Avstamp

Har beslutat mig för att vara konsekvent och använda sko/fot/steg-metafor-etiketter för arkiveringen av all mina inlägg här på bloggen. Denna nyordning kan nog ge både mig och besökarna en del huvudbry framöver - men också förhoppningsvis locka till ett eller annat leende.

Man har det inte svårare än vad man gör sig - och varför skulle man vilja ha det enkelt?

Angående fot-ona ovan så hade jag ett slag dille på att dokumentera var jag satte mina fötter. Detta gör jag numer endast sporadiskt. Fotot överst till vänster, av mig som fotar mina fötter, är taget av Johan Patring i somras på toppen av Låddebakte - fotot som jag tog är längst upp till höger.

Övriga bilder uppifrån och ned: Marsfjällen, med Nedre Bleriken i bakgrunden (2001), rast i Abisko nationalpark (2002) och från toppen av Stora Härjångstöten (2000).

För att ytterligare markera att jag nu har tagit till apostlahästarna kommer här på stående fot också en liten dikt:


Vilsen symfoni

Tids nog
gör man sig hemmastadd i sitt vilse,
slutar söka sig en utväg
bortom irrandet
och de obesvarade frågorna,
stannar upp,
sätter fingret på en punkt
och säger:
jag är här nu,
bland furorna och mossorna, graniten,
jag är mitt i stormens öga, mitt i steget,
hela skiten
ligger framför mig,
världen är en utsträckt hand,
ett utsträckt finger;
ett löfte och ett hån
– den är vad jag får.

Och när man sen tar klivet
ut på ännu mer av okänd mark
så sjunger fötterna
ett sedan länge bortglömt språk;
förvandlas fotavtryck
till notavtryck,
till stig, till partituret
till den vilsna symfoni
som utgör livet.

Andra bloggar om: skor, fötter, poesi, fjällvandring, foto