Även andra har kommenterat studien, Livsmedelsverket toxikolog Petra Fogelberg avfärdar riskerna, Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson anklagar Livsmedelsverket för att vilseleda allmänheten och Karin Bojs anklagar i sin tur Naturskyddsföreningen för skrämselpropaganda.
Gemensamt för alla aktörerna är att de inte heller på ett transparent sätt redogör för vilken riskvärdering det är som ligger till grund för deras ställningstaganden. Mikael Karlsson avfärdar snarare det där med riskvärdering och menar att man inte kan bevisa att bekämpningsmedelsrester i vin är ofarliga - vilket på något filosofiskt plan naturligtvis är riktigt - men också ett lite olyckligt argument kan jag tycka. På samma sätt kan man hävda att man inte kan bevisa att människan påverkar klimatet genom sina utsläpp av koldioxid - det motsäger ju naturligtvis inte att man kan bedöma sannolikheten för att det är så och fatta rationella beslut baserade på denna bedömning (och där misstänker jag att SNF håller med mig). På samma sätt förhåller det sig med bekämpningsmedelsrester - det går naturligtvis att värdera risken!
Detta har jag således också gjort: här nedanför presenterar jag en liten riskvärdering av de av SNF presenterade resultaten. För att få lite perspektiv på det hela presenterar jag även lite riskuppskattningar för ochratoxin A som jag spekulerade kring i den förra posten, för tungmetaller och så förstås för själva alkoholet i vinet.
Tillvägagångsätt
Jag har beräknat en riskkvot (dvs. förväntad exponering/gränsvärde) baserat på två olika scenarier, ett worst-case scenario och ett scenario för något slags normalkonsumtion. Riskkvoten beräknades mer specifikt enligt:
där a till y representerar de 24 olika bekämpningsmedlen som detekterades i SNF:s studie, där koncn= koncentrationen för bekämpningsmedel n, där konsumtion = den förväntade dagliga konsumtionen av vin, där vikt = kroppsvikt och där ADIn = EU:s gränsvärde för Accepterat Dagligt Intag* för bekämpningsmedel n. Jag får alltså en risk för varje bekämpningsmedel som jag sedan summerar ihop - dvs. jag gör ett antagande om additiva effekter.
Ett värde på riskkvot över 1 innebär att det finns en risk att man får i sig hälsovådliga mängder.
*EU har etablerat ADI-värden för de flesta av de av SNF detekterade substanserna. Normalt sett är ADI-värdena baserade på en långtidsstudie med råttor där man etablerar ett s.k. NOAEL - No Observed Adverse Effect Level - dvs den nivå vid vilken man inte ser några negativa effekter hos försöksdjuren, sedan lägger man till en säkerhetsfaktor (vanligtvis 100 ggr, ibland mer) för att få sitt ADI-värde. Tanken är alltså att om man får i sig mindre än ADI-värdet skall risken vara minimal. För vissa av bekämpningsmedlen (tetradifon, tebufenpyrad, boscalid, tebufenozide, metalaxyl, spiroxamin) fann jag inget EU-sanktionerat ADI-värde - för dessa har jag höftat till ADI-värden på olika sätt beroende på scenario (se nedan).
Worst-case-scenariot
För att beräkna mitt "worst-case"-scenario har jag gjort följande antaganden:
- koncentrationen = den högsta observerade koncentrationen i någon av de av SNF observerade flaskorna för samtliga bekämpningsmedel
- konsumtionen = en halv liter vin per dag
- kroppsvikt = 55 kg
- ADI-värden = där dessa finns har jag använt de befintliga ADI-värdena, för de substanser (se ovan) som EU inte har etablerat ADI-värden för har jag använt värdet 0,002 mg/kg kroppsvikt och dag vilket är det lägsta ADI-värdet som angetts för någon av de övriga substanserna.
Normalkonsumtions-scenario
För att beräkna något slags normalkonsumtion har jag gjort följande antaganden:
- koncentrationen = genomsnittskoncentrationen i de av SNF analyserade flaskorna
- konsumtionen = 0,2 l/dag - dvs. ungefär ett glas om dan
- kroppsvikt = 82 kg för män och 67 kg för kvinnor (dvs. svenskarnas genomsnittsvikt enligt SCB).
- ADI-värden = de befintliga värdena eller, där de saknas, medianvärdet för de övriga substanserna dvs. 0,03 mg/kg kroppsvikt och dag.
Resultat och diskussion
För mitt worst-case-scenario får jag ett värde på min riskkvot som ligger på 0,41. Trots att jag har gjort en rad antaganden som maximerar risken så är alltså den sammanlagda dosen man skulle exponeras för bara 41 % av vad som anses vara riskfritt.
För mitt normalscenario får jag fram värdet 0,0043 för män och 0,0053 för kvinnor - dvs. 0,43 respektive 0,53 % av den dos som anses vara utan risk.
Därmed kan man nog slå fast att bekämpningsmedelsrester i vin inte är ett stort hälsoproblem och att Livsmedelsverkets bedömning i stort är riktig!
Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten bekämpningsmedel kan dricka 265 l vin i veckan innan riskkvoten för bekämpningsmedel överstiger värdet ett.Ochratoxin A
Men hur ser det då ut för andra ämnen i vinet? - Om vi tar och börjar med ochratoxin A (OTA) som jag i min förra post spekulerade i kunde vara negativt korrelerad med bekämpningsmedelsanvändningen (dvs. ju färre bekämpningsmedel desto mer OTA). Visst stöd för detta antagande finner jag i [1] där högst halter av ochratoxin (2 µg/l) hittades där vinrankorna enbart behandlades med svavelpreparat (som är godkända för ekologisk odling). Underlaget är dock för litet och för variabelt för att jag ska kunna dra några säkra slutsatser om skillnader mellan ekologiskt och konventionellt.
Hur ligger det då till med riskerna med ochratoxin A i vin? Ja, halterna av OTA är ganska välundersökta och tycks kunna variera mellan 0- 15,6 µg/l i vin och ett medelvärde för OTA i europeiska viner kan ligga på 0,36 µg/l (baserat på 1470 prover - medianvärdet är förmodligen mycket lägre än så eftersom enskilda höga värden drar upp medlet)[2]. Det finns inget ADI-värde för ochratoxin men däremot ett tolerabelt veckointag vilket är synonymt. Detta värde ligger på 100 ng/kg kroppsvikt och vecka (motsvarande 14 ng/kg kroppsvikt och dag).
Om jag använder samma beräkning som för bekämpningsmedelsresterna så finner jag att vid mitt worst-case-scenario och med den högsta påvisade halten 15,6 µg/l så ligger riskkvoten på 9,9 och om jag istället använder 2 µg/l så ligger riskkvoten på 1,3 - alltså även det en oacceptabel risk. (Att använda värdet 15,6 är lite "orättvist" eftersom antalet analyser är så högt - om SNF hade analyserat flera tusen flaskor så hade nog även de hittat enskilda flaskor med högre halter av bekämpningsmedel än de nu presenterade. Halten 2 µg/l kan däremot knappast betecknas som orättvis - utan kan nog förekomma i en del flaskor.)
Hur ser det då ut för normalkonsumtion? Om jag använder samma antaganden som i mitt normalscenario ovan och genomsnittshalten för OTA 0,36 µg/l så kommer jag fram till en riskkvot på 0,061 för män och 0,075 för kvinnor - dvs 6,1 respektive 7,5 % av det intag som anses riskfritt.
Slutsatsen för ochratoxin A är således att den förmodligen inte utgör någon större risk för vinkonsumenter - förutom möjligtvis i enstaka flaskor - men att den utifrån föreliggande data och toxikologiska bedömningar utgör en större risk än vad bekämpningsmedelsrester gör.
Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten OTA kan dricka 18,6 liter vin i veckan innan riskkvoten för OTA överstiger värdet ett.
Tungmetaller i vin
Via bloggen "RENJORD" snubblar jag över en nyligen publicerad studie [3] som har gjort i princip samma sak som jag har gjort ovan men för tungmetaller i vin. Den studien beräknade THQ-värden (Target Hazard Quotients) som liknar mina riskkvoter och kommer fram till att vinerna i typfallet ligger någonstans på ett THQ om 30-80 (baserat på en konsumtion om 0,25 l/dag). De ligger alltså 24 till 64 ggr över vad som betecknas som hälsosamt (om man istället räknar med en konsumtion på 0,2 l/dag som jag har gjort)! Detta värde varierar dock i hög grad mellan viner från olika länder. Vår metodik skiljer sig som sagt något men även jag får (när jag plockar metallhalter från deras figurer) riskkvoter som ligger i samma storleksordning. Detta behöver dock granskas mer!
Många medier (men än så länge inte svenska?) rapporterar om studien - kolla t.e.x på (Science Daly, Daily Mail). Riskerna tycks avfärdas av experterna - men tycks alltså hursomhelst vara flera gånger större än riskerna för både bekämpningsmedelsrester och ochratoxin A.
Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med något slags genomsnittlig minimi-THQ-värde (som erhållits grafiskt från [3]) kan dricka endast ca 87,5 ml vin i veckan utan att THQ-värdet för tungmetaller överstiger ett! (Genomsnittshalten har jag inte tillgång till. Obervera att THQ-värdet liknar min riskkvot men inte nödvändigtvis är direkt jämförbar!)
Alkohol
Hur farligt är det då med själva alkoholet i vinet? Att dricka så mycket vin som jag antar i mitt worst-case-scenario är helt garanterat inte bra för dig - en halv liter vin per dag motsvarar ca 98 cl 40% sprit i veckan och enligt Apoteket medför en så hög konsumtion att "Risken för vanebildning och skador på inre organ och nervsystem är stor om du fortsätter på samma sätt. "
Det jag räknar som normalkonsumtionen (0,2 l/dag) motsvarar ca 38,5 cl 40% sprit och detta är enligt apoteket fortfarande OK för män men innebär för kvinnor att de ligger i riskzonen och bör minska sin konsumtion eller åtminstone ta en vit vecka då och då.
Jämförelse: Enligt apotekets angivelser så kan en kvinna dricka ca 1,1 liter vin utan att det "anses innebära någon fara för vanebildning eller ha andra skadliga verkningar..."
Slutsats
Riskerna med gifter i vin kan vid normalkonsumtion graderas enligt följande (från högst risk till lägst risk): tungmetaller>alkohol>ochratoxin A>bekämpningsmedelsrester
Referenser:
1. Lo Curto et al. 2004. Ochratoxin A occurence in experimental wines in relationship with different pesticide treatments on grapes. Food Chemistry 84: 71-75.
2. Mateo R. et al. 2007. An overview of ochratoxin A in beer and wine. International Journal of Food Microbiology 119: 79-83.
3. Naughton DP & Petroczi A. 2008. Heavy metal ions in wines: meta-analysis of target hazard quotients reveal health risks. Chemistry Central Journal, (in press)
Fotnot: Denna bloggpost utgör bara en jämförelse av hälsoeffekterna av olika gifter i vin. Den skall inte ses som ett inlägg som förespråkar eller ursäktar onödig bekämpningsmedelsanvändning inom vinodling. För att göra en helhetsbedömning av riskerna med bekämpningsmedel inom vinodlingen måste man såklart även bedöma miljöeffekter och hälsoeffekter hos dem som brukar medlen!
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, naturskyddsföreningen, livsmedelsverket, vin, bekämpningsmedel, ochratoxin A, alkohol, tungmetaller
Inlägg
8 kommentarer:
Härligt inlägg. mera sådant!
Mikael: jag håller med dig om att bekämpningsmedel i möjligaste mån bör undvikas. Ett vettigt tillvägagångssätt för att minska användningen tycker jag är s.k. integrerat växtskydd - här ett vinodlingsexempel.
Håller också med om att det behövs någon som larmar - det är väl i viss mån dessutom Mikaels jobb - men man bör ju som bekant inte heller "ropa varg" - då finns det en risk att ingen lyssnar på en när det verkligen gäller.
Tack för det inlägget. Det är så sällan man ser argument i dessa högljudda debatter understyrkta av en transparent analys.
Man önskar att fler depattörer var lika pedagogiskt tydliga som du, inte bara inom detta område.
Vad sedan gäller själva frågan om bekämpningsmedel så är ju det en annan historia. Att man skall begränsa mängderna till vad som är nödvändigt och inte ta i lite extra är väl de flesta med på. Men tyvärr är det ju också som du säger att de som förespråkar ekologisk odling ofta också är de som är de starkaste motståndarna till GMO.
Mikael: Tja, jag antar att man kan hävda att integrerat växtskydd i princip inte är något annat än en kunskapsbaserad växtodling. Det är ju också ett sådant begrepp som kan definieras lite olika av olika grupper.
En avslappnad attityd inför sakernas tillstånd är säkert något som är bra för hälsan (och i vissa fall då för miljön)! Men jag har också förståelse för dem som inte har ett lika avslappnat förhållningssätt - kanske eftersom de är ekonomiskt beroende av skörden.
För övrigt kan jag rekommendera KemI:s generaldirektörs, Ethel Forsbergs, ledare i "Aktuellt från KemI" från tidigare i höst:
"Att balansera rätt i larmsamhället"
Man tackar - Mycket intressant analys!
Fick nedanstående kommentar från en person betitlad "Avfuktare Krypgrund och Vind källare". Då jag är lite stingslig när det gäller utnyttjande av den här bloggen i reklamsyften och då personen länkade till en firma som pysslar med just avfuktning av krypgrunder valde jag att istället återpublicera kommentaren utan länk:
"Det är ju just sådant här som alltid saknas när media larmar. Hur stor är risken egentligen.
Jag tror för övrigt att en djupgående analys angående flera andra risker i vårt samhälle också skulle leda till ett ifrågasättande av en del av våra riskminimeringsprojekt."
Hej Harald,
Jag är lite förvånad över att du som är så grundlig annars använder en så svajig källa som apoteket i din jämförelse. Se:
http://www.iarc.fr/en/Media-Centre/IARC-Press-Releases/Communiques-recents/Breast-and-colorectal-cancers-are-associated-with-alcohol-consumption-says-IARC
hälsningar,
Karin Bojs
Karin: ja, det var kanske en lite svajig källa - och detta gäller väl även källan jag angav för tungmetallerna. Man kan också diskutera det lämpliga i att jämföra olika typer av toxikologiska bedömningar utförda av olika myndigheter/forskare på det sättet jag gör här - det finns många variabler som kan variera (som t.ex. vilken säkerhetsmarginal man använder sig av när man sätter sina gränsvärden).
Det var dock svårt att hitta något gränsvärde för vad som anses vara ett acceptabelt (riskfritt) dagligt intag av alkohol.
Den källa som du tipsar om anger inte heller något sådant värde. Däremot anges att risken för bröstcancer hos kvinnor ökar signifikant redan vid en daglig konsumtion av 18 g alkohol - dvs. vid: 18/0,789/0,4*7/10 = 39,9 cl 40% sprit i veckan. Detta skulle indikera att en säker konsumtionsnivå (för kvinnor) förmodligen borde ligga på en lägre nivå än så. Något gränsvärde för vad som uppskattas som säkert anges dock inte - apoteket anger upp till 30 cl 40% sprit i veckan som säkert för kvinnor.
Skicka en kommentar