Angående fysik och biologi och andra vetenskaper

Detta inlägg är tillkommet som en respons på och en vidareutveckling av ett intressant inlägg av Felicia Gilljam alias furiku – som i sin tur var inspirerat av ett inlägg på bloggen Pharyngula.

Ursprungsinlägget handlade om hur astronomer på en konferens tyckte det var naturligt att hålla föredrag om liv i universum samtidigt som de fann tanken på biologer som diskuterade svarta håls natur absurd, och om hur styvmoderligt biologin blev behandlad inom science-fiction i jämförelse med fysiken. Science-fiction-delen lämnar jag gärna därhän – men resonemanget, som vidareutvecklas av furiku, om att vissa vetenskapsområden allmänt anses vara lite bättre än andra (och vars representanter i vissa fall anser sig vara lite förmer än andra) är intressant.

Förenklat tycks dessa hierarkier följa dels en matematikgradient – ju matematikintensivare desto högre status har vetenskapsområdet – och dels ett traditionellt reduktionistisk vetenskapsideal (och där gäller snarare att ju mindre saker man pysslar med desto högre status). Kvantfysik har högre status än biologi, som har högre status än samhällsvetenskap etc.

Om denna värdering kan man ju tycka vad man vill – personligen tror jag nog att en sådan indelning snarare återspeglar situationen som den såg ut för en 20-30 år sedan. Status är nog framförallt kopplat till var vetenskapen gör stora framsteg – vilket idag kanske främst sker inom biologiområdet (som tidigare var ett relativt outvecklat område i jämförelse med de andra naturvetenskaperna). Upprättelse alltså till biologerna (hävdar jag som är partisk).

Men egentligen, vilket är också är det egentliga temat för denna bloggpost – tycker jag att hela indelningen i vetenskapsområden ibland kan vara något oegentlig. Det går ingen naturlig gränslinje mellan biologi, kemi och fysik – mer än den imaginära gränslinje som vi människor själva har inrättat. Inom dessa vetenskapsområden sker en vidare uppdelning; biologin delas in i botanik, ekologi, mikrobiologi, genetik, epigenetik, molekylärbiologi etc. Varje sådan uppdelning är praktiskt motiverad på grundval av olika studieobjekt och kanske olika metodval – det är svårt att kunna allt och därför rationellt att som vetenskapsman vara expert på ett mycket litet område.

Men indelningen skapar också lätt mentala blockeringar och alltför snävt avgränsade vetenskapsområden riskerar alltid att stagnera. Denna uppdelning resulterar också i att de områden som är sämst utforskade ofta är de som ligger på gränsen mellan de olika områden – anledningen till att biologi sällan härleds från fysiska grundprinciper beror inte på att den är svår att härleda från fysiska grundprinciper utan på att de flesta av oss inte är vana att härleda eller att studera hur biologi härleds ifrån fysiska grundprinciper.

(Ja, ja - OK detta är förstås liksom de flesta sanningar en med modifikation – mikroorganismer tycks t.ex. främst styras av enkla fysiska och kemiska grundprinciper och deras beteenden förklaras ofta utifrån sådana grundprinciper, och så finns ju områdena biokemi och biofysik också – men jag återkopplar ju till furikus bloggpost här så jag tar mig lite retoriska friheter...).

Jag tror hursomhelst inte på att man ska hålla sig till sitt eget vetenskapsområde. – Tvärtom – ju mer man lägger näsan i blöt desto bättre! Naturligtvis förespråkar jag inte att man som biolog helt opåläst ska ge sig in i och diskutera svarta håls natur – jag menar bara att man inte ska ha överdriven respekt för att ge sig på något sådant. Kanhända gör man bort sig – men kanhända kan man bidra med lite nya tankegångar. Vetenskapshistorien är full av exempel på folk som kunnat göra stora framsteg just eftersom de har bytt vetenskaplig bana och kunnat tillämpa sina metoder inom ett annat fält som kört fast.

Mer tvärvetenskap har varit länge varit en forskningspolitisk målsättning i Sverige - men frågan är om detta resulterat i att mer tvärvetenskap eller rätt sorts tvärvetenskapliga projekt har finansierats? Den bästa tvärvetenskapen är nog den som uppstår organiskt, underifrån - när forskarna själva identifierar ett behov av att samarbeta över ämnesgränserna och gör det. (Det är ett ämne som nog kan vidareutvecklas i fler bloggposter.)

Och för att runda av inlägget kan jag ju exemplifiera med den i mitt tycke bästa definitionen av liv – upprättad, inte av en biolog, utan av Erwin Schrödinger utifrån termodynamikens andra grundsats som (ungefär) ”ett system som upprätthåller eller minskar sin egen entropi genom att importera negativ entropi”.

Andra bloggar om: vetenskap, biologi, fysik, kemi, tvärvetenskap, negativ entropi, liv