09 september 2011

Skeptikerna och pseudovetenskapen

Snubblade in på Nymchens Noteringar där Åsa (åtminstone delvis) sätter ord även på varför jag själv aldrig har känt en dragning att engagera mig i föreningen Vetenskap och Folkbildning eller i "skeptikerrörelsen". - Missförstå mig rätt, jag är helt för vetenskap, folkbildning och skepticism men jag gillar inte riktigt tonen man åtminstone ofta ser i debatten. Åsa skriver:
Förvillarpriset 2009 är bara en illustration av hur skeptikerrörelsen tar ställning för paradigm och vedertagna uppfattningar i frågor som är långt ifrån avgjorda. De undertrycker legitima debatter och skrämmer folk från att delta utifrån siga egna förutsättningar. Mitt intryck av skeptikerrörelsen är att de har ett svalt intresse för forskning men ett osunt behov av att använda auktoriteter för att trycka till folk de ser ner på. Istället borde man möta folk där de är och ta nyfikenheten på alternativ medicin som en ingång till att diskutera forskning och vetenskapsfilosofi på ett konstruktivt sätt.
I kontrast till dessa noteringar kan man ställa Torbjörn Fagerströms och Dan Larhammars dundrande debattartikel om att "Granska pseudovetenskapen" som publicerades häromdagen i UNT. (TF är överhuvudtaget mycket för att dundra i sina debattartiklar har jag lagt märke till). - Naturligtvis har Torbjörn och Dan rätt - det vore önskvärt att inte journalister hade ett så okritiskt förhållningssätt till pseudovetenskap, om inte förtroendet för vetenskap minskade i samhället etc. - Men hur når man dit? Genom att skrika om rättning i leden? - Jag skulle tro att det krävs lite annorlunda tillvägagångssätt...

Själv har jag valt att inte granska pseudovetenskap i någon större utsträckning på den här bloggen (med ett eller annat undantag) och detta delvis av samma bevekelsegrunder som jag har valt att inte diskutera/kritisera religion eller religiösa föreställningar. - Dels känns det i ärlighetens namn lite utsiktslöst (ett Sisyfosarbete) och dels så finns det ju redan gott om bloggar som ägnar sig åt bådadera. - Mitt intryck är dock att för 90% av dem är målgruppen mestadels de redan frälsta (eller kanske snarare då de ofrälsta i de här fallen). Man försöker aldrig på allvar möta sina meningsmotståndare och då kan man ju fråga sig vad som är poängen med det hela?

Ja, jag borde utveckla mina resonemang vidare - men även nattugglor som jag måste sova :)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,  

07 september 2011

Bloggverkstadsreflektioner

OK, jag var som sagt på bloggverkstad i SLU:s regi i förmiddags - med undertiteln "för dig som vill blogga på arbetstid". Jens Sundström (som startade Forskarbloggen) och Åsa Larsson på Ting och Tankar pratade om sina erfarenheter av att starta och driva forskarbloggar. Och även SLU:s kommunikationschef Tina Zethraeus informerade lite grann om vad som gäller.
Åsa Larsson förmanar potentiellt blivande bloggare - lägg märke till att vi hade med oss verksamhetsorterna Umeå, Alnarp och Skara via weblänk till vänster, samtliga orterna syntes dock vara obebodda.
Tanken med seminariet var väl att rekrytera nya skribenter till forskarbloggen och att locka några andra anställda att starta bloggar under SLU:s än så länge relativt glest befolkade bloggportal som ett sätt att bedriva den tredje uppgiften. Kunde ju t.ex. vara vettigt för några av de centrumbildningar som vi har på SLU och som bl.a. har som uppgift att ägna sig åt samverkan. Själv såg jag det väl kanske mest som en inspirationsdag som kanske skulle kunna få mig att få ändan ur vagnen och skriva något vettigt igen.

Som mina trogna läsare (har jag några sådana kvar?) förmodligen har märkt så har ju den här bloggen närmat sig det tillstånd som brukar beskrivas som bloggdöden. Ett stilla borttynande, knappast på grund av brist på engagerande ämnen att skriva om utan snarare då på grund av att det har varit skönt att slippa bry sig. Om man har skor som längtar ut och en allmän oförmåga att hålla sig till Åsas gyllene regel nr 2 (se bilden ovan) så förstår ju var och en att man inte i längden kan spendera all den tid framför datorn som krävs för att köra bloggen på helfart.

Jens Sundström betraktar åhörarna -
det var kanske 15 st där.
Hur var verkstaden då? - Ja, kanske inte så mycket nyheter för en gammal bloggare som jag. Jens berättade om forskarbloggen och drev linjen att det borde vara meriterande att blogga dvs. i klarspråk belönas från universitetet på samma sätt som t.ex. bokkapitel som brukar ge en slant till institutionerna när statsanslaget fördelas ut.

Frågan om det är OK att blogga på arbetstid besvarades med ett "Ja" från prorektor (som själv bloggar tillsammans med rektor - låt vara synnerligen sporadiskt)- det gäller dock att man måste få ett godkännande från sin närmaste chef (som ju kan vara nog så svår att identifiera på ett universitet).

Åsa kom med ett antal goda råd - den intresserade kan ju kolla in hennes bloggskola för att ta del av fler än dem som syns på bilden - och liknade slutligen bloggen vid en digital täppa som man sår frön och rensar ogräs i. Det senare fick mig att dra på munnen då jag tänkte på analogierna mellan min egen odlingslott och min blogg - mycket ambitioner och alltför lite nedlagd tid i båda fallen - turligt nog har iaf. inte bloggen översvämmats av lika mycket ogräs som täppan när den legat i träda. Återstår att se om det går att så något i denna tundra (bloggen alltså - i täppan växer det även en del godsaker) :)

En intressant fråga som väcktes är om bloggarna kanske har spelat ut sin roll idag? För några år sedan var det ju nytt och häftigt att blogga och det räckte med att skriva några halvtaffliga inlägg så blev man plötsligt intervjuad i medier och inbjuden till diverse evenemang (har egen erfarenhet av det). Idag kanske det är lite kärvare - speciellt att starta upp en blogg? - Vet inte om jag är rätt person att besvara det då jag inte riktigt har hängt med i bloggosfären på sistone, men klart är väl att speciellt mediernas initiala kärleksaffär till bloggarna har lagt sig. Däremot så tror jag fortfarande att om man skriver bra och om något intressant så blir man läst.

Det viktigaste är väl kanske inte heller hur många läsare man når ut till eller hur många som kommenterar ens inlägg utan vilka som läser din blogg och om de tar till sig av vad du skriver - åtminstone är det så för mig. Mer om varför jag bloggar hittar ni i ett gammalt inlägg här - för dagen finner jag det ganska välformulerat. Jag har heller inga planer på att publicera den här bloggen under SLU:s bloggportal - jag föredrar att skriva som en privatperson snarare än som en myndighetsperson - på så vis kan ingen (annan än jag) censurera min åsikter och då är ämnesvalet helt fritt - då är det också roligast att skriva!

Däremot kan det nog hända att jag bidrar med fler poster till Forskarbloggen framöver om jag har något på G som jag tycker passar - och dessa poster kan det nog hända att jag plitar ned på arbetstid.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

På bloggworkshop

Sitter just nu på SLU:s bloggworkshop. Tog så klart med mig datorn för att kunna skriva ett inlägg under tiden. Tyvärr så lyckas jag inte koppla upp mig via nätverket - men det vore ju själva fanken om man inte skulle kunna publicera något (vad vore man annars för bloggare) - detta kommer därför via den något för osmarta mobilen.

Fler reflektioner från workshopen kommer senare