Isläget i arktis

Kanske opassande att blogga om is så här på sommaren - men den potentiella avsaknaden av is kanske går bra att avhandla lite kort? Jag tänkte ju iofs inte skriva så mycket - mest länka samman:

SvD:s artikel "Stor risk att Nordpolen blir isfri under sommaren" med sin förlaga från The Independent "Eclusive: No ice at the North Pole" och med kommentarerna till artikeln på Dot Earth "What's really up with North Pole sea ice?" och på RealClimate "North Pole notes". DN skriver också relaterat men med mer fokus på den långsiktiga klimatförändringen i Arktis "Nödrop från ett Arktis som smälter bort". Den intresserade kan läsa vidare själv - jag är för sommarlat för att summera - och varför inte kolla in isläget själva på NOAA:s Nordpolswebcam?













Fortfarande istäckt tycks det som, fotot knäppt tidigare idag, men töväder: + 6,5 grader C om man får tro temperaturangivelsen på bilden.

Andra bloggar om: miljö, klimat, arktis, is, nordpolen, växthuseffekten, klimatförändringar

Dyrare eller billigare att uppnå klimatmålen?

På DN debatt idag skriver Peringe Grennfelt, Ståle Navrud och Thomas Sterner att det kan bli billigare att uppnå klimatmålen än beräknat.

Jag tänkte bara kommentera det helt kort och påpeka att några forskare publicerade en debattartikel i Nature tidigare i år där de hävdade i princip raka motsatsen: att det skulle bli svårare än beräknat att uppnå klimatmålen!

Pielke R Jr, Wigley T & Green C. 2008. Dangerous assumptions. Nature 452: 531-532.

Ni kan ladda ned deras artikel som en pdf-fil från en av författarnas hemsidor här.

Deras tes var i korthet att det i de referensscenarios som IPCC räknar med redan finns antaganden inbakade angående spontan teknisk utveckling motsvarande 2/3 av de totala utsläppsreduktioner som måste till för att kunna uppnå klimatmålen. Alla politiska åtgärder som diskuteras i IPCC:s rapporter är därför inriktade på endast den sista tredjedelen. Pielke et al anser att dessa antaganden om spontana koldioxidreduktioner (dvs. utan några politiska åtgärder) är på tok för generösa och flaggar för att notan kan bli högre än beräknat.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro angående teknikutvecklingens hastighet - jag vill dock påstå att det torde finnas stora skillnader mellan förutsättningarna för att kunna minska utsläpp av svaveldioxid som ju är det som främst diskuteras i debattartikeln i DN och att minska utsläppen av koldioxid.

Andra bloggar om: forskning, ekonomi, miljö, växthuseffekten, co2, koldioxid, svaveldioxid, klimatmål, utsläppsreduktioner

På tal om sliprar...

... så publicerades nyligen en forskarkollega till mig en studie som undersökte kreosotinnehållet i svenska järnvägssliprar. Halterna av PAHer ligger konsekvent över EU:s gränsvärden för vad som ska betraktas som miljöfarligt avfall visar det sig (även om samplet i form av antal sliprar var ganska litet, endast 6 st).

Thierfelder T & Sandström E. 2008. The creosote content of used railway crossties as compared with European stipulations for hazardous waste. Science of the Total Environment 4: 106-112.

Det betyder i praktiken att alla träsliprar som inte återanvänds måste destrueras efter att de byts ut. I dagsläget sker det genom att sliprarna flisas och bränns i kraftvärmeverk vilket man ju kan tycka låter som ett ganska vettigt alternativ. Att använda gamla kreosotimpregnerade sliprar i trädgårdar som har varit populärt - och fortfarande är populärt på sina håll i världen - är nog inte att rekommendera.

Undersökningar av hur mycket kreosot som läcker ut ur sliprarna när de ligger i banan har visat att de läcker allra mest det första året eller så - men att det förmodligen inte är någon större risk för utlakning av PAHer till grundvatten. Däremot kan det nog vara som så att det avdunstar en hel del flyktiga ämnen från dem - speciellt i soligt väder. Att nyimpregnerade sliprar släpper ifrån sig en hel del otrevligheter kan man lätt observera ute i fält - de ser verkligen ut att drypa av tjära, det liksom bubblar på ytan.

















Foto på relativt nyimpregnerad kreosotsliper - observera åkerfräkenplantan intill slipern som har svartnat!

Inte bara själva sliprarna är problematiska, även platserna där man har impregnerat sliprarna har visat sig vara förorenade och blir till föremål för sanering. Där har jag ju själv varit inblandat på ett hörn.

Kreosot är i dagsläget det i särklass mest använda bekämpningsmedlet i Sverige (den försålda kvantiteten var ca 5700 ton år 2006). Därför är det mycket intressant att notera att det för närvarande debatteras ifall kreosot överhuvudtaget ska tas upp eller inte på Annex 1 - dvs. EU:s lista över godkända bekämpningsmedel biocidprodukter. Man kan dock förmoda att det finns ganska starka intressen inblandade för att få till ett godkännande.

Alternativet till kreosotimpregnerade träsliprar i furu heter tydligen inte nödvändigtvis betongsliprar har jag fått förklarat för mig - betongsliprarna har visst egenskaper som gör att de inte fungerar för vissa banor. Däremot skulle man kunna tänka sig något slag av virke impregnerat med t.ex. ACQ (alkaline copper quartenary) dvs. eller koppar(II)hydroxidkarbonat - Sveriges näst mest försålda bekämpningsmedel 2006 - som väl är det man i normalfallet får när man köper lite grönaktigt tryckimpregnerat virke?) eller kanske rentav oimpregnerade boksliprar. Hur de står sig hållbarhetsmässigt jämfört med kreosotsliprarna vet jag dock inte tillräckligt för att kunna uttala mig om.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, kreosot, PAH, järnvägssliprar, järnväg