Skor längtar ut: Vilket är det riktiga Q10-värdet?

10 september 2007

Vilket är det riktiga Q10-värdet?

På konferensen jag var på förra veckan blev jag varse att det pågår en intressant diskussion om vilka Q10-värden som ska gälla för nedbrytningen av bekämpningsmedel i mark - detta tänkte jag rapportera lite om.

Vad är då Q10-värden för något? Jo, det är en faktor som beskriver hur temperaturberoende någonting är eller mer specifikt hur många gånger snabbare eller långsammare någonting sker vid en temperaturförändring på 10 grader. För nedbrytning av bekämpningsmedel i mark har man sedan 1997 använt ett Q10-värde på 2,2.

Häromåret återutvärderades dock Q10-värdet av EFSA:s PPR-panel (dvs. EFSA:s vetenskapliga kommitté för växtskyddsmedel och deras nedbrytningsprodukter). Man gjorde en ny litteratursammanställning över studier som undersökt nedbrytning av bekämpningsmedel vid olika temperaturer och ställde upp annorlunda (mer stringenta) kriterier för urval av studier. PPR-panelen fann det då befogat att behandla fenylureorna (en grupp herbicider) för sig och ge dem ett Q10-värde på 1,9 samt att höja Q10-värdet för nedbrytningen av de övriga pesticiderna till 2,8.

Detta togs uppenbarligen inte emot med glädje hos delar av kemikalieindustrin. Q10-värdet används som en parameter i de datasimuleringar över utlakning som tillverkarna måste köra för att kunna föra upp nya bekämpningsmedel på Annex I – dvs. få sina medel godkända inom EU. Ett högre Q10-värde innebär i praktiken att nedbrytningshastigheten kommer att variera mer i de olika jordscenarierna och att det kommer att bli svårare att klara modellscenarierna för norra Europa där ju jordtemperaturerna är lägre. DT50-värdet, dvs. tiden det tar för bekämpningsmedlet att brytas ned till hälften, beräknas öka med 27 % vid en jordtemperatur på 10º C jämfört med den gamla rekommendationen.

Därför beslutade bekämpningsmedelsindustrin i form av representanter för The European Crop Protection Association (ECPA) uppenbarligen att göra sin egen lilla litteratursammanställning och denna presenterades vid konferensen. De hade gjort en ny litteratursökning (och funnit hela 85 ytterligare studier!), ett nytt urval och en ny statistisk bearbetning av materialet och hade kommit fram till värdet 2,22. Deras rekommendation var att det gamla värdet på 2,2 bör gälla. De passade också på att kritisera EFSA för bristande klarhet i beskrivningen av vad de egentligen hade gjort och för att utan bra solid vetenskaplig grund ha behandlat fenylureorna för sig i analysen.

På konferensen, där ju flera representanter från EFSA:s PPR-panel var närvarande och dessutom representanter för FOCUS-arbetsgruppen som tog fram det ursprungliga värdet på 2,2 diskuterades sedan Q10-värden flitigt. PPR-panelen sammanträder den här veckan (11-12:e September) och på dagordningen står bl.a. en ny diskussion om Q10-värdena. Enligt förhandssnacket lät det dock som att EFSA-representanterna var något skeptiska till ECAP:s nya siffror. Min gissning är att ett eventuellt nytt värde kommer att ligga närmare 2,8 än 2,2 – den som lever får se...