EFSA bedömer att den vetenskapliga osäkerheten har minskat för Bisfenol A

Efter larmrapporten häromveckan om hur giftig den genmodifierade majsen MON 863 var – kan man nu läsa i SvD om att European Food Safety Authority (EFSA) vill femdubbla den tillåtna koncentrationen av det cancerogena och hormonstörande ämnet Bisfenol A (BPA) i nappflaskor (och i andra typer av plaster).

Med tanke på hur dåligt underbyggd den förra larmrapporten var – är det naturligtvis med en viss skepsis jag tar in detta budskap. BPA:s hälsoeffekter är dock betydligt mer oklara och mer omstridda inom forskarvärlden än vad som är fallet för Bt-majs. Frågan är också så het och uppenbarligen så ekonomiskt viktig att plastindustrin har satt samman en lobbygrupp för att informera (möjligtvis med prefixet ”des”?) allmänheten om BPA.

En närmare granskning visar att det EFSA, eller närmare bestämt EFSA:s vetenskapliga panel för ”livsmedelstillsatser, aromämnen, bearbetningshjälpämnen (eng. "processing aids" – hur ska man översätta det?) och material som kommer i kontakt med mat”, har gjort är att de har sett över den senaste forskningen och reviderat sitt senaste utlåtande om BPA från 2002. De anser att dataunderlaget för riskbedömningen har stärkts sedan 2002 och har därför beslutat att minska säkerhetsfaktorn i sin rekommendation från en faktor 500 till en faktor 100 (den normala säkerhetsmarginalen för den här typen av bedömningar). Vilket i praktiken innebär en femdubbling av den högsta tillåtna koncentrationen även om EFSA alltså inte har ändrat sin bedömning av hur farligt BPA är – vilket man kan få intrycket av när man läser artikeln i SvD – utan bara anser att osäkerheten i deras bedömning har minskat med en faktor 5.

Uppenbarligen har en del råttstudier indikerat att det finns effekter även vid låga exponeringar av BPA – detta förs fram i SvD-artikeln (som omnämner hela 149 studier som uppvisat effekter vid låga koncentrationer) och diskuteras även i EFSA:s utlåtande. EFSA väljer att bortse från dessa studier därför att de antingen är dåligt genomförda, effekterna bedöms vara biologiskt irrelevanta (vilket kan ifrågasättas), men kanske viktigast: på grund av att människor tar upp bisfenol A i mycket mindre utsträckning än vad råttor gör. Detta sistnämnda tycks också vara något som – till skillnad från vad som rapporteras i SvD – stöds av vetenskapliga data.

Det är svårt att uttala sig om ifall EFSA:s panel gör en riktig bedömning - mycket osäkerhet kvarstår i fallet BPA. Man kan kanske misstänka att ett visst mått av pragmatism ligger bakom beslutet. EFSA har räknat ut att den maximala dosen BPA som ett 6 månaders gammalt barn kan exponeras för är 13 μg/kg kroppsvikt/dag (ett ”worst-case-scenario”) detta ligger under det nya gränsvärdet 50 μg/kg kroppsvikt/dag men precis över det gamla gränsvärdet 10 μg/kg kroppsvikt/dag. Att ha uppskattade exponeringar för spädbarn som överstiger gränsvärdet är naturligtvis inget som kan tolereras i längden – lagar skulle behöva ändras och regler skärpas till stora kostnader för industri och EU. Då är det kanske enklare att justera gränsvärdet uppåt? Justeringen av gränsvärdet representerar också en anpassning till det gränsvärde som gäller i USA – detta skulle kunna tänkas underlätta handel över atlanten.

Storyn innehåller i princip samma ingredienser som i sagan om det genmodifierade majset häromveckan - tvetydiga råttstudier (100-tals av dem), starka ekonomiska intressen, EFSA, och Greenpeace i polemik med industrin. Jag bedömer att sista ordet inte är sagt ännu i frågan om BPA.

Andra bloggar om: bisfenol A, BPA, EFSA, vetenskap, plast