Tändstickstomater

Jag har under 2007 experimenterat med tomatodling i köksfönstret och under sensommaren och hösten har jag faktiskt kunnat skörda en del fina tomater. Allteftersom jorden i mina alltför små krukor utarmades och vintermörkret anlände blev dock tomaterna allt mindre och av allt sämre kvalitet - trots mina tillsatser av växtnäring (som jag dock misstänker innehöll alltför liten andel kalium för att vara optimerade).

I dag beslöt jag mig för att slutgiltigt hiva plantan och åter släppa in något av vintersolen i köket. Jag passade på att ta hem min sista skörd när jag klippte ned bladverket - kanske inte det mest imponerande man har sett i sina dar...














Andra bloggar om: tomater, skörd, växtnäring,

Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst

Jag känner att som bloggande forskare på SLU är det väl närmast en skyldighet att vidarebefordra och reflektera kring SLU:s nya virala reklamkampanj. Så enjoy!



Det finns en del två och tre också på YouTube, tydligen en annonskampanj i tidningar, på tunnelbanan och dessutom en egen hemsida som öppnar först den 14:e - missa inte den!

Vad ska man då tycka? Ja - som reklamkampanj räknat tror jag nog att den har potential att väcka oändligt mycket mer uppmärksamhet än de omfattande annonskampanjer som har bedrivits i dagstidningar under flera år och som inte förmått rubba trenden med minskande söktryck till utbildningsprogrammen (med veterinärprogrammet och landskapsarkitektsprogrammet som lysande undantag förstås!) eller det faktum att Sveriges Lantbruksuniversitet rankas som Sveriges okändaste universitet hos målgruppen gymnasieelever. Det här är helt klart ett bättre sätt att väcka uppmärksamhet.

Det grundläggande budskapet är ju också svårt att inte sympatisera med - utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst. Så är det. Och det är ju där som vi forskare på SLU kommer in förstår ni - och förser er med fakta! Fast hur många studenter som kommer att komma hit för att lyssna på oss efter vår senaste reklamkampanj och inte bara lyssnar till vår senaste reklamkampanj återstår ju att se förstås... Är kampanjen lockande eller bara uppmärksamhetsskapande? Det ska man nog fråga gymnasieelever om ifall man vill ha ett riktigt svar. Facit - dvs. antalet sökande får vi reda på till sommaren.

När det gäller frågan om reklambyråer ska uttala sig å universitetens vägnar i aktuella vetenskapliga frågor är jag dock principiellt mycket tveksam. Jag vet inte om det är planerat att de påståenden som görs i filmerna kommer att kompletteras med saklig information från forskare på SLU någonstans längre fram i kampanjen - att vi får se dessa omtalade fakta. Jag tror att det kunde vara en god idé - om inte annat kanske jag själv kunde åta mig saken :) - Men detta var en utvikning - det jag ville framföra är ju att just det här gick väl an - men att jag inte är särskilt förtjust över att några människor på en reklambyrå som jag aldrig har diskuterat med så att säga för min talan. Man bävar för vad de hittar på härnäst...

Hur kommer det sig då att universitet ägnar sig åt sådana här reklamkampanjer? Det kanske ni undrar. - Jo, det har ju naturligtvis att göra med att storleken på universitetens statsanslag till stor del att göra med hur många studenter som går där. Utexaminerar man för få studenter så uppfyller man inte sitt beting och då får man mindre statsanslag nästa anslagsperiod. Systemet skapar incitament till universiteten att försöka utvidga sitt studentantal så mycket som möjligt - däremot skapar det inga incitament till att erbjuda studenterna en så bra utbildning som möjligt.

Det slår mig att situationen i mångt och mycket kan liknas vid den något absurda situation som det har rapporterats om på sistone när det gäller gymnasievalen - skolorna slåss om eleverna (men framförallt, mumlar cynikern, om skolpengen) med näbbar och klor. Kanske blir det gratis laptop som gäller till förstaårsstudenterna nästa år?

Flera andra har redan skrivit om reklamkampanjen också - jag har läst vad Lunken, Johan på Stimulansbloggen och Brit på JMW kommunikation hade att säga om saken.

Tillägg 11/1:
Mats på Under lagerbladet skrev en post om koldioxidens vänner där han också länkade till SLU:s egen informationssida om kampanjens upplägg. Där framgår det vad SLU har för publiceringsplan och tankar kring projektet. Det finns också sammanställningar av vad folk har tyckt om projektet.

Andra bloggar om: SLU, reklam, koldioxidens vänner, universitet, skolval, universitetsstudier, miljö, vetenskap, koldioxid

Årets bloggande och nästa års

Det har varit lite tyst från mig här på bloggen på sistone vilket till viss del har betingats av att jag har spenderat tid med familjen över julen och till viss del beror på det myckna klurandet (finns fortfarande tid att börja för den som inte har gjort det!). Till viss del beror det dock på att jag har lite svårt att hinna med att plita ned mina egna tankar som rör sig hastigt mellan alltför många fokus.

På sistone har de kretsat mycket kring Peak Oil som tycks vara nära förestående - åtminstone om man följer rapporteringen från The Oil Drum - och kring vårt ohållbara nyttjande av naturresurser i största allmänhet (oljan är ju inte det enda som kan ta slut) och vilka konsekvenser dessa begränsningar i systemet kan leda till. En del tycks tro att hela vårt ekonomiska system kommer att kollapsa när de fossila bränslena tar slut, andra tycks tro att det efter en problematisk övergångsfas är business-as-usual som gäller. En bra dokumentär om den stundande oljekrisen hittar den intresserade här (50 min).

Funderar också för fullt över det här med "grön tillväxt" som min morgontidning så sent som i morse upplyste mig om är vägen framåt. Själv undrar jag om det inte är ett begrepp som rymmer en självmotsägelse - man kan säkert tillväxa samtidigt som utsläppen av koldioxid minskar, visst, men betyder det att tillväxten är grön? Det finns ju som bekant fler faktorer att beakta i ekvationen än bara koldioxid. Är teknikutveckling svaret eller kommer varje miljöförbättring att ätas upp av en rekyleffekt? Jag vet inte.

Det är lätt att få intrycket av att dagens ekonomiska system leder oss käpprätt och helskotta - resursförbrukningen idag sägs motsvara 1,2 jordklot och projiceras att bli mycket större framöver. Detta är ju självklart inte hållbart! Men jag insåg ganska snabbt när jag dök huvudstupa ned i den här problematiken att jag som biolog har alldeles för dålig insikt i ekonomiska frågor för att kunna komma med några tvärsäkra uttalanden om vad som är fel med dagens system, om det är något som är fel, eller vad som bör göras för att rätta till de eventuella problemen. Jag kunde inte ens besvara grundläggande frågor som: "Vad är tillväxt?" "Vad är grön tillväxt?", "Vad är BNP?" eller ens "Vad är pengar?" Jag beslöt därför att ge mig själv en försenad julklapp i form av en grundkurs i makroekonomi. (Har du fått ditt studentkort än? frågade kassörskan på LundeQ. - Eh, nej... svarade jag. Varpå hon glatt sålde boken till mig till studentpris. Svårt kanske att föreställa sig att någon skulle vilja läsa den frivilligt?) Just nu håller jag på och förkovrar mig för fullt och det är faktiskt ganska spännande - inte minst eftersom jag ju inte riktigt vet vad jag kommer att komma fram till.

Nåja, jag räknar med att återkomma med en fullfjädrad analys av "grön tillväxt" någon gång i början av nästa år. Något som jag också hoppas hinna med nästa år är att skriva om är sådant som jag lovade att jag skulle skriva om redan i höstas - "Bakteriernas sociala liv" och "Forskningen om kreativitet" är halvresearchade och kommer så småningom jag lovar! (Hmm, det kanske jag inte skulle göra...) Nästa år har jag också lovat att jag ska vara en av flera mer återkommande skribenter på SLU:s forskarblogg. En del av mina funderingar kommer jag därför säkerligen att publicera där. De inläggen kommer jag även att uppmärksamma här - får se hur det kommer att fungera - förhoppningsvis ska det inte utarma mitt bloggande här alltför mycket.

Och så här långt kommen i blogginlägget upptäcker jag att jag har "betslat hästen bakochfram" som en tysk bekant till mig uttryckte det när jag talade med honom tidigare i kväll (i ungefärlig direktöversättning från tyskan) och börjat med framtiden- återstår då att summera årets verksamhet.

I år var året då jag började blogga. Det kan man nog säga - även om bloggen i rudimentär form startades redan sommaren 2006. Även årets inledning var trevande - jag lärde mig begrepp som att "pinga" och registrerade bloggen på diverse portaler och det var på intet sätt klart för mig själv vilken inriktning jag egentligen ville ha. Så småningom sköt bloggandet dock fart och några av årets poster kan ju vara värda att nämna. Inte minst kontroversen om den genmanipulerade majsen MON 863 som utmålades som hälsovådlig av Greenpeace. Själv undrade jag ursprungligen om det inte låg någonting i Greenpeace kritik - men efter att ha lusläst Greenpeace rapport och den ursprungliga riskbedömningen ändrade jag uppfattning. Min analys uppmärksammades och rekommenderades till och med av Karin Bojs i DN vilket naturligtvis var bra för både besöksstatistiken och självförtroendet.

En annan post som jag också har uppmärksammats lite här och var - och som förmodligen varit den mest googlade av alla mina poster var den om etanolens fördelar och nackdelar. Under året har vi också kunnat bevittna en attitydförändring gentemot etanolen då det gått upp för allt fler att det gröna bränslet också har uppenbara nackdelar - jag känner mig delaktig i att ha uppmärksammat problemen med storskalig biodrivmedelsanvändning (och hoppas att jag inte har givit en alltför negativ bild i vissa poster).

Jag har diskuterat livets uppkomst, altruism, vetenskapskommunikation, och farligheten hos otaliga kemikalier som t.ex. bisfenol A, triclosan och diverse bekämpningsmedel. Dessutom blev det ju en del naturskildringar, poesi, filmer, klagomål på vetenskapsrapporteringen i media etc. som den intresserade kan leta rätt på själv i arkivet. Jag hann med att bli kommentarspammad och dessutom intervjuad av e-health.se, UNT och Teknik och Vetenskap. Jag känner att det är mycket som jag inte har mäktat med att avhandla och att det finns en hel del ämnen som jag inte har gett det utrymme de förtjänar - men jag är ändå på det hela taget nöjd med min produktion.

Vi ses 2008!

Andra bloggar om: blogga, bloggande, 2008, 2007, vetenskap, peak oil, grön tillväxt

Kort om giftiga äpplen

Flertalet tidningar (Kvällsposten, SvD, DN) larmar idag om att ICA återallar "förgiftade äpplen" från butikerna. (Och kopplar såklart ihop det med köttfärsskandalen vilket ju känns minst sagt långsökt.) Äpplena kommer från en odlare i Skåne som har besprutat dem med "förbjudna preparat".

Nu är ju visserligen flera preparat med de båda aktiva beståndsdelarna Bitertanol och Trifloxystrobin godkända i Sverige - men bara för användning mot svampsjukdomar i stråsäd och inte för besprutning av lagrad frukt (så som det åtminstone framstår som att medlen har använts) - så det är ju riktigt att det handlar om ett oansvarigt användande av bekämpningsmedel och att odlarens IP-certifiering återkallas tycker jag är rätt.

Men jag kan inte också låta bli att fundera över det oansvariga med att kassera 25 ton äpplen - om det nu kommer till det - bara för att man har hittat spår av ett otillåtet bekämpningsmedel. Nu underlåter ju visserligen samtliga medier att upplysa oss om vilka halter det rör sig om (vilket ju kunde vara relevant) - så det är svårt att veta om det rör sig om just spår eller höga halter - men såvida odlaren inte har vräkt på väldigt mycket preparat förefaller det osannolikt att någon skulle äta så många äpplen att de får i sig hälsovådliga mängder - inget av ämnena har ju egentligen särskilt hög toxicitet för däggdjur.

Vi får hoppas att de hittar någon bra avsättning för äpplena! Kanske kan de användas som djurfoder?

Andra bloggar om: äpplen, ICA, bekämpningsmedel, trifloxystrobin, bitertanol

Ingen altruistisk bestraffning hos schimpanser

Läste artikeln i DN om själviska schimpanser häromdagen och funderade på att skriva något själv om det - men en kombination av tidsbrist och att så många andra bloggade om den gjorde att jag avstod. En av dem som bloggade var Danne Nordling och han lämnade en kommentar på ett av mina tidigare inlägg om altruism hos schimpanser (som kommenterade en artikel som tvärtom visade att schimpanser var lika osjälviska som människor) – så denna post är utformad lite halvt utformad som ett svar till honom.

Olika typer av altruism
Tänkte börja med att påpeka att begreppet altruism används på flera olika sätt vilket är förvirrande. En altruistisk handling definieras som en handling som gynnar någon annan på din egen bekostnad. Men gynnar dem hurdå – och vad är det som kostar?

Själv är jag benägen att diskutera altruism utifrån biologiska termer snarare än ekonomiska vilket så klart ställer till det när man ska diskutera altruism utifrån ultimatumspel och andra i grund och botten ekonomiska arbetsverktyg.

Talar man om altruism utifrån ett långsiktigt genocentriskt perspektiv (A) - dvs. en handling som ökar chansen att någon annans gener förs vidare på bekostnad av chansen att ens egna gener förs vidare? Eller talar man om altruism i ett kortsiktigt perspektiv (B) – som något som påverkar en organismers överlevnadschanser för dagen? Och hur tillämpar man altruismbegreppet i andra sammanhang som t.ex. i ultimatumspelet, eller i ekonomiska sammanhang? Som man frågar får man som bekant alltid svar.

Altruism av typ A kan rimligtvis aldrig förekomma (annat än som släktsskapsaltruism) – altruism av typ B däremot kan rentav vara ett resultat av egoistiska gener. Eller med andra ord en egoistisk genotyp kan ge upphov till en altruistisk fenotyp. Man kan dock argumentera för att altruistiska handlingar av typ B egentligen borde kallas för kooperativa handlingar eftersom både den som utför handlingen och den som utsätts för handlingen gynnas (fast i olika tidsperspektiv).


Altuistisk bestraffning
Den bestraffande mekanism som beskrivs i DN-artikeln – och som ju också kan spåras i samhället runt omkring i form av vår högt utvecklade rättskänsla, vårt rättsväsende etc. – brukar beskrivas som en typ av altruistisk mekanism och kallas allmänt för ”altruistisk bestraffning” eller ”strong reciprocity” i biologkretsar men är utifrån resonemanget ovan också i grund och botten (liksom altruism av typ B) snarare en kooperativ mekanism.

I princip tänker man sig att de rent evolutionära drivkrafterna ser ut såhär: Individer som samarbetar (altruister utifrån ett kortsiktigt perspektiv) kommer att ha en högre chans att överleva – och därför också föra sina gener vidare (dvs. de är egoister av typ A men altruister av typ B). I en grupp av sådana altruister kommer dock sådana individer som åker snålskjuts (egoister typ A och B) att gynnas på bekostnad av de övriga. I en situation där egoister breder ut sig i en population kommer dock evolutionen mycket starkt att gynna de individer som har förmågan att upptäcka egoisterna och också på olika sätt bestraffar dem även om detta sker till en kostnad för dem själva. På så vis upprätthålls balansen mellan altruister och egoister i populationen. Denna typ av beteende, och sådan populationsdynamik, har observerats till och med hos bakterier (fast i mer renodlat kemisk form) och kan därför definitivt ha en stor genetisk komponent även hos människor – detta visade ju också den tvillingstudie som Danne länkade till [1].

Det finns dock helt klart kulturella skillnader mellan olika folkgrupper när det gäller villigheten att bestraffa i den här typen av ultimatumspel och man har också sett att äldre barn tenderar att bestraffa hårdare än yngre barn [2] – vilket tyder på att kulturell inlärning också spelar roll för hur villiga vi är att bestraffa andra.

Det är onekligen intressant att schimpanser inte tycks ha denna förmåga att bestraffa egoister – i synnerhet som förmågan finns till och med hos en del bakterier. Kanske är ultimatumspelet en alltför onaturlig situation för att vara ett relevant test för en schimpans funderar jag? Men kanske är det helt enkelt så att det sociala samarbetet är och har varit betydligt viktigare för människor än vad det är för schimpanser?

The economic man
När det gäller konceptet "The economic man" (ett begrepp som jag egentligen inte är så väl förtrogen med) så är väl vad jag förstår användbarheten av det begreppet beroende på vilken typ av fråga man vill besvara. För det första så måste man betänka att det finns en stor variabilitet i hur benägna människor är att bestraffa andra - se t.ex. i tvillingstudien nedan [1] där ungefär hälften av utfallen var att bud under 40% förkastades - likväl fanns det också de som accepterade bud som låg nära 0 %. De flesta tycks hursomhelst ha "bestraffartendenser" - frågan är bara var den ekonomiska smärtgränsen går i olika situationer?

Danne exemplifierar med försäljningen av en bostadsrätt - båda hans exempel ligger dock ganska långt ifrån den situation som utprovas i ett ultimatumspel. En mer relevant jämförelse vore ju om ett bostadsföretag håller på och köper loss samtliga lägenheter i ett hyreshus - du blir erbjuden ett bra pris för din lägenhet men blir varse att din granne som bor i en likadan lägenhet har blivit erbjuden ett högre pris. Skulle du ta budet?

I vissa fall fungerar säkert the economic man som modell - i andra situationer fungerar han säkert dåligt!

Referenser

1. Wallace B, Cesarini D, Lichtenstein P & Johannesson M. 2007. Heritability of ultimatum game responder behaviour. PNAS 10.1073/pnas.0706642104

2. Fehr E & Fischbacher U. 2003. The nature of human altruism. Nature 425: 785-791.

Andra bloggar om: vetenskap, altruism, biologi, schimpanser, människans natur, filosofi, ekonomi

The Story of Stuff

Hinner inte skriva något vettigt här så jag visar film istället. "The Story of Stuff" är en nygjord film som pedagogiskt åskådliggör det grundläggande problemet med dagens samhälle - vår överkonsumtion. Bitvis är filmen något för tillspetsad för min smak (all produktion består t.ex. inte av att råvaror blandas med giftiga kemikalier) - men i princip är ju problembeskrivningen helt riktig. Dagens system är långt ifrån hållbart och kommer att behöva ändras radikalt. - Att medvetandegöra problemen på det här sättet kommer dock aldrig att vara nog för att en förändring ska ske (för att vi ska sluta köpa, köpa, köpa...) - det krävs kraftfullare åtgärder - tänkte fördjupa mig i varför det är så framöver.

Filmen är uppdelad i 7 delar - ni kan klicka er mellan delarna i fönstret nedan eller välja att se hela filmen på www.storyofstuff.com



Andra bloggar om: film, saker, konsumtion, miljö, miljöproblem, story of stuff

ES&T diskuterar biobränslenas klimatpåverkan

Har inte hunnit blogga så mycket på sistone (trots massor av ämnen och uppslag för nya bloggposter) - så jag tänkte att jag kanske skulle kunna utmana mig själv att skriva något kort och kärnfullt istället för långt och resonerande.

Därför kommer här helt sonika ett litet lästips - på tidskriften Environmental Science & Technologys nyhetsförmedlingstjänst diskuteras om biobränslen motverkar eller bidrar till växthuseffekten.

En inte helt enkel fråga visar det sig - de tillfrågade forskarna svarade karakteristiskt nog "det beror på..." på frågan. Bl.a. diskuteras nobelpristagarens Paul Crutzens rön om att jordbruksmarken bidrar med mer lustgasutsläpp än vad tidigare uppskattningar har visat (ca 3,5% av tillfört kväve istället för den tidigare uppskattningen på ca 1%) - vilket om det stämmer naturligtvis förändrar mycket (detta har tidigare svenska medier rapporterat om).

Ett budskap som jag tycker att ni ska ta med er är att det inte är möjligt att dra alla biobränslen över en kam. (Som vi t.ex. gör i Sverige idag då alla etanolbilar räknas som miljöbilar oavsett var bränslet kommer ifrån.) Biobränslen måste också miljöklassas!

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, biobränslen, etanol