I en studie som publicerades i gårdagens upplaga av webpublicerade vetenskapstidskriften PLoS One studerades några föroreningars effekter på starars sång.
Markman S, Leitner S, Catchpole C, Barnsley S, Müller CT, et al. 2008. Pollutants Increase Song Complexity and the Volume of the Brain Area HVC in a Songbird. PLoS ONE 3(2): e1674. doi:10.1371/journal.pone.0001674
Forskarna började med att mäta koncentrationer av några hormonstörande ämnen (17-β-estradiol, dibutyftalat, dioktylftalat, och bisfenol A) i daggmaskar som de hämtade från slambäddar i ett reningsverk. De studerade också hur ofta och hur mycket maskar från platsen som stararna åt. På så vis kunde de räkna ut hur mycket av föroreningarna som starar i vilt tillstånd får i sig.
I nästa steg av studien så matades burlevande starar av hankön under en längre tidsperiod (oktober-april) på ett sådant sätt att de fick i sig samma halter av föroreningarna som de skulle ha fått i vilt tillstånd. I studien ingick ett kontrolled, ett led där stararna gavs estradiol och ett led där de fick i sig samtliga ämnen i blandning. I april så släpptes sedan stararna ut i en större bur tillsammans med en stare av honkön samtidigt som forskarna passade på att spela in stararnas sång. Den inspelade sången användes sedan i ett separat försök för att testa hur bra den var på att attrahera honor.
Det överraskande resultatet var att starar som hade fått i sig miljögifterna sjöng bättre! De starar som hade fått i sig mest miljögift sjöng under längre tid och med en mer varierad repertoar – och detta i sin tur ledde till att sången var bättre på att attrahera honor. Efter en dissektion av fåglarna visade det sig att de hormonstörande ämnena hade stimulerat tillväxten i den region av hjärnan som styr fåglarnas sång. Eventuellt skulle en sådan effekt kunna bidra till att honor föredrar hanar med sämre fortplantningsförmåga än opåverkade fåglar.
Men exakt hur relevanta resultaten är för starar i vilt tillstånd kan ju diskuteras – de flesta starar övervintrar förmodligen inte i reningsverken slambäddar även om en del säkert gör det. Det intressanta är dock att studien visar hur ämnen som vi människor producerar och konsumerar som läkemedel, ftalater som används som mjukgörare i plast och gummi, och bisfenol A kan bioackumuleras hela vägen via avlopp, slam, maskar till fåglar vilket ju borde vara en tankeställare.
När det gäller de tidigare stegen i kedjan så har jag ju tidigare skrivit om hur triklosan från tandkräm kan ackumuleras i avloppsslam och det är välkänt att olika typer av läkemedel kan ackumuleras i slam. Bara häromdagen kom dessutom en studie som visade att maskar kan bioackumulera föroreningar från slam om det används som jordförbättringsmedel på jordbruksmark.
Kinney, Chad A., Furlong, Edward T., Kolpin, Dana W., Burkhardt, Mark R., Zaugg, Steven D., Werner, Stephen L., Bossio, Joseph P., and Benotti, Mark J. 2008. Bioaccumulation of Pharmaceuticals and Other Anthropogenic Waste Indicators in Earthworms from Agricultural Soil Amended With Biosolid or Swine Manure. Environmental Science & Technology 10.1021/es702304c
Man kan också läsa ES&T:s nyhetsinslag om den senare studien och dess konsekvenser.
(Och angående rubriken: ja, ja, jag vet, men jag kunde inte låta bli....)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, miljö, natur, fåglar, fågelsång, maskar, avloppsslam, miljögifter, estradiol, ftalater, bisfenol A, bioackumulation, intressant
28 februari 2008
24 februari 2008
Kan tillväxt vara grön?
Post 5 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"
I min artikelserie har det blivit dags att komma fram till själva pudelns kärna – nämligen det där med tillväxten och dess eventuella grönhet. Är det tillväxten som skapar miljöproblemen eller är det tillväxten som ska frälsa oss – eller kan det kanske rentav vara så att tillväxten är både orsaken till och lösningen på våra problem? Faktum är att det tycks finnas många som anser det.
The environmental Kuznets curve
Den ekonomiska litteraturen är fylld av artiklar som beskriver och modellerar vad som brukar kallas ”the environmental Kuznets curve” (EKC) – en kurva formad som ett upp- och nedvänt ”u” som illustrerar förhållandet mellan miljöförstörande utsläpp och BNP per capita. Dvs. vid låga inkomstnivåer så ökar utsläppen i samma takt som den ekonomiska tillväxten men när man har nått upp till en viss inkomstnivå så stannar utsläppsökningen av och vidare tillväxt leder till att den åter vänder nedåt [1].
Figur 1. En schematisk illustration av en environmental Kuznets curve.
Det finns en hel del teoribildning kring vad det är som förorsakar miljöförbättringen vid högre inkomstnivåer. De tre viktigaste förklaringsmodellerna anses vara: (1) strukturell förändring av ekonomin – först en industrialisering från en lantbruksbaserad ekonomi som leder till den initiala försämringen och sedan en gradvis ökning av antalet företag inom informationsintensiv industri och tjänstesektor vilket leder till förbättringen, (2) teknikutveckling – som leder till effektivisering, eller till specifika tekniska lösningar som minskar utsläppen och (3) idén om miljöförbättrande åtgärder som lyxkonsumtion – vid en högre inkomstnivå har vi också en högre utbildning och är mer medvetna om miljöproblemen samtidigt som vi också har mer pengar över att satsa på miljön [2].
Man anser generellt att utsläpp av föroreningar med en påtaglig lokal effekt kommer att vända vid en lägre inkomstnivå än utsläpp som har en mer diffus effekt (som t.ex. utsläpp av växthusgaser) och mycket av litteraturen handlar om att modellera vid vilken inkomstnivå man kan förvänta sig att vändpunkten ska inträffa för olika typer av utsläpp.
Kritik mot EKC:s vetenskapliga grund
Man skulle ju kunna tro att en teori som det skrivs så mycket om skulle ha en solid vetenskaplig grund – men så är inte fallet. De studier som har granskat den empiriska grunden för EKC-hypotesen finner litet stöd för att ekonomisk tillväxt per automatik skulle leda till en minskande miljöpåverkan vid högre inkomstnivåer [1,3,4]. (Däremot är man i stort enig om att ekonomisk tillväxt vid lägre inkomstnivåer leder till ökad miljöpåverkan.)
Kurvan för utsläpp av enskilda ämnen i enskilda länder kan ha ett EKC-puckelformat utseende – detta innebär inte att en sådan observation är generaliserbar för andra typer av miljöpåverkan eller för andra länder. Och även om utsläppen av ett ämne stannar på en viss nivå och/eller minskar samtidigt som ett rikt land upplever ekonomisk tillväxt (som t.ex. i fallet med Sverige och våra koldioxidutsläpp) innebär inte det att denna vändning är en följd av ekonomisk tillväxt.
Alternativa förklaringar till EKC
Ekonomisk tillväxt kommer ofrånkomligen att leda till ökad miljöpåverkan – ju större en ekonomi är desto större kommer också förbrukningen av naturresurser och förnybara råvaror vara och desto mer avfall och föroreningar kommer skapas – detta brukar kallas ”scale effect”. Denna ökade miljöpåverkan motverkas av faktorerna listade ovan (teknikutveckling, strukturförändring) – och kanske är en bidragande orsak till varför man kan observera EKC-kurvor i vissa fall helt enkelt att rikare länder tillväxer lite långsammare än snabbväxande s.k. ”upphinnarländer” (som t.ex. idag länder i Sydostasien, Kina, Indien) vilket medför att de motverkande faktorerna kan överväga?
Ytterligare en förklaring till att ökningstakten för utsläpp ibland avtar i rika länder skulle kunna vara att de helt enkelt exporterar sina utsläpp till fattigare länder. Varför sker strukturförändringen i rika länders ekonomier – jo, därför att tillverkningsindustrin flyttar utomlands [5]! Denna idé leder också till en annan viktig insikt – nämligen att det kan vara ganska missvisande att studera vilka miljöförstörande utsläpp som orsakas av ett lands produktion – i den globala ekonomin vore det kanske mer relevant att studera vilka utsläpp som orsakas av ett lands samlade konsumtion [6]?
Teknikutveckling och rekyleffekt
Om teknikutveckling verkligen leder till minskad miljöpåverkan är också en hett omdebatterad fråga och detta är långt ifrån självklart. Det finns nämligen något som kallas för ”rekyleffekten” dvs. att en effektivisering äts upp av en ökad konsumtion till följd av minskade priser eller ökad realinkomst. T.ex. finns det en studie som visar på möjligheten att nettoeffekten av en 20-procentig ökning av energieffektivitet kan leda till ökade utsläpp av koldioxid från svenska hushåll [7]!
Finns en EKC för samlad miljöpåverkan?
Man kan notera att de flesta studier av EKC har fokuserat just på utsläpp av atmosfäriska föroreningar (CO2, NOx, SO2) – främst pga. svårigheterna med att få fram bra data för andra typer av miljöpåverkan. Men de som läste min förra post i artikelserien inser nog att om man ser en minskning av utsläppen för dessa ämnen så innebär ju inte det nödvändigtvis att ett lands samlade miljöpåverkan minskar. Här kan det vara intressant att studera figur 2 (som jag har knåpat ihop för denna bloggpost) och fundera över om det inte tycks som om relationen mellan samlad miljöpåverkan (i detta fall mätt som ekologiskt fotavtryck) och inkomstnivå snarare är linjär än puckelformad.
Figur 2. Ekologiska fotavtryck plottade mot GDP per capita för 139 av världens länder (ovan) och mot köpkraftsjusterad GDP per capita (nedan). Siffrorna på GDP per capita avser år 2005 och kommer från UNDP:s Human Development report och de ekologiska fotavtrycken är hämtade från Global Footprint Networks hemsida och avser år 2003. Vissa länder är särskilt markerade: Sverige (●), vars innevånare tycks ha precis så stort fotavtryck som man skulle kunna förvänta sig utifrån vår inkomstnivå, och så Luxemburg (∆) och Förenade Arabemiraten (□).
En fråga som man måste ställa sig om man tror på en ofrånkomlig EKC är hur mycket utsläpp av miljöförstörande ämnen man kan tolerera innan man når fram till den beryktade vändpunkten. Speciellt med tanke på att de EKC som man har observerat tycks inträffa vid relativt höga inkomstnivåer är detta ett problem. Om alla länder (varav majoriteten är relativt fattiga idag) ska tillväxa sig ifrån sina miljöproblem kommer den samlade effekten bli att miljön kommer att fortsätta försämras under överskådlig framtid. Även om man anser att EKC är en realitet finns det därför inte någon ursäkt för att inte vidta miljöförbättrande åtgärder!
Slutsatser
Ekonomisk tillväxt kan vara grön – åtminstone om man studerar vissa länder med ett begränsat fokus (precis som en ekonomisk recession också kan vara grön). Det finns dock ingen anledning att anse att ekonomisk tillväxt per automatik kommer att leda till en förbättring för miljön.
Efter denna lilla teoretiska genomgång så tror jag att vi är mogna att i nästa post titta lite närmre på hur utvecklingen ser ut i Sverige och i världen idag – är vi på väg åt rätt håll månne?
Referenser:
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, ekonomi, tillväxt, grön tillväxt, hållbar utveckling, environmental Kuznets curve, EKC, intressant
I min artikelserie har det blivit dags att komma fram till själva pudelns kärna – nämligen det där med tillväxten och dess eventuella grönhet. Är det tillväxten som skapar miljöproblemen eller är det tillväxten som ska frälsa oss – eller kan det kanske rentav vara så att tillväxten är både orsaken till och lösningen på våra problem? Faktum är att det tycks finnas många som anser det.
The environmental Kuznets curve
Den ekonomiska litteraturen är fylld av artiklar som beskriver och modellerar vad som brukar kallas ”the environmental Kuznets curve” (EKC) – en kurva formad som ett upp- och nedvänt ”u” som illustrerar förhållandet mellan miljöförstörande utsläpp och BNP per capita. Dvs. vid låga inkomstnivåer så ökar utsläppen i samma takt som den ekonomiska tillväxten men när man har nått upp till en viss inkomstnivå så stannar utsläppsökningen av och vidare tillväxt leder till att den åter vänder nedåt [1].
Figur 1. En schematisk illustration av en environmental Kuznets curve.
Det finns en hel del teoribildning kring vad det är som förorsakar miljöförbättringen vid högre inkomstnivåer. De tre viktigaste förklaringsmodellerna anses vara: (1) strukturell förändring av ekonomin – först en industrialisering från en lantbruksbaserad ekonomi som leder till den initiala försämringen och sedan en gradvis ökning av antalet företag inom informationsintensiv industri och tjänstesektor vilket leder till förbättringen, (2) teknikutveckling – som leder till effektivisering, eller till specifika tekniska lösningar som minskar utsläppen och (3) idén om miljöförbättrande åtgärder som lyxkonsumtion – vid en högre inkomstnivå har vi också en högre utbildning och är mer medvetna om miljöproblemen samtidigt som vi också har mer pengar över att satsa på miljön [2].
Man anser generellt att utsläpp av föroreningar med en påtaglig lokal effekt kommer att vända vid en lägre inkomstnivå än utsläpp som har en mer diffus effekt (som t.ex. utsläpp av växthusgaser) och mycket av litteraturen handlar om att modellera vid vilken inkomstnivå man kan förvänta sig att vändpunkten ska inträffa för olika typer av utsläpp.
Kritik mot EKC:s vetenskapliga grund
Man skulle ju kunna tro att en teori som det skrivs så mycket om skulle ha en solid vetenskaplig grund – men så är inte fallet. De studier som har granskat den empiriska grunden för EKC-hypotesen finner litet stöd för att ekonomisk tillväxt per automatik skulle leda till en minskande miljöpåverkan vid högre inkomstnivåer [1,3,4]. (Däremot är man i stort enig om att ekonomisk tillväxt vid lägre inkomstnivåer leder till ökad miljöpåverkan.)
Kurvan för utsläpp av enskilda ämnen i enskilda länder kan ha ett EKC-puckelformat utseende – detta innebär inte att en sådan observation är generaliserbar för andra typer av miljöpåverkan eller för andra länder. Och även om utsläppen av ett ämne stannar på en viss nivå och/eller minskar samtidigt som ett rikt land upplever ekonomisk tillväxt (som t.ex. i fallet med Sverige och våra koldioxidutsläpp) innebär inte det att denna vändning är en följd av ekonomisk tillväxt.
Alternativa förklaringar till EKC
Ekonomisk tillväxt kommer ofrånkomligen att leda till ökad miljöpåverkan – ju större en ekonomi är desto större kommer också förbrukningen av naturresurser och förnybara råvaror vara och desto mer avfall och föroreningar kommer skapas – detta brukar kallas ”scale effect”. Denna ökade miljöpåverkan motverkas av faktorerna listade ovan (teknikutveckling, strukturförändring) – och kanske är en bidragande orsak till varför man kan observera EKC-kurvor i vissa fall helt enkelt att rikare länder tillväxer lite långsammare än snabbväxande s.k. ”upphinnarländer” (som t.ex. idag länder i Sydostasien, Kina, Indien) vilket medför att de motverkande faktorerna kan överväga?
Ytterligare en förklaring till att ökningstakten för utsläpp ibland avtar i rika länder skulle kunna vara att de helt enkelt exporterar sina utsläpp till fattigare länder. Varför sker strukturförändringen i rika länders ekonomier – jo, därför att tillverkningsindustrin flyttar utomlands [5]! Denna idé leder också till en annan viktig insikt – nämligen att det kan vara ganska missvisande att studera vilka miljöförstörande utsläpp som orsakas av ett lands produktion – i den globala ekonomin vore det kanske mer relevant att studera vilka utsläpp som orsakas av ett lands samlade konsumtion [6]?
Teknikutveckling och rekyleffekt
Om teknikutveckling verkligen leder till minskad miljöpåverkan är också en hett omdebatterad fråga och detta är långt ifrån självklart. Det finns nämligen något som kallas för ”rekyleffekten” dvs. att en effektivisering äts upp av en ökad konsumtion till följd av minskade priser eller ökad realinkomst. T.ex. finns det en studie som visar på möjligheten att nettoeffekten av en 20-procentig ökning av energieffektivitet kan leda till ökade utsläpp av koldioxid från svenska hushåll [7]!
Finns en EKC för samlad miljöpåverkan?
Man kan notera att de flesta studier av EKC har fokuserat just på utsläpp av atmosfäriska föroreningar (CO2, NOx, SO2) – främst pga. svårigheterna med att få fram bra data för andra typer av miljöpåverkan. Men de som läste min förra post i artikelserien inser nog att om man ser en minskning av utsläppen för dessa ämnen så innebär ju inte det nödvändigtvis att ett lands samlade miljöpåverkan minskar. Här kan det vara intressant att studera figur 2 (som jag har knåpat ihop för denna bloggpost) och fundera över om det inte tycks som om relationen mellan samlad miljöpåverkan (i detta fall mätt som ekologiskt fotavtryck) och inkomstnivå snarare är linjär än puckelformad.
Figur 2. Ekologiska fotavtryck plottade mot GDP per capita för 139 av världens länder (ovan) och mot köpkraftsjusterad GDP per capita (nedan). Siffrorna på GDP per capita avser år 2005 och kommer från UNDP:s Human Development report och de ekologiska fotavtrycken är hämtade från Global Footprint Networks hemsida och avser år 2003. Vissa länder är särskilt markerade: Sverige (●), vars innevånare tycks ha precis så stort fotavtryck som man skulle kunna förvänta sig utifrån vår inkomstnivå, och så Luxemburg (∆) och Förenade Arabemiraten (□).
En fråga som man måste ställa sig om man tror på en ofrånkomlig EKC är hur mycket utsläpp av miljöförstörande ämnen man kan tolerera innan man når fram till den beryktade vändpunkten. Speciellt med tanke på att de EKC som man har observerat tycks inträffa vid relativt höga inkomstnivåer är detta ett problem. Om alla länder (varav majoriteten är relativt fattiga idag) ska tillväxa sig ifrån sina miljöproblem kommer den samlade effekten bli att miljön kommer att fortsätta försämras under överskådlig framtid. Även om man anser att EKC är en realitet finns det därför inte någon ursäkt för att inte vidta miljöförbättrande åtgärder!
Slutsatser
Ekonomisk tillväxt kan vara grön – åtminstone om man studerar vissa länder med ett begränsat fokus (precis som en ekonomisk recession också kan vara grön). Det finns dock ingen anledning att anse att ekonomisk tillväxt per automatik kommer att leda till en förbättring för miljön.
Efter denna lilla teoretiska genomgång så tror jag att vi är mogna att i nästa post titta lite närmre på hur utvecklingen ser ut i Sverige och i världen idag – är vi på väg åt rätt håll månne?
Referenser:
- Stern D I. 2003. The environmental Kuznets Curve. Internet Encyclopaedia of Ecological Economics. (pdf)
- Galeotti M. 2007. Economic growth and the quality of the environment: taking stock. Environment, Development and Sustainability 9: 427-454.
- Harbaugh W T, Levinson A & Wilson D M. 2001. Reexamining the empirical evidence for an environmental Kuznets curve. The Review of Economics and Statistics 84: 541-551.
- Li H, Grijalva T & Berrens R P. 2007. Economic growth and environmental quality: a meta-analysis of environmental Kuznets curve studies. Economics Bulletin 17: 1-11. (pdf)
- Suri V & Chapman D. 1998. Economic growth, trade and energy: implications for the environmental Kuznets curve. Ecological Economics 25: 195-208.
- Rothman D S. 1998. Environmental Kuznets curves – real progress or passing the buck? A case for consumption based approaches. Ecological Economics 25: 177-194.
- Brännlund R, Ghalwash T & Nordström J. 2007. Increased energy efficiency and the rebound effect: Effects on consumption and emissions. Energy Economics 29: 1-17.
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, ekonomi, tillväxt, grön tillväxt, hållbar utveckling, environmental Kuznets curve, EKC, intressant
21 februari 2008
Virus infekterar och slår ut cancerceller
En ny studie som publicerades igår i tidskriften "The Journal of Neuroscience" visar att ett virus med det fantasifulla namnet "VSVrp30a" klarar av att sprida sig till och infektera flera olika typer av tumörer i möss hjärnor när det injiceras intravenöst. Mössens vanliga celler infekterades dock inte alls.
Özduman K et al. 2008. Systemic vesicular stomatitis virus selectively destroys multifocal glioma and metastatic carcinoma in brain. The Journal of Neuroscience 28: 1882-1893.
Detta tycker jag verkar både lovande och som en intuitivt tilltalande behandlingsmetod. En injektion bara och sedan blir man av med cancern, knappt utan att märka någonting av behandlingen! Naturligtvis återstår det några steg av tester innan man når fram till denna verklighet och naturligtvis kan man ju inte förvänta sig att ett virus ska kunna slå ut alla typer av cancerceller. Men potentialen för att hitta eller syntetisera virus som angriper cancerceller selektivt finns uppenbarligen och förrådet av naturliga virus att leta bland torde ju vara i det närmaste outtömligt.
Och faktum med att det där med att använda virus för att bekämpa cancerceller tycks vara på G på flera håll just nu. En snabb "googling" ger mig några intressanta träffar där den intresserade kan förkovra sig vidare:
"Common cold virus may be new weapon to fight cancer" The Guardian. Januari 2007.
"Mayo Clinic tests engineerd measles virus against multiple myeloma" News-Medical.net. Mars. 2007.
"Novel version of common virus pitted against cancer" Science Daly. Juni 2007.
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, mikrobiologi, biologi, medicin, virus, cancer, intressant
Özduman K et al. 2008. Systemic vesicular stomatitis virus selectively destroys multifocal glioma and metastatic carcinoma in brain. The Journal of Neuroscience 28: 1882-1893.
Detta tycker jag verkar både lovande och som en intuitivt tilltalande behandlingsmetod. En injektion bara och sedan blir man av med cancern, knappt utan att märka någonting av behandlingen! Naturligtvis återstår det några steg av tester innan man når fram till denna verklighet och naturligtvis kan man ju inte förvänta sig att ett virus ska kunna slå ut alla typer av cancerceller. Men potentialen för att hitta eller syntetisera virus som angriper cancerceller selektivt finns uppenbarligen och förrådet av naturliga virus att leta bland torde ju vara i det närmaste outtömligt.
Och faktum med att det där med att använda virus för att bekämpa cancerceller tycks vara på G på flera håll just nu. En snabb "googling" ger mig några intressanta träffar där den intresserade kan förkovra sig vidare:
"Common cold virus may be new weapon to fight cancer" The Guardian. Januari 2007.
"Mayo Clinic tests engineerd measles virus against multiple myeloma" News-Medical.net. Mars. 2007.
"Novel version of common virus pitted against cancer" Science Daly. Juni 2007.
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, mikrobiologi, biologi, medicin, virus, cancer, intressant
19 februari 2008
Och Q10-värdet sattes till...
...2,58! Och vad var det nu för ett Q10-värde det handlade om? - Jo, den faktor som används om man vill extrapolera nedbrytningshastigheter för bekämpningsmedel till andra klimatiska förhållanden än där de ursprungligen uppmättes. Värdet används särskilt när man modellerar bekämpningsmedels rörlighet inför det att de eventuellt ska godkännas för användning i Europa. Ju högre Q10-värde desto större är skillnaden i nedbrytningshastighet mellan olika temperaturer.
Jag har tidigare rapporterat om att värdet nyligen reviderades av EFSA:s PPR-panel till 2,8 från det tidigare värdet 2,2. Bekämpningsmedelstillverkarna hade dock invändningar och genomförde en egen studie där de kom fram till att det gamla värdet borde behållas. Detta föranledde EFSA att uppdra åt PPR-panelen att tugga igenom det hela en vända till. Det har de nu gjort- och uppenbarligen valde de att kompromissa... det nya rekommenderade Q10-värdet är 2,58.
Andra bloggar om: vetenskap, bekämpningsmedel, växtskyddsmedel, nedbrytningshastighet, Q10-värde, modellering, EFSA
Jag har tidigare rapporterat om att värdet nyligen reviderades av EFSA:s PPR-panel till 2,8 från det tidigare värdet 2,2. Bekämpningsmedelstillverkarna hade dock invändningar och genomförde en egen studie där de kom fram till att det gamla värdet borde behållas. Detta föranledde EFSA att uppdra åt PPR-panelen att tugga igenom det hela en vända till. Det har de nu gjort- och uppenbarligen valde de att kompromissa... det nya rekommenderade Q10-värdet är 2,58.
Andra bloggar om: vetenskap, bekämpningsmedel, växtskyddsmedel, nedbrytningshastighet, Q10-värde, modellering, EFSA
18 februari 2008
Alternativa mått på ett lands utveckling (del 2)
Post 4 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"
I den förra posten tittade vi lite närmare på några sätt att justera BNP så att hänsyn tas även till ekologiska och sociala faktorer. I den här posten tänkte jag diskutera några olika verktyg som kan användas för att utvärdera hur hållbar ett lands utveckling är utifrån ett renodlat miljöperspektiv.
Ekologiskt fotavtryck
Ett av de mest pedagogiska sätten att illustrera storleken på vår konsumtion är genom att räkna ut vårt ”ekologiska fotavtryck”. Alla grödor, kött, fisk, trä och fibrer som vi konsumerar räknas om till den landyta som krävs för att producera resurserna. Även vissa typer av utsläpp kan omvandlas till fotavtrycksyta – utsläpp av koldioxid kan t.ex. omvandlas till den landyta som krävs för att adsorbera motsvarande utsläpp.
Fotavtrycket mäts i globala hektar (gha) dvs. produktiv landyta med en genomsnittlig produktionskapacitet. Om det ekologiska fotavtrycket överstiger den tillgängliga produktiva landytan har man ett så kallat ”overshoot” – dvs. man förbrukar naturkapital på ett långsiktigt ohållbart sätt. Mathis Wackernagel, en av dem som ursprungligen utvecklade det ekologiska fotavtrycket, förklarar hur det fungerar här nedanför:
Det ekologiska fotavtrycket har dock också sina brister. Det är t.ex. knappast självklart hur man ska omvandla många typer av resursförbrukning och miljöförstörande utsläpp (som t.ex. förbrukning av mineraler och utsläpp av pesticider) till landyta och det ekologiska fotavtrycket missar därför många typer av miljöpåverkan. Det finns också redan nu vidareutvecklingar från den ursprungliga metodiken som ger helt annorlunda resultat när det gäller den tillgängliga och den förbrukade mängden globala hektar. Om man ska jämföra uppgifter om ekologiska fotavtryck från olika källor ska man därför se till att kontrollera vilken metod de har använt sig av för att räkna ut dem. En diskussion av fördelar och nackdelar med det ekologiska fotavtrycket och en överblick över skillnaderna mellan de olika metodikerna hittar ni här. När det gäller att mäta miljöpåverkan av t.ex. konsumtion av livsmedel, kläder, biobränslen, virke etc. så torde dock det ekologiska fotavtrycket vara ett utmärkt sätt att illustrera hur stor vår resursförbrukning är.
Emergi-utvärdering
Ett sätt att utvärdera ett lands miljöpåverkan på som kan vara lite svårare att förstå sig på än det ekologiska fotavtrycket men som har många fördelar är att göra en analys av landets användande av emergi.
”Emergi” kan sägas vara en varas eller en produkts energiminne och definieras som den energi, (av en viss form) som man behöver använda för att direkt eller indirekt producera en vara eller tjänst. För att kunna jämföra de olika typer av energi som används i en produktion så omvandlar man alla typer till en gemensam enhet, oftast ”sej” dvs. ”solar emergy joule” eller ”solar emjoule” (solemjoule på svenska – låter ju ganska kul!). Principen är att ju mer raffinerad eller komplex en produkt är desto större är dess emergi. Solens strålar har lägst emergi, ett träd har högre emergi och en köksstol har ännu högre emergi. För att kunna uppskatta hur mycket emergi som används i en process använder man sig av i förväg uträknade ”transformiteter” dvs. angivelser för hur många sej som behövs för att producera en joule. Om det krävs 80 000 sej för att producera trä med energiinnehållet 20 J så är transformiteten 4000 sej/J.
När man har räknat ut emergivärdena för alla varor och tjänster som konsumeras så kan man sedan gruppera dem i lämpliga grupper: icke-förnyelsebara resurser, förnyelsebara resurser, importer och exporter etc. Efter grupperingen kan man gå vidare och räkna ut olika index som t.ex. ”miljöbelastningsindex” (emergin för icke-förnybara resurser/emergin för förnyelsebara resurser). En utmärkt guide som både förklarar vad emergi är och hur man gör en emergianalys hitttade jag på centrum för uthålligt lantbruks hemsida.
Det finns en del kontrovers kring vissa delar av emergi-teorin – men rätt använt tycker jag att det verkar vara ett utmärkt verktyg för att analysera ett systems uthållighet. Fördelarna med att kunna omvandla energi och resursflöden till en gemensam enhet är många och kan leda till en del oväntade upptäckter. Emergianalysen lider inte heller av den godtycklighet som i varierande grad präglar de mått där miljöpåverkan räknas om direkt till pengar. En emergianalys skulle dock kunna användas som grund för att värdera naturresurser – där resurser med en högre emergi också värderas högre.
Exergianalys
Exergi definieras som det maximala arbete som kan extraheras från ett system när det rör sig mot termodynamisk jämvikt med omgivningen (dvs. det ”maximala potentiella arbetet”). En exergianalys kan vara ett användbart verktyg för att optimera användandet av energi och resurser i en ekonomi. Det finns flera olika tillvägagångssätt som kan användas t.ex. ”Extended Exergy Analysis” (EEA) och ”Ecological Cumulative Exergy Consumption” (ECEC).
Partiella indikatorer, kompositindex och ramverk av indikatorer
Ett enkelt sätt att utvärdera mänsklig miljöpåverkan är att helt enkelt gå ut och mäta den. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att man slipper tidsödande och bitvis subjektiva uträkningar och enhetsomvandlingar.
Ett partiellt indikatorvärde för mänsklig miljöpåverkan kan vara t.ex. den genomsnittliga storleken på torsken i Nordsjön, mängden sopor som genomsnittligen produceras i kg/hushåll/år, eller varför inte – allas vår favorit – mängden utsläppt koldioxid? Subjektiviteten ligger alltså istället i vilka indikatorvärden man väljer att mäta och om man mäter flera stycken och väljer att räkna samman dem till ett kompositindex i hur man väljer att vikta dem sinsemellan.
Man ska dock tänka sig för innan man väljer att utforma sin politik utifrån några få eller ett enskilt partiellt indikatorvärde. Vad man gör då är att man bortser från kopplingarna mellan olika miljöproblem och dessutom naturligtvis kopplingarna mellan miljö och sociala och ekonomiska faktorer. Att basera sin politik utifrån partiella indikatorvärden kan leda till partiella åtgärder bara inriktade på att lösa en del av problemet.
Ett exempel är att politiker i Sverige och runt om i världen i sin iver att skära ned på koldioxidutsläppen (åtminstone är det skälet de har angett) har valt att subventionera bilar drivna med etanol producerade från jordbruksmark vilket leder till negativa totala miljöeffekter och potentiellt negativa sociala konsekvenser i tredje världen (och nu visar ju dessutom den senaste forskningen att etanol producerad från jordbruksmark inte heller leder till minskade växthusgasutsläpp så där missar man ju på alla punkter). Hade de valt att utvärdera denna politik utifrån ett aggregerat index som hade vägt in flera olika typer av miljöpåverkan, utfört en emergianalys eller analys av bränslets ekologiska fotavtryck – så hade en satsning på etanol inte längre framstått som ett bra alternativ.
Detta med att för få indikatorer kan leda till felaktiga beslut tycker jag illustreras bra av figuren nedan (klicka för större bild).
Figuren har jag snott från en hemsida som beskriver ”European System of Environmental Pressure Indices” (ESEPI). ESEPI representerar ett utkast till ett ramverkssystem av indikatorer för EU, som jag dock inte tror har vidareutvecklats från konceptstadiet.
Ett aktuellt exempel på ett kompositindex skulle kunna vara den sammanvägning av olika typer av mänsklig påverkan på havsekosystemen som presenteras i fredagens nummer av Science (Halpern et al. 2008) och som illustreras i figuren nedan – ju rödare desto större mänsklig påverkan (läs också artiklar om studien i DN och SvD).
Några tankar
Det är naturligtvis ingenting som hindrar oss från att använda oss av kombinationer av flera olika mått på mänsklig utveckling. De olika index och analysverktyg som jag har skrivit om i den här posten och i den föregående har alla sina fördelar och nackdelar. Att bara använda sig av en typ av index (bara BNP, bara ekologiskt fotavtryck) ger oss automatiskt ett alltför ensidigt perspektiv på utveckling.
Ett aktuellt exempel på hur olika typer av verktyg för att bedöma hållbarhet kan användas i praktiken är ett forskningsprojekt som har pågått under några år i provinsen Siena i Italien. Faktum är att ett helt nummer (vol 86, nr 2, 2008) av den vetenskapliga tidskriften Journal of Environmental Management ägnas åt att beskriva projektet och dess resultat. Forskarna har använt och jämfört emergianalys, exergianalys, livscykelanalys, mätt växthusgasutsläpp och räknat ut ekologiska fotavtryck för regionen och jämfört de olika tillvägagångssätten.
Det jag har skrivit om i den här posten är olika verktyg som kan användas för att uppskatta om vår utveckling är hållbar. Det jag skulle vilja trycka på lite extra är dock att detta också är olika sätt som potentiellt skulle kunna användas för att mäta och värdera hur mycket vår förbrukning av naturligt kapital kostar. För att nå fram till en hållbar utveckling krävs det nämligen att vi lär oss att låta hållbarhetstänkande genomsyra alla våra ekonomiska aktiviteter – det måste kosta att vara ohållbar!
Referenser:
(Har refererat slarvigt i texten – jag vet – det här är hursomhelst de referenser jag har använt mig av.)
Gasparatos A, El-Haram M & Horner M. 2007. A critical review of reductionist approaches for assessing the progress towards sustainability. Environmental Impact Assessment Review. In press.
Halpern B S et al. 2008. A global map of human impact on marine ecosystems. Science 319: 948-952.
Pulselli F M, Ciampalini F, Leipert C & Tiezzi E. 2008. Integrating methods for the environmental sustainability: The SPIn-Eco Project in the Province of Siena (Italy). Journal of Environmental Management 86: 332-341.
Pulselli R M, Pulselli F M & Rustici M. 2008. Emergy accounting of the Province of Siena: Towards a thermodynamic geography for regional studies. Journal of Environmental Management 86: 342-353.
Simon Sandrine. 2003. Sustainability indicators. International Society for Ecological Economics. The Online Encyclopedia of Ecological Economics. (pdf)
Andra bloggar om: vetenskap, ekonomi, miljö, hållbar utveckling, tillväxt, ekologiskt fotavtryck, emergi, exergi, naturligt kapital, intressant
I den förra posten tittade vi lite närmare på några sätt att justera BNP så att hänsyn tas även till ekologiska och sociala faktorer. I den här posten tänkte jag diskutera några olika verktyg som kan användas för att utvärdera hur hållbar ett lands utveckling är utifrån ett renodlat miljöperspektiv.
Ekologiskt fotavtryck
Ett av de mest pedagogiska sätten att illustrera storleken på vår konsumtion är genom att räkna ut vårt ”ekologiska fotavtryck”. Alla grödor, kött, fisk, trä och fibrer som vi konsumerar räknas om till den landyta som krävs för att producera resurserna. Även vissa typer av utsläpp kan omvandlas till fotavtrycksyta – utsläpp av koldioxid kan t.ex. omvandlas till den landyta som krävs för att adsorbera motsvarande utsläpp.
Fotavtrycket mäts i globala hektar (gha) dvs. produktiv landyta med en genomsnittlig produktionskapacitet. Om det ekologiska fotavtrycket överstiger den tillgängliga produktiva landytan har man ett så kallat ”overshoot” – dvs. man förbrukar naturkapital på ett långsiktigt ohållbart sätt. Mathis Wackernagel, en av dem som ursprungligen utvecklade det ekologiska fotavtrycket, förklarar hur det fungerar här nedanför:
Det ekologiska fotavtrycket har dock också sina brister. Det är t.ex. knappast självklart hur man ska omvandla många typer av resursförbrukning och miljöförstörande utsläpp (som t.ex. förbrukning av mineraler och utsläpp av pesticider) till landyta och det ekologiska fotavtrycket missar därför många typer av miljöpåverkan. Det finns också redan nu vidareutvecklingar från den ursprungliga metodiken som ger helt annorlunda resultat när det gäller den tillgängliga och den förbrukade mängden globala hektar. Om man ska jämföra uppgifter om ekologiska fotavtryck från olika källor ska man därför se till att kontrollera vilken metod de har använt sig av för att räkna ut dem. En diskussion av fördelar och nackdelar med det ekologiska fotavtrycket och en överblick över skillnaderna mellan de olika metodikerna hittar ni här. När det gäller att mäta miljöpåverkan av t.ex. konsumtion av livsmedel, kläder, biobränslen, virke etc. så torde dock det ekologiska fotavtrycket vara ett utmärkt sätt att illustrera hur stor vår resursförbrukning är.
Emergi-utvärdering
Ett sätt att utvärdera ett lands miljöpåverkan på som kan vara lite svårare att förstå sig på än det ekologiska fotavtrycket men som har många fördelar är att göra en analys av landets användande av emergi.
”Emergi” kan sägas vara en varas eller en produkts energiminne och definieras som den energi, (av en viss form) som man behöver använda för att direkt eller indirekt producera en vara eller tjänst. För att kunna jämföra de olika typer av energi som används i en produktion så omvandlar man alla typer till en gemensam enhet, oftast ”sej” dvs. ”solar emergy joule” eller ”solar emjoule” (solemjoule på svenska – låter ju ganska kul!). Principen är att ju mer raffinerad eller komplex en produkt är desto större är dess emergi. Solens strålar har lägst emergi, ett träd har högre emergi och en köksstol har ännu högre emergi. För att kunna uppskatta hur mycket emergi som används i en process använder man sig av i förväg uträknade ”transformiteter” dvs. angivelser för hur många sej som behövs för att producera en joule. Om det krävs 80 000 sej för att producera trä med energiinnehållet 20 J så är transformiteten 4000 sej/J.
När man har räknat ut emergivärdena för alla varor och tjänster som konsumeras så kan man sedan gruppera dem i lämpliga grupper: icke-förnyelsebara resurser, förnyelsebara resurser, importer och exporter etc. Efter grupperingen kan man gå vidare och räkna ut olika index som t.ex. ”miljöbelastningsindex” (emergin för icke-förnybara resurser/emergin för förnyelsebara resurser). En utmärkt guide som både förklarar vad emergi är och hur man gör en emergianalys hitttade jag på centrum för uthålligt lantbruks hemsida.
Det finns en del kontrovers kring vissa delar av emergi-teorin – men rätt använt tycker jag att det verkar vara ett utmärkt verktyg för att analysera ett systems uthållighet. Fördelarna med att kunna omvandla energi och resursflöden till en gemensam enhet är många och kan leda till en del oväntade upptäckter. Emergianalysen lider inte heller av den godtycklighet som i varierande grad präglar de mått där miljöpåverkan räknas om direkt till pengar. En emergianalys skulle dock kunna användas som grund för att värdera naturresurser – där resurser med en högre emergi också värderas högre.
Exergianalys
Exergi definieras som det maximala arbete som kan extraheras från ett system när det rör sig mot termodynamisk jämvikt med omgivningen (dvs. det ”maximala potentiella arbetet”). En exergianalys kan vara ett användbart verktyg för att optimera användandet av energi och resurser i en ekonomi. Det finns flera olika tillvägagångssätt som kan användas t.ex. ”Extended Exergy Analysis” (EEA) och ”Ecological Cumulative Exergy Consumption” (ECEC).
Partiella indikatorer, kompositindex och ramverk av indikatorer
Ett enkelt sätt att utvärdera mänsklig miljöpåverkan är att helt enkelt gå ut och mäta den. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att man slipper tidsödande och bitvis subjektiva uträkningar och enhetsomvandlingar.
Ett partiellt indikatorvärde för mänsklig miljöpåverkan kan vara t.ex. den genomsnittliga storleken på torsken i Nordsjön, mängden sopor som genomsnittligen produceras i kg/hushåll/år, eller varför inte – allas vår favorit – mängden utsläppt koldioxid? Subjektiviteten ligger alltså istället i vilka indikatorvärden man väljer att mäta och om man mäter flera stycken och väljer att räkna samman dem till ett kompositindex i hur man väljer att vikta dem sinsemellan.
Man ska dock tänka sig för innan man väljer att utforma sin politik utifrån några få eller ett enskilt partiellt indikatorvärde. Vad man gör då är att man bortser från kopplingarna mellan olika miljöproblem och dessutom naturligtvis kopplingarna mellan miljö och sociala och ekonomiska faktorer. Att basera sin politik utifrån partiella indikatorvärden kan leda till partiella åtgärder bara inriktade på att lösa en del av problemet.
Ett exempel är att politiker i Sverige och runt om i världen i sin iver att skära ned på koldioxidutsläppen (åtminstone är det skälet de har angett) har valt att subventionera bilar drivna med etanol producerade från jordbruksmark vilket leder till negativa totala miljöeffekter och potentiellt negativa sociala konsekvenser i tredje världen (och nu visar ju dessutom den senaste forskningen att etanol producerad från jordbruksmark inte heller leder till minskade växthusgasutsläpp så där missar man ju på alla punkter). Hade de valt att utvärdera denna politik utifrån ett aggregerat index som hade vägt in flera olika typer av miljöpåverkan, utfört en emergianalys eller analys av bränslets ekologiska fotavtryck – så hade en satsning på etanol inte längre framstått som ett bra alternativ.
Detta med att för få indikatorer kan leda till felaktiga beslut tycker jag illustreras bra av figuren nedan (klicka för större bild).
Figuren har jag snott från en hemsida som beskriver ”European System of Environmental Pressure Indices” (ESEPI). ESEPI representerar ett utkast till ett ramverkssystem av indikatorer för EU, som jag dock inte tror har vidareutvecklats från konceptstadiet.
Ett aktuellt exempel på ett kompositindex skulle kunna vara den sammanvägning av olika typer av mänsklig påverkan på havsekosystemen som presenteras i fredagens nummer av Science (Halpern et al. 2008) och som illustreras i figuren nedan – ju rödare desto större mänsklig påverkan (läs också artiklar om studien i DN och SvD).
Några tankar
Det är naturligtvis ingenting som hindrar oss från att använda oss av kombinationer av flera olika mått på mänsklig utveckling. De olika index och analysverktyg som jag har skrivit om i den här posten och i den föregående har alla sina fördelar och nackdelar. Att bara använda sig av en typ av index (bara BNP, bara ekologiskt fotavtryck) ger oss automatiskt ett alltför ensidigt perspektiv på utveckling.
Ett aktuellt exempel på hur olika typer av verktyg för att bedöma hållbarhet kan användas i praktiken är ett forskningsprojekt som har pågått under några år i provinsen Siena i Italien. Faktum är att ett helt nummer (vol 86, nr 2, 2008) av den vetenskapliga tidskriften Journal of Environmental Management ägnas åt att beskriva projektet och dess resultat. Forskarna har använt och jämfört emergianalys, exergianalys, livscykelanalys, mätt växthusgasutsläpp och räknat ut ekologiska fotavtryck för regionen och jämfört de olika tillvägagångssätten.
Det jag har skrivit om i den här posten är olika verktyg som kan användas för att uppskatta om vår utveckling är hållbar. Det jag skulle vilja trycka på lite extra är dock att detta också är olika sätt som potentiellt skulle kunna användas för att mäta och värdera hur mycket vår förbrukning av naturligt kapital kostar. För att nå fram till en hållbar utveckling krävs det nämligen att vi lär oss att låta hållbarhetstänkande genomsyra alla våra ekonomiska aktiviteter – det måste kosta att vara ohållbar!
Referenser:
(Har refererat slarvigt i texten – jag vet – det här är hursomhelst de referenser jag har använt mig av.)
Gasparatos A, El-Haram M & Horner M. 2007. A critical review of reductionist approaches for assessing the progress towards sustainability. Environmental Impact Assessment Review. In press.
Halpern B S et al. 2008. A global map of human impact on marine ecosystems. Science 319: 948-952.
Pulselli F M, Ciampalini F, Leipert C & Tiezzi E. 2008. Integrating methods for the environmental sustainability: The SPIn-Eco Project in the Province of Siena (Italy). Journal of Environmental Management 86: 332-341.
Pulselli R M, Pulselli F M & Rustici M. 2008. Emergy accounting of the Province of Siena: Towards a thermodynamic geography for regional studies. Journal of Environmental Management 86: 342-353.
Simon Sandrine. 2003. Sustainability indicators. International Society for Ecological Economics. The Online Encyclopedia of Ecological Economics. (pdf)
Andra bloggar om: vetenskap, ekonomi, miljö, hållbar utveckling, tillväxt, ekologiskt fotavtryck, emergi, exergi, naturligt kapital, intressant
13 februari 2008
Ny studie visar att varmvatten ökar utläckaget av bisfenol A från plastflaskor
Jag har tidigare skrivit några inlägg om bisfenol A här på bloggen. En ny studie har nu mätt hur mycket kokande vatten kan öka utläckaget av bisfenol A från polykarbonatflaskor - upp till 55 ggr visar det sig! Dessutom fann forskarna att det utläckta bisfenolet hade hormonstörande effekter i ett in vitro-test.
Nyheten plockade jag upp från tidskriften Environmental Science & Technologys online-nyheter och där kan den intresserade läsa en kommentar. Själv har jag inte hunnit läsa studien ännu och vet inte om jag hinner just nu - därav denna korta post.
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, polykarbonater, plastflaskor, hormonstörande ämnen
Nyheten plockade jag upp från tidskriften Environmental Science & Technologys online-nyheter och där kan den intresserade läsa en kommentar. Själv har jag inte hunnit läsa studien ännu och vet inte om jag hinner just nu - därav denna korta post.
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, polykarbonater, plastflaskor, hormonstörande ämnen
12 februari 2008
Post om svanmärkta bränslen
För den som missade det skrev jag igår kväll en ny bloggpost på forskarbloggen - återigen var temat biobränslen. Jag kommenterade de nya rönen om att biobränslen leder till ökade utsläpp av växthusgaser och den föreslagna svanmärkningen av drivmedel.
Från och med nu kommer jag inte att påannonsera mina nyskrivna inlägg på forskarbloggen genom att skriva en post även här (det känns rätt onödigt). Jag kommer istället att lägga in en länk i rutan uppe till höger så att den intresserade kan hitta dem.
Från och med nu kommer jag inte att påannonsera mina nyskrivna inlägg på forskarbloggen genom att skriva en post även här (det känns rätt onödigt). Jag kommer istället att lägga in en länk i rutan uppe till höger så att den intresserade kan hitta dem.
09 februari 2008
Några intressanta debatter från Davos
Har ni inget bättre för er än att glo på tv i kväll? Varför inte titta på de här intressanta debatterna från World Economic Forum 2008 istället? Toppolitiker, företagsledare och forskare samlades i Davos för att diskutera ekonomiska frågor och framtiden - och du kan lyssna på vad som sades. Allt ligger nämligen ute på YouTube!
Själv har jag tittat på debatten om hållbar ekonomisk tillväxt - som var väldigt intressant och också bitvis ganska underhållande (även om den startade lite lamt). Olika perspektiv från olika hörn i världen - panelen enades om att tillväxt var nödvändig för mänsklig utveckling men knappast om vad tillväxt är för någonting.
Tittade också på debatten om vattenförsörjning "Time is running out for water" - där man finner några oväntade debattörer nämligen VD:arna för Nestlé, Coca Cola och Dow Chemicals. Efter 15 minuter av introduktion av FN-chefen Ban Ki-moon och ömsesidigt utbytande av hedersbetygelser så ger de sina perspektiv på frågan (kanske snarare det än debatterar frågan). De framför bland annat åsikten att vi måste börja sätta ett pris på vattnet för att komma till rätta med slöseriet.
Och just nu tittar/lyssnar jag på "Climate Change Divide" som handlar om klyftan mellan den rika och fattiga världen och hur den kan överbryggas samtidigt som klimatförändringen bekämpas. Även om det tycks vara ganska mycket snack och lite hockey...
Samtliga debatter kommer dessutom in på det där med biobränslen - och åsikterna går såklart vitt isär! Finns säkert flera andra väldigt intressanta debatter att titta på också.
Andra bloggar om: Davos World Economic Forum, ekonomi, miljö, politik, hållbar utveckling, vatten, vattenförsörjning, klimatförändring, fattigdomsbekämpning, biobränslen, etanol
Själv har jag tittat på debatten om hållbar ekonomisk tillväxt - som var väldigt intressant och också bitvis ganska underhållande (även om den startade lite lamt). Olika perspektiv från olika hörn i världen - panelen enades om att tillväxt var nödvändig för mänsklig utveckling men knappast om vad tillväxt är för någonting.
Tittade också på debatten om vattenförsörjning "Time is running out for water" - där man finner några oväntade debattörer nämligen VD:arna för Nestlé, Coca Cola och Dow Chemicals. Efter 15 minuter av introduktion av FN-chefen Ban Ki-moon och ömsesidigt utbytande av hedersbetygelser så ger de sina perspektiv på frågan (kanske snarare det än debatterar frågan). De framför bland annat åsikten att vi måste börja sätta ett pris på vattnet för att komma till rätta med slöseriet.
Och just nu tittar/lyssnar jag på "Climate Change Divide" som handlar om klyftan mellan den rika och fattiga världen och hur den kan överbryggas samtidigt som klimatförändringen bekämpas. Även om det tycks vara ganska mycket snack och lite hockey...
Samtliga debatter kommer dessutom in på det där med biobränslen - och åsikterna går såklart vitt isär! Finns säkert flera andra väldigt intressanta debatter att titta på också.
Andra bloggar om: Davos World Economic Forum, ekonomi, miljö, politik, hållbar utveckling, vatten, vattenförsörjning, klimatförändring, fattigdomsbekämpning, biobränslen, etanol
06 februari 2008
Alternativa mått på ett lands utveckling (del 1)
Post 3 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"
I den förra posten tittade vi lite närmare på tillväxtmåttet bruttonationalprodukt och slog fast att det bara var ett kvantitativt mått på ekonomisk tillväxt och inte ett kvalitativt mått. BNP säger ingenting om hur innevånarna i ett land mår, hur resurserna finns fördelade eller hur stor del av tillväxten som bygger på att ändliga naturresurser förbrukas. Slutsatsen var att vi behöver mäta vårt lands utveckling på något annat sätt eller komplettera BNP med andra mått för att kunna utvärdera om politiska åtgärder för oss åt önskvärt håll eller inte. Det krävs ett nytt tänk!
Detta är i sig inte någon revolutionerande insikt – tvärtom, många personer och organisationer har arbetat fram alternativa sätt att mäta tillväxt och utveckling på. Än så länge klamrar man sig dock fast vid BNP som officiellt mått på tillväxt. Detta kan till viss del bero på omedvetenhet hos politiker, journalister och vanligt folk om bruttonationalproduktens brister och om att de alternativa måtten existerar och säkerligen också på att det kan vara svårt att skaffa sig en god överblick över de olika verktygen som finns tillgängliga för att mäta hållbar utveckling. Kanske beror det också på att det finns krafter som lobbar mot att ersätta BNP eftersom de fruktar att mer kompletta sätt att mäta tillväxt och utveckling skulle innebära slutet för den nuvarande ensidigt komsumtionsinriktade politiken?
Vad är hållbar utveckling?
Innan vi går in på hur vi ska mäta hållbar utveckling måste vi för det första enas om vad det egentligen är för något. Hållbar utveckling definierades i den s.k. ”Brundtlandrapporten” 1991 som “a process of change in which the exploitation of resources, the direction of investments, the orientation of technological development; and institutional change are all in harmony and enhance both current and future potential to meet human needs and aspirations”. Det finns dock flertalet andra definitioner av hållbar utveckling – några hittar ni här. Gasparatos et al. (2007) [1] slår fast att: ”…after more than 20 years of debate there seems to be a consensus that sustainability assessments ought to:
• integrate economic, environmental, social and increasingly institutional issues as well as to consider their interdependencies;
• consider the consequences of present actions well into the future;
• acknowledge the existence of uncertainties concerning the result of our present actions and act with a precautionary bias;
• engage the public;
• include equity considerations (intragenerational and intergenerational).”
När det gäller kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö kan det vara värt att notera att man brukar tala om två olika skolor när det gäller uthållighet: ”weak sustainability” vars anhängare anser att de olika typerna av kapital är helt utbytbara mellan varandra, och ”strong sustainability” vars anhängare anser att naturligt kapital inte är utbytbart. (Även om det naturligtvis också är möjligt att odogmatiskt mena att naturligt kapital kan översättas till andra former av kapital i vissa fall men inte i andra.)
Figur 1. Några olika sätt att se på kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö. Genom att mäta ett samhälles ekonomiska utveckling med BNP behandlar man ekonomin som fristående från samhälle och miljö, de flesta inser dock att de olika faktorerna hänger samman och att sättet man mäter ett lands utveckling på i idealfallet bör illustrera detta. En anhängare av ”strong sustainability” skulle förmodligen välja illustrationen till höger och mena att samhället och ekonomin är helt beroende av naturens bärkraft. Bilderna från www.sustainablemeasures.com.
Hur ska vi mäta hållbar utveckling?
Justerade mått på ekonomisk tillväxt
Det intuitivaste vore såklart att hitta ett direkt alternativ till BNP som också ”bakar in” den sociala och miljömässiga biten. Vi har redan varit inne på den ”gröna nettonationalprodukten” som behandlar resursförbrukning som kapitalförslitning och som därför i viss mån förmår kvantifiera tillväxtens eventuella negativa effekter på miljön. Ett dokument av intresse kan vara "Långt kvar till grön NNP" (pdf) från SCB:s tidskrift Välfärd nr 4 2004. Grön NNP är dock inte bättre än BNP på att mäta mänsklig välfärd eller resursernas fördelning.
Det har dock utvecklats flertalet andra mått som alla bygger på ungefär samma idé om att justera BNP så att man får ett värde som bättre återspeglar landets sanna utveckling som försöker inkludera även mänsklig utveckling. Två sådana exempel är ”Index of Sustainable Economic Welfare” (ISEW) och “Genuine Progress Indicator” (GPI). Att mäta tillväxt på ett sådant sätt kan ge ett radikalt annorlunda resultat än om man mäter tillväxt med BNP.
Figur 2. Tillväxt i USA mätt på konventionellt sätt som gross domestic product (GDP) och med genuine progress indicator (GPI) enligt vilken USA har legat still i sin utveckling sedan 1970-talet. Från Talbert et al. 2006 [2].
Fördelarna med sådana index är att man får en sannare bild av hur ett lands utveckling ser ut. Man får också möjligheten att skilja mellan politiska åtgärder som stimulerar genuin tillväxt (tillväxt som ger förbättringar i livskvalitet, men inte bidrar till att förstöra miljön) och sådana som stimulerar s.k. oekonomisk tillväxt.
Det finns dock kritik mot dessa tillvägagångssätt. För det första så kommer man inte ifrån att det finns ett visst mått av subjektivitet både vad det gäller vilka mått på välfärd och resursförbrukning man väljer att baka in i sitt index och också när det gäller hur man väljer att värdera de ingående parametrarna. Att man överhuvudtaget kan värdera parametrarna indikerar också att sådana tillväxtmått i stort passar in i ”weak sustainability”-skolans ramverk. Ett plus i ekonomisk kapital balanseras kanske ut med ett minus för naturligt kapital och resultatet blir noll – vilket ju var syftet med själva övningen. Men även det omvända gäller ju naturligtvis – och där har säkert en del anhängare av ”strong sustainability” invändningar. Trots bristerna anser dock jag att införandet av ett justerat sätt att mäta tillväxt skulle vara en klar förbättring jämfört med dagens situation!
Human Development Index
Ett ganska välkänt alternativ till BNP är ”Human Development Index” (HDI) som bland annat används av FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Detta mått bakar samman BNP med köpkraft, förväntad livslängd vid födseln, läskunnighet och utbildningsnivå i ett något trubbigt men ändå vitt accepterat index på mänsklig utveckling (som mäts på en skala från 0-1, där ett högt värde indikerar hög utvecklingsnivå). För att kunna mäta hållbar utveckling krävs det dock att HDI även kombineras med något sätt att mäta förbrukningen av naturligt kapital.
I nästa post ska vi titta närmare på några sådana gröna metoder och diskutera deras fördelar och brister.
Referenser:
Simon Sandrine. 2003. Sustainability indicators. (pdf) International Society for Ecological Economics. The Online Encyclopedia of Ecological Economics (som för övrigt är ett riktigt fynd!)
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, hållbar utveckling, ekonomi, BNP, NNP, tillväxt, utveckling, Genuine Progress Indicator, Index of Sustainable Economic Welfare, Human Development Index, Intressant
I den förra posten tittade vi lite närmare på tillväxtmåttet bruttonationalprodukt och slog fast att det bara var ett kvantitativt mått på ekonomisk tillväxt och inte ett kvalitativt mått. BNP säger ingenting om hur innevånarna i ett land mår, hur resurserna finns fördelade eller hur stor del av tillväxten som bygger på att ändliga naturresurser förbrukas. Slutsatsen var att vi behöver mäta vårt lands utveckling på något annat sätt eller komplettera BNP med andra mått för att kunna utvärdera om politiska åtgärder för oss åt önskvärt håll eller inte. Det krävs ett nytt tänk!
Detta är i sig inte någon revolutionerande insikt – tvärtom, många personer och organisationer har arbetat fram alternativa sätt att mäta tillväxt och utveckling på. Än så länge klamrar man sig dock fast vid BNP som officiellt mått på tillväxt. Detta kan till viss del bero på omedvetenhet hos politiker, journalister och vanligt folk om bruttonationalproduktens brister och om att de alternativa måtten existerar och säkerligen också på att det kan vara svårt att skaffa sig en god överblick över de olika verktygen som finns tillgängliga för att mäta hållbar utveckling. Kanske beror det också på att det finns krafter som lobbar mot att ersätta BNP eftersom de fruktar att mer kompletta sätt att mäta tillväxt och utveckling skulle innebära slutet för den nuvarande ensidigt komsumtionsinriktade politiken?
Vad är hållbar utveckling?
Innan vi går in på hur vi ska mäta hållbar utveckling måste vi för det första enas om vad det egentligen är för något. Hållbar utveckling definierades i den s.k. ”Brundtlandrapporten” 1991 som “a process of change in which the exploitation of resources, the direction of investments, the orientation of technological development; and institutional change are all in harmony and enhance both current and future potential to meet human needs and aspirations”. Det finns dock flertalet andra definitioner av hållbar utveckling – några hittar ni här. Gasparatos et al. (2007) [1] slår fast att: ”…after more than 20 years of debate there seems to be a consensus that sustainability assessments ought to:
• integrate economic, environmental, social and increasingly institutional issues as well as to consider their interdependencies;
• consider the consequences of present actions well into the future;
• acknowledge the existence of uncertainties concerning the result of our present actions and act with a precautionary bias;
• engage the public;
• include equity considerations (intragenerational and intergenerational).”
När det gäller kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö kan det vara värt att notera att man brukar tala om två olika skolor när det gäller uthållighet: ”weak sustainability” vars anhängare anser att de olika typerna av kapital är helt utbytbara mellan varandra, och ”strong sustainability” vars anhängare anser att naturligt kapital inte är utbytbart. (Även om det naturligtvis också är möjligt att odogmatiskt mena att naturligt kapital kan översättas till andra former av kapital i vissa fall men inte i andra.)
Figur 1. Några olika sätt att se på kopplingarna mellan ekonomi, samhälle och miljö. Genom att mäta ett samhälles ekonomiska utveckling med BNP behandlar man ekonomin som fristående från samhälle och miljö, de flesta inser dock att de olika faktorerna hänger samman och att sättet man mäter ett lands utveckling på i idealfallet bör illustrera detta. En anhängare av ”strong sustainability” skulle förmodligen välja illustrationen till höger och mena att samhället och ekonomin är helt beroende av naturens bärkraft. Bilderna från www.sustainablemeasures.com.
Hur ska vi mäta hållbar utveckling?
Justerade mått på ekonomisk tillväxt
Det intuitivaste vore såklart att hitta ett direkt alternativ till BNP som också ”bakar in” den sociala och miljömässiga biten. Vi har redan varit inne på den ”gröna nettonationalprodukten” som behandlar resursförbrukning som kapitalförslitning och som därför i viss mån förmår kvantifiera tillväxtens eventuella negativa effekter på miljön. Ett dokument av intresse kan vara "Långt kvar till grön NNP" (pdf) från SCB:s tidskrift Välfärd nr 4 2004. Grön NNP är dock inte bättre än BNP på att mäta mänsklig välfärd eller resursernas fördelning.
Det har dock utvecklats flertalet andra mått som alla bygger på ungefär samma idé om att justera BNP så att man får ett värde som bättre återspeglar landets sanna utveckling som försöker inkludera även mänsklig utveckling. Två sådana exempel är ”Index of Sustainable Economic Welfare” (ISEW) och “Genuine Progress Indicator” (GPI). Att mäta tillväxt på ett sådant sätt kan ge ett radikalt annorlunda resultat än om man mäter tillväxt med BNP.
Figur 2. Tillväxt i USA mätt på konventionellt sätt som gross domestic product (GDP) och med genuine progress indicator (GPI) enligt vilken USA har legat still i sin utveckling sedan 1970-talet. Från Talbert et al. 2006 [2].
Fördelarna med sådana index är att man får en sannare bild av hur ett lands utveckling ser ut. Man får också möjligheten att skilja mellan politiska åtgärder som stimulerar genuin tillväxt (tillväxt som ger förbättringar i livskvalitet, men inte bidrar till att förstöra miljön) och sådana som stimulerar s.k. oekonomisk tillväxt.
Det finns dock kritik mot dessa tillvägagångssätt. För det första så kommer man inte ifrån att det finns ett visst mått av subjektivitet både vad det gäller vilka mått på välfärd och resursförbrukning man väljer att baka in i sitt index och också när det gäller hur man väljer att värdera de ingående parametrarna. Att man överhuvudtaget kan värdera parametrarna indikerar också att sådana tillväxtmått i stort passar in i ”weak sustainability”-skolans ramverk. Ett plus i ekonomisk kapital balanseras kanske ut med ett minus för naturligt kapital och resultatet blir noll – vilket ju var syftet med själva övningen. Men även det omvända gäller ju naturligtvis – och där har säkert en del anhängare av ”strong sustainability” invändningar. Trots bristerna anser dock jag att införandet av ett justerat sätt att mäta tillväxt skulle vara en klar förbättring jämfört med dagens situation!
Human Development Index
Ett ganska välkänt alternativ till BNP är ”Human Development Index” (HDI) som bland annat används av FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Detta mått bakar samman BNP med köpkraft, förväntad livslängd vid födseln, läskunnighet och utbildningsnivå i ett något trubbigt men ändå vitt accepterat index på mänsklig utveckling (som mäts på en skala från 0-1, där ett högt värde indikerar hög utvecklingsnivå). För att kunna mäta hållbar utveckling krävs det dock att HDI även kombineras med något sätt att mäta förbrukningen av naturligt kapital.
I nästa post ska vi titta närmare på några sådana gröna metoder och diskutera deras fördelar och brister.
Referenser:
- Gasparatos A, El-Haram M & Horner M. 2007. A critical review of reductionist approaches for assessing the progress towards sustainability. Environmental Impact Assessment Review. In press.
- Talbert J, Cobb C & Slattery N. 2006. The genuine progress indicator 2006. A tool for sustainable development. Redefining Progress.
Simon Sandrine. 2003. Sustainability indicators. (pdf) International Society for Ecological Economics. The Online Encyclopedia of Ecological Economics (som för övrigt är ett riktigt fynd!)
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, hållbar utveckling, ekonomi, BNP, NNP, tillväxt, utveckling, Genuine Progress Indicator, Index of Sustainable Economic Welfare, Human Development Index, Intressant
01 februari 2008
Craig Venter skriver sitt eget namn i DNA
Kan inte undanhålla er den här lilla nyheten som jag just snubblade över. I det bakteriegenom som Craig Venter Institutet har monterat ihop och som de planerar att föra in i en befintlig cell för att som DN uttrycker det "skapa nytt liv" har man som markörer för att skilja det syntetiska genomet från ett naturligt skrivit in vissa textbudskap. Vad har de plottrat dit undrar ni? - Jo, "Venter was here!". Här är hela listan:
VENTERINSTITVTE
CRAIGVENTER
HAMSMITH
CINDIANDCLYDE
GLASSANDCLYDE
(Och förutom Venter så är det alltså förmodligen också namnen på några av de andra författarna till själva studien. Vem "Cindi" är tycks dock ännu vara oklart. )
Andra bloggar om: vetenskap, craig venter, DNA, skapa liv
VENTERINSTITVTE
CRAIGVENTER
HAMSMITH
CINDIANDCLYDE
GLASSANDCLYDE
(Och förutom Venter så är det alltså förmodligen också namnen på några av de andra författarna till själva studien. Vem "Cindi" är tycks dock ännu vara oklart. )
Andra bloggar om: vetenskap, craig venter, DNA, skapa liv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
