Bitvis riktigt bra

Vid hemkomsten från Hemavan så väntade Dungens nya skiva ”Tio bitar” – som jag så klart hade förbeställt - på mig innanför dörren. Den har snurrat i CD-spelaren sedan dess och även om den inte riktigt kommer upp i klass med föregångaren ”Ta det lugnt” så är det en riktigt bra platta. Alltid kul att lyssna på något som uppvisar en sådan musikalisk bredd som Gustav Ejstes alster gör.

Gustav är känd för sina usla texter – och även på Tio bitar bjuds vi en del av den varan: vad sägs t.ex. om en textrad som ”Fåglar flyttar, helt på vintern, när det blir för kaaallt…”? – Tur då att själva musiken samtidigt är både hårdrockssvängig och så folktonsvacker att allt får vara förlåtet. Men man förstår varför Dungens musik hittills varit populärare utomlands…

Framförallt tycker jag att det är skivans andra halva som riktigt lyfter och bjuder på ett par riktigt bra låtar t.ex. ”Ett skäl att trivas” och ”Svart är himlen” från vilken textraden ovan är hämtad, medan inledningsbitarna (med undantag av instrumentala ”Caroline visar vägen”) inte riktigt förmår engagera mig. Plattan som helhet innehåller dock lite för mycket (även för mig) av de tätt duggande dungentrummorna och lite för lite av själva psykdelen i folkrockpsyken. Den känslige lyssnaren bör också varnas för att Reine Fiskes ylande gitarr på spåret "Mon amour" närmar sig gränsen för vad som kan betecknas ligga inom det musikaliska området – men fyra skällande träskor av fem möjliga skulle jag nog dela ut om jag vore något slags recensent.

Lyssna in dig kan du göra på Jukeboxen på Dungens hemsida - där kan du också passa på att lyssna på lite låtar från de gamla plattorna.

Andra bloggar om: musik, Dungen