Hur tillväxt egentligen ska klara jordens miljö och klimat

Det är egentligen ganska enkelt: IPAT.

Human Impact(I) = Population(P) x Affluence(A) x Technology(T).

Dvs. människans påverkan på miljön bestäms av hur många vi är, hur rika vi är och hur effektivt vi utnyttjar våra resurser.

Under 1900-talet har vi blivit fler och rikare (vi har haft tillväxt) och vi har haft en fantastisk teknologisk utveckling som har bidragit till att vi utnyttjar våra resurser mycket effektivare - och som en följd av dessa förändringar har vår påverkan på jordens miljö och klimat ökat enormt mycket. - Varför? - Jo, därför att de negativa effekterna av befolkningsökning och ekonomisk BNP-tillväxt vida har överstigit de positiva effekterna av teknikutvecklingen.

Efter en första slarvig genomläsning av Bo Ekmans debattartikel i DN fick jag intrycket av att hans lösning på våra miljöproblem är att ordinera mer av samma sak som skapade dem (förmodligen stirrade jag mig blind på den iögonfallande titeln). - Det vore naturligtvis inte riktigt klokt någonstans om det vore så!

Efter en noggrannare genomläsning så tror jag mig förstå att det han menar (men inte explicit uttrycker) är att vi behöver omdefiniera vad vi menar med ekonomisk tillväxt och också värdera den miljöpåverkan våra ekonomiska aktiviteter medför. Dvs. samma sak som jag har framhållit här på bloggen tidigare (t.ex. här, här och här).

Den tillväxt som Ekman menar ska klara jordens klimat och miljö är alltså inte den tillväxt vi normalt menar när vi diskuterar tillväxt idag! Det är inte ännu mer av BNP-tillväxt som efterlyses. (Åtminstone så hoppas jag att denna min tolkning är korrekt för annars är låter det som sagt inte riktigt klokt).

En annan märklighet är att Ekman tycks förutsätta att ekonomisk tillväxt krävs för att teknikutveckling ska vara möjlig. Detta är som Cornucopia påpekar inte fallet.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, miljö, tillväxt, Bo Ekman, IPAT, BNP

Craig Venter skapar baktericeller med helt syntetiskt genom

I en studie som publiceras idag i Science (pdf) beskriver Craig Venter m.fl. medarbetare hur de har lyckats ersätta genomet i bakterieceller av arten Mycoplasma caprifolium med ett helt syntetiskt genom (Mycoplasma mycoides JCVI-syn1.0).

Detta är fortsättningen på den studie man publicerade häromåret där man transplanterade ett helt (naturligt) genom från M. mycoides till M. caprifolium och därmed "bytte art" på bakterien.

När det nya genomet förs in i värdcellen avläses det av cellens maskineri och bildar proteiner och andra byggstenar. Efter ett antal generationer (vilka ju passerar ganska snabbt i en bakteriekoloni) finns inga spår kvar av ursprungscellen och dess komponenter - och man har i princip skapat en helt syntetisk bakterie. För att använda den datorliknelse som forskarna själva använder i artikeln: "den nya mjukvaran bygger sin egen hårdvara".

Det syntetiska genomet kan designas så att den skapade bakterien får de egenskaper man önskar. Craig Venters uttalade mål är att skapa celler som är optimerade för att producera biobränsle från luftens koldioxid - men jag kan tänka mig oerhört många olika framtida applikationer för denna teknik. I princip ger det oss möjligheten att använda bakterieceller som små specialdesignade kemiska fabriker - för biobränsleproduktion, vattenrening, läkemedelsproduktion etc.

En potentiell svårighet som jag ser med designade celler är hur man ska undvika att de evolverar när de väl kommer ut till praktisk användning. Om man designar en cell som är optimerad för att fånga in koldioxid och producera biobränsle så är det förmodligen inte den cell som samtidigt är bäst på att replikera sig - det finns en uppenbar risk att man förlorar den önskvärda egenskapen efter några generationer. Detta kan säkert kontrolleras genom ständiga "omstarter", kontrollerade odlingsbetingelser eller på något annat fiffigt vis men kan säkerligen vara en stor svårighet vid storskaliga tillämpningar.

Det är frestande att tala om att "skapa liv" i sammanhanget - jag tycker dock att det finns en tydlig filosofisk distinktion mellan att skapa en cell som kontrolleras av ett syntetiskt genom och att skapa liv - även om distinktionen ju är något svår (det medges) - men man startar ju trots allt med en redan befintlig cell.

Att göra motsvarande sak för eukaryoter kommer att vara mer komplicerat eftersom genomen är större och både djur och växter dessutom innehåller genetiskt material i mitokondrier respektive kloroplaster - men det låter sig säkert göras på lite sikt.

Avslutningsvis låter vi väl Craig Venter själv beskriva studien i en intervju med tidskriften Science:



Läs även: Science News, Dot Earth, DN, Craig Venter Institute, Patrik Lindenfors

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, biologi, syntetisk biologi, liv, mikrobiologi, genetik, Craig Venter

Bisfenol A förbjuds i nappflaskor?

Så har det då tydligen blivit dags för ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor.

Ethel Forsberg, generaldirektör på kemikalieinspektionen, tyckte i en intervju med SvD att användningen av bisfenol A borde begränsas (och förtydligade i Aktuellt att försiktighetsprincipen bör gälla och användningen av bisfenol A förbjudas i nappflaskor - "som ett första steg"). Miljöministern hakade på och utlovade ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor (oklart när och hur det genomförs) förutsatt att EFSA inte kommer fram till rätt slutsats i sin förnyade riskbedömning.

Detta med att politiker föregriper EU-organens riskbedömningar är jag inte så säker på att jag är generellt förtjust i - men i det här fallet tycker jag att det är motiverat och föreslog ju själv samma sak här på bloggen redan 2007.

Ska för övrigt bli intressant att läsa EFSA:s förnyade riskbedömning (mer om deras pågående arbete här). - Jag är inte så säker på att kunskapsläget blivit så mycket klarare när det gäller bisfenol - den som är intresserad av varför inget beslut har fattats om att begränsa användningen tidigare (för den som tittar på SvD:s grafik kan det ju te som rätt så gåtfullt) uppmanar jag att följa några av länkarna i mina tidigare inlägg om saken.

En annan intressant översikt som bl.a. förklarar varför många studier som påvisat negativa effekter har tillmätts mindre vikt i riskbedömningarna hittade man i april i Nature News.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, bisfenol A, nappflaskor, riskbedömning

Kött är en ungefär lika stor klimatbov som tidigare

Vet inte om ni sett någon av artiklarna (Sydsvenskan, SvD, TV4, Aftonbladet) som basunerar ut att kött inte (längre) är någon stor klimatbov?

Jag kollade upp vad som stod i artikeln:

“Dietary choices and greenhouse gas emissions – assessment of impact of vegetarian and organic options at national scale” in Progress in Industrial Ecology – An International Journal, Vol. 6, No. 4, pp 340-354

Vad gjorde man?
Författarna har utifrån uppskattningar i litteraturen över livsmedelsproduktionens och konsumtionens växthusgasutsläpp räknat på konsekvensen av omställning mellan några finska kostscenarier (business as usual, vegetariskt, veganism etc.). Studien bidrar alltså egentligen inte med så mycket nytt angående kostens miljöpåverkan utan slår bara ut vad det handlar om i det finska fallet.

Vad kom man fram till?
Att minska sin köttkonsumtion har en mycket stor effekt på utsläppen från livsmedelsproduktion/konsumtion. Att övergå från en normal finsk kost till en helt vegansk kost halverar utsläppen av växthusgaser (från 1692 till 879 kg koldioxidekvivalenter/år - under förutsättning att all produktion sker i Finland). Om man däremot uttrycker detta som en reduktion av hushållens totala växthusgasutsläpp (där livsmedelskonsumtion ju bara utgör en del) blir siffran betydligt blygsammare: 7,5% reduktion.

Diskussion och funderingar
7,5 % bedömer jag som ganska rimlig uppskattning och inte på något sätt som särskilt överraskande. Jag fick själv fram en liknande siffra när jag häromåret gjorde en enkel uppskattning (på forskarbloggen) av hur mycket man skulle kunna reducera sin miljöpåverkan genom att skippa köttet. Min egen uppskattning låg på 1-1,5% reduktion av miljöpåverkan (räknat som ekologiskt fotavtryck) för en slopad köttdag - dvs. ungefär 7-10,5% reduktion för en helt köttfri diet. (Nu väger ju ett ekologiskt fotavtryck in även andra aspekter än växthusgasutsläpp - men å andra sidan räknade jag ju snarare på ett vegetariskt än veganskt alternativ så felen kanske jämnar ut sig?).

Om 7,5 % reduktion är mycket eller lite får ni bedöma själva (personligen tycker jag det är ganska bra). - Denna siffra kommer att också vara betydligt högre i fattigare länder där kosten utgör en större andel av hushållens totala konsumtion.

En aspekt som lätt glöms bort är att det problematiska med köttproduktionen inte i första hand är att den släpper ut så mycket växthusgaser utan att den är så extensiv (växthusgasutsläppen är enligt studien en bieffekt av detta). Det går helt enkelt åt väldigt mycket mer odlingsmark för att mätta lika många munnar med kött som med vegetarisk föda - detta är (och kommer alltmer att bli) problematiskt ur ett rent livsmedelsförsörjningsperspektiv.

För att summera: kött är klimatbov i ungefär lika stor utsträckning som den var tidigare och det finns alltså fortfarande gott om skäl att minska på sin köttkonsumtion. - Och nej, jag är inte själv var sig vegetarian eller vegan.

Tillägg 9/8: Klotet och vetenskapsradion rapporterar idag balanserat och bra om siffrorna. (Och anger dessutom en referens till studien - plus i kanten!)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, kött, koldioxid, konsumtion, livsmedel, intressant, artiklarna hittades via Geobastard

Det allra minst produktiva odlingssystemet

...är förmodligen skyttegraven. Och under 2009 kunde den som läste alla debattartiklarna som propagerade för och mot ekologisk lantbruk lätt få för sig att det var just i skyttegraven som forskarna på SLU kände sig allra mest bekväma. Därför kändes det ju spännande när SLU i början av december bjöd in till debatt om ekologisk odling och hållbar utveckling där de flesta av kombattanterna (på rektors order och i försoningens tecken?) var närvarande. Har du inget bättre för dig på nyårsdagen så rekommenderar jag att du tar och tittar på föreläsningarna från seminariet som nu har lagts ut på nätet.

Frågan om hur vi ska kunna föda en växande befolkning på ett hållbart sätt i framtiden är ju minst sagt en brinnande viktig fråga. Detta poängteras inte minst av f.d. IFAD-presidenten Lennart Båge i hans introduktion. Mycket talar för att livsmedelsförsörjningsfrågan inom några år kommer att klättra rejält på den politiska dagordningen.

FAO förutspår att vi måste producera 70% mer livsmedel år 2050 jämfört med idag och att 90% av denna ökning ska komma från ökad produktivitet. Samtidigt som produktiviteten måste öka måste vi minska jordbrukets miljöpåverkan. "Producing more while impacting less" - som slagordet heter på engelska. Ökad produktivitet, minskad kväveutlakning, mindre påverkan på klimatet och en bibehållen biologisk mångfald. Är detta möjligt? Och är en omställning till ekologiskt jordbruk svaret?

- Personligen är jag minst sagt skeptisk: mitt intryck av ekologisk odling är att det mer handlar om "Impacting less (locally) while producing less". Vilket kan vara helt OK att ägna sig åt så länge man har ett överflöd av mat eller jordbruksmark, men kommer bli allt svårare att försvara etiskt ju mer framtiden liknar det av FAO utmålade scenariot. Om ni tittar igenom presentationerna från seminariet kommer ni att få höra (eller kunna tolka in) både några ja och några nej som svar på ovanstående frågeställning från forskarna på SLU.

Nu är ju inte jag något utpräglad kritiker av ekologisk odling heller - på vissa jordar och i vissa odlingssystem är produktiviteten jämförbar eller rentav bättre och där ser jag inget som hindrar att man även framledes producerar ekologiskt. Mitt eget recept på framgång heter (som så ofta) pragmatism! Plocka godbitarna, oavsett från vilket odlingssystem de nu råkar komma, utför de åtgärder som krävs och det som har effekt för att öka produktiviteten och minska miljöpåverkan, bejaka såväl nya tekniker (som t.ex. modern växtförädling, eller biologisk bekämpning) som småskaliga lösningar, inför nya sätt att sluta kretsloppen, väg fördelar mot nackdelar etc. - men ha inte som utgångspunkt att ett problem ska lösas på ett på förhand givet sätt utan utvärdera alla åtgärder på ett vetenskapligt sätt.

Glöm inte heller bort fördelningsfrågorna eller att arbeta med drivkrafterna bakom behovet av ökande produktion: en ökande global befolkning som blir allt rikare och konsumerar allt större andel kött och mjölk. Om vi inte lyckas stävja befolkningsökningen så kommer vi år 2050, förutsatt att vi uppnår produktionsmålen, att snopet få konstatera att vi kommer att behöva fördubbla produktionen igen fram till år 2100.

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, jordbruk, framtid, ekologisk odling, hållbar utveckling, debatt, intressant