18 september 2007

Professorsämne

Det är bara att bekänna: jag är ett professorsämne. Och när jag skriver att jag är ett professorsämne så menar jag inte att jag skulle bedriva banbrytande forskning, att jag skulle ha ett gediget kunnande inom mitt ämnesområde, eller att jag skulle ha ett fantastiskt sinne för abstrakt tänkande... det jag syftar på är istället min redan mycket välutvecklade tankspriddhet.

Som tur är har jag en relativt förstående omgivning (när de inte häcklar mig). Förra julen fick jag t.ex. en handbok för tankspridda av min yngsta lillebror. Det är nu inte så mycket en handbok som en samling insamlade anekdoter om tankspridda - men det var ju trevligt, man kunde känna igen sig. Och vid sidan av några minnestips så är boken också något av en hyllning till tankspriddheten. Det jag tog till mig var att "tankspriddhet är bara förmågan att kunna fokusera på det väsentliga" - (där det väsentliga alltså, enligt mitt sätt att se det, är någon liten pikant detalj av enkom akademiskt intresse).

Att vara tankspridd kan vara ett stort handikapp. Själv har jag en osviklig förmåga att lyckas hamna på fel plats vid fel tid. Förra veckan hamnade jag t.ex. vid ett tillfälle i Milano när jag skulle vara i Bologna. Tidsangivelser, addresser, namn och telefonnummer har en kuslig förmåga attt slinka under min radar och att aldrig riktigt sätta något avtryck bakom pannloben. Man går där och strosar och rätt vad det är så kryper den där obehagliga känslan över en - jag känner den så väl - man kan inte riktigt sätta fingret på det, men någonting är fel... Varför är ingen annan här? Varför är det släckt och låst i lokalen där teaterföreställningen ska vara? Varför går jag omkring och bär på en påse med hushållsopor och var är mobiltelefonen nu när man behöver den?

Idag slog professorn i mig till igen. Jag skulle gå på ett möte med Banverket och hålla ett föredrag om min banbrytande forskning. Sagt och gjort, jag tog pendeln in till Stockholm och gick upp till Dalarnas Hus där jag satte mig för att vänta eftersom ingen hade dykt upp än (men jag var lite tidig så så långt var allt OK). Jag drog igång datorn för att titta över presentationen lite grann - fortfarande ingen där - nu började den där känslan komma krypande. Var det egentligen rätt tid, var det rätt dag? Jag tog upp programmet för att titta...

På programmet stod det att vi skulle vara på Quality Hotel på Amiralsgatan 19. Nåja, tänkte jag och bad att få låna en uppkopplad dator för att kolla adressen på eniro (eftersom ingen tycktes kunna svara på var Amiralsgatan låg), jag kommer lite sent men det är inte hela världen...

Ack så jag bedrog mig: för Quality Hotel på Amiralsgatan, ligger i Malmö!

(Fotnot: som tur är ordnar det sig för det mesta för oss tankspridda. Så även idag. Jag begav mig tillbaka till Uppsala och SLU, mailade över min powerpointpresentation och höll min genomgång via högtalartelefon.)

Andra bloggar om: , ,

1 kommentar:

JoHo sa...

Hahaha! Men HÄRLIGT att vårt samhälle är så flexibelt och mobilt - det mesta går ju att ordna via datorer :p

Men du kan inte vara lika tankspridd vad det gäller klurandet.. eller ja, du har nog förmågan att fokusera på RÄTT sak då! :p Jag har varit EXTREMT dålig i sommar. Men som jag säger till Mr Klur när han frågar hur det går "Jag jobbar bäst under press"? Det är ju ett par veckor kvar till inlämning, gott om tid! :p