Roundup

Har inte hunnit med att skriva så mycket här på sistone. Bl.a. valde jag att sticka ut och skida istället häromkvällen - därav frosten i håret på den nya profilbilden (jag har inte blivit gråhårig än). Men nu börjar jag känna hur det rycker i fingrarna igen så jag får följa John Wilkins på Evolving Thoughts exempel och köra en liten "Roundup".


Pesticider och biologisk mångfald
Först kanske jag ska börja med pesticiderna (passande nog). Jag var på ett seminarium i tisdags om "Pesticiders effekter på terrester mångfald" som anordnades av Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) på SLU. På seminariet fick vi bland annat höra om undersökningar om pesticiders effekter på pollinatörer (ja, vissa effekter kan detekteras - åtminstone i anslutning till vinodlingar) och herbiciders effekter på ogräsfloran i häckar i direkt anslutning till åkermark (ja, biodiversiteten minskar i närheten av besprutade åkrar). Du finner en högre biodiversitet i och i närheten av åkrar som är ekologiska - därom råder egentligen litet tvivel. Det visades bland annat i en meta-analys författad av en av mina gamla kompisar och kursare Johan Ahnström häromåret (han sitter för närvarande och plitar på avhandlingen).

Nackdelen med den ekologiska odlingen är ju som Jens (lite provokativt kanske?) påpekade på forskarbloggen häromdagen att den ger mindre skörd per arealenhet. Och om man ska producera lika mycket mat på ekologiskt vis så behöver man alltså också i motsvarande grad öka åkerarealen. Knäckfrågan är alltså om de positiva effekterna på biologisk mångfald av ekologisk odling är så stora att de överväger de förmodat ganska negativa effekterna på biologisk mångfald av att ta mer åkermark i anspråk. Går den stora skiljelinjen mellan ekologisk monokultur och konventionell monokultur - eller mellan natur och monokultur?

Man kommer in på samma typ av resonemang som man gör för biobränslen - där odling av en etanolgröda kan te sig gynnsam om man bara gör en avgränsad livscykelanalys (från fält till bil) men där koldioxidutsläppen tvärtom tycks ökas om man också tar hänsyn till att man undantränger livsmedelproduktion och måste ta mer åkermark i anspråk. Sedan så är ju Kirchmans et als siffra på 50% skördeminskning i ett ekologiskt system förmodligen den högsta siffran jag sett i sammanhanget - en mer "normal" uppskattning tror jag (utan att ha läst mer än några stycken artiklar på området) ligger någonstans på en 10-20% skördeminskning. Jag tycker hursomhelst inte frågan är helt självklar för en miljövän.


Pesticider i vinodling
Nå - åter till tisdagens seminarium. Där träffade jag även på fler gamla kursare - bl.a. Emelie Hansson på naturskyddsföreningen. Vi diskuterade bl.a. förrförra veckans larm om bekämpningsmedelsrester i vin som jag skrev om (här och här). Larmet var för övrigt inte ett larm enligt Emelie utan mera en presentation av en rapport som förvandlades till ett larm av medierna (stor skräll där!). Vi var hursomhelst ganska eniga om att bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen är ganska osund - när det gäller vin så har vi ju dessutom en ganska stor överproduktion i dagsläget - stora mängder vin går till etanolproduktion istället (galenskap!). Vilket ju dessutom gör att resonemanget från ovan om negativa effekter av skördeminskningar i ekologiska system knappast är relevant för vinproduktion.

För att komplicera saken är det ju så att en del ekologiska vinodlare använder kopparpreparat som substitut för kemiska bekämpningsmedel (koppar är ju såklart lika "kemiskt" men det anses vara "mineraliskt" och därför OK). Koppar har ju den nackdelen att det inte bryts ned utan ansamlas i odlingsjorden - vilket innebär att på längre sikt så blir jorden fullständigt obrukbar. Knappast ett hållbart produktionssystem. Vad jag förstår av KRAV:s regelverk (pdf) är dock inte kopparpreparat godkända för tillverkning av KRAV-märkta viner.


Pesticidrester i frukt och grönt
Nåväl - Emelie och Mikael Karlsson på SNF gick ju sedan i onsdag ut med en debattartikel i DN om bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Tyvärr så är det ju just som det står ett avslöjande av EU-kommissionens opublicerade granskning - vilket innebär att jag inte i detalj kan granska materialet. (Vi får ta det när den kommer - om jag hinner med.) Men några kommentarer kan jag ju komma till redan nu. Jag förmodar att det rör sig om samma årliga rapport som jag kommenterade förra året - dvs. att den rapporten det handlar om nu berör analyser utförda under 2006.

Om man jämför med förra årets rapport så tycks siffrorna vara ungefär jämförbara: 46% av proven innehöll bekämpningsmedelsrester båda åren och andelen prov som överstiger EU:s gränsvärden har minskat något från 5% till 4,5% av proven. Även 2005 var det paprika och vindruvor som innehöll spår av flest olika preparat. Andelen prov som innehöll spår av mer än ett bekämpningsmedel har ökat från 26,7% till 27,7%. Toppnoteringen med spår av 47 29 olika ämnen i ett och samma prov torde dock vara svårslagen (och fullständigt galen - det är svårt att förstå nyttan med att använda 47 29 olika aktiva substanser på en och samma gröda!). Gör man jämförelsen till längre tillbaka i tiden finner man att andelen och antalet fynd av bekämpningsmedel har ökat.

Vad kan man då dra för slutsatser av utvecklingen över tid? Tja, inte alltför många utan att ha läst rapporten och det är tveksamt om man kan dra alltför långtgående slutsatser sedan heller. En förändrad fyndfrekvens kan bero på många faktorer - som t.ex. förändrad provtagning (man kanske riktar in sig på att ta prover där man förväntar sig att hitta substanser), att frukt och grönt kommer in från nya produktionsländer (som inte lyder under EU:s kemikalielagstiftning), att analysmetoderna och labben blir bättre etc. - vi får avvakta rapporten.

Det finns några kommentarer i debattartikeln om koncentrationer som överstiger akuta referensdoser som jag inte riktigt begriper. En akut referensdos mäts ju som mängd per kg kroppsvikt och dag och en koncentration kan alltså inte överstiga en akut referensdos. Däremot kan en exponering överstiga en akut referensdos - men för att detta ska ske så måste man alltså räkna på ett exponeringsscenario (ungefär som jag gjorde häromdagen). Detta menar SNF fortfarande att man inte kan göra för vin och kallar livsmedelsverkets utlåtanden om vinet som säkert för obegripliga. Jag kan hålla med dem om att livsmedelsverket uttryckte sig (eller citerades) lite slarvigt häromveckan när de avfärdade riskerna så lättvindigt- men det var ju knappast ett obegripligt utlåtande utifrån en toxikologisk synvinkel. Hursomhelst blir det lite märkligt att Emelie och Mikael tycks anse att det är OK att förlita sig till en toxikologisk riskbedömning när den visar att det finns en risk - men väljer att avfärda den när den visar att det inte finns en risk.

Tycker också att deras kritik av livsmedelsverket i stort är lite onyanserad. LMV:s toxikologer har väl knappast gått ut och ifrågasatt EU-kommissionens bedömningar om vilka ämnen som bör förbjudas eller inte - de har gjort en toxikologisk bedömning helt enkelt. Ett ämne kan anses vara giftigt eller cancerogent - men samtidigt anses vara riskfritt att exponeras för om koncentrationen är tillräckligt låg. Det är ingenting konstigt med det.

Men nu är det hög tid att avrunda den här posten och gå och lägga sig. Det blev visst inte så mycket till uppsamling. Jag hade tänkt gå vidare och kommentera Naturvårdsverkets nya rapport om konsumtionens klimatpåverkan också (som ju klimatberedningen tidigare har efterfrågat) och Greenpeace GMO-larmande. Men jag får ta det i separata poster istället. Godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, toxikologi, frukt, vindruvor, paprika hälsa