24 september 2007

Hur giftig är min tandkräm?

Den senaste tiden har det varit en del ståhej i medierna kring det bakteriedödande medlet triclosan som finns i en del tandkrämer och deodoranter. Termer som ”extremt giftigt”, ”svårnedbrytbart” och ”miljögift” poppar upp lite här och där om man googlar triclosan. Hur ser då de vetenskapliga bevisen ut för dessa påståenden – är Triclosan verkligen farligt för oss eller för miljön? Här kommer en liten granskning av argumenten.










Triclosan, eller 5-kloro-2-(2,4-diklorofenoxi)fenol, är ett bakteriedödande eller bakteriostatiskt medel som verkar genom att inhibera ett enzym inblandat i fettsyrasyntesen hos bakterier [1,2]. Den totala konsumtionen i Sverige beräknas ligga kring ca 2 ton årligen, möjligen numer minskande. Triclosan har en effekt mot plack, tandköttsinflammation och tandlossning men effekten är ganska liten och dagens utbredda användning anses (åtminstone i Sverige) som omotiverad [3] – dock framhåller kemiindustrin och Colgate fördelarna med triclosan [4,5].


Negativa Hälsoeffekter

Triclosan anses allmänt ha en relativt låg akut giftighet för människor och har inte påvisats vara vare sig cancerogen, mutagen eller fosterskadande [6]. Farhågor har dock uttryckts för att triclosan kan bilda kloroform när det blandas med starkt klorerat kranvatten [7]. Hur relevant detta är för svenska förhållanden kan jag inte riktigt bedöma på rak arm – men jag tror personligen inte att det är något stort problem. Triclosan har visat sig tas upp i människokroppen och har påvisats både i blodplasma och i bröstmjölk hos svenskar som använder produkter innehållande triclosan [8,9]. Koncentrationerna i bröstmjölk (maximalt 0,35 ng/g mjölk; median ) var dock betydligt lägre än de som uppmättes i blodplasma (maximalt 19 ng/g plasma) vilket indikerar att spädbarnet inte utsätts för så höga koncentrationer. En amerikansk studie riskbedömde koncentrationerna som spädbarn utsattes för genom bröstmjölk och slog fast att säkerhetsmarginalen till NOAEL (No Observed Adverse Effect Level som slagits fast i djurförsök) var 6760 gånger [10]. Allergiska besvär är mycket ovanliga men kan tydligen förekomma i vissa fall. Sammantaget finns det alltså relativt lite indikationer på att dagens användning av triclosan skulle vara hälsovådlig.

Miljöeffekter

Nå, är triclosan ett miljögift då? Vad händer med triclosanet när man spottar ut tandkrämen i handfatet?

Triclosanet kommer, förutsatt att du inte har enskilt avlopp, först att transporteras till ett reningsverk. Flera studier har undersökt vad som händer med triclosanet där och reningsprocenten i vattenfasen har i internationella studier uppskattats till mellan 72-98 % och i de flesta fall låg reningen i det övre området av det intervallet [11-14]. I en studie av svenska reningsverk låg effektiviteten på ca 80 % [15]. Exakt vad som sker med triclosanet är dock oklart – en del studier anger att det huvudsakligen bryts ned och andra anger att det huvudsakligen adsorberas till avloppsslammet. I vissa fall hittade man höga koncentrationer av triclosan i avloppsslammet (30 mg/kg ts) vilket kan vara ett problem om man avser att återföra slammet till åkermark [12]. I svenskt slam hittar man något lägre koncentrationer men fortfarande omkring 2,7-12 mg/kg ts [enligt 15] eller mellan 0,028-6,4 enligt [16]. Positivt är att triclosan tycks brytas ned i mark med en halveringstid 18 dagar [17] – en reflektion är att denna siffra förmodligen varierar mycket mellan olika jordtyper. Nedbrytning betyder inte heller nödvändigtvis detsamma som mineralisering (dvs. fullständig nedbrytning) utan kan betyda omvandling.

Även om reningsverken tar bort det mesta av triclosanet så slinker en del igenom. Uppmätta koncentrationer i utflödet från reningsverk visar på koncentrationer i storleksordningen 23-434 ng/l i 19 st australiska reningsverk [13], i medeltal 70 ng/l i ett amerikanskt reningsverk [12] och 100-330 ng/l i svenska reningsverk [15]. Man har också påvisat förhöjda halter av triclosan i fisk i närheten av reningsverk [9,15]. LC50-värden för fisk (LC 50 = den koncentration som dödar 50 % av fisken) tycks dock ligga i storleksordningen 1000 ggr högre än de uppmätta värdena för flera fiskarter – ett bättre jämförelsemått hade varit NOEC-värden (No Observed Effect Concentration) men man kan ändå förmoda att utsläppen av triclosan inte kommer att ha någon akut toxisk effekt på fisk.

De testade organismer som har uppvisats högst känslighet för triclosan är grönalgen (Scenedesmus subspicatus) som har ett NOEC-värde som ligger på bara 500-690 ng/l [18-19], vilket bara är från 2-6 ggr så hög koncentration som upphittas i utflödet till svenska reningsverk, och grodyngel av arten Rana catesbeiana som kan hämmas i sin utveckling redan vid en koncentration av 150 ng/l [20] dvs. fullt i paritet med de koncentrationer som har uppmätts. Nu måste man ju naturligtvis också räkna med en viss utspädningseffekt där det ”renade” vattnet släpps ut – men det känns ju ändå som att man ligger väl nära de koncentrationer som skulle kunna tänkas ha en påverkan på ekosystemet. Triclosanets höga fettlöslighet gör också att man kan förmoda att det finns en stor potential för bioackumulering – och vad detta skulle kunna ha för effekter är oklart.

Så vad händer då med triclosanet i vattnet? Jo, två studier, som båda utförts av anställda hos Proctor & Gamble, visar att triclosan försvinner snabbt ifrån vattnet [21-22] – vad detta försvinnande beror på (biologisk eller fotonedbrytning, adsorption etc) besvarar de inte. (Proctor & Gamble har för övrig just blivit varnade av FDA (Food and Drug Administration) i USA för otillbörligt marknadsförande av sin produkt ”Vicks Early Defense Foaming Hand Sanitizer” som innehåller – just det: triclosan.) Flera studier visar att fotonedbrytning (nedbrytning i solljus) av triclosan bl.a. bildar dioxinet 2,8-DCDD [23-25]. Dioxin låter ju spontant inte särskilt trevligt men just 2,8-DCDD tycks faktiskt inte vara särskilt farligt om man får tro litteraturen [26,27]. Hur det ser ut med biologisk nedbrytning av triclosan i vattnet är oklart men skulle ju vara trevligt att veta något om.


Slutsatser

Triclosan har en viss effekt mot bakterier i munnen men den är inte stor. Det finns i dagsläget ingen anledning att oroa sig för hälsoeffekterna av att exponeras för triclosan i tandkräm. Det finns inga direkta bevis för att dagens utsläpp av triclosan påverkar några arter eller ekosystem. Men utsläppsnivåerna ligger farligt nära vad som kan anses vara acceptabelt. Oklarheter finns när det gäller bioackumuleringspotential och nedbrytningsprodukter.

Referenser

  1. McMurry L M et al. 1998. Triclosan targets lipid synthesis. Nature 394: 531-532.
  2. Levy C W et al. 1999. Molecular Basis of Triclosan Activity. Nature 398: 383-384.
  3. Edwardsson S et al. 2005. Risker och nytta med triklosan i tandkräm. Tandläkartidningen 97: 58-64. (pdf)
  4. Okänd. Nytta och säkerhet med triklosan i tandkräm. Dokument publicerat på Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundets hemsida. (pdf)
  5. Davies R M. 2007. The clinical efficacy of triclosan/copolymer and other common therapeutic approaches to periodontal health. Clinical Microbiology & Infection 13: 25-29.
  6. Bhargava H N & Leonard P A, 1996. Triclosan: applications and safety. American Journal of Infection Control 24: 209-218.
  7. Rule K L et al. 2005. Formation of Chloroform and Chlorinated Organics by Free-Chlorine-Mediated Oxidation of Triclosan. Environmental Science & Technology 39: 3176-3185.
  8. Adolfsson-Erici M et al. 2002. Triclosan, a commonly used bactericide found in human milk and in the aquatic environment in Sweden. Chemosphere 46: 1485-1489.
  9. Allmyr M. et al. 2006. Triclosan in plasma and milk from Swedish nursing mothers and their exposure via personal care products. Science of the Total Environment 372: 87-93.
  10. Dayan A D 2007. Risk assessment of triclosan [Irgasan®] in human breast milk. Food and Chemical Toxicology 45: 125-129.
  11. Stasinakis A S et al. 2007. Investigation of triclosan fate and toxicity in continuous-flow activated sludge systems. Chemosphere 68: 375-381.
  12. Heidler J & Halden R U. 2007. Mass balance assessment of triclosan removal during conventional sewage treatment. Chemosphere 66: 362-369.
  13. Ying G-G & Kookana R S. 2007. Triclosan in wastewaters and biosolids from Australian wastewater treatment plants. Environment International 33: 109-205.
  14. Lishman L et al. 2006. Occurrence and reductions of pharmaceuticals and personal care products and estrogens by municipal wastewater treatment plants in Ontario, Canada. Science of the Total Environment 367: 544-558.
  15. Adolfsson-Erici M et al. 2003. Screening av triclosan i reningsverk och recipienter. Redovisning från miljöövervakningen. Naturvårdsverket. Avtalsnr. 2192 0013 (pdf)
  16. Svensson, A. (2002): Miljögifter i avloppsslam - en studie omfattande 19 avloppsreningsverk i Västra Götaland. Länsstyrelsen i Västra Götaland, Rapport 2002:39. (pdf)
  17. Ying G-G et al. 2007. Biological degradation of triclocarban and triclosan in a soil under aerobic and anaerobic conditions and comparison with environmental fate modelling. Environmental Pollution. In press.
  18. Orvos D R et al. 2002. Aquatic toxicity of triclosan. Environmental Toxicology and Chemistry 21: 1338-1349.
  19. Peterson-Samsøe L et al. 2003. Fate and effects of triclosan. Environmental Project No. 861. Danska Miljøministeriet.
  20. Veldhoen N et al. 2006. The bactericidal agent triclosan modulates thyroid hormone-associated gene expression and disrupts postembryonic anuran development. Aquatic Toxicology 80: 217-227.
  21. Sabaliunas D et al 2003. Environmental fate of Triclosan in the River Aire Basin, UK. Water Research 37: 3145-3154.
  22. Morral D et al. 2006. A field study of triclosan loss rates in river water (Cibolo Creek, TX). Chemosphere 54: 653-660.
  23. Aranami K & Readman J W. 2007. Photolytic degradation of triclosan in freshwater and seawater. Chemosphere 66: 1052-1056.
  24. Latch D E et al. 2005. Aqueous photochemistry of triclosan: Formation of 2,4-dichlorophenol, 2,8-dichlorodibenzo-p-dioxin, and oligomerization products. Environmental Toxicology and Chemistry 24: 517-525.
  25. Mezcua M et al. 2004. Evidence of 2,7/2,8-dibenzodichloro-p-dioxin as a photodegradation product of triclosan in water and wastewater samples. Analytica Chimica Acta 524: 241-247.
  26. Wisk J D & Cooper K R. 2003. Comparison of the toxicity of several polychlorinated dibenzo-p-dioxins and 2,3,7,8-tetrachlorodibenzofuran in embryos of the Japanese medaka (Oryzias latipes). Chemosphere 20: 361-377.
  27. Sijm D T H M & Opperhuizen A. 1988. Biotransformation, bioaccumulation and lethality of 2,8-dichlorodibenzo-p-dioxin: A proposal to explain the biotic fate and toxicity of PCDDs and PCDFs. Chemosphere 17: 8399.
Fotnot: Jag gick naturligtvis och kollade på tandkrämen i skåpet men hittade till min besvikelse ingen triclosan. Däremot hittade jag andra bakteriedödande och bakteriehämmande medel, bl.a. eugenol som klassificeras som "harmful if swallowed" och tydligen också är den aktiva beståndsdelen i ett insektsbekämpningsmedel på den svenska marknaden. - Det känns ju tryggt att veta att det finns ersättningsprodukter...

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

Anonym sa...

En liten kommentar til en ellers utmerket gjennomgang: Det vesentligste ankepunktet mot triklosan, i følge helsemyndigheter i de fleste europeiske land, er at stoffet kan bidra til kryssresistens mot antibiotika for en rekke sykdomsbakterier, som f.eks e.Coli. Dette er årsaken til at bl.a norske myndigheter jobber hardt for å forby triklosan på EU-nivå. Se for eksempel denne artikkelen hos Mattilsynet.

Rikard sa...

färglägg mig imponerad.

Harald Cederlund sa...

Anonym: Just det ja, jag kom just på att jag utelämnade det där med antibiotikaresistensen - tänkte nämligen avhandla det också.

Kan sägas att EU och EFSA:s Scientific Committe on Consumper Products har på begäran av mattillsynet kommit med en "opinion" om triklosan - där man dock ansåg att bevisen för att triklosan skulle ge upphov till korsresistens är otillräckliga för att begränsa användningen.

E Coli är för övrigt i normalfallet inte en sjukdomsalstrande bakterie utan finns normalt i tarmen. Däremot används den ofta som indikatorbakterie för att påvisa dålig vattenkvalité.

Harald Cederlund sa...

Fast EFSA:s kommitté är det ju förstås inte - det här handlar ju inte om mat...

Malin Sandström sa...

Väl genomgånget, och en imponerande räcka referenser. Jag undrar dock lite vilken historielös redaktör som tyckte att det här med triklosan var en nyhet?

Eugenol lär för övrigt vara det ämne som luktar tandläkarmottagning.

Anonym sa...

Imponerande genomgång. Likväl kvarstår en del frågor, som kanske kan motivera en kommentar också efter några månader... Resistensen har nämnts. Vidare undrar jag om inte ett lite annat riskperspektiv kunde anläggas. Bevisen för farligheten är inte jättestarka, men onekligen finns vissa misstankar både vad gäller hälsa och miljö. Bör inte dessa möjliga risker väga tyngre än den lilla fördelen av en svag bakteriedödande effekt? Av allt att döma är det ju en rätt onödig komponent i tandkräm, hur mycket Colgate än tjatar om dess oundgänglighet så är inte tandläkarna imponerade. Vidare är ju tandkräm bara första steget, om branschen får bestämma har vi det snart i strumpor, skärbrädor, diskmedel & you name it. Och då kanske miljöeffekter gör sig tydligare. För onödiga komponenter är det bättre att ställa hårda krav om bevisad ofarlighet, även om det ibland kan leda till att man i onödan förbjuder något ämne.
Eugenol är väl förresten en beståndsdel i kryddnejlika? Att det är ett naturligt ämne är förvisso ingen ofarlighetsgaranti, men det har åtminstone varit runt i ekosystemet under långa tider.
/Bailey

David Engberg sa...

Sitter och läser allt om tandkrämer och får en del funderingar.En vanlig känd tandkräm har mellan 15 till ca 20 olika saker som då skall göra tänder vita vilket inte är möjligt.Tanden är vit ifrån början enbart.Vad jag tänker på är alla ämnen som du gnider runt i munnen.Slipmedel blandat med mystiska saker som ingen vanlig dödlig förstår.Barnen borstar och sväljer en stor del.Bra kan det inte vara.Vad luktar i munnen?Matrester förstås.När dom ruttnar så konar det pyton.Socker klibbar fast dessa rester runt tänderna.Rena tänder luktar inte.Det gula går bort med frukt.En fråga till alla som förstår sig på:Försvann tänderna på stenåldersfolket eftersom golgate fanns inte då!Ifall dom tappade en tand så beror det på kosten och även en krokodil har matrester i munnen ( han luktar pyton också).Under mina år i Afrika så träffade jag på människor som gick omkring med pinnar i munnen. Eftersom jag var ifrån Sverige så trodde jag dom åt dessa.Ända tills jag fick se dom le.Bländade vita tänder sken emot mig.Pinnen vickas fram och tillbaka och änden är frasig och gnider mot tanden.Saften gör något också.Det vore väl ett bra alternativ att ta hem och sälj dessa.Det gäller att göra det fort innan tandkrämsmaffian får ideer och klistrar pepsodent på buskarna.I väntan på pinnar så sparka iväg tandkrämen mot dom kemiska fabrikerna som tillverkar skräpet.Som barn borstade vi i vatten med salt.Det går bra att borsta utan men försök inte med socker i vattnet.Gnid på. David

Harald Cederlund sa...

Bailey: Har visst inte svarat på din kommentar ser jag - håller hursomhelst med dig. Det finns ingen anledning att blanda in ett ämne som triklosan i tandkräm!

David: Tja, att gå omkring med pinnar i munnen är väl lite grann som att borsta tänderna hela tiden? Vem vet hur våra tänder skulle se ut om vi gick omkring med en tandborste i munnen hela tiden.

Och tandkräm är ju i grund och botten ett slipmedel - (därför låter det ju minst sagt korkat när ett föräljningsargument för tandkräm är att den innehåller "mikrogranuler" - det är ju det som är tandkräm!)

När det gäller tillsatsämnena så gör de flesta nog begränsad nytta - men man ska ju inte överdriva riskerna heller. Många har en lite missriktad aversion mot allt som kallas kemikalier - men glömmer bort att de själva helt och hållet består av sådana.