Besprutning av myrmark ger dubblad hjortronskörd

Professor emeritus Lennart Torstensson vid min institution, som var verksam främst inom området mikrobiell nedbrytning av bekämpningsmedel (ungefär som jag alltså), forsättar att jobba vidare med att sammanställa gamla data och resultat från fältundersökningar. Då och då så kommer han in på institutionen med ngn rapport eller artikel som han har fått tryckt - och då brukar han alltid sticka till mig ett exemplar.

Nu senast, i förra veckan, kom han in med en rapport betitlad "Effekter av fenoxisyror på skörd av hjortron" som jag inte kan låta bli att rapportera om. Känns lite som en fläkt från en svunnen tid - men den trycktes alltså bara häromveckan. Det är en sammanställning från några fältförsök med bekämpningsmedel som lades ut i slutet av 70-talet och i början av 80-talet där hjortronskörden sedan har följts upp i hela 20 år (!).

Bakgrunden till försöken var att man vid lövslybekämpning av skogsmark vid myrkanter hade lagt märke till att hjortronen ökade i antal. Hjortron är ju populära bär så folk hade så klart plockat dem. Med Hormoslyrdebatten på 70-talet ökade dock medvetenheten om att bekämpningsmedel inte bara var bra och studien skulle därför besvara om det fanns någon risk att få i sig bekämpningsmedel om man plockade hjortronen. Dessutom skulle den besvara om observationen att hjortronen ökade var riktig och vad denna effekt i så fall berodde på.

Fältförsöken bestod av en inventering av en tidigare besprutad myr (preparatet Hormoslyr 500 T med den aktiva beståndsdelen 2,4,5-T som förbjöds 1977, samma år som försöket lades ut) och dessutom av rutförsök på två myrar besprutade med Hormotex 750 (aktiv beståndsdel MCPA), Hormostar (aktiv beståndsdel 2,4-D och Roundup (aktiv beståndsdel glyfosat - som till skillnad från de andra substanserna inte är en fenoxisyra).

Resultaten visade att skörden av hjortron varierade mycket över åren men att den i två av myrarna var konsekvent högre i de rutor som besprutats med fenoxisyror, i genomsnitt var den faktiskt ungefär dubbelt så hög jämfört med de obesprutade kontrollrutorna. Inventeringar visade att detta främst berodde på att konkurrerande vegetation (blåbär och odon) hämmades medan hjortronet var opåverkad av besprutningen. Den genomsnittliga bärvikten minskade dock något, dvs. det blev fler men mindre bär.

I den tredje myren uteblev dock skördeeffekterna - och vad detta beror på är svårt att sia om.

Persistensen av fenoxisyrorna i myrmarken var hög, dvs. nedbrytningen var långsam pga. av det låga pH-värdet som hämmar nedbrytningen av fenoxisyror - men rörligheten nedåt i myren var mycket liten. 2,4-D och MCPA, som var de substanser som analyserades, kunde inte påvisas nedanför 5 cm djup. I hjortronen kunde man inte påvisa vare sig 2,4-D eller MCPA trots att rester fanns kvar i myren de första åren.

I dagens opinionsläge så låter ju det där med lövslybekämpning i skogsmark inte helt okontroversiellt och för att lugna den hjortronplockare som eventuellt blev oroad av den här texten så kan jag informera om att ingen lövslybekämpning med kemiska metoder förekommer inom skogsbruket i Sverige idag. Både 2,4,5-T och 2,4-D är dessutom otillåtna substanser.

Och även om jag inte kan svära dyrt och heligt på saken så tror jag inte heller att bekämpningsmedel används inom kommersiell hjortronodling (där man förmodligen inte har problem med konkurrerande vegetation).

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, fenoxisyror, hjortron, hormoslyr