Yrvaket inlägg i pågående litteraturfejd

Jag har spenderat några timmar med att uppdatera mig om vårens stora litteraturfejd som rasat i tidningarna och på diverse bloggar. Jag hade nämligen helt missat att det pågick en litteraturfejd (så insyltad i de litterära kretsarna är jag) - främst kanske för att jag konsekvent brukar undvika att läsa de båda kvällstidningarna där stora delen av debatten har rasat. Men nu har jag alltså uppdaterat mig och det är ju en bitvis ganska underhållande läsning.

Det hela tycks ha startat med introduktionen av Frederik Stjernfelt och Søren Ulrik Thomsen "Kritik av den negativa uppbyggligheten" i Sverige. En av deras centrala teser är att litteratur (och annat) numer bara bedöms utifrån hur normbrytande, provocerande eller gränsöverskridande den är - och inte utifrån sin egen litterära kvalitet eller intellektuella bidrag.

Detta har utlöst ett uppdämt behov av pajkastning i den svenska litterära sandlådan - i ena hörnet tycks de som anser att det danskarna skriver har bäring på svenskt litterärt liv ha förskansat sig (Johan Lundberg, Therese Bohman och Jesper Högström), och i det andra hörnet de som anser att så inte är fallet, eller de som anser att litterära alster de facto bör bedömas främst utifrån hur normbrytande de är (Malte Persson, Anna Hallberg, Lars Mikael Raatamaa m.fl.).

Tänkte först att jag skulle publicera en lite guide till hela fejden här - men sedan upptäckte jag att det redan fanns en utmärkt guide på dagensbok.com - där kan den intresserade förkovra sig vidare. Läs också Malte Perssons blogg och Johan Lundströms intervju med Stjernfelt och Thomsen i tidskriften Axess.

En parentes är att Lundström m.fl. i tidningen Axess' senaste nummer dessutom inte bara går till attack mot språkmaterialistisk hegemoni (inbillad eller ej) utan även mot postmodernism inom samhällsvetenskaperna i stort - vilket ju kan tänkas vara av intresse. Inom naturvetenskaperna har ju de där postmodernistiska kunskapsrelativiska strömningarna fallit på sin egen orimlighet och aldrig fått fotfäste på samma sätt - så utifrån mitt eget perspektiv känns det lite sent att diskutera "postmodernismens kris" - jag ansåg den redan vara förbi - men det är intressant läsning.

Hursomhelst, det som är riktigt intressant med vårens litterära debatt är att jag själv faktiskt föregrep den med ett (metafortyngt) inlägg - även om det då inte var någon som begrep vad jag menade (tror jag?)... Men jag kan ju förtydliga här och nu, när debatten kanske redan har klingat av, att: ja, jag har alltså oberoende av de båda danskarna tyckt mig se samma trend, att det normbrytande numer är normen och kanske mer specifikt det formbrytande normbrytande inom poesin.

Och, det må vara hur det vill med de i litteraturfejden framförda konspirationsteorierna och beskyllningarna - men tillåt mig vara den förste att bekänna att det jag söker efter inom samtidspoesin (med ljus och lykta) är intet eller litet av det till synes rådande formexperimentella idealet utan tvärtom något meningstyngt, insiktsfullt, berörande eller hemska tanke: något förförande vackert... detta ska inte tolkas som att jag är negativt inställd till formexperiment per se - de kan vara nog så intressanta - men för mig är dålig poesi i uppbruten form fortfarande dålig poesi och god poesi i traditionell svepning fortfarande lika innovativ.

Andra bloggar om: litteraturfejd, litteratur, poesi, postmodernism, språkmaterialism