Roundup

Har inte hunnit med att skriva så mycket här på sistone. Bl.a. valde jag att sticka ut och skida istället häromkvällen - därav frosten i håret på den nya profilbilden (jag har inte blivit gråhårig än). Men nu börjar jag känna hur det rycker i fingrarna igen så jag får följa John Wilkins på Evolving Thoughts exempel och köra en liten "Roundup".


Pesticider och biologisk mångfald
Först kanske jag ska börja med pesticiderna (passande nog). Jag var på ett seminarium i tisdags om "Pesticiders effekter på terrester mångfald" som anordnades av Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) på SLU. På seminariet fick vi bland annat höra om undersökningar om pesticiders effekter på pollinatörer (ja, vissa effekter kan detekteras - åtminstone i anslutning till vinodlingar) och herbiciders effekter på ogräsfloran i häckar i direkt anslutning till åkermark (ja, biodiversiteten minskar i närheten av besprutade åkrar). Du finner en högre biodiversitet i och i närheten av åkrar som är ekologiska - därom råder egentligen litet tvivel. Det visades bland annat i en meta-analys författad av en av mina gamla kompisar och kursare Johan Ahnström häromåret (han sitter för närvarande och plitar på avhandlingen).

Nackdelen med den ekologiska odlingen är ju som Jens (lite provokativt kanske?) påpekade på forskarbloggen häromdagen att den ger mindre skörd per arealenhet. Och om man ska producera lika mycket mat på ekologiskt vis så behöver man alltså också i motsvarande grad öka åkerarealen. Knäckfrågan är alltså om de positiva effekterna på biologisk mångfald av ekologisk odling är så stora att de överväger de förmodat ganska negativa effekterna på biologisk mångfald av att ta mer åkermark i anspråk. Går den stora skiljelinjen mellan ekologisk monokultur och konventionell monokultur - eller mellan natur och monokultur?

Man kommer in på samma typ av resonemang som man gör för biobränslen - där odling av en etanolgröda kan te sig gynnsam om man bara gör en avgränsad livscykelanalys (från fält till bil) men där koldioxidutsläppen tvärtom tycks ökas om man också tar hänsyn till att man undantränger livsmedelproduktion och måste ta mer åkermark i anspråk. Sedan så är ju Kirchmans et als siffra på 50% skördeminskning i ett ekologiskt system förmodligen den högsta siffran jag sett i sammanhanget - en mer "normal" uppskattning tror jag (utan att ha läst mer än några stycken artiklar på området) ligger någonstans på en 10-20% skördeminskning. Jag tycker hursomhelst inte frågan är helt självklar för en miljövän.


Pesticider i vinodling
Nå - åter till tisdagens seminarium. Där träffade jag även på fler gamla kursare - bl.a. Emelie Hansson på naturskyddsföreningen. Vi diskuterade bl.a. förrförra veckans larm om bekämpningsmedelsrester i vin som jag skrev om (här och här). Larmet var för övrigt inte ett larm enligt Emelie utan mera en presentation av en rapport som förvandlades till ett larm av medierna (stor skräll där!). Vi var hursomhelst ganska eniga om att bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen är ganska osund - när det gäller vin så har vi ju dessutom en ganska stor överproduktion i dagsläget - stora mängder vin går till etanolproduktion istället (galenskap!). Vilket ju dessutom gör att resonemanget från ovan om negativa effekter av skördeminskningar i ekologiska system knappast är relevant för vinproduktion.

För att komplicera saken är det ju så att en del ekologiska vinodlare använder kopparpreparat som substitut för kemiska bekämpningsmedel (koppar är ju såklart lika "kemiskt" men det anses vara "mineraliskt" och därför OK). Koppar har ju den nackdelen att det inte bryts ned utan ansamlas i odlingsjorden - vilket innebär att på längre sikt så blir jorden fullständigt obrukbar. Knappast ett hållbart produktionssystem. Vad jag förstår av KRAV:s regelverk (pdf) är dock inte kopparpreparat godkända för tillverkning av KRAV-märkta viner.


Pesticidrester i frukt och grönt
Nåväl - Emelie och Mikael Karlsson på SNF gick ju sedan i onsdag ut med en debattartikel i DN om bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Tyvärr så är det ju just som det står ett avslöjande av EU-kommissionens opublicerade granskning - vilket innebär att jag inte i detalj kan granska materialet. (Vi får ta det när den kommer - om jag hinner med.) Men några kommentarer kan jag ju komma till redan nu. Jag förmodar att det rör sig om samma årliga rapport som jag kommenterade förra året - dvs. att den rapporten det handlar om nu berör analyser utförda under 2006.

Om man jämför med förra årets rapport så tycks siffrorna vara ungefär jämförbara: 46% av proven innehöll bekämpningsmedelsrester båda åren och andelen prov som överstiger EU:s gränsvärden har minskat något från 5% till 4,5% av proven. Även 2005 var det paprika och vindruvor som innehöll spår av flest olika preparat. Andelen prov som innehöll spår av mer än ett bekämpningsmedel har ökat från 26,7% till 27,7%. Toppnoteringen med spår av 47 29 olika ämnen i ett och samma prov torde dock vara svårslagen (och fullständigt galen - det är svårt att förstå nyttan med att använda 47 29 olika aktiva substanser på en och samma gröda!). Gör man jämförelsen till längre tillbaka i tiden finner man att andelen och antalet fynd av bekämpningsmedel har ökat.

Vad kan man då dra för slutsatser av utvecklingen över tid? Tja, inte alltför många utan att ha läst rapporten och det är tveksamt om man kan dra alltför långtgående slutsatser sedan heller. En förändrad fyndfrekvens kan bero på många faktorer - som t.ex. förändrad provtagning (man kanske riktar in sig på att ta prover där man förväntar sig att hitta substanser), att frukt och grönt kommer in från nya produktionsländer (som inte lyder under EU:s kemikalielagstiftning), att analysmetoderna och labben blir bättre etc. - vi får avvakta rapporten.

Det finns några kommentarer i debattartikeln om koncentrationer som överstiger akuta referensdoser som jag inte riktigt begriper. En akut referensdos mäts ju som mängd per kg kroppsvikt och dag och en koncentration kan alltså inte överstiga en akut referensdos. Däremot kan en exponering överstiga en akut referensdos - men för att detta ska ske så måste man alltså räkna på ett exponeringsscenario (ungefär som jag gjorde häromdagen). Detta menar SNF fortfarande att man inte kan göra för vin och kallar livsmedelsverkets utlåtanden om vinet som säkert för obegripliga. Jag kan hålla med dem om att livsmedelsverket uttryckte sig (eller citerades) lite slarvigt häromveckan när de avfärdade riskerna så lättvindigt- men det var ju knappast ett obegripligt utlåtande utifrån en toxikologisk synvinkel. Hursomhelst blir det lite märkligt att Emelie och Mikael tycks anse att det är OK att förlita sig till en toxikologisk riskbedömning när den visar att det finns en risk - men väljer att avfärda den när den visar att det inte finns en risk.

Tycker också att deras kritik av livsmedelsverket i stort är lite onyanserad. LMV:s toxikologer har väl knappast gått ut och ifrågasatt EU-kommissionens bedömningar om vilka ämnen som bör förbjudas eller inte - de har gjort en toxikologisk bedömning helt enkelt. Ett ämne kan anses vara giftigt eller cancerogent - men samtidigt anses vara riskfritt att exponeras för om koncentrationen är tillräckligt låg. Det är ingenting konstigt med det.

Men nu är det hög tid att avrunda den här posten och gå och lägga sig. Det blev visst inte så mycket till uppsamling. Jag hade tänkt gå vidare och kommentera Naturvårdsverkets nya rapport om konsumtionens klimatpåverkan också (som ju klimatberedningen tidigare har efterfrågat) och Greenpeace GMO-larmande. Men jag får ta det i separata poster istället. Godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, toxikologi, frukt, vindruvor, paprika hälsa

Handens bakterieflora kartlagd

Lider du av bakterieskräck? Funderar du över hur många bakterier du utsätts för varje gång du tvingas ta i hand? Det enkla svaret är förmodligen: fler än du anar...















I en studie som publicerades häromdagen i PNAS undersöktes den bakteriella diversiteten på människans handflator - ett förvånansvärt outforskat ekosystem.

Den mikrobiella mångfalden på människans händer är (inte helt oväntat för en mikrobiolog) ganska hög. Författarna kunde räkna in mer än 150 st bakteriefylotyper* på en typisk hand.

* en fylotyp är ett begrepp som används ganska ofta inom mikrobiologin. Förenklat kan man säga att det är ett begrepp som används synonymt med begreppet art. Det där med art är ju nämligen ganska svårt att använda sig av eftersom de flesta DNA-sekvenser man hittar (där man letar) inte visar sig tillhöra någon redan beskriven art - de är bara mer eller mindre lika olika redan beskrivna bakteriearter. Därför bestämmer man sig helt enkelt för en viss nivå av likhet över vilken man klassar alla sekvenser som samma fylotyp. I det här fallet klassades 16s rRNA-gener med över 97% likhet som tillhörande samma fylotyp.

Totalt undersöktes 51 frivilligas händer - dvs. 102 st händer i studien. Sammanlagt identifierade man 4742 fylotyper på dessa händer. Variationen mellan händerna vara alltså mycket stor. T.ex. så delade höger och vänster hand på samma individ i genomsnitt bara 17% av fylotyperna medan olika personer bara delade i genomsnitt 13% av fylotyperna med varandra!

Vissa bakteriesläkten var vanligt förekommande på de flesta händer: Proprionibakterier, 31.6% av alla sekvenser; Streptokocker, 17.2%; Stafylokocker, 8.3%; Corynebakterier, 4.3%; and Laktobaciller, 3.1%. Men de flesta fylotyper tillhörde mer ovanliga släkten.

En intressant observation var att man fann tydliga skillnader mellan könen - både vad gäller bakterieflorans sammansättning och dess diversitet. Kvinnor har i genomsnitt fler fylotyper på sina handflator än vad män har (högre bakteriell diversitet). Orsaken till dessa skillnader är inte klarlagd men författarna spekulerar i att det skulle kunna röra sig om skillnader i hudens pH-värde (då män tydligen har något surare hud).

Ytterligare en intressant observation var att den bakteriella diversiteten tycks vara relativt oberoende av faktorn handtvätt. Bakteriflorans sammansättning ändrades dock signifikant - förekomsten av vissa fylotyper minskade alltså - medan andra tvärtom tycktes gynnas. Resultatet är väl förmodligen inte helt oväntat - det verkar ju trots allt ganska rimligt att handens mikroflora är ganska väl anpassad till att tvättas då och då. Observera dock att denna studie inte säger någonting om hur den absoluta mängden mikroorganismer påverkas av en handtvätt!

Nu krävs det bara att någon kompletterar den här studien med uppgifter om hur många arter av eukaryoter och arkéer och hur många virustyper som vi går och bär på för att vi ska kunna börja bilda oss en uppfattning av hur många arter som egentligen ingår i en genomsnittlig hands ekosystem.


Källa:
Noah Fierer et al. 2008. The influence of sex, handedness, and washing on the diversity of hand surface bacteria. PNAS 105:17994-17999.


Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, biologi, mikrobiologi, händer, bakterier, fylotyper

Två snabba

1. Mikael (I sällsamhetens tjänst) kommer med lite tänkvärda reflektioner (och en del "i det närmast obscent subjektivt raljerande") kring vinlarmet och uppmanar oss inte att sluta sila mygg - men väl att sluta svälja kameler.

2. Medvetenskap gör en välgärning och publicerar det där ökända examensarbetet som mitt kära universitet betecknar som "ett olycksfall i arbetet". Det ska bli intressant att se om det är lika underhållande (eller skrämmande) som det låter...

Godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om vin, vinlarm, mygg, kameler, examensarbete, tomtar, troll

En värdering av riskerna med gifter i vin

Jag kommenterade häromdagen Naturskyddsföreningens rapport om bekämpningsmedelrester i vin utan att egentligen själv bidra med så mycket matnyttigt när det gäller hur man egentligen ska värdera riskerna med dessa.

Även andra har kommenterat studien, Livsmedelsverket toxikolog Petra Fogelberg avfärdar riskerna, Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson anklagar Livsmedelsverket för att vilseleda allmänheten och Karin Bojs anklagar i sin tur Naturskyddsföreningen för skrämselpropaganda.

Gemensamt för alla aktörerna är att de inte heller på ett transparent sätt redogör för vilken riskvärdering det är som ligger till grund för deras ställningstaganden. Mikael Karlsson avfärdar snarare det där med riskvärdering och menar att man inte kan bevisa att bekämpningsmedelsrester i vin är ofarliga - vilket på något filosofiskt plan naturligtvis är riktigt - men också ett lite olyckligt argument kan jag tycka. På samma sätt kan man hävda att man inte kan bevisa att människan påverkar klimatet genom sina utsläpp av koldioxid - det motsäger ju naturligtvis inte att man kan bedöma sannolikheten för att det är så och fatta rationella beslut baserade på denna bedömning (och där misstänker jag att SNF håller med mig). På samma sätt förhåller det sig med bekämpningsmedelsrester - det går naturligtvis att värdera risken!

Detta har jag således också gjort: här nedanför presenterar jag en liten riskvärdering av de av SNF presenterade resultaten. För att få lite perspektiv på det hela presenterar jag även lite riskuppskattningar för ochratoxin A som jag spekulerade kring i den förra posten, för tungmetaller och så förstås för själva alkoholet i vinet.

Tillvägagångsätt
Jag har beräknat en riskkvot (dvs. förväntad exponering/gränsvärde) baserat på två olika scenarier, ett worst-case scenario och ett scenario för något slags normalkonsumtion. Riskkvoten beräknades mer specifikt enligt:







där a till y representerar de 24 olika bekämpningsmedlen som detekterades i SNF:s studie, där konc_n= koncentrationen för bekämpningsmedel n, där konsumtion = den förväntade dagliga konsumtionen av vin, där vikt = kroppsvikt och där ADI_n = EU:s gränsvärde för Accepterat Dagligt Intag* för bekämpningsmedel n. Jag får alltså en risk för varje bekämpningsmedel som jag sedan summerar ihop - dvs. jag gör ett antagande om additiva effekter.

Ett värde på riskkvot över 1 innebär att det finns en risk att man får i sig hälsovådliga mängder.

*EU har etablerat ADI-värden för de flesta av de av SNF detekterade substanserna. Normalt sett är ADI-värdena baserade på en långtidsstudie med råttor där man etablerar ett s.k. NOAEL - No Observed Adverse Effect Level - dvs den nivå vid vilken man inte ser några negativa effekter hos försöksdjuren, sedan lägger man till en säkerhetsfaktor (vanligtvis 100 ggr, ibland mer) för att få sitt ADI-värde. Tanken är alltså att om man får i sig mindre än ADI-värdet skall risken vara minimal. För vissa av bekämpningsmedlen (tetradifon, tebufenpyrad, boscalid, tebufenozide, metalaxyl, spiroxamin) fann jag inget EU-sanktionerat ADI-värde - för dessa har jag höftat till ADI-värden på olika sätt beroende på scenario (se nedan).


Worst-case-scenariot
För att beräkna mitt "worst-case"-scenario har jag gjort följande antaganden:

• koncentrationen = den högsta observerade koncentrationen i någon av de av SNF observerade flaskorna för samtliga bekämpningsmedel
• konsumtionen = en halv liter vin per dag
• kroppsvikt = 55 kg
• ADI-värden = där dessa finns har jag använt de befintliga ADI-värdena, för de substanser (se ovan) som EU inte har etablerat ADI-värden för har jag använt värdet 0,002 mg/kg kroppsvikt och dag vilket är det lägsta ADI-värdet som angetts för någon av de övriga substanserna.

Normalkonsumtions-scenario
För att beräkna något slags normalkonsumtion har jag gjort följande antaganden:

• koncentrationen = genomsnittskoncentrationen i de av SNF analyserade flaskorna
• konsumtionen = 0,2 l/dag - dvs. ungefär ett glas om dan
• kroppsvikt = 82 kg för män och 67 kg för kvinnor (dvs. svenskarnas genomsnittsvikt enligt SCB).
• ADI-värden = de befintliga värdena eller, där de saknas, medianvärdet för de övriga substanserna dvs. 0,03 mg/kg kroppsvikt och dag.

Resultat och diskussion
För mitt worst-case-scenario får jag ett värde på min riskkvot som ligger på 0,41. Trots att jag har gjort en rad antaganden som maximerar risken så är alltså den sammanlagda dosen man skulle exponeras för bara 41 % av vad som anses vara riskfritt.

För mitt normalscenario får jag fram värdet 0,0043 för män och 0,0053 för kvinnor - dvs. 0,43 respektive 0,53 % av den dos som anses vara utan risk.

Därmed kan man nog slå fast att bekämpningsmedelsrester i vin inte är ett stort hälsoproblem och att Livsmedelsverkets bedömning i stort är riktig!

Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten bekämpningsmedel kan dricka 265 l vin i veckan innan riskkvoten för bekämpningsmedel överstiger värdet ett.

Ochratoxin A
Men hur ser det då ut för andra ämnen i vinet? - Om vi tar och börjar med ochratoxin A (OTA) som jag i min förra post spekulerade i kunde vara negativt korrelerad med bekämpningsmedelsanvändningen (dvs. ju färre bekämpningsmedel desto mer OTA). Visst stöd för detta antagande finner jag i [1] där högst halter av ochratoxin (2 µg/l) hittades där vinrankorna enbart behandlades med svavelpreparat (som är godkända för ekologisk odling). Underlaget är dock för litet och för variabelt för att jag ska kunna dra några säkra slutsatser om skillnader mellan ekologiskt och konventionellt.

Hur ligger det då till med riskerna med ochratoxin A i vin? Ja, halterna av OTA är ganska välundersökta och tycks kunna variera mellan 0- 15,6 µg/l i vin och ett medelvärde för OTA i europeiska viner kan ligga på 0,36 µg/l (baserat på 1470 prover - medianvärdet är förmodligen mycket lägre än så eftersom enskilda höga värden drar upp medlet)[2]. Det finns inget ADI-värde för ochratoxin men däremot ett tolerabelt veckointag vilket är synonymt. Detta värde ligger på 100 ng/kg kroppsvikt och vecka (motsvarande 14 ng/kg kroppsvikt och dag).

Om jag använder samma beräkning som för bekämpningsmedelsresterna så finner jag att vid mitt worst-case-scenario och med den högsta påvisade halten 15,6 µg/l så ligger riskkvoten på 9,9 och om jag istället använder 2 µg/l så ligger riskkvoten på 1,3 - alltså även det en oacceptabel risk. (Att använda värdet 15,6 är lite "orättvist" eftersom antalet analyser är så högt - om SNF hade analyserat flera tusen flaskor så hade nog även de hittat enskilda flaskor med högre halter av bekämpningsmedel än de nu presenterade. Halten 2 µg/l kan däremot knappast betecknas som orättvis - utan kan nog förekomma i en del flaskor.)

Hur ser det då ut för normalkonsumtion? Om jag använder samma antaganden som i mitt normalscenario ovan och genomsnittshalten för OTA 0,36 µg/l så kommer jag fram till en riskkvot på 0,061 för män och 0,075 för kvinnor - dvs 6,1 respektive 7,5 % av det intag som anses riskfritt.

Slutsatsen för ochratoxin A är således att den förmodligen inte utgör någon större risk för vinkonsumenter - förutom möjligtvis i enstaka flaskor - men att den utifrån föreliggande data och toxikologiska bedömningar utgör en större risk än vad bekämpningsmedelsrester gör.

Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten OTA kan dricka 18,6 liter vin i veckan innan riskkvoten för OTA överstiger värdet ett.

Tungmetaller i vin
Via bloggen "RENJORD" snubblar jag över en nyligen publicerad studie [3] som har gjort i princip samma sak som jag har gjort ovan men för tungmetaller i vin. Den studien beräknade THQ-värden (Target Hazard Quotients) som liknar mina riskkvoter och kommer fram till att vinerna i typfallet ligger någonstans på ett THQ om 30-80 (baserat på en konsumtion om 0,25 l/dag). De ligger alltså 24 till 64 ggr över vad som betecknas som hälsosamt (om man istället räknar med en konsumtion på 0,2 l/dag som jag har gjort)! Detta värde varierar dock i hög grad mellan viner från olika länder. Vår metodik skiljer sig som sagt något men även jag får (när jag plockar metallhalter från deras figurer) riskkvoter som ligger i samma storleksordning. Detta behöver dock granskas mer!

Många medier (men än så länge inte svenska?) rapporterar om studien - kolla t.e.x på (Science Daly, Daily Mail). Riskerna tycks avfärdas av experterna - men tycks alltså hursomhelst vara flera gånger större än riskerna för både bekämpningsmedelsrester och ochratoxin A.

Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med något slags genomsnittlig minimi-THQ-värde (som erhållits grafiskt från [3]) kan dricka endast ca 87,5 ml vin i veckan utan att THQ-värdet för tungmetaller överstiger ett! (Genomsnittshalten har jag inte tillgång till. Obervera att THQ-värdet liknar min riskkvot men inte nödvändigtvis är direkt jämförbar!)

Alkohol
Hur farligt är det då med själva alkoholet i vinet? Att dricka så mycket vin som jag antar i mitt worst-case-scenario är helt garanterat inte bra för dig - en halv liter vin per dag motsvarar ca 98 cl 40% sprit i veckan och enligt Apoteket medför en så hög konsumtion att "Risken för vanebildning och skador på inre organ och nervsystem är stor om du fortsätter på samma sätt. "

Det jag räknar som normalkonsumtionen (0,2 l/dag) motsvarar ca 38,5 cl 40% sprit och detta är enligt apoteket fortfarande OK för män men innebär för kvinnor att de ligger i riskzonen och bör minska sin konsumtion eller åtminstone ta en vit vecka då och då.

Jämförelse: Enligt apotekets angivelser så kan en kvinna dricka ca 1,1 liter vin utan att det "anses innebära någon fara för vanebildning eller ha andra skadliga verkningar..."

Slutsats
Riskerna med gifter i vin kan vid normalkonsumtion graderas enligt följande (från högst risk till lägst risk): tungmetaller>alkohol>ochratoxin A>bekämpningsmedelsrester


Referenser:
1. Lo Curto et al. 2004. Ochratoxin A occurence in experimental wines in relationship with different pesticide treatments on grapes. Food Chemistry 84: 71-75.

2. Mateo R. et al. 2007. An overview of ochratoxin A in beer and wine. International Journal of Food Microbiology 119: 79-83.

3. Naughton DP & Petroczi A. 2008. Heavy metal ions in wines: meta-analysis of target hazard quotients reveal health risks. Chemistry Central Journal, (in press)


Fotnot: Denna bloggpost utgör bara en jämförelse av hälsoeffekterna av olika gifter i vin. Den skall inte ses som ett inlägg som förespråkar eller ursäktar onödig bekämpningsmedelsanvändning inom vinodling. För att göra en helhetsbedömning av riskerna med bekämpningsmedel inom vinodlingen måste man såklart även bedöma miljöeffekter och hälsoeffekter hos dem som brukar medlen!

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, naturskyddsföreningen, livsmedelsverket, vin, bekämpningsmedel, ochratoxin A, alkohol, tungmetaller