idé om att justera BNP så att man får ett värde som bättre återspeglar landets sanna utveckling som försöker inkludera även mänsklig utveckling. Två sådana exempel är ”Index of Sustainable Economic Welfare” (ISEW) och “Genuine Progress Indicator” (GPI). Att mäta tillväxt på ett sådant sätt kan ge ett radikalt annorlunda resultat än om man mäter tillväxt med BNP.














Figur 2
. Tillväxt i USA mätt på konventionellt sätt som gross domestic product (GDP) och med genuine progress indicator (GPI) enligt vilken USA har legat still i sin utveckling sedan 1970-talet. Från Talbert et al. 2006 [2].

Fördelarna med sådana index är att man får en sannare bild av hur ett lands utveckling ser ut. Man får också möjligheten att skilja mellan politiska åtgärder som stimulerar genuin tillväxt (tillväxt som ger förbättringar i livskvalitet, men inte bidrar till att förstöra miljön) och sådana som stimulerar s.k. oekonomisk tillväxt.

Det finns dock kritik mot dessa tillvägagångssätt. För det första så kommer man inte ifrån att det finns ett visst mått av subjektivitet både vad det gäller vilka mått på välfärd och resursförbrukning man väljer att baka in i sitt index och också när det gäller hur man väljer att värdera de ingående parametrarna. Att man överhuvudtaget kan värdera parametrarna indikerar också att sådana tillväxtmått i stort passar in i ”weak sustainability”-skolans ramverk. Ett plus i ekonomisk kapital balanseras kanske ut med ett minus för naturligt kapital och resultatet blir noll – vilket ju var syftet med själva övningen. Men även det omvända gäller ju naturligtvis – och där har säkert en del anhängare av ”strong sustainability” invändningar. Trots bristerna anser dock jag att införandet av ett justerat sätt att mäta tillväxt skulle vara en klar förbättring jämfört med dagens situation!

Human Development Index
Ett ganska välkänt alternativ till BNP är ”Human Development Index” (HDI) som bland annat används av FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Detta mått bakar samman BNP med köpkraft, förväntad livslängd vid födseln, läskunnighet och utbildningsnivå i ett något trubbigt men ändå vitt accepterat index på mänsklig utveckling (som mäts på en skala från 0-1, där ett högt värde indikerar hög utvecklingsnivå). För att kunna mäta hållbar utveckling krävs det dock att HDI även kombineras med något sätt att mäta förbrukningen av naturligt kapital.

I nästa post ska vi titta närmare på några sådana gröna metoder och diskutera deras fördelar och brister.

Referenser:
  1. Gasparatos A, El-Haram M & Horner M. 2007. A critical review of reductionist approaches for assessing the progress towards sustainability. Environmental Impact Assessment Review. In press.
  2. Talbert J, Cobb C & Slattery N. 2006. The genuine progress indicator 2006. A tool for sustainable development. Redefining Progress.
Har också bl.a. använt mig av den här texten, även om jag inte explicit har refererat till den:

Simon Sandrine. 2003. Sustainability indicators. (pdf) International Society for Ecological Economics. The Online Encyclopedia of Ecological Economics (som för övrigt är ett riktigt fynd!)


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , Intressant

3 kommentarer:

mj sa...

Jag borde kanske vänta med att kommentera till efter nästa post där du synar de olika alternativa tillväxtindikatorerna, men ett grundläggande problem finns med de flesta sådana system; De är inte objektiva mått. BNP må vara ett trubbigt instrument, men det är i alla fall ett objektivt mått. Andra mått såsom GPI och grön NNP väger in värderingar.

Det är ett problem eftersom folk har olika värderingar och en objektiv balans går inte att få fram. Där ligger BNPs och andra måtts, såsom PPP (med alla dess problem), förväntad livslängd, Gini-koefficient osv, styrka; de är objektiva mätpunkter.

Att väga in värderingar är politikernas jobb, men det är viktigt att det finns mått där värderingarna inte är inbakade från början.

Harald Cederlund sa...

Du har naturligtvis rätt - även om de ingående parametrarna i t.ex. GPI eller ISEW kan bestämmas objektivt så är värderingen eller viktningen av dem ganska subjektiv (även om man naturligtvis kan införa standardiserade sätt att räkna på som en majoritet kan enas om).

Måste dock kontra med att även om BNP kan bestämmas på ett objektivt sätt så vet vi ju också att det inte mäter det vi önskar. Att inte räkna in förslitning av naturligt kapital, kostnader för miljöförstöring etc. i ett mått på ekonomisk tillväxt representerar kanske inte en värdering - men det är ju rent objektivt sett ett felaktigt sätt att räkna på om målet är hållbar utveckling.

Vad är bättre frågar man sig: att mäta fel saker på rätt sätt - eller att försöka mäta rätt saker även om det är svårt?

http://lunken.wordpress.com sa...

Intressant som vanligt Harald. :-)

Ang att BNP skulle vara objektivt tycker jag är helt fel. Det måttet har ju på ett subjektivt sätt värderat miljö och sociala värden till noll. Att värdera dessa till icke-noll måste ju vara närmare sanningen även om de är uppskattningar. För vi vet att de inte är noll... eller?