En artikel som publicerades igår i tidskriften PLoS Biology ger en intressant inblick i turerna kring forskningen om bisfenol A. Jag rekommenderar den varmt för alla som är intresserade av ämnet bisfenol A eller av riskbedömning av potentiellt hormonstörande ämnen i allmänhet.Det är ganska skrämmande läsning om hur plast- och förpackningsindustrin systematiskt har försökt misskreditera forskning och forskare som kommit fram till obekväma slutsatser. Och det har de - iallfall de forskare som inte har finansierats av industrin. I ca 90% av statligt finansierade studier fann forskarna effekter av bisfenol A i råttförsök i koncentrationer som låg under EPA:s LOAEL (lowest adverse effect concentration - den lägsta koncentration vid vilken effekter kan ses enligt EPA - Environmental Protection Agency) - men inte i någon studie finansierad av industrin sågs sådana effekter - man baxnar!
Artikeln ger en radikalt annorlunda bild av bisfenol än den som trumpetas ut av plastindustrins propagandasajt bisphenol-a.org och situationen liknas vid den som rådde när forskarna först började hävda att rökning kunde vara skadligt.
Forskarna vittnar om en hel rad olika effekter av bisfenol A och också om en koppling mellan bisfenol A och fetma. Dessutom förs tesen fram att bisfenol A och andra kemikalier kan ha en effekt vid låga koncentrationer men inte nödvändigtvis vid höga - eftersom hormoner kan fungera på det sättet i kroppen. Detta försvårar så klart riskbedömningen eftersom man i en konventionell toxicitetsbedömning försöker upprätta en dos-responskurva för att fastställa relevanta gränsvärden - vilket i princip inte är möjligt för ämnen som fungerar på det sättet. Jämför mitt inlägg från tidigare i våras om hur EFSA justerade gränsvärdet uppåt för bisphenol A.
Dock finns det anledning att vara försiktig med att drabbas av panik. Även om effekter har observerats i vissa studier i koncentrationer som ligger under LOAEL så betyder inte det att människor i allmänhet utsätts för så låga koncentrationer (även om det antyds att effekter uppstår vid ekologiskt relevanta koncentrationer i artikeln). Jag blir nyfiken på att läsa studier som har undersökt halterna av bisfenol A i blod och göra lite jämförelser innan jag vänder plasterna ryggen - ska se om jag hittar något.
Källa:
Gross L (2007) The Toxic Origins of Disease. PLoS Biology 5(7): e193
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, plast, bisfenol A
Inlägg
7 kommentarer:
Det är ju mer eller mindre samma sak som händer inom sockerindustrin, eller snarare ersättningsprodukterna i fråga.coca Cola slutade använda aspartam i sina light produkter för att det kan hända en massa konstiga saker. Men sen kan de bara vänta i några år och börja använda det igen och på så sätt inte vara anledningen att det händer konstiga saker .. Kul blogg!
Försiktig som jag är så vågar jag inte hålla med dig om aspartamet - måste läsa på först...
Men jag föredrar personligen rent intuitivt riktigt socker framför artificiella sötningsmedel (aspartam, sukralos etc.)
- Kanske kan sötningsmedlen bli föremålet för en framtida vetenskaplig granskning här på bloggen? Finns nog anledning att vara skeptisk både till överkonsumption av sötningsmedel och till en hel del av de myter kring sötningsmedlens negativa effekter som cirkulerar...
Kul att du gillar bloggen!
Av intresse kan kanske vara att Malin på vetenskapsnytt nyligen rapporterade om en ny studie som riskbedömde aspartamet. Slutsatsen var att det tycks vara ofarligt.
tja sukralos verkar dock inte vara så harmlöst det är väl en klorförening och den bryts alldrig ner i naturen,den är besläktad med ddt och folk på vattenrerningsverk över hela landet har gnällt om att det inte går att rena bort och i teorin skulle då vårat dricks vatten bli sött?
och när det har testats med intyag och utkissat sukralos har det bevisats att lite stannar i kroppen tvärt emot producenternas utsago.
piz
Tja, besläktat med DDT är väl en sanning med modifikation - sant såtillvida att båda ämnena är klorerade kolväten, men det är ju en ganska grov indelning och betyder inte att sukraloset delar DDT:s toxicitetsprofil. Läste också igenom en tämligen omfattande riskbedömning av sukralosets hälsoeffekter häromåret (när jag var nyfiken på vad det var de egentligen använde istället för socker i ketchupen utan socker: klorerat socker visade det sig...) och den studien rapporterade inte om några negativa effekter - så där känner jag mig relativt lugn.
Att molekylen är svårnedbrytbar tycker jag då verkar vara ett större problem. Det tycks vara framförallt i anaeroba (syrefria) miljöer som nedbrytningen är långsam (avloppsslam, vatten) medan den i aeroba miljöer (mark) går relativt fort.
Henrik Kylin är den svenska forskare som för närvarande håller på och undersöker sukralosets miljöeffekter. Du hittar en utmärkt Powerpointpresentation av honom om sukralos här.
Skönt att se att fler reagerar på hanteringen av riskfrågorna. Du kan kolla min blogg om detta på http://ecoprofits.blogspot.com/
Tips:
Sevärd dokumentär om bl.a. bisfenol A
http://www.archive.org/details/TheDisappearingMale-CBC
Skicka en kommentar