Skeptikerna och pseudovetenskapen

Snubblade in på Nymchens Noteringar där Åsa (åtminstone delvis) sätter ord även på varför jag själv aldrig har känt en dragning att engagera mig i föreningen Vetenskap och Folkbildning eller i "skeptikerrörelsen". - Missförstå mig rätt, jag är helt för vetenskap, folkbildning och skepticism men jag gillar inte riktigt tonen man åtminstone ofta ser i debatten. Åsa skriver:

Förvillarpriset 2009 är bara en illustration av hur skeptikerrörelsen tar ställning för paradigm och vedertagna uppfattningar i frågor som är långt ifrån avgjorda. De undertrycker legitima debatter och skrämmer folk från att delta utifrån siga egna förutsättningar. Mitt intryck av skeptikerrörelsen är att de har ett svalt intresse för forskning men ett osunt behov av att använda auktoriteter för att trycka till folk de ser ner på. Istället borde man möta folk där de är och ta nyfikenheten på alternativ medicin som en ingång till att diskutera forskning och vetenskapsfilosofi på ett konstruktivt sätt.

I kontrast till dessa noteringar kan man ställa Torbjörn Fagerströms och Dan Larhammars dundrande debattartikel om att "Granska pseudovetenskapen" som publicerades häromdagen i UNT. (TF är överhuvudtaget mycket för att dundra i sina debattartiklar har jag lagt märke till). - Naturligtvis har Torbjörn och Dan rätt - det vore önskvärt att inte journalister hade ett så okritiskt förhållningssätt till pseudovetenskap, om inte förtroendet för vetenskap minskade i samhället etc. - Men hur når man dit? Genom att skrika om rättning i leden? - Jag skulle tro att det krävs lite annorlunda tillvägagångssätt...

Själv har jag valt att inte granska pseudovetenskap i någon större utsträckning på den här bloggen (med ett eller annat undantag) och detta delvis av samma bevekelsegrunder som jag har valt att inte diskutera/kritisera religion eller religiösa föreställningar. - Dels känns det i ärlighetens namn lite utsiktslöst (ett Sisyfosarbete) och dels så finns det ju redan gott om bloggar som ägnar sig åt bådadera. - Mitt intryck är dock att för 90% av dem är målgruppen mestadels de redan frälsta (eller kanske snarare då de ofrälsta i de här fallen). Man försöker aldrig på allvar möta sina meningsmotståndare och då kan man ju fråga sig vad som är poängen med det hela?

Ja, jag borde utveckla mina resonemang vidare - men även nattugglor som jag måste sova :)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, skeptiker, pseutdovetenskap  

Bloggverkstadsreflektioner

OK, jag var som sagt på bloggverkstad i SLU:s regi i förmiddags - med undertiteln "för dig som vill blogga på arbetstid". Jens Sundström (som startade Forskarbloggen) och Åsa Larsson på Ting och Tankar pratade om sina erfarenheter av att starta och driva forskarbloggar. Och även SLU:s kommunikationschef Tina Zethraeus informerade lite grann om vad som gäller.

Åsa Larsson förmanar potentiellt blivande bloggare - lägg märke till att vi hade med oss verksamhetsorterna Umeå, Alnarp och Skara via weblänk till vänster, samtliga orterna syntes dock vara obebodda.

Tanken med seminariet var väl att rekrytera nya skribenter till forskarbloggen och att locka några andra anställda att starta bloggar under SLU:s än så länge relativt glest befolkade bloggportal som ett sätt att bedriva den tredje uppgiften. Kunde ju t.ex. vara vettigt för några av de centrumbildningar som vi har på SLU och som bl.a. har som uppgift att ägna sig åt samverkan. Själv såg jag det väl kanske mest som en inspirationsdag som kanske skulle kunna få mig att få ändan ur vagnen och skriva något vettigt igen.

Som mina trogna läsare (har jag några sådana kvar?) förmodligen har märkt så har ju den här bloggen närmat sig det tillstånd som brukar beskrivas som bloggdöden. Ett stilla borttynande, knappast på grund av brist på engagerande ämnen att skriva om utan snarare då på grund av att det har varit skönt att slippa bry sig. Om man har skor som längtar ut och en allmän oförmåga att hålla sig till Åsas gyllene regel nr 2 (se bilden ovan) så förstår ju var och en att man inte i längden kan spendera all den tid framför datorn som krävs för att köra bloggen på helfart.

Jens Sundström betraktar åhörarna -
det var kanske 15 st där.

Hur var verkstaden då? - Ja, kanske inte så mycket nyheter för en gammal bloggare som jag. Jens berättade om forskarbloggen och drev linjen att det borde vara meriterande att blogga dvs. i klarspråk belönas från universitetet på samma sätt som t.ex. bokkapitel som brukar ge en slant till institutionerna när statsanslaget fördelas ut.

Frågan om det är OK att blogga på arbetstid besvarades med ett "Ja" från prorektor (som själv bloggar tillsammans med rektor - låt vara synnerligen sporadiskt)- det gäller dock att man måste få ett godkännande från sin närmaste chef (som ju kan vara nog så svår att identifiera på ett universitet).

Åsa kom med ett antal goda råd - den intresserade kan ju kolla in hennes bloggskola för att ta del av fler än dem som syns på bilden - och liknade slutligen bloggen vid en digital täppa som man sår frön och rensar ogräs i. Det senare fick mig att dra på munnen då jag tänkte på analogierna mellan min egen odlingslott och min blogg - mycket ambitioner och alltför lite nedlagd tid i båda fallen - turligt nog har iaf. inte bloggen översvämmats av lika mycket ogräs som täppan när den legat i träda. Återstår att se om det går att så något i denna tundra (bloggen alltså - i täppan växer det även en del godsaker) :)

En intressant fråga som väcktes är om bloggarna kanske har spelat ut sin roll idag? För några år sedan var det ju nytt och häftigt att blogga och det räckte med att skriva några halvtaffliga inlägg så blev man plötsligt intervjuad i medier och inbjuden till diverse evenemang (har egen erfarenhet av det). Idag kanske det är lite kärvare - speciellt att starta upp en blogg? - Vet inte om jag är rätt person att besvara det då jag inte riktigt har hängt med i bloggosfären på sistone, men klart är väl att speciellt mediernas initiala kärleksaffär till bloggarna har lagt sig. Däremot så tror jag fortfarande att om man skriver bra och om något intressant så blir man läst.

Det viktigaste är väl kanske inte heller hur många läsare man når ut till eller hur många som kommenterar ens inlägg utan vilka som läser din blogg och om de tar till sig av vad du skriver - åtminstone är det så för mig. Mer om varför jag bloggar hittar ni i ett gammalt inlägg här - för dagen finner jag det ganska välformulerat. Jag har heller inga planer på att publicera den här bloggen under SLU:s bloggportal - jag föredrar att skriva som en privatperson snarare än som en myndighetsperson - på så vis kan ingen (annan än jag) censurera min åsikter och då är ämnesvalet helt fritt - då är det också roligast att skriva!

Däremot kan det nog hända att jag bidrar med fler poster till Forskarbloggen framöver om jag har något på G som jag tycker passar - och dessa poster kan det nog hända att jag plitar ned på arbetstid.


Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, bloggande, forskarbloggen, SLU,

På bloggworkshop

Sitter just nu på SLU:s bloggworkshop. Tog så klart med mig datorn för att kunna skriva ett inlägg under tiden. Tyvärr så lyckas jag inte koppla upp mig via nätverket - men det vore ju själva fanken om man inte skulle kunna publicera något (vad vore man annars för bloggare) - detta kommer därför via den något för osmarta mobilen.

Fler reflektioner från workshopen kommer senare

Hur tillväxt egentligen ska klara jordens miljö och klimat

Det är egentligen ganska enkelt: IPAT.

Human Impact(I) = Population(P) x Affluence(A) x Technology(T).

Dvs. människans påverkan på miljön bestäms av hur många vi är, hur rika vi är och hur effektivt vi utnyttjar våra resurser.

Under 1900-talet har vi blivit fler och rikare (vi har haft tillväxt) och vi har haft en fantastisk teknologisk utveckling som har bidragit till att vi utnyttjar våra resurser mycket effektivare - och som en följd av dessa förändringar har vår påverkan på jordens miljö och klimat ökat enormt mycket. - Varför? - Jo, därför att de negativa effekterna av befolkningsökning och ekonomisk BNP-tillväxt vida har överstigit de positiva effekterna av teknikutvecklingen.

Efter en första slarvig genomläsning av Bo Ekmans debattartikel i DN fick jag intrycket av att hans lösning på våra miljöproblem är att ordinera mer av samma sak som skapade dem (förmodligen stirrade jag mig blind på den iögonfallande titeln). - Det vore naturligtvis inte riktigt klokt någonstans om det vore så!

Efter en noggrannare genomläsning så tror jag mig förstå att det han menar (men inte explicit uttrycker) är att vi behöver omdefiniera vad vi menar med ekonomisk tillväxt och också värdera den miljöpåverkan våra ekonomiska aktiviteter medför. Dvs. samma sak som jag har framhållit här på bloggen tidigare (t.ex. här, här och här).

Den tillväxt som Ekman menar ska klara jordens klimat och miljö är alltså inte den tillväxt vi normalt menar när vi diskuterar tillväxt idag! Det är inte ännu mer av BNP-tillväxt som efterlyses. (Åtminstone så hoppas jag att denna min tolkning är korrekt för annars är låter det som sagt inte riktigt klokt).

En annan märklighet är att Ekman tycks förutsätta att ekonomisk tillväxt krävs för att teknikutveckling ska vara möjlig. Detta är som Cornucopia påpekar inte fallet.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, miljö, tillväxt, Bo Ekman, IPAT, BNP

Craig Venter skapar baktericeller med helt syntetiskt genom

I en studie som publiceras idag i Science (pdf) beskriver Craig Venter m.fl. medarbetare hur de har lyckats ersätta genomet i bakterieceller av arten Mycoplasma caprifolium med ett helt syntetiskt genom (Mycoplasma mycoides JCVI-syn1.0).

Detta är fortsättningen på den studie man publicerade häromåret där man transplanterade ett helt (naturligt) genom från M. mycoides till M. caprifolium och därmed "bytte art" på bakterien.

När det nya genomet förs in i värdcellen avläses det av cellens maskineri och bildar proteiner och andra byggstenar. Efter ett antal generationer (vilka ju passerar ganska snabbt i en bakteriekoloni) finns inga spår kvar av ursprungscellen och dess komponenter - och man har i princip skapat en helt syntetisk bakterie. För att använda den datorliknelse som forskarna själva använder i artikeln: "den nya mjukvaran bygger sin egen hårdvara".

Det syntetiska genomet kan designas så att den skapade bakterien får de egenskaper man önskar. Craig Venters uttalade mål är att skapa celler som är optimerade för att producera biobränsle från luftens koldioxid - men jag kan tänka mig oerhört många olika framtida applikationer för denna teknik. I princip ger det oss möjligheten att använda bakterieceller som små specialdesignade kemiska fabriker - för biobränsleproduktion, vattenrening, läkemedelsproduktion etc.

En potentiell svårighet som jag ser med designade celler är hur man ska undvika att de evolverar när de väl kommer ut till praktisk användning. Om man designar en cell som är optimerad för att fånga in koldioxid och producera biobränsle så är det förmodligen inte den cell som samtidigt är bäst på att replikera sig - det finns en uppenbar risk att man förlorar den önskvärda egenskapen efter några generationer. Detta kan säkert kontrolleras genom ständiga "omstarter", kontrollerade odlingsbetingelser eller på något annat fiffigt vis men kan säkerligen vara en stor svårighet vid storskaliga tillämpningar.

Det är frestande att tala om att "skapa liv" i sammanhanget - jag tycker dock att det finns en tydlig filosofisk distinktion mellan att skapa en cell som kontrolleras av ett syntetiskt genom och att skapa liv - även om distinktionen ju är något svår (det medges) - men man startar ju trots allt med en redan befintlig cell.

Att göra motsvarande sak för eukaryoter kommer att vara mer komplicerat eftersom genomen är större och både djur och växter dessutom innehåller genetiskt material i mitokondrier respektive kloroplaster - men det låter sig säkert göras på lite sikt.

Avslutningsvis låter vi väl Craig Venter själv beskriva studien i en intervju med tidskriften Science:



Läs även: Science News, Dot Earth, DN, Craig Venter Institute, Patrik Lindenfors

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, biologi, syntetisk biologi, liv, mikrobiologi, genetik, Craig Venter

Bisfenol A förbjuds i nappflaskor?

Så har det då tydligen blivit dags för ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor.

Ethel Forsberg, generaldirektör på kemikalieinspektionen, tyckte i en intervju med SvD att användningen av bisfenol A borde begränsas (och förtydligade i Aktuellt att försiktighetsprincipen bör gälla och användningen av bisfenol A förbjudas i nappflaskor - "som ett första steg"). Miljöministern hakade på och utlovade ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor (oklart när och hur det genomförs) förutsatt att EFSA inte kommer fram till rätt slutsats i sin förnyade riskbedömning.

Detta med att politiker föregriper EU-organens riskbedömningar är jag inte så säker på att jag är generellt förtjust i - men i det här fallet tycker jag att det är motiverat och föreslog ju själv samma sak här på bloggen redan 2007.

Ska för övrigt bli intressant att läsa EFSA:s förnyade riskbedömning (mer om deras pågående arbete här). - Jag är inte så säker på att kunskapsläget blivit så mycket klarare när det gäller bisfenol - den som är intresserad av varför inget beslut har fattats om att begränsa användningen tidigare (för den som tittar på SvD:s grafik kan det ju te som rätt så gåtfullt) uppmanar jag att följa några av länkarna i mina tidigare inlägg om saken.

En annan intressant översikt som bl.a. förklarar varför många studier som påvisat negativa effekter har tillmätts mindre vikt i riskbedömningarna hittade man i april i Nature News.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, bisfenol A, nappflaskor, riskbedömning

Kött är en ungefär lika stor klimatbov som tidigare

Vet inte om ni sett någon av artiklarna (Sydsvenskan, SvD, TV4, Aftonbladet) som basunerar ut att kött inte (längre) är någon stor klimatbov?

Jag kollade upp vad som stod i artikeln:

“Dietary choices and greenhouse gas emissions – assessment of impact of vegetarian and organic options at national scale” in Progress in Industrial Ecology – An International Journal, Vol. 6, No. 4, pp 340-354

Vad gjorde man?
Författarna har utifrån uppskattningar i litteraturen över livsmedelsproduktionens och konsumtionens växthusgasutsläpp räknat på konsekvensen av omställning mellan några finska kostscenarier (business as usual, vegetariskt, veganism etc.). Studien bidrar alltså egentligen inte med så mycket nytt angående kostens miljöpåverkan utan slår bara ut vad det handlar om i det finska fallet.

Vad kom man fram till?
Att minska sin köttkonsumtion har en mycket stor effekt på utsläppen från livsmedelsproduktion/konsumtion. Att övergå från en normal finsk kost till en helt vegansk kost halverar utsläppen av växthusgaser (från 1692 till 879 kg koldioxidekvivalenter/år - under förutsättning att all produktion sker i Finland). Om man däremot uttrycker detta som en reduktion av hushållens totala växthusgasutsläpp (där livsmedelskonsumtion ju bara utgör en del) blir siffran betydligt blygsammare: 7,5% reduktion.

Diskussion och funderingar
7,5 % bedömer jag som ganska rimlig uppskattning och inte på något sätt som särskilt överraskande. Jag fick själv fram en liknande siffra när jag häromåret gjorde en enkel uppskattning (på forskarbloggen) av hur mycket man skulle kunna reducera sin miljöpåverkan genom att skippa köttet. Min egen uppskattning låg på 1-1,5% reduktion av miljöpåverkan (räknat som ekologiskt fotavtryck) för en slopad köttdag - dvs. ungefär 7-10,5% reduktion för en helt köttfri diet. (Nu väger ju ett ekologiskt fotavtryck in även andra aspekter än växthusgasutsläpp - men å andra sidan räknade jag ju snarare på ett vegetariskt än veganskt alternativ så felen kanske jämnar ut sig?).

Om 7,5 % reduktion är mycket eller lite får ni bedöma själva (personligen tycker jag det är ganska bra). - Denna siffra kommer att också vara betydligt högre i fattigare länder där kosten utgör en större andel av hushållens totala konsumtion.

En aspekt som lätt glöms bort är att det problematiska med köttproduktionen inte i första hand är att den släpper ut så mycket växthusgaser utan att den är så extensiv (växthusgasutsläppen är enligt studien en bieffekt av detta). Det går helt enkelt åt väldigt mycket mer odlingsmark för att mätta lika många munnar med kött som med vegetarisk föda - detta är (och kommer alltmer att bli) problematiskt ur ett rent livsmedelsförsörjningsperspektiv.

För att summera: kött är klimatbov i ungefär lika stor utsträckning som den var tidigare och det finns alltså fortfarande gott om skäl att minska på sin köttkonsumtion. - Och nej, jag är inte själv var sig vegetarian eller vegan.

Tillägg 9/8: Klotet och vetenskapsradion rapporterar idag balanserat och bra om siffrorna. (Och anger dessutom en referens till studien - plus i kanten!)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, kött, koldioxid, konsumtion, livsmedel, intressant, artiklarna hittades via Geobastard

Det allra minst produktiva odlingssystemet

...är förmodligen skyttegraven. Och under 2009 kunde den som läste alla debattartiklarna som propagerade för och mot ekologisk lantbruk lätt få för sig att det var just i skyttegraven som forskarna på SLU kände sig allra mest bekväma. Därför kändes det ju spännande när SLU i början av december bjöd in till debatt om ekologisk odling och hållbar utveckling där de flesta av kombattanterna (på rektors order och i försoningens tecken?) var närvarande. Har du inget bättre för dig på nyårsdagen så rekommenderar jag att du tar och tittar på föreläsningarna från seminariet som nu har lagts ut på nätet.

Frågan om hur vi ska kunna föda en växande befolkning på ett hållbart sätt i framtiden är ju minst sagt en brinnande viktig fråga. Detta poängteras inte minst av f.d. IFAD-presidenten Lennart Båge i hans introduktion. Mycket talar för att livsmedelsförsörjningsfrågan inom några år kommer att klättra rejält på den politiska dagordningen.

FAO förutspår att vi måste producera 70% mer livsmedel år 2050 jämfört med idag och att 90% av denna ökning ska komma från ökad produktivitet. Samtidigt som produktiviteten måste öka måste vi minska jordbrukets miljöpåverkan. "Producing more while impacting less" - som slagordet heter på engelska. Ökad produktivitet, minskad kväveutlakning, mindre påverkan på klimatet och en bibehållen biologisk mångfald. Är detta möjligt? Och är en omställning till ekologiskt jordbruk svaret?

- Personligen är jag minst sagt skeptisk: mitt intryck av ekologisk odling är att det mer handlar om "Impacting less (locally) while producing less". Vilket kan vara helt OK att ägna sig åt så länge man har ett överflöd av mat eller jordbruksmark, men kommer bli allt svårare att försvara etiskt ju mer framtiden liknar det av FAO utmålade scenariot. Om ni tittar igenom presentationerna från seminariet kommer ni att få höra (eller kunna tolka in) både några ja och några nej som svar på ovanstående frågeställning från forskarna på SLU.

Nu är ju inte jag något utpräglad kritiker av ekologisk odling heller - på vissa jordar och i vissa odlingssystem är produktiviteten jämförbar eller rentav bättre och där ser jag inget som hindrar att man även framledes producerar ekologiskt. Mitt eget recept på framgång heter (som så ofta) pragmatism! Plocka godbitarna, oavsett från vilket odlingssystem de nu råkar komma, utför de åtgärder som krävs och det som har effekt för att öka produktiviteten och minska miljöpåverkan, bejaka såväl nya tekniker (som t.ex. modern växtförädling, eller biologisk bekämpning) som småskaliga lösningar, inför nya sätt att sluta kretsloppen, väg fördelar mot nackdelar etc. - men ha inte som utgångspunkt att ett problem ska lösas på ett på förhand givet sätt utan utvärdera alla åtgärder på ett vetenskapligt sätt.

Glöm inte heller bort fördelningsfrågorna eller att arbeta med drivkrafterna bakom behovet av ökande produktion: en ökande global befolkning som blir allt rikare och konsumerar allt större andel kött och mjölk. Om vi inte lyckas stävja befolkningsökningen så kommer vi år 2050, förutsatt att vi uppnår produktionsmålen, att snopet få konstatera att vi kommer att behöva fördubbla produktionen igen fram till år 2100.

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, jordbruk, framtid, ekologisk odling, hållbar utveckling, debatt, intressant

Skor längtar ut önskar god jul!

God jul på er! Såhär ser det ut där jag håller till:
















Och när vi nu för en gångs skull får njuta av en riktigt vit jul - vad passar bättre än att påpeka för era häpna släktingar att bildningen av en inte oäven andel av de nedfallande snöflingorna förmodligen har katalyserats av fryspunktsnedsättande bakterier?

En av de vanligast förekommande arterna är växtpatogenen Pseudomonas syringae som förutom att förorsaka frostskador hos växter alltså även kan tjänstgöra som iskärna i atmosfären.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, jul, snö, bakterier, iskärnor, snöbildning, frostskador

Överenskommelsen i Köpenhamn

Fiasko eller misslyckande? - Döm själva: New York Times publicerar texten i sin helhet.

Tillägg: om man vill få lite insyn i hur det gick till på mötet när förslaget debatterades är det också mycket informativt att läsa det utdrag från minnesanteckningarna som Andy Revkin publicerar på Dot Earth.


Läs även andra bloggares åsikter om COP15, klimat, miljö, FN, Köpenhamn

Mer oaddresserad direktreklam än tidning

Jag tillhör (föga förvånande) den i antal ökande kategori svenskar som har valt att sätta upp en "Nej tack till reklam!"-skylt på sin brevlåda för att slippa översvämmas av oadresserad direktreklam (s.k. ODR). Tyvärr så har de sluga reklam-marodörerna nu i allt högre utsträckning börjat smyga med sina reklamblad inuti tidningen jag prenumererar på - som om det inte vore illa nog att själva tidningen till största delen tycks bestå av reklam...

Efter invägning av dagens nummer kunde jag konstatera att tidningen (A och B-del tillsammans) väger 120 g och att den instuckna oadresserade direktreklamen (uselt maskerad som annonsbilagor) väger 124 g. Jag får alltså mer ODR än tidning - trots att klisterlappen på min brevlåda sitter väl synlig och väl knappast är svår att tolka?

Såvitt jag kan begripa är det dessutom både olagligt och tydligt i strid med direktmarknadsföringsbranschens (SWEDMA:s) egna etiska riktlinjer att dela ut ODR på det här sättet till hushåll med Nej-tack-skyltar.

I det av SWEDMA utgivna dokumentet "God sed för ODR" kan man utläsa följande:

"2. Respekt för mottagarnas önskemål; Nej Tack-skyltar
Vid framställning och distribution av ODR är det en grundläggande princip att meddelandena inte skall delas ut till hushåll som vid sitt brevinkast/postlåda satt upp en Nej Tack-skylt."

och vidare under avsnitt 2.1 Undantag från Nej Tack-skylt:

• periodisk skrift (gratistidningar/publikationer) med mer än en obetydlig mängd redaktionell text och för vilken finns utgivningsbevis.
  
• samproducerade delar av eller kommersiella bilagor till en periodisk skrift (enligt närmast föregående punkt) som har samma format eller papperskvalitet och som tydligt kan anses vara en del av den periodiska skriften

UNT som innehåller mer än en obetydlig mängd redaktionell text (och dessutom är adresserad) är alltså OK. Men det övriga materialet som varken är samproducerat, har samma format eller papperskvalitet eller på tydligt sätt kan anses vara en del av UNT (alldeles oavsett om det står annonsbilaga med små bokstäver på ONOFF-bladet eller ej) - är alltså inte undantaget från Nej Tack-skylten! Det är svårt att göra någon annan tolkning.

I marknadsföringslagen (2008:486) kan vi dessutom läsa följande något kryptiska paragraf:

21 § En näringsidkare får använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än sådana som avses i 19 §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används.

Där 19 § beskriver olika sätt av marknadsföring genom e-post, telefax och dylikt - och där alltså "andra metoder" syftar på t.ex. vanlig post - och där den "fysiska personen" alltså är jag och där min "Nej tack till reklam!"-skylt rimligtvis borde vara ett exempel på att jag tydligt motsätter mig att metoden oadresserad direktreklam används...

Jag tänkte skicka in en anmälan till DM-nämnden - reklambranschens självsanerande organ så får vi se hur det går. Men frågan är - vem är det som är skurken? UNT, deras distributionsbolag eller är det ONOFF och ICA Kvantum?

Läs även andra bloggares åsikter om reklam, miljö, direktreklam, UNT, oannonserad direktreklam, ODR, intressant

Kort referat från SLU:s seminarium om ekologisk odling och hållbar utveckling

...(ett något torrt sådant) hittar den intresserade på SLU:s hemsida. Där kommer även en videoinspelning av evenemanget att läggas upp vad det lider. Det var ju ganska trevligt att få möjligheten att höra både kritikerna av och förespråkarna för den ekologiska odlingen vid ett och samma tillfälle - samt att för en gångs skull få ha en ordentlig debatt på universitetet om framtidens utmaningar för jordbruket.

Mina egna, lite mer kritiska, reflektioner kring det hela får ni ge er till tåls med lite mer - känner mig inte riktigt manad att skriva ihop något i kväll.

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, ekologisk odling, uthålligt lantbruk, jordbruk,

Odlingssystem med högre diversitet ger högre produktivitet

Malin på Vetenskapsnytt rapporterade ju häromveckan om sociala växter och om en studie som visade att växter kan "känna igen" närbesläktade artfränder och allokera kol olika beroende på om de växer bredvid "släktingar" eller "främlingar". Vi funderade båda över vilken praktisk betydelse graden av inomartsdiversitet skulle kunna tänkas ha för skördenivåerna i vårt vanliga jordbruk.

Men frågan är om inte diversitet i betydelsen högre antal arter kan ha en större betydelse? En ny studie som har publicerats i PLoS ONE, "Crop Diversity for Yield Increase", har undersökt just den saken - och som titeln skvallrar om funnit att odlingar med högre diversitet har högre produktivitet.

Högre diversitet i detta fall innebar att man odlade två stycken olika grödor tillsammans (i omväxlande rader - inte huller om buller) - vilket för vissa kombinationer ledde till substantiellt högre skördar per ytenhet än om grödorna odlades var för sig.

Att diversitet är positivt korrelerad till produktivitet har tidigare observerats för andra typer av växtsamhällen. Anledningarna spekuleras vara bättre kväveutnyttjande (rötter på olika djup och/eller tidsmässigt komplementärt näringsupptag), gynnsammare mikroklimat och sämre spridning av växtsjukdomar t.ex.

Naturligtvis finns det också faktorer som bidrar till att det kan vara svårt att plocka hem vinsterna från ett högre producerande och mer biodiverst system. Det kan kräva en högre arbetsinsats och vara opraktiskt att sköta rationellt - inte minst med den maskinpark som de flesta jordbrukare sitter på idag som är bättre anpassad för att sköta stora monokulturer. Det kan naturligtvis också vara som så att ett mer produktivt system kräver en högre insats av näring - vilket ju kan vara problematiskt.

Men visst finns det potential för utveckling - och i många utvecklingsländer med mer småskaliga odlingssystem går det att dra nytta av slutsatserna redan idag.

Källor:
Li C, He X, Zhu S, Zhou H, Wang Y, et al. (2009) Crop Diversity for Yield Increase. PLoS ONE 4(11): e8049. doi:10.1371/journal.pone.0008049

Jasper van Ruijven and Frank Berendse. (2005) Diversity–productivity relationships: Initial effects, long-term patterns, and underlying mechanisms. PNAS 102:695-700. doi:10.1073/pnas.0407524102

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, jordbruk, odlingssystem, diversitet, lantbruk, produktivitet

Den nya influensan muterar...

Jag slängde en förströdd blick på ett av anslagen som varnar för svininfluensan som sitter uppe på institutionen... men vänta... någonting var fel...
























Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, H1N1, mikrobiologi, julfest

Varför jag blir tillsvidareanställd men inte får bli anställd som forskare

Diskuterade ju häromdagen några av avigsidorna med dagens system för forskningsfinansiering och även Martin på Under lagerbladet hakade på diskussionen.

En konsekvens av systemet är att universiteten har varit mycket restriktiva med att tillsvidareanställa externfinansierade forskare eftersom det är mycket osäkert om de kommer att dra in tillräckligt med forskningsmedel för att kunna finansiera sina egna löner framöver. I första hand ges man alltså en tidsbegränsad anställning (just nu är jag t.ex. anställd som forskare t.o.m. årsskiftet). Det där är något som man har kommit att betrakta som ganska normalt - och det är åtminstone tydligt (när pengarna är slut får man gå).

Den 1:a januari 2007 trädde dock en ändring i LAS gällande så kallad allmän visstidsanställning i kraft: efter två år övergår en tidsbegränsad anställning hos en arbetsgivare numer automatiskt i en tillsvidareanställning. Och konsekvenserna av dessa regler har debatterats livligt på universiteten, några exempel har man kunnat läsa om i SULF:s medlemstidning (SULF1; SULF2; SULF3) - artiklar som tycks karakteriseras av en bristande lyhördhet hos SULF:s företrädare för den oro som finns hos de som har tidsbegränsade anställningar. Konsekvenserna för min egen del är att det börjar bli dags att bli "inlasad" (alternativt uppsagd då).

Parallellt har det pågått en diskussion inom akademin om hur karriärvägen efter doktorsexamen ska göras mer transparent. Man tänker sig att man ska följa en förutbestämd karriärväg - det som kallas tenure track. Efter doktorsexamen ska man satsa på en post-dok, därefter ska man få en fyraårig tjänst som forskarassistent och därefter ska man erbjudas en tillsvidaretjänst som lektor eller forskare. I linje med dessa tankar har NL-fakulteten på SLU beslutat att man inte ska tillsvidareanställa någon som forskare om de inte är docenter (man förväntas uppnå docentkompetens under sin period som forskarassistent). Själv passar jag dock inte riktigt in i mallen utan har istället helt enkelt fortsatt som forskare efter doktorsexamen. Jag är ju dessutom till hälften finansierad av fakulteten med uppdrag att fungera som samordnare för BioCentrum - vilket så att säga gör det svårt att samtidigt vara ute och göra en postdok.

Alltså för att summera: jag måste bli tillsvidareanställd pga. LAS-reglerna, jag är önskvärd (och jag har forskningsmedel) men jag får inte bli anställd som forskare pga. fakultetens regelverk.

Den kreativa lösningen? - jag blir anställd som forskningsingenjör istället för som forskare. Det är den modell som tillämpas på min institution för de som befinner sig i min situation (och nej, det är inte bara jag som befinner mig i motsvarande situation).

Fick reda på det i fredags så jag har inte riktigt hunnit reflektera färdigt över vad detta innebär för min fortsatta karriär (brukar alltför sällan fundera på den) - men det är förmodligen inte bra.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinanisering, LAS, lagen om anställningsskydd, forskare, forskningsingenjör, tenure track

En mikrob(-)logg för en mikrobiolog

Jag startade i februari en mikro-blogg - eller snarare en mikrob-logg och min ursprungliga tanke var att flödet skulle läggas in någonstans på institutionen för mikrobiologis hemsida samt att mikrobloggen skulle öppnas upp för samtliga anställda där.

Men hur det nu var så kom jag inte så mycket längre än så... förrän Malin tipsade om att mikroblogga kunde vara ett bra sätt att komma igång igen i en kommentar till söndagens inlägg. Så jag gör väl ett försök - även om jag är något skeptisk till twittrande i allmänhet (har ju klarat mig bra utan än så länge). Annekterar således mikrob-loggen för eget syfte och lägger till flödet i högermarginalen så att ni som besöker Skor längtar ut se vad som försiggår (om något).

Själva mikrobloggen hittar den som till äventyrs är intresserad på:

http://twitter.com/mikrobloggen

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, mikrobiologi, mikrobloggande, twitter, mikroblogg, mikrobloggen

Hur jakten på anslag nöter ut forskarna och försämrar forskningen

Snabb post: har ni undrat över varför så många forskare ser så utschasade och desillusionerade ut och låter så cyniska när man pratar med dem? Det har en del att göra med hur forskningsfinansiering går till idag...

Situationen beskrivs i en artikel som publicerades i PLoS Biology tidigare i höstas och nog kan den som har lite inblick i forskningsvärlden känna väl igen sig:

Lawrence PA (2009) Real Lives and White Lies in the Funding of Scientific Research. PLoS Biol 7(9): e1000197. doi:10.1371/journal.pbio.1000197

Artikeln hittade jag via Erik Svensson - dock inte via bloggen utan via en länk på Facebook.


Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinansiering, forskningsansökan, forskningsanslag, forskare

Konsten att vara effektiv

Idag har jag i effektivitetens namn och i jakten på tidstjuvar:
A - letat rätt på och installerat ett program för att göra att göra-listor
B - upprättat att göra-listor mha programmet
C - konstaterat att det ingenstans i mina listor stod någonting om att göra listor

Däremot finns det en punkt på underlistan "Skor längtar ut" som lyder "dödförklara bloggen?". Men jag tycker nog, vid närmare eftertanke, att det skulle kännas fel att stryka något från listan redan nu när jag har jobbat så hårt med att upprätta den :)



Läs även andra bloggares åsikter om effektivitet, att göra-listor,

EU-kommissionen skådar bortom BNP

Blir nästan lite upprymd när jag läser EU-kommissionens meddelande "Bortom BNP - Att mäta framsteg i en föränderlig värld" som publicerades den 20:e augusti i år.

Dokumentet är ett förslag till handlingsplan och intentionerna ligger väldigt nära mina egna ofta framförda önskemål om att komplettera BNP-måttet med indikatorer som mäter även miljökvalitet, livskvalitet, inkomstfördelning etc.

De fem huvudpunkterna som förs fram i förslaget är:

• Complementing GDP with environmental and social indicators
• Near real-time information for decision-making
• More accurate reporting on distribution and inequalities
• Developing a European Sustainable Development Scoreboard
• Extending National Accounts to environmental and social issues

Kanhända börjar tiden bli mogen för en värld dominerad av en mindre huvudlös tillväxtpolitik? Man kan ju alltid hoppas... det här skulle i alla fall definitivt vara ett steg i rätt riktning.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, ekonomi, EU, EU-kommisionen, hållbar utveckling, BNP

Medelmåttiga myggmedeltester?

Då jag är i färd med att förbereda mig inför årets fjällvandring så kom testet av myggmedel som publicerades i DN, UNT, GP, SvD och säkerligen flera tidningar riktigt lägligt. Inte lika lägligt var väl det faktum att jag just inhandlat det myggmedel (Autan plus) som gavs lägst betyg i testet...


















Från vänster till höger: Autan plus (stift, a.i. 20% ikaridin), MyggA (roll on, a.i. 19% DEET), Djungelolja II (olja, a.i. 20% DEET) och OFF (roll on, a.i. 20% DEET).

Nu var ju mitt beslut att testa detta medel (efter tidigare mycket goda praktiska erfarenheter av både MyggA och OFF med aktiva beståndsdelen DEET i koncentrationen 19-20%) baserat på ett tyskt test som genomfördes 2004 där vinnaren faktiskt var Autan. Och med tanke på att det testet genomfördes med riktiga testpersoner istället för med skumgummiplattor så kanske mitt val inte var så pjåkigt iaf. Det återstår att se... Den intresserade (och tyskspråkiga) hittar testet här. (Tänk på att i Tyskland är lägst betyg bäst.)

Dessutom har jag mina funderingar angående valet av testpreparat i det svenska testet - inte nog med att man valde att jämföra sprejer, oljor och roll-oner rakt av, dessutom innehåller ju de olika testade preparaten olika mängd verksamma beståndsdelar - vilket man valde att inte redovisa i artikeln.

Inte undra på att OFF:s sprej ger sämre resultat när den innehåller 15% DEET jämfört med US622:s 20%. Själv föredrar jag ju dessutom roll-on eller stift framför sprej - och här är ju förhållandet det omvända: US622:s roll on innehåller 14% DEET och OFF:s roll on innehåller 20%.

Dessutom innehåller den sprej av Autans plus som testades 15% ikaridin - stiftet som jag köpte innehåller 20% - man tycker ju att det kanske skulle kunna göra skillnad.

En annan fråga som man som fjällvandrare gärna vill väga in i bedömningen av vilket myggmedel man vill ha är ju vikten - här fallerar ju helt klart MyggA:s glasflaska som väger på tok för mycket. Bättre då att välja t.ex. OFF:s roll on tycker jag personligen.

-

Ett intressant faktum är att det tyska testet väljer att ge betyget "Mangelhaft" (bristfälligt) till det av många omsvärmade preparatet Wilmas Nordic Summer - dels pga. halvtaskig effekt, men framförallt pga. innehållet: -de analyserade preparatet och hittade höga halter av naftalin och fenoler och dessutom 30% DEET vilket ju är något anmärkningsvärt eftersom preparatet inte ens är registrerat som bekämpningsmedel hos kemikalieinspektionen. Men jag ser att KemI tydligen redan är medvetna om den saken.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, bekämpningsmedel, fjällen, myggor, myggmedel, tester, DEET, ikaridin, MyggA, OFF, Autan, Nordic Summer