30 september 2008

Varför det ekonomiska systemet måste ändras i grunden










Ett ekonomiskt system som är baserat på ett grundantagande om obegränsad ekonomisk tillväxt på ett ändligt jordklot kan aldrig fungera i längden. Punkt. Det kommer att bli förändringar.

För er som fortfarande inte har förstått varför det är så kan jag rekommendera att ni tittar på Chris Martenssons "Crash Course" som länkar samman ekonomi, energi och begränsade naturresurser i en utmärkt och pedagogisk analys av dagens situation och vad som ledde fram till den.

Fråga er sedan varför inga svenska politiker (inte heller miljöpartister) på allvar tycks vilja ta tag i frågan om att reformera det ekonomiska systemet i grunden så att det passar till verkligheten.

(Strippen ovan, liksom tipset om Chris Martersons kurs, kommer från Throbgoblins International: Cantankerous Frank.)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant

28 september 2008

Den brända jordens taktik

... kanske kunde vara något att satsa på? The Oil Drum publicerade igår en mycket informativ bloggpost om forskningen kring "biochar" - dvs ungefär "träkolstjära" eller "biotjära" på svenska. För närvarande ett mycket trendigt forskningsområde. Tanken är att man genom att förbränna biomassa med hjälp av pyrolys ska kunna producera bränsle (biogas) och träkol som man sedan plöjer ned i jordbruksmarken för att på så vis både förbättra bördigheten och binda kol. Inte så dumt tänkt faktiskt - läs själva!

"Terra Preta: Biochar And The MEGO Effect"

Andra bloggar om: , , , , , , ,

27 september 2008

Koprofila svampars sporkanoner slår accelerationsrekord

Kan inte låta bli att skriva lite kort om en artikel som publicerades i PLoS ONE förra veckan. Forskarna undersökte med hjälp av höghastighetskameror hastigheten med vilken fyra arter av koprofila svampar skjuter ut sina sporer - det hela resulterade i bättre mätningar av hastigheten än vad som funnits tidigare och dessutom snygga filmsekvenser:


Bakgrunden är denna: koprofila svampar lever i spillning från växtätare (t.ex. från kor) och deras strategi går ut på att se till att växtätare får i sig deras sporer så att de är först på plats när spillningen släpps. Därför har de utvecklat ganska intrikata sporkanoner som i vissa fall kan skjuta iväg sporerna flera meter.

Studiens titel: "The Fastest Flights in Nature:..." - är något missvisande om man ser till absolut flyghastighet - sporerna flög iväg i hastigheter mellan 2-25 m/s (ca 7-90 km/h) och där finns det ju många exempel på snabbare organismer. Men när det gäller accelerationen innehas alltså det nya rekord av svampen Ascobolus immersus som accelererar med 1.8×106 m s−2. Sporerna hos A. immersus utsätts vid utskjutningen för en accelerationskraft motsvarande 180 000 G!


Källa:
Yafetto L, Carroll L, Cui Y, Davis DJ, Fischer MWF, et al. 2008. The Fastest Flights in Nature: High-Speed Spore Discharge Mechanisms among Fungi. PLoS ONE 3(9): e3237 doi:10.1371/journal.pone.0003237

Andra bloggar om: , , , , ,

23 september 2008

Vad skriver egentligen IPCC om ökenspridningen?

Såg på ett inslag i kvällens rapport där Ulf Helldén, professor i naturgeografi i Lund uttalar sig om ökenspridningen - eller snarare då om bristen på ökenspridning i världen. Det Ulf framför är i sig inget nytt - och han har själv uttalat sig om saken tidigare. Man kan t.ex. se ett inslag med honom även på forskning.se - och man kan fundera över hur det kommer sig att så många svenskar går runt och tror att öknarna sprider sig.

En reflektion är att en delförklaring kanske kan ligga i själva ordet "ökenspridning" - man ser framför sig sanddyner som obevekligt blåser in över någon stackares åkermark. - Jämför det med det engelska ordet "desertification" - som man lätt begriper används i en något vidare betydelse. Kanske borde vi införa "öknifiering" i svenskan för att förstå att "öknifiering" främst handlar om överutnyttjande av befintlig jordbruksmark genom t.ex. konstbevattning och överbete, vilket på sikt förvandlar den till öken - och inte om jordbruksmark som invaderas av en öken på frammarsch?

Det som jag reagerade emot i reportaget var annars talet om FN:s klimatpanel som enligt reportern "har uppfattningen att världens öknar breder ut sig till en följd av klimatförändringarna" och som enligt Ulf främst är "domineras av politiker och tjänstemän från tredje världen som talar i egen sak".

Då frågar sig vän av ordning: vad anser egentligen FN:s klimatpanel när det gäller ökenspridningen? I syntesrapporten; IPCC:s "fourth assessment report" nämner man inte ens ökenspridning. I delrapporten från arbetsgrupp II "Impacts, adaptation and vulnerability", Technical summary (sid 44), utläser jag följande:
"Initially positive ecological impacts, such as increased net primary productivity (NPP), will occur in ecosystems identified as least vulnerable: savannas and species-poor deserts. However, these positive effects are contingent on sustained CO2-fertilisation,and only moderate changes in disturbance regimes (e.g., wildfire) and in extreme events (e.g., drought)."
Om utvecklingen i Latinamerika skriver man följande (sid 54) :
"Gradual replacement of tropical forest by savannas is expected by mid-century in eastern Amazonia and the tropical forests of central and southern Mexico, along with replacement of semiarid by arid vegetation in parts of north-east Brazil and most of central and northern Mexico, due to increases in temperature and associated decreases in soil water (high confidence) [13.4.1]. By the 2050s, 50% of agricultural lands are very likely to be subjected to desertification and salinisation in some areas (high confidence)"
I kapitel fyra (sid 222-224) diskuteras klimatets påverkan på öknar. Där lägger man ut texten mera utförligt och diskuterar olika drivkrafter till vegetationsförändringar i ökenområden såväl som resultaten från enskilda studier som har modellerat hur vegetationen kommer att förändras under olika scenarion. Jag ska inte citera något i sin helhet men kan konstatera att vegetationsförändringar tycks vara svåra att modellera - främst pga. osäkerheter när det gäller koldioxidens gödslande effekt.

Hur ska man då på ett lämpligt sätt summera IPCC:s ståndpunkt? Jag gör ett försök:

De anser att utvecklingen den närmaste framtiden är osäker - främst på grund av oklarheter när det gäller koldioxidets gödslande effekt. På kort sikt kan det mycket väl innebära en ökad biomasseproduktion i ökenområden (ökad växtlighet alltså). På lite längre sikt tycks konsensus vara att det är troligt att många områden kommer att bli torrare och kanske även förvandlas till öknar - Amerika omnämns särskilt. Den stora osäkerheten poängteras dock även för bedömningarna på lång sikt.

Att lägga märke till är att IPCC överhuvudtaget inte uttalar sig om huruvida ökenspridning är något som har förekommit under de senaste åren - vilket ju är vad Ulf Helldén har studerat - utan bara om vad vi kan förvänta oss i framtiden av den varan. Det som står i deras rapport motsägs därför inte heller på något vis vad som rapporterades i rapportinslaget.

Vad gäller Ulfs uttalande om klimatpanelen som dominerad av politiker och tjänstemän så kan man undra var han har fått det ifrån - okritiskt umgänge med klimatskeptiker kanske (här ett typexempel)? En tes är ju att han egentligen inte uttalar sig om IPCC utan om UNCCD - FN:s konvention för att bekämpa ökenspridning som man kan förmoda att han har mer att göra med.

Andra bloggar om: , , , , ,

17 september 2008

Ny svensk medvetenskapsblogg

Snubblade just in på en ny svensk vetenskapsblogg med det demokratiska (?) namnet "Medvetenskap" - med "inlägg som relaterar till vetenskap och ovetenskap" - 9 st är publicerade sedan i fredags då bloggen tycks ha startats upp.

Det finns ingen programförklaring men ambitionen tycks vara just demokratiskt folkbildande - och den som skriver -(vem det nu är - avsändaren är oklar) - tycks vara fullt kapabel både till att självständigt bilda sig en uppfattning om saker och ting och att självständigt hitta ämnen att skriva om. Dessutom är det ju prydliga källhänvisningar och sådant gör ju mig glad. Jag har lagt till bloggens flöde till min RSS-läsare!

Andra bloggar om: , , , , , ,

16 september 2008

Bisfenol A kopplas till diabetes, hjärtbesvär och leverstörningar

En studie som förpublicerades idag i JAMA, det amerikanska läkarförbundets tidskrift har undersökt sambanden mellan halterna av bisfenol A (BPA) i urinen hos 1455 vuxna amerikaner och förekomsten av en rad vanliga sjukdomar.

Det visade sig att det fanns ett signifikant samband mellan halten bisfenol A och förekomsten av både hjärtproblem och diabetes och dessutom korrelerade höga halter BPA med onormala halter av två leverenzym.

Detta är (otroligt nog) den första epidemiologiska studie som har undersökt BPA på det här sättet. Och även om man så klart - vilket jag alltid tjatar om här på bloggen - ska akta sig för att förväxla korrelation med kausalitet så gör det faktum att flera djurförsök redan har indikerat att BPA kan ha en koppling till diabetes etc. att den eventuella kausaliteten känns mer plausibel än den annars skulle ha gjort.

Att notera är också att forskarna undersökte sambandet mellan halten BPA i ett urinprov som togs vid endast ett tillfälle med ett rapporterat hälsotillstånd. Tidigare studier har visat att BPA utsöndras ur kroppen relativt snabbt - och det förefaller därför sannolikt att om man hade följt hur försökspersonernas BPA-halter varierade över en längre tidsperiod skulle ha funnit ett ännu starkare samband mellan BPA och de olika sjukdomarna!

Några skäl till försiktighet med att dra alltför långtgående slutsatser finns det såklart: epidemiologiska studier är kända för att kunna ge felaktiga resultat emellanåt och har ett lågt bevisvärde. Det kan också vara som så att BPA samkorrelerar med någon annan faktor som i sin tur är den verkliga orsaken. Intressant är att en av de främsta källorna till BPA anges som konsumtion av drycker på burk ("canned beverages"). Hög konsumtion av läsk och fruktdryck är känt som en riskfaktor för både diabetes 2 och fetma på grund av den höga sockerhalten - och fetma anses vara en riskfaktor för hjärtproblem och är kopplat till diabetes. En tänkbar förklaring är därför att det är hög konsumtion av socker som är den egentliga boven - men det är inte lätta att bena ut vad det är som förorsakar vad.

Artikeln är fritt tillgänglig online om ni vill titta närmare på den:

Iain A. Lang; Tamara S. Galloway; Alan Scarlett; William E. Henley; Michael Depledge; Robert B. Wallace; David Melzer 2008. Association of Urinary Bisphenol A Concentration With Medical Disorders and Laboratory Abnormalities in Adults. JAMA 300.11.1303.

Både DN och SvD rapporterar på ett ganska sakligt sätt om studien och håller rentav en något försiktigare ton än den som hålls i den i JAMA publicerade kommentaren till artikeln från bisfenol A-experten Frederik vom Saal "Bisphenol A and Risk of Metabolic Disorders". - vom Saal som ju redan tidigare kopplat samman BPA med såväl diabetes som fetma.

Tillägg: Pekka tipsar i kommentarspåret om en bra artikel om bisfenol A som tar upp resultaten från den senaste studien men också ger en grundlig bakgrundsbeskrivning till problematiken. Den rekommenderas: "Bisphenol A in Plastics - Should We Worry?"

Andra bloggar om: , , , , , , ,

11 september 2008

Om bisfenol A:s effekter på gröna markattor

Idag rapporterar SvD:s Henrik Ennart om bisfenol A (BPA) och om en ny studie som har undersökt hur synapsbildningen hos primater påverkas av låga doser BPA. Jag, som brukar skriva om BPA här på bloggen (kolla arkivet), letade så klart upp studien och tog mig en titt. Artikeln de hänvisar till är följande:

Leranth C. et al. 2008. Bisphenol A prevents the synaptogenic response to estradiol in hippocampus and prefrontal cortex of ovariectomized nonhuman primates. PNAS 1005: 14187-14191.

Vad studerades?
Studien utfördes med gröna markattor (Chlorocebus aethiops; tror inte att "Afrikanska grönapor" går hem hos primatologerna) som försöksdjur. Forskarna opererade in en liten kapsel med en minipump som doserade ut behandlingarna under en tidsperiod av fyra veckor. De fyra behandlingarna bestod av ett kontrolled, ett led som fick estradiolbensoat (EB), ett med estradiolbensoat + BPA och ett med endast BPA. Doseringen av BPA anpassades så att aporna utsattes för en dos motsvarande 50 μg/ kg kroppsvikt och dag - dvs. precis det värde som USA:s EPA och europeiska EFSA rekommenderar som högsta acceptabla dagliga intag (reference dose respektive ADI-värde). Estradiolkoncentrationen uppmättes i serum till ca 80-90 pg/ml hos de apor som utsattes för den behandling (jag har svårt att bedöma om det är ett högt eller lågt värde). Vid försöksperiodens slut avlivades aporna och dissekerades, varpå forskarna undersökte antalet synapser i en viss region av hjärnan med hjälp av elektronmikroskopi.

Vilket var resultatet?
Bisfenol A hämmade nästan helt bildningen av synapser jämfört med behandlingen där endast estradiol tillsattes. Däremot, vilket ju kan vara värt att notera, fanns det ingen skillnad i antalet synapser mellan leden med tillsats BPA och det obehandlade kontrolledet. (Men jag vet inte hur snabbt nybildningen av synapser i hjärnan sker normalt hos markattor så jag vet inte om det vore rimligt att förvänta sig en skillnad även här efter en månads exponering.)

Hur ska resultaten tolkas?
Studien visar att bisfenol A kan störa synapsbildning i hjärnan - och detta är naturligtvis allvarligt och förstärker bilden av att man så långt som möjligt ska låta försiktighetsprincipen gälla för BPA. Däremot tror jag inte att man kan påstå att studien demonstrerar att BPA kommer ha de här effekterna i verkligheten.

Tillvägagångssättet, där man utsätter försöksdjur för en koncentration av ett ämne som motsvarar ADI-värdet, kan ju ses som ett worst-case scenario redan från början - och när man dessutom betänker att aporna inte exponerades för BPA via födan, vilket ju skulle vara en mer normal exponeringsväg, utan via en inopererad pump, så kan man förmoda att koncentrationen av BPA i blodet var betydligt högre i försöksdjuren än vad den någonsin kommer bli hos någon människa.

Det är högst tveksamt om det går att extrapolera resultaten till att bisfenol A "kraftigt stör inlärningsförmågan" och det går med all säkerhet inte att extrapolera det till Aftonbladets: "Dålig syn kan göra dig tjock"

Andra bloggar om: , , , , , , ,

03 september 2008

Ännu en liten Sarekpromenad

Ja, jag kan väl inte undgå att rapportera lite kort från min Sarektur – jag har ju faktiskt varit tillbaka i en och en halv vecka redan så det är verkligen på tiden.

Helikopter från Kvikkjokk
Vi var fyra personer som var ute och gick och det startade med en helikoptertur från Kvikkjokk. Vi låg något kg över Lapplandsflygs viktsbegränsning om 400 kg totalt för 4 personer plus packning trots att Gustav och Ragnar rutinerat nog lade ifrån sig sina tunga kameror vid sidan av vågen men klarade oss från extrakostnader ändå.

Helikopterturen över fjällen var en upplevelse - även om jag satt inklämd i baksätet med en fjällryggsäck i knät och inte kunde ta några bilder för att dokumentera det – och förde oss på ett synnerligen smidigt sätt ut till Tarraluoppalstugorna som ligger ca 3 dagsetapper från Kvikkjokk om man vandrar genom Tarradalen utmed Padjelantaleden.

Från stugorna fortsatte vi norrut i maklig takt på grund av tunga ryggor (min vägde 26 kg vid invägningen vid helikopterhangaren men sedan lämpade jag över lite mat på Johan som hade lättast ryggsäck där så ca 24 kg är nog en bättre uppskattning) men också eftersom Ragnar kände sig lite förkyld. Han däckade också ganska snabbt efter kvällsmaten men blev som tur var bättre redan nästa dag.

In i Njoatsosvágge
Den andra dagen segade vi oss under strålande solsken och vad som väl får betecknas som lagom temperaturer upp över krönet österut och in i Njoatsosvágge. Denna dalgång är mycket vacker och lättgången i de övre delarna där man vandrar utmed ett par lite större sjöar med glasklart vatten utmed branta bergväggar.





Tsahtsa (mitten) och Bássjábákte (höger) speglar sig i Gasska Njoatsosjávrre.






Vår ursprungliga plan var att fortsätta upp mellan Tjågńåristjåhkkå och Bulkas upp mot Luohttoláhko för att sedan fortsätta på en tur som skulle föra oss runt Pårtemassivet - men efter ett rådslag vid lunchtid beslöt vi oss för att vi var lite sent ute för att gå upp där. Vi var lite osäkra på hur långt vi skulle behöva gå för att hitta en tältplats och dessutom såg det ju i ärlighetens namn förbaskat brant ut. Där rann en jokk ned i dalen men den såg liksom mer ut som ett vattenfall tyckte vi.

Vi beslöt att i stället fortsätta österut genom Njoatsovágge och längs med sydsidan av Pårtemassivet och att istället ta någon dagstur med lättpackning upp på Luohttoláhko för att ta oss en titt – en plan som vi sedan höll oss till.

Dagstur upp på Luohttoláhko
Den tredje dagen beslöt vi oss för att ta oss upp på högplatån Luohttoláhkko för att ta oss en titt på utsikten bort mot Pårtemassivet och också för att om möjligt bestiga toppen Noajdde på nordsidan av platån. Vi beslöt att följa Luohttojåhkås västsida uppåt vilket vi snart insåg var ett stort misstag. Bergssidan som vette ned mott jokken var ganska brant och bitvis både täckt av buskage och/eller ganska hal och nere vid jokken kunde man bara gå vissa bitar. Sedan tvingades vi upp för att skråa igen. Inte heller kunde vi ta oss över jokken hursomhelst eftersom vi inte hade med oss några vadargrejor och Gustav hade ganska låga kängor.

Det slutade med att vi byggde oss ett vad genom att slänga i ett antal stenar ungefär där jokkens båda tillflöden flyter samman. När vi väl hade tagit oss över jokken var det inga problem längre - förutom att Ragnar efter en kort stund kom på att han hade glömt sina handskar på andra sidan och blev tvungen att rusa tillbaka. Men när vi väl kom upp på Luohttoláhko så kom molnen tyvärr ikapp oss. Av utsikten bort mot Pårtemassivet bidde intet och toppturen upp på Noajdde kändes också meningslös. Vi skymtade Bierikbaktes profil i fjärran innan den också försvann i dimman. Sen började det regna också. Vi tågade tillbaks – denna gång över själva platån och ned mellan Luohttojåhkå och Skajdasjjåhkå, en väg som helt klart är att föredra framför vårt tidigare vägval.






Ragnar hoppar tillbaka över vårt hembyggda vadställe för att hämta sina handskar.















Utsikt bort mot den passövergång som vi hade gått igenom dagen innan om vi hade följt ursprungsplaneringen. Till vänster Tsähkkok och rakt fram skymtar Tjågńåristjåhkkå.







Det blev en lång och blöt dag och jag kände definitivt att Luhttoláhko är ett ställe jag vill återkomma till vid något senare tillfälle och under bättre väderleksförhållanden. (Känslan av att ha blivit snuvad på något spektakulärt förstärktes av att besöka fjällstationen i Kvikkjokk där det hängde ett stort fotografi på Pårtemassivets toppar från Luhttoláhko upphängt i matsalen.)

Regn och dimma
Nu följde en dag med regn och dimma då vi stretade genom buskagen och tog oss över några inte alltför svåra vad i Njoatsosvágges mellersta delar. Utsikten var obefintlig och vårt marschtempo likaså – dessutom kom vi inte iväg förrän väldigt sent vilket resulterade i att vi aldrig åt någon lunch. Allt blev blött och det kändes som att vi var lite ur slag.





Ragnar vadar - ungefär där Skajdasjjåhkå och Bålgatjåhkå rinner samman.







Dimman höll i sig även den femte dagen då vi tågade uppåt förbi Sähkok uppför ca 500 meters stigning utmed en inte alltid särskilt välrösad stig. Det kändes lite surrealistiskt att vandra däruppe bland stenarna – inte minst eftersom det var helt tyst – ingen vind och inget rinnande vatten, och så dimman. En underlig sak som hände var att jag rätt vad det var (när jag slog på telefonen för att använda den som tidtagarur för matlagningen) fick ett SMS. Mobiltäckning har jag aldrig upplevt i Sarek tidigare. Min täckning försvann visserligen strax därefter och kom inte åter förrän jag kom ner till Kvikkjokk – men brorsan hade täckning åtminstone vid trakterna av Pårek också.







Övergången vid Sähkok var dimmig och spöklikt tyst









Återigen var vi också mycket medvetna om att vi blev snuvade på utsikten – passagen förbi Sähkok skulle jag gärna gå igen i klart väder. Vi beslöt oss för att slå läger ganska tidigt, i närheten av Tjievrajávrre och medan vi fortfarande befann oss på lite höjd och hoppas på att det skulle klarna något innan vi var tvunga att gå vidare.

Lite senare på kvällen skingrades också molnen något och vi kunde avfotografera några av bergskammarna i närheten. Sedan tjocknade det igen och dimman låg även på morgonen dagen efter.




Plötsligt klarnade det något och bergskammarna började skymta fram här och där.













Tjievvrra skymtar fram i dimman.










Vandringen ned mot Kvikkjokk
Den sjätte dagen vandrade vi lite lojt ned från Pårtemassivet och kom ganska snart ned under molnhöjd så att vi fick lite utsikt ut över Pårekslätten. Det dåliga vädret beslutade att hälsa farväl genom att släppa loss en riktig störtskur över oss precis när vi stannade för lunch men sedan drog regnmolnen undan förvånansvärt snabbt och solen bröt fram lagom till dess kaffet på maten var klart.






Ett par renar som sprang fram och tillbaka precis nedanför oss i sluttningen avfotograferades grundligt.













Utsikten över Pårekslätten var vacker men vädret såg ut att kunna bli sisådär.











Vi hittade en fin tältplats vid en av sjöarna strax söder om Pårek. Solen sken fortfarande och jag passade på att tvätta håret i sjön samtidigt som vi strödde ut våra prylar för att låta dem torka efter bästa förmåga.






Paus vid Pårek, kamerorna åker fram för att fota Pårtemassivet med överblommad Rallarros i förgrunden.


















Utsikt från leden bort mot Favnoajvve.









Den sjunde dagen marscherade vi på i ganska raskt tempo (vilket annars kanske inte direkt karakteriserade den här vandringen). Biten som var kvar över Pårekslätten var ganska fin men när vi kom ned i skogsbältet blev det rätt tråkigt och vi fortsatte raskt ned mot Kvikkjokk med dess hägrande varmvattensduschar och ”riktiga mat”. Väl där lyckades vi dock missa att beställa maten i tid på fjällstationen så det slutade med att vi lagade till vår egen lilla restbuffé i självhushållet istället. Men duscharna var sköna och vi hann köpa oss en öl i fjällstationens bar efter maten!

Fotnot: jag kan meddela att de nya kängorna fungerade ganska bra. Inga skavsår eller besvärande blåsor men det ömmade lite grann på ovansidan av ena vristen efter några dagar - det tror jag dock är något som kommer att bli bättre framöver.

Andra bloggar om: , , , , , ,