Skeptikerna och pseudovetenskapen

Snubblade in på Nymchens Noteringar där Åsa (åtminstone delvis) sätter ord även på varför jag själv aldrig har känt en dragning att engagera mig i föreningen Vetenskap och Folkbildning eller i "skeptikerrörelsen". - Missförstå mig rätt, jag är helt för vetenskap, folkbildning och skepticism men jag gillar inte riktigt tonen man åtminstone ofta ser i debatten. Åsa skriver:

Förvillarpriset 2009 är bara en illustration av hur skeptikerrörelsen tar ställning för paradigm och vedertagna uppfattningar i frågor som är långt ifrån avgjorda. De undertrycker legitima debatter och skrämmer folk från att delta utifrån siga egna förutsättningar. Mitt intryck av skeptikerrörelsen är att de har ett svalt intresse för forskning men ett osunt behov av att använda auktoriteter för att trycka till folk de ser ner på. Istället borde man möta folk där de är och ta nyfikenheten på alternativ medicin som en ingång till att diskutera forskning och vetenskapsfilosofi på ett konstruktivt sätt.

I kontrast till dessa noteringar kan man ställa Torbjörn Fagerströms och Dan Larhammars dundrande debattartikel om att "Granska pseudovetenskapen" som publicerades häromdagen i UNT. (TF är överhuvudtaget mycket för att dundra i sina debattartiklar har jag lagt märke till). - Naturligtvis har Torbjörn och Dan rätt - det vore önskvärt att inte journalister hade ett så okritiskt förhållningssätt till pseudovetenskap, om inte förtroendet för vetenskap minskade i samhället etc. - Men hur når man dit? Genom att skrika om rättning i leden? - Jag skulle tro att det krävs lite annorlunda tillvägagångssätt...

Själv har jag valt att inte granska pseudovetenskap i någon större utsträckning på den här bloggen (med ett eller annat undantag) och detta delvis av samma bevekelsegrunder som jag har valt att inte diskutera/kritisera religion eller religiösa föreställningar. - Dels känns det i ärlighetens namn lite utsiktslöst (ett Sisyfosarbete) och dels så finns det ju redan gott om bloggar som ägnar sig åt bådadera. - Mitt intryck är dock att för 90% av dem är målgruppen mestadels de redan frälsta (eller kanske snarare då de ofrälsta i de här fallen). Man försöker aldrig på allvar möta sina meningsmotståndare och då kan man ju fråga sig vad som är poängen med det hela?

Ja, jag borde utveckla mina resonemang vidare - men även nattugglor som jag måste sova :)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, skeptiker, pseutdovetenskap  

Bloggverkstadsreflektioner

OK, jag var som sagt på bloggverkstad i SLU:s regi i förmiddags - med undertiteln "för dig som vill blogga på arbetstid". Jens Sundström (som startade Forskarbloggen) och Åsa Larsson på Ting och Tankar pratade om sina erfarenheter av att starta och driva forskarbloggar. Och även SLU:s kommunikationschef Tina Zethraeus informerade lite grann om vad som gäller.

Åsa Larsson förmanar potentiellt blivande bloggare - lägg märke till att vi hade med oss verksamhetsorterna Umeå, Alnarp och Skara via weblänk till vänster, samtliga orterna syntes dock vara obebodda.

Tanken med seminariet var väl att rekrytera nya skribenter till forskarbloggen och att locka några andra anställda att starta bloggar under SLU:s än så länge relativt glest befolkade bloggportal som ett sätt att bedriva den tredje uppgiften. Kunde ju t.ex. vara vettigt för några av de centrumbildningar som vi har på SLU och som bl.a. har som uppgift att ägna sig åt samverkan. Själv såg jag det väl kanske mest som en inspirationsdag som kanske skulle kunna få mig att få ändan ur vagnen och skriva något vettigt igen.

Som mina trogna läsare (har jag några sådana kvar?) förmodligen har märkt så har ju den här bloggen närmat sig det tillstånd som brukar beskrivas som bloggdöden. Ett stilla borttynande, knappast på grund av brist på engagerande ämnen att skriva om utan snarare då på grund av att det har varit skönt att slippa bry sig. Om man har skor som längtar ut och en allmän oförmåga att hålla sig till Åsas gyllene regel nr 2 (se bilden ovan) så förstår ju var och en att man inte i längden kan spendera all den tid framför datorn som krävs för att köra bloggen på helfart.

Jens Sundström betraktar åhörarna -
det var kanske 15 st där.

Hur var verkstaden då? - Ja, kanske inte så mycket nyheter för en gammal bloggare som jag. Jens berättade om forskarbloggen och drev linjen att det borde vara meriterande att blogga dvs. i klarspråk belönas från universitetet på samma sätt som t.ex. bokkapitel som brukar ge en slant till institutionerna när statsanslaget fördelas ut.

Frågan om det är OK att blogga på arbetstid besvarades med ett "Ja" från prorektor (som själv bloggar tillsammans med rektor - låt vara synnerligen sporadiskt)- det gäller dock att man måste få ett godkännande från sin närmaste chef (som ju kan vara nog så svår att identifiera på ett universitet).

Åsa kom med ett antal goda råd - den intresserade kan ju kolla in hennes bloggskola för att ta del av fler än dem som syns på bilden - och liknade slutligen bloggen vid en digital täppa som man sår frön och rensar ogräs i. Det senare fick mig att dra på munnen då jag tänkte på analogierna mellan min egen odlingslott och min blogg - mycket ambitioner och alltför lite nedlagd tid i båda fallen - turligt nog har iaf. inte bloggen översvämmats av lika mycket ogräs som täppan när den legat i träda. Återstår att se om det går att så något i denna tundra (bloggen alltså - i täppan växer det även en del godsaker) :)

En intressant fråga som väcktes är om bloggarna kanske har spelat ut sin roll idag? För några år sedan var det ju nytt och häftigt att blogga och det räckte med att skriva några halvtaffliga inlägg så blev man plötsligt intervjuad i medier och inbjuden till diverse evenemang (har egen erfarenhet av det). Idag kanske det är lite kärvare - speciellt att starta upp en blogg? - Vet inte om jag är rätt person att besvara det då jag inte riktigt har hängt med i bloggosfären på sistone, men klart är väl att speciellt mediernas initiala kärleksaffär till bloggarna har lagt sig. Däremot så tror jag fortfarande att om man skriver bra och om något intressant så blir man läst.

Det viktigaste är väl kanske inte heller hur många läsare man når ut till eller hur många som kommenterar ens inlägg utan vilka som läser din blogg och om de tar till sig av vad du skriver - åtminstone är det så för mig. Mer om varför jag bloggar hittar ni i ett gammalt inlägg här - för dagen finner jag det ganska välformulerat. Jag har heller inga planer på att publicera den här bloggen under SLU:s bloggportal - jag föredrar att skriva som en privatperson snarare än som en myndighetsperson - på så vis kan ingen (annan än jag) censurera min åsikter och då är ämnesvalet helt fritt - då är det också roligast att skriva!

Däremot kan det nog hända att jag bidrar med fler poster till Forskarbloggen framöver om jag har något på G som jag tycker passar - och dessa poster kan det nog hända att jag plitar ned på arbetstid.


Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, bloggande, forskarbloggen, SLU,

På bloggworkshop

Sitter just nu på SLU:s bloggworkshop. Tog så klart med mig datorn för att kunna skriva ett inlägg under tiden. Tyvärr så lyckas jag inte koppla upp mig via nätverket - men det vore ju själva fanken om man inte skulle kunna publicera något (vad vore man annars för bloggare) - detta kommer därför via den något för osmarta mobilen.

Fler reflektioner från workshopen kommer senare

Hur tillväxt egentligen ska klara jordens miljö och klimat

Det är egentligen ganska enkelt: IPAT.

Human Impact(I) = Population(P) x Affluence(A) x Technology(T).

Dvs. människans påverkan på miljön bestäms av hur många vi är, hur rika vi är och hur effektivt vi utnyttjar våra resurser.

Under 1900-talet har vi blivit fler och rikare (vi har haft tillväxt) och vi har haft en fantastisk teknologisk utveckling som har bidragit till att vi utnyttjar våra resurser mycket effektivare - och som en följd av dessa förändringar har vår påverkan på jordens miljö och klimat ökat enormt mycket. - Varför? - Jo, därför att de negativa effekterna av befolkningsökning och ekonomisk BNP-tillväxt vida har överstigit de positiva effekterna av teknikutvecklingen.

Efter en första slarvig genomläsning av Bo Ekmans debattartikel i DN fick jag intrycket av att hans lösning på våra miljöproblem är att ordinera mer av samma sak som skapade dem (förmodligen stirrade jag mig blind på den iögonfallande titeln). - Det vore naturligtvis inte riktigt klokt någonstans om det vore så!

Efter en noggrannare genomläsning så tror jag mig förstå att det han menar (men inte explicit uttrycker) är att vi behöver omdefiniera vad vi menar med ekonomisk tillväxt och också värdera den miljöpåverkan våra ekonomiska aktiviteter medför. Dvs. samma sak som jag har framhållit här på bloggen tidigare (t.ex. här, här och här).

Den tillväxt som Ekman menar ska klara jordens klimat och miljö är alltså inte den tillväxt vi normalt menar när vi diskuterar tillväxt idag! Det är inte ännu mer av BNP-tillväxt som efterlyses. (Åtminstone så hoppas jag att denna min tolkning är korrekt för annars är låter det som sagt inte riktigt klokt).

En annan märklighet är att Ekman tycks förutsätta att ekonomisk tillväxt krävs för att teknikutveckling ska vara möjlig. Detta är som Cornucopia påpekar inte fallet.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, miljö, tillväxt, Bo Ekman, IPAT, BNP

Craig Venter skapar baktericeller med helt syntetiskt genom

I en studie som publiceras idag i Science (pdf) beskriver Craig Venter m.fl. medarbetare hur de har lyckats ersätta genomet i bakterieceller av arten Mycoplasma caprifolium med ett helt syntetiskt genom (Mycoplasma mycoides JCVI-syn1.0).

Detta är fortsättningen på den studie man publicerade häromåret där man transplanterade ett helt (naturligt) genom från M. mycoides till M. caprifolium och därmed "bytte art" på bakterien.

När det nya genomet förs in i värdcellen avläses det av cellens maskineri och bildar proteiner och andra byggstenar. Efter ett antal generationer (vilka ju passerar ganska snabbt i en bakteriekoloni) finns inga spår kvar av ursprungscellen och dess komponenter - och man har i princip skapat en helt syntetisk bakterie. För att använda den datorliknelse som forskarna själva använder i artikeln: "den nya mjukvaran bygger sin egen hårdvara".

Det syntetiska genomet kan designas så att den skapade bakterien får de egenskaper man önskar. Craig Venters uttalade mål är att skapa celler som är optimerade för att producera biobränsle från luftens koldioxid - men jag kan tänka mig oerhört många olika framtida applikationer för denna teknik. I princip ger det oss möjligheten att använda bakterieceller som små specialdesignade kemiska fabriker - för biobränsleproduktion, vattenrening, läkemedelsproduktion etc.

En potentiell svårighet som jag ser med designade celler är hur man ska undvika att de evolverar när de väl kommer ut till praktisk användning. Om man designar en cell som är optimerad för att fånga in koldioxid och producera biobränsle så är det förmodligen inte den cell som samtidigt är bäst på att replikera sig - det finns en uppenbar risk att man förlorar den önskvärda egenskapen efter några generationer. Detta kan säkert kontrolleras genom ständiga "omstarter", kontrollerade odlingsbetingelser eller på något annat fiffigt vis men kan säkerligen vara en stor svårighet vid storskaliga tillämpningar.

Det är frestande att tala om att "skapa liv" i sammanhanget - jag tycker dock att det finns en tydlig filosofisk distinktion mellan att skapa en cell som kontrolleras av ett syntetiskt genom och att skapa liv - även om distinktionen ju är något svår (det medges) - men man startar ju trots allt med en redan befintlig cell.

Att göra motsvarande sak för eukaryoter kommer att vara mer komplicerat eftersom genomen är större och både djur och växter dessutom innehåller genetiskt material i mitokondrier respektive kloroplaster - men det låter sig säkert göras på lite sikt.

Avslutningsvis låter vi väl Craig Venter själv beskriva studien i en intervju med tidskriften Science:



Läs även: Science News, Dot Earth, DN, Craig Venter Institute, Patrik Lindenfors

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, biologi, syntetisk biologi, liv, mikrobiologi, genetik, Craig Venter

Bisfenol A förbjuds i nappflaskor?

Så har det då tydligen blivit dags för ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor.

Ethel Forsberg, generaldirektör på kemikalieinspektionen, tyckte i en intervju med SvD att användningen av bisfenol A borde begränsas (och förtydligade i Aktuellt att försiktighetsprincipen bör gälla och användningen av bisfenol A förbjudas i nappflaskor - "som ett första steg"). Miljöministern hakade på och utlovade ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor (oklart när och hur det genomförs) förutsatt att EFSA inte kommer fram till rätt slutsats i sin förnyade riskbedömning.

Detta med att politiker föregriper EU-organens riskbedömningar är jag inte så säker på att jag är generellt förtjust i - men i det här fallet tycker jag att det är motiverat och föreslog ju själv samma sak här på bloggen redan 2007.

Ska för övrigt bli intressant att läsa EFSA:s förnyade riskbedömning (mer om deras pågående arbete här). - Jag är inte så säker på att kunskapsläget blivit så mycket klarare när det gäller bisfenol - den som är intresserad av varför inget beslut har fattats om att begränsa användningen tidigare (för den som tittar på SvD:s grafik kan det ju te som rätt så gåtfullt) uppmanar jag att följa några av länkarna i mina tidigare inlägg om saken.

En annan intressant översikt som bl.a. förklarar varför många studier som påvisat negativa effekter har tillmätts mindre vikt i riskbedömningarna hittade man i april i Nature News.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, bisfenol A, nappflaskor, riskbedömning

Kött är en ungefär lika stor klimatbov som tidigare

Vet inte om ni sett någon av artiklarna (Sydsvenskan, SvD, TV4, Aftonbladet) som basunerar ut att kött inte (längre) är någon stor klimatbov?

Jag kollade upp vad som stod i artikeln:

“Dietary choices and greenhouse gas emissions – assessment of impact of vegetarian and organic options at national scale” in Progress in Industrial Ecology – An International Journal, Vol. 6, No. 4, pp 340-354

Vad gjorde man?
Författarna har utifrån uppskattningar i litteraturen över livsmedelsproduktionens och konsumtionens växthusgasutsläpp räknat på konsekvensen av omställning mellan några finska kostscenarier (business as usual, vegetariskt, veganism etc.). Studien bidrar alltså egentligen inte med så mycket nytt angående kostens miljöpåverkan utan slår bara ut vad det handlar om i det finska fallet.

Vad kom man fram till?
Att minska sin köttkonsumtion har en mycket stor effekt på utsläppen från livsmedelsproduktion/konsumtion. Att övergå från en normal finsk kost till en helt vegansk kost halverar utsläppen av växthusgaser (från 1692 till 879 kg koldioxidekvivalenter/år - under förutsättning att all produktion sker i Finland). Om man däremot uttrycker detta som en reduktion av hushållens totala växthusgasutsläpp (där livsmedelskonsumtion ju bara utgör en del) blir siffran betydligt blygsammare: 7,5% reduktion.

Diskussion och funderingar
7,5 % bedömer jag som ganska rimlig uppskattning och inte på något sätt som särskilt överraskande. Jag fick själv fram en liknande siffra när jag häromåret gjorde en enkel uppskattning (på forskarbloggen) av hur mycket man skulle kunna reducera sin miljöpåverkan genom att skippa köttet. Min egen uppskattning låg på 1-1,5% reduktion av miljöpåverkan (räknat som ekologiskt fotavtryck) för en slopad köttdag - dvs. ungefär 7-10,5% reduktion för en helt köttfri diet. (Nu väger ju ett ekologiskt fotavtryck in även andra aspekter än växthusgasutsläpp - men å andra sidan räknade jag ju snarare på ett vegetariskt än veganskt alternativ så felen kanske jämnar ut sig?).

Om 7,5 % reduktion är mycket eller lite får ni bedöma själva (personligen tycker jag det är ganska bra). - Denna siffra kommer att också vara betydligt högre i fattigare länder där kosten utgör en större andel av hushållens totala konsumtion.

En aspekt som lätt glöms bort är att det problematiska med köttproduktionen inte i första hand är att den släpper ut så mycket växthusgaser utan att den är så extensiv (växthusgasutsläppen är enligt studien en bieffekt av detta). Det går helt enkelt åt väldigt mycket mer odlingsmark för att mätta lika många munnar med kött som med vegetarisk föda - detta är (och kommer alltmer att bli) problematiskt ur ett rent livsmedelsförsörjningsperspektiv.

För att summera: kött är klimatbov i ungefär lika stor utsträckning som den var tidigare och det finns alltså fortfarande gott om skäl att minska på sin köttkonsumtion. - Och nej, jag är inte själv var sig vegetarian eller vegan.

Tillägg 9/8: Klotet och vetenskapsradion rapporterar idag balanserat och bra om siffrorna. (Och anger dessutom en referens till studien - plus i kanten!)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, kött, koldioxid, konsumtion, livsmedel, intressant, artiklarna hittades via Geobastard