Plus i kanten till Expressen som är det enda nyhetsmediet som klarar av att upplysa mig om vilken sorts bakterie det egentligen var som infekterade de där spädbarnen på Karolinska i november (eller möjligtvis i juni - uppgifterna går isär). Det handlade om ESBL-bildande Klebsiella pneumoniae och inte om några ESBL-bakterier! Som jag tidigare har gnällt om här på bloggen så är ju ESBL inte en bakterie utan en typ av enzymer (Extended Spectrum Betalactamases) som kan bildas av flera olika sorters bakterier och som gör dem resistenta mot flera typer av vanliga antibiotika.
Expressen får dock avdrag i betyget för att de de inte kan låta bli att beskriva det som en "mystisk sjukdom" som "läkarna står frågande för". Klebsiella pneumoniae är en vanligt förekommande bakterie som finns både i människans tarmssystem och växer på vår hud. Då den är en opportunistisk patogen kan den förorsaka problem hos individer med nedsatt immunförsvar t.ex. hos för tidigt födda spädbarn och den är därför också en vanligt förekommande sjukhusinfektion. Detta är knappast mystiskt!
(Är knappast mystiskt om så vore fallet dvs.- det tycks ju än så länge inte vara helt klarlagt att spädbarnen faktiskt dog av infektionen. Det enda som tycks klart är att de var infekterade.)
Övriga medier skriver/talar alltjämt om "ESBL-bakterier" eller om att barnen "fått ESBL" - möjligtvis kommer sig slarvet av att de citerat ett TT-utskick, möjligtvis är det chefsöverläkaren Svante Baehrendtz som uttrycker sig slarvigt. (DN, SvD, SVT, Aftonbladet).
Läs även andra bloggares åsikter om mikrobiologi, biologi, ESBL, Klebsiella pneumoniae
31 december 2008
23 december 2008
Julkort
Här kommer en liten julhälsning till bloggens läsare som jag har grävt fram ur YouTube-arkivet: "The Christmas Card" signerad Terry Gilliam. Filmen sändes ursprungligen som en del av komedi-serien Do Not Adjust Your Sets julspecial Do Not Adjust Your Stocking 1968.
God Jul på er!
Andra bloggar om: julkort, Terry Gilliam, jul, film, kortfilm
God Jul på er!
Andra bloggar om: julkort, Terry Gilliam, jul, film, kortfilm
13 december 2008
Dagens citat
...hittar jag i UNT. Agronomstudenten, tillika Sveriges Lucia, Emma Johansson uttalar sig:
"Forskning lockar mig inte, det känns inte tillräckligt verklighetsförankrat. Det känns som att många av forskarna på SLU knappt har varit ute i ett kostall."
Jag skrattar till och drar mig sedan vagt till minnes ett inlägg i frågan av Werner Aspenström. Något om doktorshattar, halm och lera. Bläddrar och bläddrar i diktboken innan jag slutligen nöjer mig med ett helt annat citat:
Ingen har varit på månen
Vissa lögnhalsar påstår,
t.o.m. i vetenskapliga skrifter,
att människan har varit på månen,
att grus hemförts.
Ingen har varit på månen.
Ingen kommer någonsin
att sätta sin fot på månen.
Månen är en juverstinn ko.
Månen kan bara handmjölkas.
Så var det på Rigvedas tid.
Så kommer det alltid att förbli.
Då och då vänder den sitt koöga mot oss
och undrar: blir ni aldrig otörstiga?
Det vet varje amatörastronom
och alla som sanningen vill veta.
Werner Aspenström
(Och skulle någon till äventyrs kunna uttyda vad det var för dikt som jag letade efter så kan ni väl skriva en kommentar!)
Läs även andra bloggares åsikter om lucia, forskning, vetenskap, SLU, agronomer, poesi, Werner Aspenström
"Forskning lockar mig inte, det känns inte tillräckligt verklighetsförankrat. Det känns som att många av forskarna på SLU knappt har varit ute i ett kostall."
Jag skrattar till och drar mig sedan vagt till minnes ett inlägg i frågan av Werner Aspenström. Något om doktorshattar, halm och lera. Bläddrar och bläddrar i diktboken innan jag slutligen nöjer mig med ett helt annat citat:
Ingen har varit på månen
Vissa lögnhalsar påstår,
t.o.m. i vetenskapliga skrifter,
att människan har varit på månen,
att grus hemförts.
Ingen har varit på månen.
Ingen kommer någonsin
att sätta sin fot på månen.
Månen är en juverstinn ko.
Månen kan bara handmjölkas.
Så var det på Rigvedas tid.
Så kommer det alltid att förbli.
Då och då vänder den sitt koöga mot oss
och undrar: blir ni aldrig otörstiga?
Det vet varje amatörastronom
och alla som sanningen vill veta.
Werner Aspenström
(Och skulle någon till äventyrs kunna uttyda vad det var för dikt som jag letade efter så kan ni väl skriva en kommentar!)
Läs även andra bloggares åsikter om lucia, forskning, vetenskap, SLU, agronomer, poesi, Werner Aspenström
10 december 2008
Oväntade poesiframgångar
Det har inte avhandlats så mycket poesi här på sistone (ett och ett halvt år eller så) - vilket i stor mån återspeglar det faktum att jag varken har hunnit skriva eller läsa så mycket poesi under perioden. Det är helt enkelt för mycket giftlarm och klurendrejande och sådant världsligt som måste avhandlas hela tiden...
Jag har dock funderat på om jag inte borde återuppta min poetiska karriär - och för en liten stund sedan upptäckte jag (till min stora förvåning) att jag minsann kan lägga ytterligare en stor poetisk framgång till min meritlista. Jag kom nämligen på delad fjärdeplats i Danderyds gymnasiums lyriktävling 2007!
Min sluga bulvan Mikael Westberg deltog i tävlingen med en något uppiffad version av min dikt "Vilsen symfoni", tidigare publicerad här på bloggen. Den förbättrade versionen "Vilsen" kan avnjutas här (en bit ned på sidan). Vad mer ska man säga än: snyggt jobbat Micke!
(Styrkt som jag blir av denna vår framgång så står det ändå klart att Micke och jag har en del att jobba på innan vi når upp till sådan här kvalitet.)
Läs även andra bloggares åsikter om poesi, lyrik, dikter, vilsen symfoni, vilsen
Jag har dock funderat på om jag inte borde återuppta min poetiska karriär - och för en liten stund sedan upptäckte jag (till min stora förvåning) att jag minsann kan lägga ytterligare en stor poetisk framgång till min meritlista. Jag kom nämligen på delad fjärdeplats i Danderyds gymnasiums lyriktävling 2007!
Min sluga bulvan Mikael Westberg deltog i tävlingen med en något uppiffad version av min dikt "Vilsen symfoni", tidigare publicerad här på bloggen. Den förbättrade versionen "Vilsen" kan avnjutas här (en bit ned på sidan). Vad mer ska man säga än: snyggt jobbat Micke!
(Styrkt som jag blir av denna vår framgång så står det ändå klart att Micke och jag har en del att jobba på innan vi når upp till sådan här kvalitet.)
Läs även andra bloggares åsikter om poesi, lyrik, dikter, vilsen symfoni, vilsen
09 december 2008
Har du fått nog av klimatet?
Har du tröttnat på allt detta tjafs om klimatet, allt detta tempererade decemberblöta, alla dessa skeptiker och alarmister - eller är du bara tjurig för att du inte fick vara ute med de andra isbjörnarna och leka i helgen? Då kanske du också skulle överväga att bli klimatmotståndare!
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, växthuseffekten, klimatförändring, klimataktion, isbjörnar, skeptiker, alarmister, motståndare, klimatmotståndare
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, växthuseffekten, klimatförändring, klimataktion, isbjörnar, skeptiker, alarmister, motståndare, klimatmotståndare
01 december 2008
Gifterna på paprikor och vindruvor - en närmare titt
Här kommer som utlovat lite fler kommentarer till förra veckans debattartikel från Naturskyddsföreningen om bekämpningsmedelsrester på frukt och grönt i EU. Själva rapporten som de hänvisade till (Annual EU-wide Pesticide Residues Monitoring Report - 2006; pdf) publicerades i själva verket bara någon dag efter debattartikeln på Food and Veterinary Office hemsida men först letade jag på fel ställe och sedan jag väl fann den så har jag inte hunnit skriva någonting förrän nu.
Den övergripande bilden
Bäst idé om hur den övergripande bilden ser ut får man nog egentligen av att titta på lite grafer (som jag har klippt ut ur rapporten - klicka på dem för högre upplösning!):
Figur 1. Utvecklingen över tid. Som synes så har andelen prov som innehåller detekterbara mängder pesticider (den gula linjen) ökat något över tid. Andelen prov som överstiger EU:s gränsvärde (Maximum Residue Level, MRL; den röda linjen) har först ökat för att på senare år minska något.
Figur 2. Andel prov som innehåller spår av två eller fler pesticider. Som synes så har andelen prov med multipla fynd av pesticider ökat över tid.
Figur 3. Maximala antalet pesticider hittade i ett och samma prov. År 2006 hittades som mest spår av 29 substanser i ett och samma prov som bestod av peppar (inte paprika som pepper felaktigt översattes till i debattartikeln - det handlade om peppar Piper nigrum).
Fler och fler pesticider i samma prover alltså - innebär det att användningen av pesticider har ökat och ökat över tid? - Nej, inte nödvändigtvis - man måste betänka att antalet pesticider som man analyserar också har ökat över tid:
Figur 4. Antalet substanser som i genomsnitt analyseras i medlemsländerna.
Som synes har antalet substanser som analyseras över tid nästan fördubblats. Dessutom kan man förmoda att även analysmetoderna har blivit bättre i det hänseendet att den genomsnittliga detektionsgränsen har blivit lägre. Ytterligare en faktor tillkommer som gör det nästintill omöjligt att analysera förändringen över tid på ett vettigt sätt: antalet medlemsländer har ökat från 16 till 28 st under den aktuella tidsperioden.
Utvecklingen över tid må se ut hursomhelst men det är ju inte bra att man hittar så många prover med rester av flera substanser och prov med så många som 29 substanser! Mer oroande ur toxikologisk synvinkel skulle det dock förmodligen vara om man skulle se en trend med ökande koncentrationer.
Toxikologisk signifikans
MRL-värden för bekämpningsmedelsrester sätts utifrån vilka resthalter man detekterar vid fältförsök utförda enligt "Good Agricultural Practice" (GAP) efter att först ha kontrollerat så att ingen risk ska finnas att man genom födan får i sig så mycket av den aktuella substansen att mängden överstiger något av de toxikologiska gränsvärdena "akut referensvärde" (ARfD - för akut toxicitet) och "acceptabelt dagligt intag" (ADI -för kronisk toxicitet). Där informationen är knapphändig sätts ofta MRL-värdet helt enkelt till detektionsgränsen (den lägsta koncentrationen man kan detektera) för att vara på den säkra sidan. Att ett mätvärde överstiger ett MRL (den röda linjen i Figur 1) betyder alltså inte per automatik att värdet också överstiger de toxikologiska gränsvärdena.
Ett överstigande av MRL-värdet kan indikera att användningen av bekämpningsmedlet inte följer good agricultural practice och det kan indikera att det finns en toxikologisk risk.
För att veta om det finns en toxikologisk risk med bekämpningsmedelsrester som överstiger MRL-värdet måste man göra en toxikologisk riskbedömning genom att räkna på ett exponeringscenario och jämföra intaget i detta med ARfD- och ADI-värdena.
Kronisk toxicitet
I rapporten gjordes en riskvärdering både för kronisk toxicitet och för akut toxicitet. Riskvärderingen för kronisk toxicitet baserades på en av EFSA framtagen model med konsumtionsdata för de olika medlemsländerna. Riskvärderingen utfördes för de 55 st substanser som ingår i EU:s koordinerade analysprogram. I detta program provtas i varje medlemsland aubergine, bananer, blomkål, druvor, apelsinjuice, ärtor, paprika (ja, paprika i detta fall) och vete. Som pesticidhalt använde man den 90:e percentilen som indata (dvs. det värde som är högre än vad som hittas i 90% av de undersökta proverna). Riskvärderingen visade att ADI-värdet inte överskreds i något fall (för något konsumtionsscenario/något av de 55 ämnen som undersöktes).
Möjligtvis kan man kritisera denna del av riskvärderingen för att inte vara ett worst-case-scenario utan mer av ett normalscenario. Det finns ju en risk att den enskilde EU-medborgaren alltid köper frukt från samma odlare och därmed konsekvent äter frukt med halter som ligger över den 90:e percentilen. Inga typer av additiva eller synergistiska effekter av de olika ämnena beaktades heller utan riskvärderingen gjordes för de enskilda substanserna. Vid normalkonsumtion kan man dock konstatera att risken för kroniskt toxiska effekter torde vara låg.
Akut toxicitet
När det gäller den akuta toxiciteten så hade man ett lite annorlunda tillvägagångssätt. Här använde man sig av den högsta detekterade koncentrationen i varje typ av livsmedel (och till den lade man en "variabilitetsfaktor" - vilket i praktiken innebar att man multiplicerade den högsta koncentrationen med en faktor 5 eller 7) och sedan kombinerade man detta i sitt scenario med den högsta rapporterade konsumtionen för det livsmedlet inom EU.
Riskvärderingen utfördes för de 34 st substanser som ingår i EU:s koordinerade program och för vilka det finns etablerade ARfD-värden. För 15 pesticider fann man att värdet (uträknat enligt scenariot ovan) översteg ARfD-värdet. I debattartikeln i DN omnämndes att gränsvärdet i enskilda fall överstegs med 900% för ett barn som äter vindruvor. - Faktum är att det i några fall handlade om exponeringar som låg i storleksordningen 2000% av ARfD-värdet (för barn som äter paprika med resthalter av bekämpningsmedlet metomyl).
Man ska dock komma ihåg att det gäller ett hypotetiskt barn som äter den största mängden paprika som det inrapporteras att någon äter inom EU och att denna paprika bara innehåller den högsta detekterade koncentrationen av ett bekämpningsmedel i något medlemsland (gånger variabilitetsfaktorn 7). - Men även om man räknar bort variabilitetsfaktorn och "normaliserar" scenariot något så är det troligt att värdet de facto överskrider ARfD-värdet.
För de 15 pesticider där ARfD-värdet överskreds gick man vidare och kontrollerade även hur många av de prover med halter under det högsta värdet som också översteg ARfD-värdet. Detta skedde i sammanlgat 124 fall, eller i 1,1 % av proven som togs inom det koordinerade programmet. Dvs. i värsta fall så överskreds det akuta referensvärdet för enskilda substanser i 1,1 % av de matvaror som provtogs inom kontrollprogrammet 2006 - i verkligheten (vid antagande om ett mer sannolikt scenario) överstegs gränsvärdena i färre fall än så. Man ska också komma ihåg att det finns en inbakad säkerhetsfaktor i gränsvärdet (oftast en faktor 100).
Inte heller när det gällde den akuta toxiciteten togs dock någon hänsyn till eventuella additiva eller synergistiska effekter - detta skulle alltså å andra sidan kunna tyda på en underskattad risk.
Ett intressant faktum är att flera av pesticiderna som stod för överskridandena under 2006 har fasats ut inom EU sedan dess. Det gäller karbaryl, metomyl, procymidon och endosulfan. Sammanlagt stod dessa substanser för 51 av de 124 överskridandena under 2006. Det innebär dock inte att man helt kommer att sluta hitta dessa substanser - eftersom till EU importerade livsmedel står för en del av fynden.
Summering
Det är av flera anledningar vanskligt att uttala sig om trender över tid när det gäller hur stor andel av proven som innehåller bekämpningsmedelsrester.
När det gäller den toxikologiska risken av att äta livsmedel som innehåller bekämpningsmedelsrester så är den sannolikt ganska låg. I sällsynta fall kan det dock inte uteslutas att man kan få i sig hälsovådliga mängder.
Den som är orolig för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och vill skaffa sig en bild av vilka livsmedel, bekämpningsmedel och halter det handlar om i Sverige uppges kolla i Livsmedelsverkets "svarta lista". Observera dock att denna lista innehåller livsmedel med resthalter som överstiger MRL-värden - det handlar alltså inte nödvändigtvis om farliga livsmedel!
Läs även andra bloggares åsikter om vindruvor, paprika, peppar, bekämpningsmedel, resthalter, livsmedel, riskbedömning, naturskyddsföreningen, toxikologi, intressant
Den övergripande bilden
Bäst idé om hur den övergripande bilden ser ut får man nog egentligen av att titta på lite grafer (som jag har klippt ut ur rapporten - klicka på dem för högre upplösning!):
Figur 1. Utvecklingen över tid. Som synes så har andelen prov som innehåller detekterbara mängder pesticider (den gula linjen) ökat något över tid. Andelen prov som överstiger EU:s gränsvärde (Maximum Residue Level, MRL; den röda linjen) har först ökat för att på senare år minska något.
Figur 2. Andel prov som innehåller spår av två eller fler pesticider. Som synes så har andelen prov med multipla fynd av pesticider ökat över tid.
Figur 3. Maximala antalet pesticider hittade i ett och samma prov. År 2006 hittades som mest spår av 29 substanser i ett och samma prov som bestod av peppar (inte paprika som pepper felaktigt översattes till i debattartikeln - det handlade om peppar Piper nigrum).
Fler och fler pesticider i samma prover alltså - innebär det att användningen av pesticider har ökat och ökat över tid? - Nej, inte nödvändigtvis - man måste betänka att antalet pesticider som man analyserar också har ökat över tid:
Figur 4. Antalet substanser som i genomsnitt analyseras i medlemsländerna.
Som synes har antalet substanser som analyseras över tid nästan fördubblats. Dessutom kan man förmoda att även analysmetoderna har blivit bättre i det hänseendet att den genomsnittliga detektionsgränsen har blivit lägre. Ytterligare en faktor tillkommer som gör det nästintill omöjligt att analysera förändringen över tid på ett vettigt sätt: antalet medlemsländer har ökat från 16 till 28 st under den aktuella tidsperioden.
Utvecklingen över tid må se ut hursomhelst men det är ju inte bra att man hittar så många prover med rester av flera substanser och prov med så många som 29 substanser! Mer oroande ur toxikologisk synvinkel skulle det dock förmodligen vara om man skulle se en trend med ökande koncentrationer.
Toxikologisk signifikans
MRL-värden för bekämpningsmedelsrester sätts utifrån vilka resthalter man detekterar vid fältförsök utförda enligt "Good Agricultural Practice" (GAP) efter att först ha kontrollerat så att ingen risk ska finnas att man genom födan får i sig så mycket av den aktuella substansen att mängden överstiger något av de toxikologiska gränsvärdena "akut referensvärde" (ARfD - för akut toxicitet) och "acceptabelt dagligt intag" (ADI -för kronisk toxicitet). Där informationen är knapphändig sätts ofta MRL-värdet helt enkelt till detektionsgränsen (den lägsta koncentrationen man kan detektera) för att vara på den säkra sidan. Att ett mätvärde överstiger ett MRL (den röda linjen i Figur 1) betyder alltså inte per automatik att värdet också överstiger de toxikologiska gränsvärdena.
Ett överstigande av MRL-värdet kan indikera att användningen av bekämpningsmedlet inte följer good agricultural practice och det kan indikera att det finns en toxikologisk risk.
För att veta om det finns en toxikologisk risk med bekämpningsmedelsrester som överstiger MRL-värdet måste man göra en toxikologisk riskbedömning genom att räkna på ett exponeringscenario och jämföra intaget i detta med ARfD- och ADI-värdena.
Kronisk toxicitet
I rapporten gjordes en riskvärdering både för kronisk toxicitet och för akut toxicitet. Riskvärderingen för kronisk toxicitet baserades på en av EFSA framtagen model med konsumtionsdata för de olika medlemsländerna. Riskvärderingen utfördes för de 55 st substanser som ingår i EU:s koordinerade analysprogram. I detta program provtas i varje medlemsland aubergine, bananer, blomkål, druvor, apelsinjuice, ärtor, paprika (ja, paprika i detta fall) och vete. Som pesticidhalt använde man den 90:e percentilen som indata (dvs. det värde som är högre än vad som hittas i 90% av de undersökta proverna). Riskvärderingen visade att ADI-värdet inte överskreds i något fall (för något konsumtionsscenario/något av de 55 ämnen som undersöktes).
Möjligtvis kan man kritisera denna del av riskvärderingen för att inte vara ett worst-case-scenario utan mer av ett normalscenario. Det finns ju en risk att den enskilde EU-medborgaren alltid köper frukt från samma odlare och därmed konsekvent äter frukt med halter som ligger över den 90:e percentilen. Inga typer av additiva eller synergistiska effekter av de olika ämnena beaktades heller utan riskvärderingen gjordes för de enskilda substanserna. Vid normalkonsumtion kan man dock konstatera att risken för kroniskt toxiska effekter torde vara låg.
Akut toxicitet
När det gäller den akuta toxiciteten så hade man ett lite annorlunda tillvägagångssätt. Här använde man sig av den högsta detekterade koncentrationen i varje typ av livsmedel (och till den lade man en "variabilitetsfaktor" - vilket i praktiken innebar att man multiplicerade den högsta koncentrationen med en faktor 5 eller 7) och sedan kombinerade man detta i sitt scenario med den högsta rapporterade konsumtionen för det livsmedlet inom EU.
Riskvärderingen utfördes för de 34 st substanser som ingår i EU:s koordinerade program och för vilka det finns etablerade ARfD-värden. För 15 pesticider fann man att värdet (uträknat enligt scenariot ovan) översteg ARfD-värdet. I debattartikeln i DN omnämndes att gränsvärdet i enskilda fall överstegs med 900% för ett barn som äter vindruvor. - Faktum är att det i några fall handlade om exponeringar som låg i storleksordningen 2000% av ARfD-värdet (för barn som äter paprika med resthalter av bekämpningsmedlet metomyl).
Man ska dock komma ihåg att det gäller ett hypotetiskt barn som äter den största mängden paprika som det inrapporteras att någon äter inom EU och att denna paprika bara innehåller den högsta detekterade koncentrationen av ett bekämpningsmedel i något medlemsland (gånger variabilitetsfaktorn 7). - Men även om man räknar bort variabilitetsfaktorn och "normaliserar" scenariot något så är det troligt att värdet de facto överskrider ARfD-värdet.
För de 15 pesticider där ARfD-värdet överskreds gick man vidare och kontrollerade även hur många av de prover med halter under det högsta värdet som också översteg ARfD-värdet. Detta skedde i sammanlgat 124 fall, eller i 1,1 % av proven som togs inom det koordinerade programmet. Dvs. i värsta fall så överskreds det akuta referensvärdet för enskilda substanser i 1,1 % av de matvaror som provtogs inom kontrollprogrammet 2006 - i verkligheten (vid antagande om ett mer sannolikt scenario) överstegs gränsvärdena i färre fall än så. Man ska också komma ihåg att det finns en inbakad säkerhetsfaktor i gränsvärdet (oftast en faktor 100).
Inte heller när det gällde den akuta toxiciteten togs dock någon hänsyn till eventuella additiva eller synergistiska effekter - detta skulle alltså å andra sidan kunna tyda på en underskattad risk.
Ett intressant faktum är att flera av pesticiderna som stod för överskridandena under 2006 har fasats ut inom EU sedan dess. Det gäller karbaryl, metomyl, procymidon och endosulfan. Sammanlagt stod dessa substanser för 51 av de 124 överskridandena under 2006. Det innebär dock inte att man helt kommer att sluta hitta dessa substanser - eftersom till EU importerade livsmedel står för en del av fynden.
Summering
Det är av flera anledningar vanskligt att uttala sig om trender över tid när det gäller hur stor andel av proven som innehåller bekämpningsmedelsrester.
När det gäller den toxikologiska risken av att äta livsmedel som innehåller bekämpningsmedelsrester så är den sannolikt ganska låg. I sällsynta fall kan det dock inte uteslutas att man kan få i sig hälsovådliga mängder.
Den som är orolig för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och vill skaffa sig en bild av vilka livsmedel, bekämpningsmedel och halter det handlar om i Sverige uppges kolla i Livsmedelsverkets "svarta lista". Observera dock att denna lista innehåller livsmedel med resthalter som överstiger MRL-värden - det handlar alltså inte nödvändigtvis om farliga livsmedel!
Läs även andra bloggares åsikter om vindruvor, paprika, peppar, bekämpningsmedel, resthalter, livsmedel, riskbedömning, naturskyddsföreningen, toxikologi, intressant
Den roligaste av adventskalendrar...
...finner den klurige här. Den första luckan rymmer (som sig bör) en klämkäck lintott...
Läs även andra bloggares åsikter om klurendrejeriet, klurendrejeri, adventskalender, gåtor
Läs även andra bloggares åsikter om klurendrejeriet, klurendrejeri, adventskalender, gåtor
27 november 2008
Roundup
Har inte hunnit med att skriva så mycket här på sistone. Bl.a. valde jag att sticka ut och skida istället häromkvällen - därav frosten i håret på den nya profilbilden (jag har inte blivit gråhårig än). Men nu börjar jag känna hur det rycker i fingrarna igen så jag får följa John Wilkins på Evolving Thoughts exempel och köra en liten "Roundup".
Pesticider och biologisk mångfald
Först kanske jag ska börja med pesticiderna (passande nog). Jag var på ett seminarium i tisdags om "Pesticiders effekter på terrester mångfald" som anordnades av Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) på SLU. På seminariet fick vi bland annat höra om undersökningar om pesticiders effekter på pollinatörer (ja, vissa effekter kan detekteras - åtminstone i anslutning till vinodlingar) och herbiciders effekter på ogräsfloran i häckar i direkt anslutning till åkermark (ja, biodiversiteten minskar i närheten av besprutade åkrar). Du finner en högre biodiversitet i och i närheten av åkrar som är ekologiska - därom råder egentligen litet tvivel. Det visades bland annat i en meta-analys författad av en av mina gamla kompisar och kursare Johan Ahnström häromåret (han sitter för närvarande och plitar på avhandlingen).
Nackdelen med den ekologiska odlingen är ju som Jens (lite provokativt kanske?) påpekade på forskarbloggen häromdagen att den ger mindre skörd per arealenhet. Och om man ska producera lika mycket mat på ekologiskt vis så behöver man alltså också i motsvarande grad öka åkerarealen. Knäckfrågan är alltså om de positiva effekterna på biologisk mångfald av ekologisk odling är så stora att de överväger de förmodat ganska negativa effekterna på biologisk mångfald av att ta mer åkermark i anspråk. Går den stora skiljelinjen mellan ekologisk monokultur och konventionell monokultur - eller mellan natur och monokultur?
Man kommer in på samma typ av resonemang som man gör för biobränslen - där odling av en etanolgröda kan te sig gynnsam om man bara gör en avgränsad livscykelanalys (från fält till bil) men där koldioxidutsläppen tvärtom tycks ökas om man också tar hänsyn till att man undantränger livsmedelproduktion och måste ta mer åkermark i anspråk. Sedan så är ju Kirchmans et als siffra på 50% skördeminskning i ett ekologiskt system förmodligen den högsta siffran jag sett i sammanhanget - en mer "normal" uppskattning tror jag (utan att ha läst mer än några stycken artiklar på området) ligger någonstans på en 10-20% skördeminskning. Jag tycker hursomhelst inte frågan är helt självklar för en miljövän.
Pesticider i vinodling
Nå - åter till tisdagens seminarium. Där träffade jag även på fler gamla kursare - bl.a. Emelie Hansson på naturskyddsföreningen. Vi diskuterade bl.a. förrförra veckans larm om bekämpningsmedelsrester i vin som jag skrev om (här och här). Larmet var för övrigt inte ett larm enligt Emelie utan mera en presentation av en rapport som förvandlades till ett larm av medierna (stor skräll där!). Vi var hursomhelst ganska eniga om att bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen är ganska osund - när det gäller vin så har vi ju dessutom en ganska stor överproduktion i dagsläget - stora mängder vin går till etanolproduktion istället (galenskap!). Vilket ju dessutom gör att resonemanget från ovan om negativa effekter av skördeminskningar i ekologiska system knappast är relevant för vinproduktion.
För att komplicera saken är det ju så att en del ekologiska vinodlare använder kopparpreparat som substitut för kemiska bekämpningsmedel (koppar är ju såklart lika "kemiskt" men det anses vara "mineraliskt" och därför OK). Koppar har ju den nackdelen att det inte bryts ned utan ansamlas i odlingsjorden - vilket innebär att på längre sikt så blir jorden fullständigt obrukbar. Knappast ett hållbart produktionssystem. Vad jag förstår av KRAV:s regelverk (pdf) är dock inte kopparpreparat godkända för tillverkning av KRAV-märkta viner.
Pesticidrester i frukt och grönt
Nåväl - Emelie och Mikael Karlsson på SNF gick ju sedan i onsdag ut med en debattartikel i DN om bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Tyvärr så är det ju just som det står ett avslöjande av EU-kommissionens opublicerade granskning - vilket innebär att jag inte i detalj kan granska materialet. (Vi får ta det när den kommer - om jag hinner med.) Men några kommentarer kan jag ju komma till redan nu. Jag förmodar att det rör sig om samma årliga rapport som jag kommenterade förra året - dvs. att den rapporten det handlar om nu berör analyser utförda under 2006.
Om man jämför med förra årets rapport så tycks siffrorna vara ungefär jämförbara: 46% av proven innehöll bekämpningsmedelsrester båda åren och andelen prov som överstiger EU:s gränsvärden har minskat något från 5% till 4,5% av proven. Även 2005 var det paprika och vindruvor som innehöll spår av flest olika preparat. Andelen prov som innehöll spår av mer än ett bekämpningsmedel har ökat från 26,7% till 27,7%. Toppnoteringen med spår av47 29 olika ämnen i ett och samma prov torde dock vara svårslagen (och fullständigt galen - det är svårt att förstå nyttan med att använda 47 29 olika aktiva substanser på en och samma gröda!). Gör man jämförelsen till längre tillbaka i tiden finner man att andelen och antalet fynd av bekämpningsmedel har ökat.
Vad kan man då dra för slutsatser av utvecklingen över tid? Tja, inte alltför många utan att ha läst rapporten och det är tveksamt om man kan dra alltför långtgående slutsatser sedan heller. En förändrad fyndfrekvens kan bero på många faktorer - som t.ex. förändrad provtagning (man kanske riktar in sig på att ta prover där man förväntar sig att hitta substanser), att frukt och grönt kommer in från nya produktionsländer (som inte lyder under EU:s kemikalielagstiftning), att analysmetoderna och labben blir bättre etc. - vi får avvakta rapporten.
Det finns några kommentarer i debattartikeln om koncentrationer som överstiger akuta referensdoser som jag inte riktigt begriper. En akut referensdos mäts ju som mängd per kg kroppsvikt och dag och en koncentration kan alltså inte överstiga en akut referensdos. Däremot kan en exponering överstiga en akut referensdos - men för att detta ska ske så måste man alltså räkna på ett exponeringsscenario (ungefär som jag gjorde häromdagen). Detta menar SNF fortfarande att man inte kan göra för vin och kallar livsmedelsverkets utlåtanden om vinet som säkert för obegripliga. Jag kan hålla med dem om att livsmedelsverket uttryckte sig (eller citerades) lite slarvigt häromveckan när de avfärdade riskerna så lättvindigt- men det var ju knappast ett obegripligt utlåtande utifrån en toxikologisk synvinkel. Hursomhelst blir det lite märkligt att Emelie och Mikael tycks anse att det är OK att förlita sig till en toxikologisk riskbedömning när den visar att det finns en risk - men väljer att avfärda den när den visar att det inte finns en risk.
Tycker också att deras kritik av livsmedelsverket i stort är lite onyanserad. LMV:s toxikologer har väl knappast gått ut och ifrågasatt EU-kommissionens bedömningar om vilka ämnen som bör förbjudas eller inte - de har gjort en toxikologisk bedömning helt enkelt. Ett ämne kan anses vara giftigt eller cancerogent - men samtidigt anses vara riskfritt att exponeras för om koncentrationen är tillräckligt låg. Det är ingenting konstigt med det.
Men nu är det hög tid att avrunda den här posten och gå och lägga sig. Det blev visst inte så mycket till uppsamling. Jag hade tänkt gå vidare och kommentera Naturvårdsverkets nya rapport om konsumtionens klimatpåverkan också (som ju klimatberedningen tidigare har efterfrågat) och Greenpeace GMO-larmande. Men jag får ta det i separata poster istället. Godnatt!
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, toxikologi, frukt, vindruvor, paprika hälsa
Pesticider och biologisk mångfald
Först kanske jag ska börja med pesticiderna (passande nog). Jag var på ett seminarium i tisdags om "Pesticiders effekter på terrester mångfald" som anordnades av Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) på SLU. På seminariet fick vi bland annat höra om undersökningar om pesticiders effekter på pollinatörer (ja, vissa effekter kan detekteras - åtminstone i anslutning till vinodlingar) och herbiciders effekter på ogräsfloran i häckar i direkt anslutning till åkermark (ja, biodiversiteten minskar i närheten av besprutade åkrar). Du finner en högre biodiversitet i och i närheten av åkrar som är ekologiska - därom råder egentligen litet tvivel. Det visades bland annat i en meta-analys författad av en av mina gamla kompisar och kursare Johan Ahnström häromåret (han sitter för närvarande och plitar på avhandlingen).
Nackdelen med den ekologiska odlingen är ju som Jens (lite provokativt kanske?) påpekade på forskarbloggen häromdagen att den ger mindre skörd per arealenhet. Och om man ska producera lika mycket mat på ekologiskt vis så behöver man alltså också i motsvarande grad öka åkerarealen. Knäckfrågan är alltså om de positiva effekterna på biologisk mångfald av ekologisk odling är så stora att de överväger de förmodat ganska negativa effekterna på biologisk mångfald av att ta mer åkermark i anspråk. Går den stora skiljelinjen mellan ekologisk monokultur och konventionell monokultur - eller mellan natur och monokultur?
Man kommer in på samma typ av resonemang som man gör för biobränslen - där odling av en etanolgröda kan te sig gynnsam om man bara gör en avgränsad livscykelanalys (från fält till bil) men där koldioxidutsläppen tvärtom tycks ökas om man också tar hänsyn till att man undantränger livsmedelproduktion och måste ta mer åkermark i anspråk. Sedan så är ju Kirchmans et als siffra på 50% skördeminskning i ett ekologiskt system förmodligen den högsta siffran jag sett i sammanhanget - en mer "normal" uppskattning tror jag (utan att ha läst mer än några stycken artiklar på området) ligger någonstans på en 10-20% skördeminskning. Jag tycker hursomhelst inte frågan är helt självklar för en miljövän.
Pesticider i vinodling
Nå - åter till tisdagens seminarium. Där träffade jag även på fler gamla kursare - bl.a. Emelie Hansson på naturskyddsföreningen. Vi diskuterade bl.a. förrförra veckans larm om bekämpningsmedelsrester i vin som jag skrev om (här och här). Larmet var för övrigt inte ett larm enligt Emelie utan mera en presentation av en rapport som förvandlades till ett larm av medierna (stor skräll där!). Vi var hursomhelst ganska eniga om att bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen är ganska osund - när det gäller vin så har vi ju dessutom en ganska stor överproduktion i dagsläget - stora mängder vin går till etanolproduktion istället (galenskap!). Vilket ju dessutom gör att resonemanget från ovan om negativa effekter av skördeminskningar i ekologiska system knappast är relevant för vinproduktion.
För att komplicera saken är det ju så att en del ekologiska vinodlare använder kopparpreparat som substitut för kemiska bekämpningsmedel (koppar är ju såklart lika "kemiskt" men det anses vara "mineraliskt" och därför OK). Koppar har ju den nackdelen att det inte bryts ned utan ansamlas i odlingsjorden - vilket innebär att på längre sikt så blir jorden fullständigt obrukbar. Knappast ett hållbart produktionssystem. Vad jag förstår av KRAV:s regelverk (pdf) är dock inte kopparpreparat godkända för tillverkning av KRAV-märkta viner.
Pesticidrester i frukt och grönt
Nåväl - Emelie och Mikael Karlsson på SNF gick ju sedan i onsdag ut med en debattartikel i DN om bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Tyvärr så är det ju just som det står ett avslöjande av EU-kommissionens opublicerade granskning - vilket innebär att jag inte i detalj kan granska materialet. (Vi får ta det när den kommer - om jag hinner med.) Men några kommentarer kan jag ju komma till redan nu. Jag förmodar att det rör sig om samma årliga rapport som jag kommenterade förra året - dvs. att den rapporten det handlar om nu berör analyser utförda under 2006.
Om man jämför med förra årets rapport så tycks siffrorna vara ungefär jämförbara: 46% av proven innehöll bekämpningsmedelsrester båda åren och andelen prov som överstiger EU:s gränsvärden har minskat något från 5% till 4,5% av proven. Även 2005 var det paprika och vindruvor som innehöll spår av flest olika preparat. Andelen prov som innehöll spår av mer än ett bekämpningsmedel har ökat från 26,7% till 27,7%. Toppnoteringen med spår av
Vad kan man då dra för slutsatser av utvecklingen över tid? Tja, inte alltför många utan att ha läst rapporten och det är tveksamt om man kan dra alltför långtgående slutsatser sedan heller. En förändrad fyndfrekvens kan bero på många faktorer - som t.ex. förändrad provtagning (man kanske riktar in sig på att ta prover där man förväntar sig att hitta substanser), att frukt och grönt kommer in från nya produktionsländer (som inte lyder under EU:s kemikalielagstiftning), att analysmetoderna och labben blir bättre etc. - vi får avvakta rapporten.
Det finns några kommentarer i debattartikeln om koncentrationer som överstiger akuta referensdoser som jag inte riktigt begriper. En akut referensdos mäts ju som mängd per kg kroppsvikt och dag och en koncentration kan alltså inte överstiga en akut referensdos. Däremot kan en exponering överstiga en akut referensdos - men för att detta ska ske så måste man alltså räkna på ett exponeringsscenario (ungefär som jag gjorde häromdagen). Detta menar SNF fortfarande att man inte kan göra för vin och kallar livsmedelsverkets utlåtanden om vinet som säkert för obegripliga. Jag kan hålla med dem om att livsmedelsverket uttryckte sig (eller citerades) lite slarvigt häromveckan när de avfärdade riskerna så lättvindigt- men det var ju knappast ett obegripligt utlåtande utifrån en toxikologisk synvinkel. Hursomhelst blir det lite märkligt att Emelie och Mikael tycks anse att det är OK att förlita sig till en toxikologisk riskbedömning när den visar att det finns en risk - men väljer att avfärda den när den visar att det inte finns en risk.
Tycker också att deras kritik av livsmedelsverket i stort är lite onyanserad. LMV:s toxikologer har väl knappast gått ut och ifrågasatt EU-kommissionens bedömningar om vilka ämnen som bör förbjudas eller inte - de har gjort en toxikologisk bedömning helt enkelt. Ett ämne kan anses vara giftigt eller cancerogent - men samtidigt anses vara riskfritt att exponeras för om koncentrationen är tillräckligt låg. Det är ingenting konstigt med det.
Men nu är det hög tid att avrunda den här posten och gå och lägga sig. Det blev visst inte så mycket till uppsamling. Jag hade tänkt gå vidare och kommentera Naturvårdsverkets nya rapport om konsumtionens klimatpåverkan också (som ju klimatberedningen tidigare har efterfrågat) och Greenpeace GMO-larmande. Men jag får ta det i separata poster istället. Godnatt!
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, toxikologi, frukt, vindruvor, paprika hälsa
18 november 2008
Handens bakterieflora kartlagd
Lider du av bakterieskräck? Funderar du över hur många bakterier du utsätts för varje gång du tvingas ta i hand? Det enkla svaret är förmodligen: fler än du anar...
I en studie som publicerades häromdagen i PNAS undersöktes den bakteriella diversiteten på människans handflator - ett förvånansvärt outforskat ekosystem.
Den mikrobiella mångfalden på människans händer är (inte helt oväntat för en mikrobiolog) ganska hög. Författarna kunde räkna in mer än 150 st bakteriefylotyper* på en typisk hand.
* en fylotyp är ett begrepp som används ganska ofta inom mikrobiologin. Förenklat kan man säga att det är ett begrepp som används synonymt med begreppet art. Det där med art är ju nämligen ganska svårt att använda sig av eftersom de flesta DNA-sekvenser man hittar (där man letar) inte visar sig tillhöra någon redan beskriven art - de är bara mer eller mindre lika olika redan beskrivna bakteriearter. Därför bestämmer man sig helt enkelt för en viss nivå av likhet över vilken man klassar alla sekvenser som samma fylotyp. I det här fallet klassades 16s rRNA-gener med över 97% likhet som tillhörande samma fylotyp.
Totalt undersöktes 51 frivilligas händer - dvs. 102 st händer i studien. Sammanlagt identifierade man 4742 fylotyper på dessa händer. Variationen mellan händerna vara alltså mycket stor. T.ex. så delade höger och vänster hand på samma individ i genomsnitt bara 17% av fylotyperna medan olika personer bara delade i genomsnitt 13% av fylotyperna med varandra!
Vissa bakteriesläkten var vanligt förekommande på de flesta händer: Proprionibakterier, 31.6% av alla sekvenser; Streptokocker, 17.2%; Stafylokocker, 8.3%; Corynebakterier, 4.3%; and Laktobaciller, 3.1%. Men de flesta fylotyper tillhörde mer ovanliga släkten.
En intressant observation var att man fann tydliga skillnader mellan könen - både vad gäller bakterieflorans sammansättning och dess diversitet. Kvinnor har i genomsnitt fler fylotyper på sina handflator än vad män har (högre bakteriell diversitet). Orsaken till dessa skillnader är inte klarlagd men författarna spekulerar i att det skulle kunna röra sig om skillnader i hudens pH-värde (då män tydligen har något surare hud).
Ytterligare en intressant observation var att den bakteriella diversiteten tycks vara relativt oberoende av faktorn handtvätt. Bakteriflorans sammansättning ändrades dock signifikant - förekomsten av vissa fylotyper minskade alltså - medan andra tvärtom tycktes gynnas. Resultatet är väl förmodligen inte helt oväntat - det verkar ju trots allt ganska rimligt att handens mikroflora är ganska väl anpassad till att tvättas då och då. Observera dock att denna studie inte säger någonting om hur den absoluta mängden mikroorganismer påverkas av en handtvätt!
Nu krävs det bara att någon kompletterar den här studien med uppgifter om hur många arter av eukaryoter och arkéer och hur många virustyper som vi går och bär på för att vi ska kunna börja bilda oss en uppfattning av hur många arter som egentligen ingår i en genomsnittlig hands ekosystem.
Källa:
Noah Fierer et al. 2008. The influence of sex, handedness, and washing on the diversity of hand surface bacteria. PNAS 105:17994-17999.
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, biologi, mikrobiologi, händer, bakterier, fylotyper
I en studie som publicerades häromdagen i PNAS undersöktes den bakteriella diversiteten på människans handflator - ett förvånansvärt outforskat ekosystem.
Den mikrobiella mångfalden på människans händer är (inte helt oväntat för en mikrobiolog) ganska hög. Författarna kunde räkna in mer än 150 st bakteriefylotyper* på en typisk hand.
* en fylotyp är ett begrepp som används ganska ofta inom mikrobiologin. Förenklat kan man säga att det är ett begrepp som används synonymt med begreppet art. Det där med art är ju nämligen ganska svårt att använda sig av eftersom de flesta DNA-sekvenser man hittar (där man letar) inte visar sig tillhöra någon redan beskriven art - de är bara mer eller mindre lika olika redan beskrivna bakteriearter. Därför bestämmer man sig helt enkelt för en viss nivå av likhet över vilken man klassar alla sekvenser som samma fylotyp. I det här fallet klassades 16s rRNA-gener med över 97% likhet som tillhörande samma fylotyp.
Totalt undersöktes 51 frivilligas händer - dvs. 102 st händer i studien. Sammanlagt identifierade man 4742 fylotyper på dessa händer. Variationen mellan händerna vara alltså mycket stor. T.ex. så delade höger och vänster hand på samma individ i genomsnitt bara 17% av fylotyperna medan olika personer bara delade i genomsnitt 13% av fylotyperna med varandra!
Vissa bakteriesläkten var vanligt förekommande på de flesta händer: Proprionibakterier, 31.6% av alla sekvenser; Streptokocker, 17.2%; Stafylokocker, 8.3%; Corynebakterier, 4.3%; and Laktobaciller, 3.1%. Men de flesta fylotyper tillhörde mer ovanliga släkten.
En intressant observation var att man fann tydliga skillnader mellan könen - både vad gäller bakterieflorans sammansättning och dess diversitet. Kvinnor har i genomsnitt fler fylotyper på sina handflator än vad män har (högre bakteriell diversitet). Orsaken till dessa skillnader är inte klarlagd men författarna spekulerar i att det skulle kunna röra sig om skillnader i hudens pH-värde (då män tydligen har något surare hud).
Ytterligare en intressant observation var att den bakteriella diversiteten tycks vara relativt oberoende av faktorn handtvätt. Bakteriflorans sammansättning ändrades dock signifikant - förekomsten av vissa fylotyper minskade alltså - medan andra tvärtom tycktes gynnas. Resultatet är väl förmodligen inte helt oväntat - det verkar ju trots allt ganska rimligt att handens mikroflora är ganska väl anpassad till att tvättas då och då. Observera dock att denna studie inte säger någonting om hur den absoluta mängden mikroorganismer påverkas av en handtvätt!
Nu krävs det bara att någon kompletterar den här studien med uppgifter om hur många arter av eukaryoter och arkéer och hur många virustyper som vi går och bär på för att vi ska kunna börja bilda oss en uppfattning av hur många arter som egentligen ingår i en genomsnittlig hands ekosystem.
Källa:
Noah Fierer et al. 2008. The influence of sex, handedness, and washing on the diversity of hand surface bacteria. PNAS 105:17994-17999.
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, biologi, mikrobiologi, händer, bakterier, fylotyper
04 november 2008
Två snabba
1. Mikael (I sällsamhetens tjänst) kommer med lite tänkvärda reflektioner (och en del "i det närmast obscent subjektivt raljerande") kring vinlarmet och uppmanar oss inte att sluta sila mygg - men väl att sluta svälja kameler.
2. Medvetenskap gör en välgärning och publicerar det där ökända examensarbetet som mitt kära universitet betecknar som "ett olycksfall i arbetet". Det ska bli intressant att se om det är lika underhållande (eller skrämmande) som det låter...
Godnatt!
Läs även andra bloggares åsikter om vin, vinlarm, mygg, kameler, examensarbete, tomtar, troll
2. Medvetenskap gör en välgärning och publicerar det där ökända examensarbetet som mitt kära universitet betecknar som "ett olycksfall i arbetet". Det ska bli intressant att se om det är lika underhållande (eller skrämmande) som det låter...
Godnatt!
Läs även andra bloggares åsikter om vin, vinlarm, mygg, kameler, examensarbete, tomtar, troll
02 november 2008
En värdering av riskerna med gifter i vin
Jag kommenterade häromdagen Naturskyddsföreningens rapport om bekämpningsmedelrester i vin utan att egentligen själv bidra med så mycket matnyttigt när det gäller hur man egentligen ska värdera riskerna med dessa.
Även andra har kommenterat studien, Livsmedelsverket toxikolog Petra Fogelberg avfärdar riskerna, Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson anklagar Livsmedelsverket för att vilseleda allmänheten och Karin Bojs anklagar i sin tur Naturskyddsföreningen för skrämselpropaganda.
Gemensamt för alla aktörerna är att de inte heller på ett transparent sätt redogör för vilken riskvärdering det är som ligger till grund för deras ställningstaganden. Mikael Karlsson avfärdar snarare det där med riskvärdering och menar att man inte kan bevisa att bekämpningsmedelsrester i vin är ofarliga - vilket på något filosofiskt plan naturligtvis är riktigt - men också ett lite olyckligt argument kan jag tycka. På samma sätt kan man hävda att man inte kan bevisa att människan påverkar klimatet genom sina utsläpp av koldioxid - det motsäger ju naturligtvis inte att man kan bedöma sannolikheten för att det är så och fatta rationella beslut baserade på denna bedömning (och där misstänker jag att SNF håller med mig). På samma sätt förhåller det sig med bekämpningsmedelsrester - det går naturligtvis att värdera risken!
Detta har jag således också gjort: här nedanför presenterar jag en liten riskvärdering av de av SNF presenterade resultaten. För att få lite perspektiv på det hela presenterar jag även lite riskuppskattningar för ochratoxin A som jag spekulerade kring i den förra posten, för tungmetaller och så förstås för själva alkoholet i vinet.
Tillvägagångsätt
Jag har beräknat en riskkvot (dvs. förväntad exponering/gränsvärde) baserat på två olika scenarier, ett worst-case scenario och ett scenario för något slags normalkonsumtion. Riskkvoten beräknades mer specifikt enligt:
där a till y representerar de 24 olika bekämpningsmedlen som detekterades i SNF:s studie, där koncn= koncentrationen för bekämpningsmedel n, där konsumtion = den förväntade dagliga konsumtionen av vin, där vikt = kroppsvikt och där ADIn = EU:s gränsvärde för Accepterat Dagligt Intag* för bekämpningsmedel n. Jag får alltså en risk för varje bekämpningsmedel som jag sedan summerar ihop - dvs. jag gör ett antagande om additiva effekter.
Ett värde på riskkvot över 1 innebär att det finns en risk att man får i sig hälsovådliga mängder.
*EU har etablerat ADI-värden för de flesta av de av SNF detekterade substanserna. Normalt sett är ADI-värdena baserade på en långtidsstudie med råttor där man etablerar ett s.k. NOAEL - No Observed Adverse Effect Level - dvs den nivå vid vilken man inte ser några negativa effekter hos försöksdjuren, sedan lägger man till en säkerhetsfaktor (vanligtvis 100 ggr, ibland mer) för att få sitt ADI-värde. Tanken är alltså att om man får i sig mindre än ADI-värdet skall risken vara minimal. För vissa av bekämpningsmedlen (tetradifon, tebufenpyrad, boscalid, tebufenozide, metalaxyl, spiroxamin) fann jag inget EU-sanktionerat ADI-värde - för dessa har jag höftat till ADI-värden på olika sätt beroende på scenario (se nedan).
Worst-case-scenariot
För att beräkna mitt "worst-case"-scenario har jag gjort följande antaganden:
Normalkonsumtions-scenario
För att beräkna något slags normalkonsumtion har jag gjort följande antaganden:
Resultat och diskussion
För mitt worst-case-scenario får jag ett värde på min riskkvot som ligger på 0,41. Trots att jag har gjort en rad antaganden som maximerar risken så är alltså den sammanlagda dosen man skulle exponeras för bara 41 % av vad som anses vara riskfritt.
För mitt normalscenario får jag fram värdet 0,0043 för män och 0,0053 för kvinnor - dvs. 0,43 respektive 0,53 % av den dos som anses vara utan risk.
Därmed kan man nog slå fast att bekämpningsmedelsrester i vin inte är ett stort hälsoproblem och att Livsmedelsverkets bedömning i stort är riktig!
Men hur ser det då ut för andra ämnen i vinet? - Om vi tar och börjar med ochratoxin A (OTA) som jag i min förra post spekulerade i kunde vara negativt korrelerad med bekämpningsmedelsanvändningen (dvs. ju färre bekämpningsmedel desto mer OTA). Visst stöd för detta antagande finner jag i [1] där högst halter av ochratoxin (2 µg/l) hittades där vinrankorna enbart behandlades med svavelpreparat (som är godkända för ekologisk odling). Underlaget är dock för litet och för variabelt för att jag ska kunna dra några säkra slutsatser om skillnader mellan ekologiskt och konventionellt.
Hur ligger det då till med riskerna med ochratoxin A i vin? Ja, halterna av OTA är ganska välundersökta och tycks kunna variera mellan 0- 15,6 µg/l i vin och ett medelvärde för OTA i europeiska viner kan ligga på 0,36 µg/l (baserat på 1470 prover - medianvärdet är förmodligen mycket lägre än så eftersom enskilda höga värden drar upp medlet)[2]. Det finns inget ADI-värde för ochratoxin men däremot ett tolerabelt veckointag vilket är synonymt. Detta värde ligger på 100 ng/kg kroppsvikt och vecka (motsvarande 14 ng/kg kroppsvikt och dag).
Om jag använder samma beräkning som för bekämpningsmedelsresterna så finner jag att vid mitt worst-case-scenario och med den högsta påvisade halten 15,6 µg/l så ligger riskkvoten på 9,9 och om jag istället använder 2 µg/l så ligger riskkvoten på 1,3 - alltså även det en oacceptabel risk. (Att använda värdet 15,6 är lite "orättvist" eftersom antalet analyser är så högt - om SNF hade analyserat flera tusen flaskor så hade nog även de hittat enskilda flaskor med högre halter av bekämpningsmedel än de nu presenterade. Halten 2 µg/l kan däremot knappast betecknas som orättvis - utan kan nog förekomma i en del flaskor.)
Hur ser det då ut för normalkonsumtion? Om jag använder samma antaganden som i mitt normalscenario ovan och genomsnittshalten för OTA 0,36 µg/l så kommer jag fram till en riskkvot på 0,061 för män och 0,075 för kvinnor - dvs 6,1 respektive 7,5 % av det intag som anses riskfritt.
Slutsatsen för ochratoxin A är således att den förmodligen inte utgör någon större risk för vinkonsumenter - förutom möjligtvis i enstaka flaskor - men att den utifrån föreliggande data och toxikologiska bedömningar utgör en större risk än vad bekämpningsmedelsrester gör.
Tungmetaller i vin
Via bloggen "RENJORD" snubblar jag över en nyligen publicerad studie [3] som har gjort i princip samma sak som jag har gjort ovan men för tungmetaller i vin. Den studien beräknade THQ-värden (Target Hazard Quotients) som liknar mina riskkvoter och kommer fram till att vinerna i typfallet ligger någonstans på ett THQ om 30-80 (baserat på en konsumtion om 0,25 l/dag). De ligger alltså 24 till 64 ggr över vad som betecknas som hälsosamt (om man istället räknar med en konsumtion på 0,2 l/dag som jag har gjort)! Detta värde varierar dock i hög grad mellan viner från olika länder. Vår metodik skiljer sig som sagt något men även jag får (när jag plockar metallhalter från deras figurer) riskkvoter som ligger i samma storleksordning. Detta behöver dock granskas mer!
Många medier (men än så länge inte svenska?) rapporterar om studien - kolla t.e.x på (Science Daly, Daily Mail). Riskerna tycks avfärdas av experterna - men tycks alltså hursomhelst vara flera gånger större än riskerna för både bekämpningsmedelsrester och ochratoxin A.
Alkohol
Hur farligt är det då med själva alkoholet i vinet? Att dricka så mycket vin som jag antar i mitt worst-case-scenario är helt garanterat inte bra för dig - en halv liter vin per dag motsvarar ca 98 cl 40% sprit i veckan och enligt Apoteket medför en så hög konsumtion att "Risken för vanebildning och skador på inre organ och nervsystem är stor om du fortsätter på samma sätt. "
Det jag räknar som normalkonsumtionen (0,2 l/dag) motsvarar ca 38,5 cl 40% sprit och detta är enligt apoteket fortfarande OK för män men innebär för kvinnor att de ligger i riskzonen och bör minska sin konsumtion eller åtminstone ta en vit vecka då och då.
Slutsats
Riskerna med gifter i vin kan vid normalkonsumtion graderas enligt följande (från högst risk till lägst risk): tungmetaller>alkohol>ochratoxin A>bekämpningsmedelsrester
Referenser:
1. Lo Curto et al. 2004. Ochratoxin A occurence in experimental wines in relationship with different pesticide treatments on grapes. Food Chemistry 84: 71-75.
2. Mateo R. et al. 2007. An overview of ochratoxin A in beer and wine. International Journal of Food Microbiology 119: 79-83.
3. Naughton DP & Petroczi A. 2008. Heavy metal ions in wines: meta-analysis of target hazard quotients reveal health risks. Chemistry Central Journal, (in press)
Fotnot: Denna bloggpost utgör bara en jämförelse av hälsoeffekterna av olika gifter i vin. Den skall inte ses som ett inlägg som förespråkar eller ursäktar onödig bekämpningsmedelsanvändning inom vinodling. För att göra en helhetsbedömning av riskerna med bekämpningsmedel inom vinodlingen måste man såklart även bedöma miljöeffekter och hälsoeffekter hos dem som brukar medlen!
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, naturskyddsföreningen, livsmedelsverket, vin, bekämpningsmedel, ochratoxin A, alkohol, tungmetaller
Även andra har kommenterat studien, Livsmedelsverket toxikolog Petra Fogelberg avfärdar riskerna, Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson anklagar Livsmedelsverket för att vilseleda allmänheten och Karin Bojs anklagar i sin tur Naturskyddsföreningen för skrämselpropaganda.
Gemensamt för alla aktörerna är att de inte heller på ett transparent sätt redogör för vilken riskvärdering det är som ligger till grund för deras ställningstaganden. Mikael Karlsson avfärdar snarare det där med riskvärdering och menar att man inte kan bevisa att bekämpningsmedelsrester i vin är ofarliga - vilket på något filosofiskt plan naturligtvis är riktigt - men också ett lite olyckligt argument kan jag tycka. På samma sätt kan man hävda att man inte kan bevisa att människan påverkar klimatet genom sina utsläpp av koldioxid - det motsäger ju naturligtvis inte att man kan bedöma sannolikheten för att det är så och fatta rationella beslut baserade på denna bedömning (och där misstänker jag att SNF håller med mig). På samma sätt förhåller det sig med bekämpningsmedelsrester - det går naturligtvis att värdera risken!
Detta har jag således också gjort: här nedanför presenterar jag en liten riskvärdering av de av SNF presenterade resultaten. För att få lite perspektiv på det hela presenterar jag även lite riskuppskattningar för ochratoxin A som jag spekulerade kring i den förra posten, för tungmetaller och så förstås för själva alkoholet i vinet.
Tillvägagångsätt
Jag har beräknat en riskkvot (dvs. förväntad exponering/gränsvärde) baserat på två olika scenarier, ett worst-case scenario och ett scenario för något slags normalkonsumtion. Riskkvoten beräknades mer specifikt enligt:
där a till y representerar de 24 olika bekämpningsmedlen som detekterades i SNF:s studie, där koncn= koncentrationen för bekämpningsmedel n, där konsumtion = den förväntade dagliga konsumtionen av vin, där vikt = kroppsvikt och där ADIn = EU:s gränsvärde för Accepterat Dagligt Intag* för bekämpningsmedel n. Jag får alltså en risk för varje bekämpningsmedel som jag sedan summerar ihop - dvs. jag gör ett antagande om additiva effekter.
Ett värde på riskkvot över 1 innebär att det finns en risk att man får i sig hälsovådliga mängder.
*EU har etablerat ADI-värden för de flesta av de av SNF detekterade substanserna. Normalt sett är ADI-värdena baserade på en långtidsstudie med råttor där man etablerar ett s.k. NOAEL - No Observed Adverse Effect Level - dvs den nivå vid vilken man inte ser några negativa effekter hos försöksdjuren, sedan lägger man till en säkerhetsfaktor (vanligtvis 100 ggr, ibland mer) för att få sitt ADI-värde. Tanken är alltså att om man får i sig mindre än ADI-värdet skall risken vara minimal. För vissa av bekämpningsmedlen (tetradifon, tebufenpyrad, boscalid, tebufenozide, metalaxyl, spiroxamin) fann jag inget EU-sanktionerat ADI-värde - för dessa har jag höftat till ADI-värden på olika sätt beroende på scenario (se nedan).
Worst-case-scenariot
För att beräkna mitt "worst-case"-scenario har jag gjort följande antaganden:
- koncentrationen = den högsta observerade koncentrationen i någon av de av SNF observerade flaskorna för samtliga bekämpningsmedel
- konsumtionen = en halv liter vin per dag
- kroppsvikt = 55 kg
- ADI-värden = där dessa finns har jag använt de befintliga ADI-värdena, för de substanser (se ovan) som EU inte har etablerat ADI-värden för har jag använt värdet 0,002 mg/kg kroppsvikt och dag vilket är det lägsta ADI-värdet som angetts för någon av de övriga substanserna.
Normalkonsumtions-scenario
För att beräkna något slags normalkonsumtion har jag gjort följande antaganden:
- koncentrationen = genomsnittskoncentrationen i de av SNF analyserade flaskorna
- konsumtionen = 0,2 l/dag - dvs. ungefär ett glas om dan
- kroppsvikt = 82 kg för män och 67 kg för kvinnor (dvs. svenskarnas genomsnittsvikt enligt SCB).
- ADI-värden = de befintliga värdena eller, där de saknas, medianvärdet för de övriga substanserna dvs. 0,03 mg/kg kroppsvikt och dag.
Resultat och diskussion
För mitt worst-case-scenario får jag ett värde på min riskkvot som ligger på 0,41. Trots att jag har gjort en rad antaganden som maximerar risken så är alltså den sammanlagda dosen man skulle exponeras för bara 41 % av vad som anses vara riskfritt.
För mitt normalscenario får jag fram värdet 0,0043 för män och 0,0053 för kvinnor - dvs. 0,43 respektive 0,53 % av den dos som anses vara utan risk.
Därmed kan man nog slå fast att bekämpningsmedelsrester i vin inte är ett stort hälsoproblem och att Livsmedelsverkets bedömning i stort är riktig!
Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten bekämpningsmedel kan dricka 265 l vin i veckan innan riskkvoten för bekämpningsmedel överstiger värdet ett.Ochratoxin A
Men hur ser det då ut för andra ämnen i vinet? - Om vi tar och börjar med ochratoxin A (OTA) som jag i min förra post spekulerade i kunde vara negativt korrelerad med bekämpningsmedelsanvändningen (dvs. ju färre bekämpningsmedel desto mer OTA). Visst stöd för detta antagande finner jag i [1] där högst halter av ochratoxin (2 µg/l) hittades där vinrankorna enbart behandlades med svavelpreparat (som är godkända för ekologisk odling). Underlaget är dock för litet och för variabelt för att jag ska kunna dra några säkra slutsatser om skillnader mellan ekologiskt och konventionellt.
Hur ligger det då till med riskerna med ochratoxin A i vin? Ja, halterna av OTA är ganska välundersökta och tycks kunna variera mellan 0- 15,6 µg/l i vin och ett medelvärde för OTA i europeiska viner kan ligga på 0,36 µg/l (baserat på 1470 prover - medianvärdet är förmodligen mycket lägre än så eftersom enskilda höga värden drar upp medlet)[2]. Det finns inget ADI-värde för ochratoxin men däremot ett tolerabelt veckointag vilket är synonymt. Detta värde ligger på 100 ng/kg kroppsvikt och vecka (motsvarande 14 ng/kg kroppsvikt och dag).
Om jag använder samma beräkning som för bekämpningsmedelsresterna så finner jag att vid mitt worst-case-scenario och med den högsta påvisade halten 15,6 µg/l så ligger riskkvoten på 9,9 och om jag istället använder 2 µg/l så ligger riskkvoten på 1,3 - alltså även det en oacceptabel risk. (Att använda värdet 15,6 är lite "orättvist" eftersom antalet analyser är så högt - om SNF hade analyserat flera tusen flaskor så hade nog även de hittat enskilda flaskor med högre halter av bekämpningsmedel än de nu presenterade. Halten 2 µg/l kan däremot knappast betecknas som orättvis - utan kan nog förekomma i en del flaskor.)
Hur ser det då ut för normalkonsumtion? Om jag använder samma antaganden som i mitt normalscenario ovan och genomsnittshalten för OTA 0,36 µg/l så kommer jag fram till en riskkvot på 0,061 för män och 0,075 för kvinnor - dvs 6,1 respektive 7,5 % av det intag som anses riskfritt.
Slutsatsen för ochratoxin A är således att den förmodligen inte utgör någon större risk för vinkonsumenter - förutom möjligtvis i enstaka flaskor - men att den utifrån föreliggande data och toxikologiska bedömningar utgör en större risk än vad bekämpningsmedelsrester gör.
Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten OTA kan dricka 18,6 liter vin i veckan innan riskkvoten för OTA överstiger värdet ett.
Tungmetaller i vin
Via bloggen "RENJORD" snubblar jag över en nyligen publicerad studie [3] som har gjort i princip samma sak som jag har gjort ovan men för tungmetaller i vin. Den studien beräknade THQ-värden (Target Hazard Quotients) som liknar mina riskkvoter och kommer fram till att vinerna i typfallet ligger någonstans på ett THQ om 30-80 (baserat på en konsumtion om 0,25 l/dag). De ligger alltså 24 till 64 ggr över vad som betecknas som hälsosamt (om man istället räknar med en konsumtion på 0,2 l/dag som jag har gjort)! Detta värde varierar dock i hög grad mellan viner från olika länder. Vår metodik skiljer sig som sagt något men även jag får (när jag plockar metallhalter från deras figurer) riskkvoter som ligger i samma storleksordning. Detta behöver dock granskas mer!
Många medier (men än så länge inte svenska?) rapporterar om studien - kolla t.e.x på (Science Daly, Daily Mail). Riskerna tycks avfärdas av experterna - men tycks alltså hursomhelst vara flera gånger större än riskerna för både bekämpningsmedelsrester och ochratoxin A.
Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med något slags genomsnittlig minimi-THQ-värde (som erhållits grafiskt från [3]) kan dricka endast ca 87,5 ml vin i veckan utan att THQ-värdet för tungmetaller överstiger ett! (Genomsnittshalten har jag inte tillgång till. Obervera att THQ-värdet liknar min riskkvot men inte nödvändigtvis är direkt jämförbar!)
Alkohol
Hur farligt är det då med själva alkoholet i vinet? Att dricka så mycket vin som jag antar i mitt worst-case-scenario är helt garanterat inte bra för dig - en halv liter vin per dag motsvarar ca 98 cl 40% sprit i veckan och enligt Apoteket medför en så hög konsumtion att "Risken för vanebildning och skador på inre organ och nervsystem är stor om du fortsätter på samma sätt. "
Det jag räknar som normalkonsumtionen (0,2 l/dag) motsvarar ca 38,5 cl 40% sprit och detta är enligt apoteket fortfarande OK för män men innebär för kvinnor att de ligger i riskzonen och bör minska sin konsumtion eller åtminstone ta en vit vecka då och då.
Jämförelse: Enligt apotekets angivelser så kan en kvinna dricka ca 1,1 liter vin utan att det "anses innebära någon fara för vanebildning eller ha andra skadliga verkningar..."
Slutsats
Riskerna med gifter i vin kan vid normalkonsumtion graderas enligt följande (från högst risk till lägst risk): tungmetaller>alkohol>ochratoxin A>bekämpningsmedelsrester
Referenser:
1. Lo Curto et al. 2004. Ochratoxin A occurence in experimental wines in relationship with different pesticide treatments on grapes. Food Chemistry 84: 71-75.
2. Mateo R. et al. 2007. An overview of ochratoxin A in beer and wine. International Journal of Food Microbiology 119: 79-83.
3. Naughton DP & Petroczi A. 2008. Heavy metal ions in wines: meta-analysis of target hazard quotients reveal health risks. Chemistry Central Journal, (in press)
Fotnot: Denna bloggpost utgör bara en jämförelse av hälsoeffekterna av olika gifter i vin. Den skall inte ses som ett inlägg som förespråkar eller ursäktar onödig bekämpningsmedelsanvändning inom vinodling. För att göra en helhetsbedömning av riskerna med bekämpningsmedel inom vinodlingen måste man såklart även bedöma miljöeffekter och hälsoeffekter hos dem som brukar medlen!
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, naturskyddsföreningen, livsmedelsverket, vin, bekämpningsmedel, ochratoxin A, alkohol, tungmetaller
30 oktober 2008
Gott och blandat
Här kommer lite kortkorta kommentarer och lästips:
Om klimatförändring och ökenutbredning
Torill Kornfeldt fördjupade sig i sambanden dem emellan i DN häromdagen. Det var en läsvärd artikel som kändes som en logisk fortsättning på min egen post "Vad skriver egentligen IPCC om ökenspridningen?" från häromveckan. Läs den om ni är intresserade av saken!
Om tillväxtmanin
Ni har väl inte missat artikeln med Johan Rockström i SvD? Hans rekommendationer är helt i min smak: Sätt miljöfrågorna före den ekonomiska tillväxten! Sluta mäta tillväxt mha BNP-måttet! Övergå till alternativa energikällor! Lösningen måste vara global! Av intresse kan vara posterna i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?" som finns länkade i högermarginalen. Bl.a. så diskuterar jag där i två poster några av de mått man skulle kunna använda sig av för att bedöma hållbarheten i vår utveckling.
Sorgligt nog har jag fortfarande inte förmått avsluta serien riktigt än - symptomatiskt är att den posten som saknas är den där jag tänkte föreslå/diskutera lite konstruktiva lösningar på problemen. Det är lätt att gnälla - men betydligt svårare att vara konstruktiv...
Ett annat lästips kan vara New Scientists nummer från tidigare i oktober (som jag dock fortfarande inte läst själv) på temat "The Folly of Growth"
Om social uthållighet
När jag diskuterar uthållighet här på bloggen så brukar jag främst fokusera på ekologisk och/eller möjligtvis ekonomisk uthållighet - jag är dock medveten om att en sann hållbar utveckling naturligtvis också är beroende av en hållbar social utveckling. En som har fokuserat på det i sin forskning är Helena Nordström Källström som i sin avhandling "Mellan trivsel och ensamhet : om sociala villkor i lantbruket" har studerat lantbrukares sociala villkor. Ett pressmeddelande som summerar några av slutsatserna hittar den late här: "Inget uthålligt lantbruk utan bönder som trivs"
Det kan ju vara värt att någon gång reflektera över det faktum att lantbrukare också är människor när man diskuterar jordbrukets miljöpåverkan!
Flashig 3D-animation av BioCentrum
På tal om tillväxtmani så har det säkert inte undgått bloggens läsare att det numer står "koordinator för BioCentrum" på min blogger-profil. Jag får säkert anledning att återkomma till vad det innebär i framtida bloggposter.
SLU har numer även beslutat att detta centrum ska byggas. Notera jämförelsen med forskningsladugården i pressmeddelandet! Beslut om lokaler till 300 forskare och 150 studenter och till 300 mjölkkor och 150 suggor i ett svep - det känns bra att man är verksam på SLU :) Man kan notera att forskarna får halva ytan till dubbla priset. Vi får hoppas att man inte i SLU:s pågående självutvärdering "Kvalitet och Nytta" (med den oroväckande förkortningen KoN) kommer fram till att kossorna är lönsammare... - (Fast det torde ju alltjämt finnas att behov av ko-ordinatorer.)
Hursomhelst, till saken - kossorna har ju iaf. inte (mig veterligen) tillgång till en så här flashig 3D-animation över sitt nybygge:
På animationen syns även det nya Mark-Vatten-Miljö-Centrum som ska uppföras på Ultunas marker och även i fjärran djurfakultetens nya hus - mer om Campusutvecklingen finner den intresserade här.
Ekologiska fotavtryck
Jag såg att världsnaturfonden hade kommit ut med en ny "Living Planet Report". Svenskarna ligger fortfarande på en konsumtionsnivå motsvarande ca 3 planeter (om alla levde på samma sätt som vi) vilket knappast kan betecknas som uthålligt - men vi hade visst halkat ned till 18:e plats på listan på grund av en metodförändring i hur fotavtrycket beräknas (läs även i Metro och kolla på SVT).
Man ska dock komma ihåg att ekologiska fotavtryck inte är ett optimalt mått på vår miljöpåverkan. Det är mycket pedagogiskt men det finns ett stort mått av osäkerhet och en del godtycklighet i hur man väljer att vikta olika faktorer - framförallt kanske i hur man väljer att omvandla koldioxidutsläpp till landyta - och det utgör ju en relativt stor del av fotavtrycket.
Sällsamheter
Och jag tänkte att jag skulle avsluta det här svepet med ett litet bloggtips: agronomen, växtpatologen, doktoranden, pipfilosofen m.fl. Mikael Hjort af Ornäs (även känd som "Plupp") har åter börjat publicera sig på sin blogg "I sällsamhetens tjänst". Han skriver både underfundigt och insiktsfullt om blandade ämnen. Den bloggen är väl värd att kolla in!
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, miljö, ekonomi, tillväxt, tillväxtmani, hållbar utveckling, social hållbarhet, ekologiska fotavtryck, sällsamheter, bloggar, bloggtips
Om klimatförändring och ökenutbredning
Torill Kornfeldt fördjupade sig i sambanden dem emellan i DN häromdagen. Det var en läsvärd artikel som kändes som en logisk fortsättning på min egen post "Vad skriver egentligen IPCC om ökenspridningen?" från häromveckan. Läs den om ni är intresserade av saken!
Om tillväxtmanin
Ni har väl inte missat artikeln med Johan Rockström i SvD? Hans rekommendationer är helt i min smak: Sätt miljöfrågorna före den ekonomiska tillväxten! Sluta mäta tillväxt mha BNP-måttet! Övergå till alternativa energikällor! Lösningen måste vara global! Av intresse kan vara posterna i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?" som finns länkade i högermarginalen. Bl.a. så diskuterar jag där i två poster några av de mått man skulle kunna använda sig av för att bedöma hållbarheten i vår utveckling.
Sorgligt nog har jag fortfarande inte förmått avsluta serien riktigt än - symptomatiskt är att den posten som saknas är den där jag tänkte föreslå/diskutera lite konstruktiva lösningar på problemen. Det är lätt att gnälla - men betydligt svårare att vara konstruktiv...
Ett annat lästips kan vara New Scientists nummer från tidigare i oktober (som jag dock fortfarande inte läst själv) på temat "The Folly of Growth"
Om social uthållighet
När jag diskuterar uthållighet här på bloggen så brukar jag främst fokusera på ekologisk och/eller möjligtvis ekonomisk uthållighet - jag är dock medveten om att en sann hållbar utveckling naturligtvis också är beroende av en hållbar social utveckling. En som har fokuserat på det i sin forskning är Helena Nordström Källström som i sin avhandling "Mellan trivsel och ensamhet : om sociala villkor i lantbruket" har studerat lantbrukares sociala villkor. Ett pressmeddelande som summerar några av slutsatserna hittar den late här: "Inget uthålligt lantbruk utan bönder som trivs"
Det kan ju vara värt att någon gång reflektera över det faktum att lantbrukare också är människor när man diskuterar jordbrukets miljöpåverkan!
Flashig 3D-animation av BioCentrum
På tal om tillväxtmani så har det säkert inte undgått bloggens läsare att det numer står "koordinator för BioCentrum" på min blogger-profil. Jag får säkert anledning att återkomma till vad det innebär i framtida bloggposter.
SLU har numer även beslutat att detta centrum ska byggas. Notera jämförelsen med forskningsladugården i pressmeddelandet! Beslut om lokaler till 300 forskare och 150 studenter och till 300 mjölkkor och 150 suggor i ett svep - det känns bra att man är verksam på SLU :) Man kan notera att forskarna får halva ytan till dubbla priset. Vi får hoppas att man inte i SLU:s pågående självutvärdering "Kvalitet och Nytta" (med den oroväckande förkortningen KoN) kommer fram till att kossorna är lönsammare... - (Fast det torde ju alltjämt finnas att behov av ko-ordinatorer.)
Hursomhelst, till saken - kossorna har ju iaf. inte (mig veterligen) tillgång till en så här flashig 3D-animation över sitt nybygge:
På animationen syns även det nya Mark-Vatten-Miljö-Centrum som ska uppföras på Ultunas marker och även i fjärran djurfakultetens nya hus - mer om Campusutvecklingen finner den intresserade här.
Ekologiska fotavtryck
Jag såg att världsnaturfonden hade kommit ut med en ny "Living Planet Report". Svenskarna ligger fortfarande på en konsumtionsnivå motsvarande ca 3 planeter (om alla levde på samma sätt som vi) vilket knappast kan betecknas som uthålligt - men vi hade visst halkat ned till 18:e plats på listan på grund av en metodförändring i hur fotavtrycket beräknas (läs även i Metro och kolla på SVT).
Man ska dock komma ihåg att ekologiska fotavtryck inte är ett optimalt mått på vår miljöpåverkan. Det är mycket pedagogiskt men det finns ett stort mått av osäkerhet och en del godtycklighet i hur man väljer att vikta olika faktorer - framförallt kanske i hur man väljer att omvandla koldioxidutsläpp till landyta - och det utgör ju en relativt stor del av fotavtrycket.
Sällsamheter
Och jag tänkte att jag skulle avsluta det här svepet med ett litet bloggtips: agronomen, växtpatologen, doktoranden, pipfilosofen m.fl. Mikael Hjort af Ornäs (även känd som "Plupp") har åter börjat publicera sig på sin blogg "I sällsamhetens tjänst". Han skriver både underfundigt och insiktsfullt om blandade ämnen. Den bloggen är väl värd att kolla in!
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, miljö, ekonomi, tillväxt, tillväxtmani, hållbar utveckling, social hållbarhet, ekologiska fotavtryck, sällsamheter, bloggar, bloggtips
28 oktober 2008
Vinet och bekämpningsmedlen
Jag känner att jag borde kommentera Naturskyddsföreningens rapport om bekämpningsmedel i vin som fick stort genomslag i media idag (DN; SvD; Expressen; Aftonbladet, SVT).
Det första man kan konstatera är ju att även om rapporten är ny så släpptes ju själva analysresultaten redan i våras av Pesticide Action Network (PAN) - men uppmärksammades då inte i Sverige (och inte heller av mig).
Min principiella åsikt är att det helst inte borde finnas rester av bekämpningsmedel i vin - även om jag är en pragmatiker som är beredd att acceptera att man hittar spårkoncentrationer av en del substanser i en och annan flaska. Att man hittar flera olika substanser i samtliga undersökta flaskor och dessutom i så pass höga koncentrationer som man gör i det här fallet tycker jag dock definitivt inte är OK! En sansad bedömning är att det förmodligen är själva alkoholet som är det farligaste i vinet - men det känns inte bra att till det få i sig en blandning av kemiska ämnen med oförutsägbara effekter.
När det gäller bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen så kan man konstatera att den är hög - mycket hög med svenska mått mätt. Iaf. enligt mina diskussioner med den italienska gästforskare hos oss som jobbade med att utveckla ett slags biobäddar för italiensk vinodling -mängderna som används där ter sig för en som är van att diskutera svenska doseringar som skyhöga. Å andra sidan är skyddsbehovet också mycket stort - vinodlingarna utsätts för både skadeinsekter och svampinfektioner. En känd skadegörare är vinlusen som närapå ödelade den franska vinproduktionen när den kom till Europa på 1860-talet - innan man lärde sig att hantera den med hjälp av vin inympat på motståndskraftiga rotstockar och bekämpningsmedel.
Hästdragen spruta i Beaujolais vid 1950.
Vad ska man göra?
Hur man ska skydda sig från skadegörarna utan att använda kemiska bekämpningsmedel kan man debattera - Naturskyddsföreningen föreslår ökat användande av motståndskraftiga druvsorter och biologisk bekämpning. Det förstnämnda skulle säkert fungera ett slag - men knappast i stor skala och under längre tid - jag har svårt att se att det inte plötsligt skulle dyka upp svampar och insekter som slår ut även de motståndskraftiga sorterna (på samma sätt som det dyker upp sorter som är resistenta mot bekämpningsmedel). Dessutom blir det nog svårt att övertyga många av vinodlarna att frångå de klassiska druvsorterna. När det gäller den biologiska bekämpningen så är den i dagsläget inte riktigt ett färdigutvecklat alternativ - den kan säkert bli bättre men då krävs det en del forskningsinsatser.
Rapporten tar också upp en förmodat slentrianmässig användning av bekämpningsmedel - och här finns det säkert en hel del att göra. Utan att vara helt insatt i det här med vinodling så förmodar jag att undervisningsinsatser och rådgivning säkert skulle kunna förbättra hantering och få ned användningen av bekämpningsmedel. Det visar tidigare erfarenheter av sådana projekt.
Ett tänkbart alternativ skulle kunna vara att filtrera vinet på något sätt för att få bort bekämpningsmedelsrester - detta känns dock onekligen som något av en end-of-pipe-lösning.
Något slags avrundning
Uppenbarligen kan man oda ekologiska viner - men det skulle vara intressant att veta lite mer om hur den produktionen går till - jag skulle förmoda att en del alternativa bekämpningsmedel som svavelpreparat och kopparsalter är godkända för ekologisk odling t.ex. - vilka är dessa och vad har de för effekter? Hur varierar reglerna för vad som anses som "ekologiskt" eller "organic" i olika länder? Vilka är skördenivåerna och arbetsinsatserna i de ekologiska systemen? Betyder en minskande fungicidanvändning en i motsvarande grad ökad produktion av ochratoxin a som produceras av vissa svampar? Jag känner att jag skulle vilja läsa några förutsättningslösa jämförelser mellan systemen. Kanske finns de redan publicerade - jag återkommer om jag hittar något bra.
Kan avsluta med att konstatera att Naturskyddsföreningen kräver en tuffare lagstiftning inom EU "Det är inte rimligt att EU klassar ett ämne som cancerogent och sedan tillåter att det används i odling och följaktligen också i produkter som säljs i hela unionen." säger Mikael Karlsson. - Av allt att döma ser hans önskemål ut att bli bönhört - förslaget till EU:s nya bekämpningsmedelsdirektiv (som fortfarande ska dras en gång till i parlamentet) innehåller en skrivning om "stupstocks"-kriterier. Bl.a. ska ämnen som klassas som cancerogena automatiskt inte bli godkända - fast med vissa undantag. Kemikalieinspektionens bedömning är att konsekvensen blir att 23 aktiva substanser försvinner från den svenska marknaden. För vissa vinproducerande länder kan det innebära att fler ämnen försvinner.
Läs även andra bloggares åsikter om vin, bekämpningsmedel, naturskyddföreningen, vinodling, pesticider, vinlus,
Det första man kan konstatera är ju att även om rapporten är ny så släpptes ju själva analysresultaten redan i våras av Pesticide Action Network (PAN) - men uppmärksammades då inte i Sverige (och inte heller av mig).
Min principiella åsikt är att det helst inte borde finnas rester av bekämpningsmedel i vin - även om jag är en pragmatiker som är beredd att acceptera att man hittar spårkoncentrationer av en del substanser i en och annan flaska. Att man hittar flera olika substanser i samtliga undersökta flaskor och dessutom i så pass höga koncentrationer som man gör i det här fallet tycker jag dock definitivt inte är OK! En sansad bedömning är att det förmodligen är själva alkoholet som är det farligaste i vinet - men det känns inte bra att till det få i sig en blandning av kemiska ämnen med oförutsägbara effekter.
När det gäller bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen så kan man konstatera att den är hög - mycket hög med svenska mått mätt. Iaf. enligt mina diskussioner med den italienska gästforskare hos oss som jobbade med att utveckla ett slags biobäddar för italiensk vinodling -mängderna som används där ter sig för en som är van att diskutera svenska doseringar som skyhöga. Å andra sidan är skyddsbehovet också mycket stort - vinodlingarna utsätts för både skadeinsekter och svampinfektioner. En känd skadegörare är vinlusen som närapå ödelade den franska vinproduktionen när den kom till Europa på 1860-talet - innan man lärde sig att hantera den med hjälp av vin inympat på motståndskraftiga rotstockar och bekämpningsmedel.
Hästdragen spruta i Beaujolais vid 1950.
Vad ska man göra?
Hur man ska skydda sig från skadegörarna utan att använda kemiska bekämpningsmedel kan man debattera - Naturskyddsföreningen föreslår ökat användande av motståndskraftiga druvsorter och biologisk bekämpning. Det förstnämnda skulle säkert fungera ett slag - men knappast i stor skala och under längre tid - jag har svårt att se att det inte plötsligt skulle dyka upp svampar och insekter som slår ut även de motståndskraftiga sorterna (på samma sätt som det dyker upp sorter som är resistenta mot bekämpningsmedel). Dessutom blir det nog svårt att övertyga många av vinodlarna att frångå de klassiska druvsorterna. När det gäller den biologiska bekämpningen så är den i dagsläget inte riktigt ett färdigutvecklat alternativ - den kan säkert bli bättre men då krävs det en del forskningsinsatser.
Rapporten tar också upp en förmodat slentrianmässig användning av bekämpningsmedel - och här finns det säkert en hel del att göra. Utan att vara helt insatt i det här med vinodling så förmodar jag att undervisningsinsatser och rådgivning säkert skulle kunna förbättra hantering och få ned användningen av bekämpningsmedel. Det visar tidigare erfarenheter av sådana projekt.
Ett tänkbart alternativ skulle kunna vara att filtrera vinet på något sätt för att få bort bekämpningsmedelsrester - detta känns dock onekligen som något av en end-of-pipe-lösning.
Något slags avrundning
Uppenbarligen kan man oda ekologiska viner - men det skulle vara intressant att veta lite mer om hur den produktionen går till - jag skulle förmoda att en del alternativa bekämpningsmedel som svavelpreparat och kopparsalter är godkända för ekologisk odling t.ex. - vilka är dessa och vad har de för effekter? Hur varierar reglerna för vad som anses som "ekologiskt" eller "organic" i olika länder? Vilka är skördenivåerna och arbetsinsatserna i de ekologiska systemen? Betyder en minskande fungicidanvändning en i motsvarande grad ökad produktion av ochratoxin a som produceras av vissa svampar? Jag känner att jag skulle vilja läsa några förutsättningslösa jämförelser mellan systemen. Kanske finns de redan publicerade - jag återkommer om jag hittar något bra.
Kan avsluta med att konstatera att Naturskyddsföreningen kräver en tuffare lagstiftning inom EU "Det är inte rimligt att EU klassar ett ämne som cancerogent och sedan tillåter att det används i odling och följaktligen också i produkter som säljs i hela unionen." säger Mikael Karlsson. - Av allt att döma ser hans önskemål ut att bli bönhört - förslaget till EU:s nya bekämpningsmedelsdirektiv (som fortfarande ska dras en gång till i parlamentet) innehåller en skrivning om "stupstocks"-kriterier. Bl.a. ska ämnen som klassas som cancerogena automatiskt inte bli godkända - fast med vissa undantag. Kemikalieinspektionens bedömning är att konsekvensen blir att 23 aktiva substanser försvinner från den svenska marknaden. För vissa vinproducerande länder kan det innebära att fler ämnen försvinner.
Läs även andra bloggares åsikter om vin, bekämpningsmedel, naturskyddföreningen, vinodling, pesticider, vinlus,
27 oktober 2008
Och till sist...
Filmfestivalen är slut. Vinnaren av Uppsalas filmkaja blev den finska filmen "Jos Kaadun" (sv. "Om jag faller"), ett slags poetisk kärlekshistoria, och publikens favorit blev animerade filmen "Skhizein" om en man som efter att ha blivit träffad av en 150 tons meteorit plötsligt befinner sig 91 cm utanför sig själv.
Jag tänkte avsluta filmvisandet för den här gången jag också (även om jag känner att det finns många bra filmer kvar att visa) - jag gör det med den fantastiska vägganimationen "Muto" som tilldelades ett av juryns specialpriser. Juryns motivering var:
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, Uppsala kortfilmsfestival, animation, Muto
Jag tänkte avsluta filmvisandet för den här gången jag också (även om jag känner att det finns många bra filmer kvar att visa) - jag gör det med den fantastiska vägganimationen "Muto" som tilldelades ett av juryns specialpriser. Juryns motivering var:
"Magiska kaskader av grafiska upplevelser i samtida stadskonst får oss att välja Muto, för att belöna detta arbete av stora mått."
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, Uppsala kortfilmsfestival, animation, Muto
25 oktober 2008
Vad ska vi visa idag då?
Varför inte "The Lounge Bar" från 1989? Bildkvalitén är visserligen rätt dålig - men det glömmer man snart bort. Snyggt sammanflätad story och medryckande soundtrack!
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, The Lounge Bar
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, The Lounge Bar
Fredagsskräck
Finns det något som passar bättre på en fredagskväll än att avnjuta lite riktigt udda kortfilm? Nej, inte om ni frågar mig! Idag tänkte jag visa en "skräckfilm" som vann Uppsala Kortfilmsfestival år 2000: "Outer Space"- Jag minns att jag då var ganska arg på grund av detta. Hur kunde juryn välja denna film som var så plågsam att titta på? Jag kunde inte begripa det.
Idag har jag ändrat uppfattning, detta sammanbrott för själva filmmediet betraktar jag som ett litet mästerverk! År av kortfilm måtte ha trubbat mina sinnen - det krävs kanske ett regelrätt haveri för att väcka mitt intresse?
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, skräckfilm, Outer Space
Idag har jag ändrat uppfattning, detta sammanbrott för själva filmmediet betraktar jag som ett litet mästerverk! År av kortfilm måtte ha trubbat mina sinnen - det krävs kanske ett regelrätt haveri för att väcka mitt intresse?
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, skräckfilm, Outer Space
23 oktober 2008
Tre filmer som jag såg tidigare ikväll
Hann med två visningspass ikväll, bl.a. den ofta sevärda kategorin "Raffinerat animerat" som i år var riktigt, riktigt bra och dessutom programmet "Sanning och Konsekvens" som också höll hög klass. Jag hittade några av filmerna på YouTube och lägger upp dem här nedan.
Vi börjar med ett litet musikaliskt inslag i form av filmen "KJFG No 5"
sedan visar vi den möjligtvis något osmakliga "Bernies Doll" - som nu (27/10) tycks vara bortplockad från Youtube så det slipper ni se!
och sist, men kanske passande så "Procastination"
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, kortfilmer, filmfestival, animerad film
Vi börjar med ett litet musikaliskt inslag i form av filmen "KJFG No 5"
sedan visar vi den möjligtvis något osmakliga "Bernies Doll" - som nu (27/10) tycks vara bortplockad från Youtube så det slipper ni se!
och sist, men kanske passande så "Procastination"
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, kortfilmer, filmfestival, animerad film
22 oktober 2008
Favorit i repris
Dagens kortfilm är ingen mindre än förra årets publikfavorit på Uppsala kortfilmsfestival: den flerfaldigt prisbelönade animerade kortfilmen "Madame Tutli-Putli"
Och ja, idag hann jag ut för att se på åtminstone en visning - men jag måste bekänna att jag faktiskt nickade till under en av filmerna som skildrade ett basketlag som tränade. Till råga på allt var regissören med i publiken - man får hoppas att det inte märktes att jag sov...
Jag kan inte skylla på att filmen var dålig (det vet jag egentligen inte så mycket om) - det var nog snarare ackumulerade påfrestningar i samband med arrangerandet av dagens symposium (som förlöpte förhållandevis väl) i kombination med något glas mingelvin och den indiska buffén som jag precis hann trycka i mig innan visningen som tog ut sin rätt. Bortförklaringar. Nya tag imorgon! Godnatt!
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, animerat, Madame Tutli-Putli
Och ja, idag hann jag ut för att se på åtminstone en visning - men jag måste bekänna att jag faktiskt nickade till under en av filmerna som skildrade ett basketlag som tränade. Till råga på allt var regissören med i publiken - man får hoppas att det inte märktes att jag sov...
Jag kan inte skylla på att filmen var dålig (det vet jag egentligen inte så mycket om) - det var nog snarare ackumulerade påfrestningar i samband med arrangerandet av dagens symposium (som förlöpte förhållandevis väl) i kombination med något glas mingelvin och den indiska buffén som jag precis hann trycka i mig innan visningen som tog ut sin rätt. Bortförklaringar. Nya tag imorgon! Godnatt!
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, animerat, Madame Tutli-Putli
21 oktober 2008
Skruvad kortfilmsvisning
Idag blev det ingen kortfilm för min egen del. Jag är i egenskap av BioCentrumkoordinator med och organiserar ett vetenskapligt minisymposium som går av stapeln i morgon. Idag bjöd vi de inbjudna talarna på lite middag på restaurang Lingon i Uppsala (helt OK, men kanske lite väl dyrt). Detta är ju förvisso intressant och ganska kul - men man skulle ju kunna tycka att en kortfilmsentusiast som jag skulle ha sett till att förlägga arrangemanget till en annan vecka...
Men detta är ju naturligtvis ingenting som den här bloggens läsare ska behöva lida av - här rullar filmvisandet på i alla fall. I kväll blir visar vi den skruvade kortfilmklassikern "La Vis" (=Skruven) med Jean Reno i huvudrollen. Den handlar om en man som beger sig till det stora varuhuset för att reklamera en skruv - väl där undersöks saken grundligt...
(Och nej, det saknas inte en textremsa - hela filmen är likt Hasse och Tages gamla film "Picassos äventyr" inspelad helt på ett slags fejkspråk.)
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, La Vis, skruvar, skruvat
Men detta är ju naturligtvis ingenting som den här bloggens läsare ska behöva lida av - här rullar filmvisandet på i alla fall. I kväll blir visar vi den skruvade kortfilmklassikern "La Vis" (=Skruven) med Jean Reno i huvudrollen. Den handlar om en man som beger sig till det stora varuhuset för att reklamera en skruv - väl där undersöks saken grundligt...
(Och nej, det saknas inte en textremsa - hela filmen är likt Hasse och Tages gamla film "Picassos äventyr" inspelad helt på ett slags fejkspråk.)
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, La Vis, skruvar, skruvat
20 oktober 2008
Kortfilmsfestival 2008
Kortfilmsfestivalen har åter dragit igång i Uppsala - och det är väl hög tid att dra igång vad som väl i och med detta också får betraktas som en tradition - nämligen kortfilmsfestival även här på Skor längtar ut. Du som bor i Uppsala med omnejd beordras att bege dig till någon av biograferna men du som inte är lika lyckligt lottad ges dispens och får tillfälle att avnjuta några YouTubeframvaskade guldklimpar här istället.
Först ut är höghastighetsmelodramet "The Heart of the World" från år 2000, gjord av filmskaparen Guy Maddin. Skruva upp volymen och håll i hatten för nu kör vi!
Fick du inte nog av det så kan jag tipsa om att flera av Guy Maddins övriga alster finns att beskåda på nätet. Om din humor är lika skruvad som min så uppskattar du säkert t.ex. "Sissy Boy Slap Party" och om du inte tyckte det var för magstarkt så varför inte kolla in "Sissy Boy Slap Party - Directors Cut"...? Och om någon undrar ifall Guy Maddin tycker det är OK att hans filmer läggs upp på YouTube så ger han svaret själv här.
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, Guy Maddin
Först ut är höghastighetsmelodramet "The Heart of the World" från år 2000, gjord av filmskaparen Guy Maddin. Skruva upp volymen och håll i hatten för nu kör vi!
Fick du inte nog av det så kan jag tipsa om att flera av Guy Maddins övriga alster finns att beskåda på nätet. Om din humor är lika skruvad som min så uppskattar du säkert t.ex. "Sissy Boy Slap Party" och om du inte tyckte det var för magstarkt så varför inte kolla in "Sissy Boy Slap Party - Directors Cut"...? Och om någon undrar ifall Guy Maddin tycker det är OK att hans filmer läggs upp på YouTube så ger han svaret själv här.
Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, Guy Maddin
30 september 2008
Varför det ekonomiska systemet måste ändras i grunden
Ett ekonomiskt system som är baserat på ett grundantagande om obegränsad ekonomisk tillväxt på ett ändligt jordklot kan aldrig fungera i längden. Punkt. Det kommer att bli förändringar.
För er som fortfarande inte har förstått varför det är så kan jag rekommendera att ni tittar på Chris Martenssons "Crash Course" som länkar samman ekonomi, energi och begränsade naturresurser i en utmärkt och pedagogisk analys av dagens situation och vad som ledde fram till den.
Fråga er sedan varför inga svenska politiker (inte heller miljöpartister) på allvar tycks vilja ta tag i frågan om att reformera det ekonomiska systemet i grunden så att det passar till verkligheten.
(Strippen ovan, liksom tipset om Chris Martersons kurs, kommer från Throbgoblins International: Cantankerous Frank.)
Andra bloggar om: ekonomi, miljö, energi, finanskrisen, pengar, skulder, peak oil, olja, USA, intressant
28 september 2008
Den brända jordens taktik
... kanske kunde vara något att satsa på? The Oil Drum publicerade igår en mycket informativ bloggpost om forskningen kring "biochar" - dvs ungefär "träkolstjära" eller "biotjära" på svenska. För närvarande ett mycket trendigt forskningsområde. Tanken är att man genom att förbränna biomassa med hjälp av pyrolys ska kunna producera bränsle (biogas) och träkol som man sedan plöjer ned i jordbruksmarken för att på så vis både förbättra bördigheten och binda kol. Inte så dumt tänkt faktiskt - läs själva!
"Terra Preta: Biochar And The MEGO Effect"
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, jord, jordbruk, biochar, terra preta, träkolstjära,
"Terra Preta: Biochar And The MEGO Effect"
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, jord, jordbruk, biochar, terra preta, träkolstjära,
27 september 2008
Koprofila svampars sporkanoner slår accelerationsrekord
Kan inte låta bli att skriva lite kort om en artikel som publicerades i PLoS ONE förra veckan. Forskarna undersökte med hjälp av höghastighetskameror hastigheten med vilken fyra arter av koprofila svampar skjuter ut sina sporer - det hela resulterade i bättre mätningar av hastigheten än vad som funnits tidigare och dessutom snygga filmsekvenser:
Bakgrunden är denna: koprofila svampar lever i spillning från växtätare (t.ex. från kor) och deras strategi går ut på att se till att växtätare får i sig deras sporer så att de är först på plats när spillningen släpps. Därför har de utvecklat ganska intrikata sporkanoner som i vissa fall kan skjuta iväg sporerna flera meter.
Studiens titel: "The Fastest Flights in Nature:..." - är något missvisande om man ser till absolut flyghastighet - sporerna flög iväg i hastigheter mellan 2-25 m/s (ca 7-90 km/h) och där finns det ju många exempel på snabbare organismer. Men när det gäller accelerationen innehas alltså det nya rekord av svampen Ascobolus immersus som accelererar med 1.8×106 m s−2. Sporerna hos A. immersus utsätts vid utskjutningen för en accelerationskraft motsvarande 180 000 G!
Källa:
Yafetto L, Carroll L, Cui Y, Davis DJ, Fischer MWF, et al. 2008. The Fastest Flights in Nature: High-Speed Spore Discharge Mechanisms among Fungi. PLoS ONE 3(9): e3237 doi:10.1371/journal.pone.0003237
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, svampar, sporer, acceleration, G-kraft
Bakgrunden är denna: koprofila svampar lever i spillning från växtätare (t.ex. från kor) och deras strategi går ut på att se till att växtätare får i sig deras sporer så att de är först på plats när spillningen släpps. Därför har de utvecklat ganska intrikata sporkanoner som i vissa fall kan skjuta iväg sporerna flera meter.
Studiens titel: "The Fastest Flights in Nature:..." - är något missvisande om man ser till absolut flyghastighet - sporerna flög iväg i hastigheter mellan 2-25 m/s (ca 7-90 km/h) och där finns det ju många exempel på snabbare organismer. Men när det gäller accelerationen innehas alltså det nya rekord av svampen Ascobolus immersus som accelererar med 1.8×106 m s−2. Sporerna hos A. immersus utsätts vid utskjutningen för en accelerationskraft motsvarande 180 000 G!
Källa:
Yafetto L, Carroll L, Cui Y, Davis DJ, Fischer MWF, et al. 2008. The Fastest Flights in Nature: High-Speed Spore Discharge Mechanisms among Fungi. PLoS ONE 3(9): e3237 doi:10.1371/journal.pone.0003237
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, svampar, sporer, acceleration, G-kraft
23 september 2008
Vad skriver egentligen IPCC om ökenspridningen?
Såg på ett inslag i kvällens rapport där Ulf Helldén, professor i naturgeografi i Lund uttalar sig om ökenspridningen - eller snarare då om bristen på ökenspridning i världen. Det Ulf framför är i sig inget nytt - och han har själv uttalat sig om saken tidigare. Man kan t.ex. se ett inslag med honom även på forskning.se - och man kan fundera över hur det kommer sig att så många svenskar går runt och tror att öknarna sprider sig.
En reflektion är att en delförklaring kanske kan ligga i själva ordet "ökenspridning" - man ser framför sig sanddyner som obevekligt blåser in över någon stackares åkermark. - Jämför det med det engelska ordet "desertification" - som man lätt begriper används i en något vidare betydelse. Kanske borde vi införa "öknifiering" i svenskan för att förstå att "öknifiering" främst handlar om överutnyttjande av befintlig jordbruksmark genom t.ex. konstbevattning och överbete, vilket på sikt förvandlar den till öken - och inte om jordbruksmark som invaderas av en öken på frammarsch?
Det som jag reagerade emot i reportaget var annars talet om FN:s klimatpanel som enligt reportern "har uppfattningen att världens öknar breder ut sig till en följd av klimatförändringarna" och som enligt Ulf främst är "domineras av politiker och tjänstemän från tredje världen som talar i egen sak".
Då frågar sig vän av ordning: vad anser egentligen FN:s klimatpanel när det gäller ökenspridningen? I syntesrapporten; IPCC:s "fourth assessment report" nämner man inte ens ökenspridning. I delrapporten från arbetsgrupp II "Impacts, adaptation and vulnerability", Technical summary (sid 44), utläser jag följande:
Hur ska man då på ett lämpligt sätt summera IPCC:s ståndpunkt? Jag gör ett försök:
De anser att utvecklingen den närmaste framtiden är osäker - främst på grund av oklarheter när det gäller koldioxidets gödslande effekt. På kort sikt kan det mycket väl innebära en ökad biomasseproduktion i ökenområden (ökad växtlighet alltså). På lite längre sikt tycks konsensus vara att det är troligt att många områden kommer att bli torrare och kanske även förvandlas till öknar - Amerika omnämns särskilt. Den stora osäkerheten poängteras dock även för bedömningarna på lång sikt.
Att lägga märke till är att IPCC överhuvudtaget inte uttalar sig om huruvida ökenspridning är något som har förekommit under de senaste åren - vilket ju är vad Ulf Helldén har studerat - utan bara om vad vi kan förvänta oss i framtiden av den varan. Det som står i deras rapport motsägs därför inte heller på något vis vad som rapporterades i rapportinslaget.
Vad gäller Ulfs uttalande om klimatpanelen som dominerad av politiker och tjänstemän så kan man undra var han har fått det ifrån - okritiskt umgänge med klimatskeptiker kanske (här ett typexempel)? En tes är ju att han egentligen inte uttalar sig om IPCC utan om UNCCD - FN:s konvention för att bekämpa ökenspridning som man kan förmoda att han har mer att göra med.
Andra bloggar om: vetenskap, klimat, växthuseffekten, ökenspridning, rapport,
En reflektion är att en delförklaring kanske kan ligga i själva ordet "ökenspridning" - man ser framför sig sanddyner som obevekligt blåser in över någon stackares åkermark. - Jämför det med det engelska ordet "desertification" - som man lätt begriper används i en något vidare betydelse. Kanske borde vi införa "öknifiering" i svenskan för att förstå att "öknifiering" främst handlar om överutnyttjande av befintlig jordbruksmark genom t.ex. konstbevattning och överbete, vilket på sikt förvandlar den till öken - och inte om jordbruksmark som invaderas av en öken på frammarsch?
Det som jag reagerade emot i reportaget var annars talet om FN:s klimatpanel som enligt reportern "har uppfattningen att världens öknar breder ut sig till en följd av klimatförändringarna" och som enligt Ulf främst är "domineras av politiker och tjänstemän från tredje världen som talar i egen sak".
Då frågar sig vän av ordning: vad anser egentligen FN:s klimatpanel när det gäller ökenspridningen? I syntesrapporten; IPCC:s "fourth assessment report" nämner man inte ens ökenspridning. I delrapporten från arbetsgrupp II "Impacts, adaptation and vulnerability", Technical summary (sid 44), utläser jag följande:
"Initially positive ecological impacts, such as increased net primary productivity (NPP), will occur in ecosystems identified as least vulnerable: savannas and species-poor deserts. However, these positive effects are contingent on sustained CO2-fertilisation,and only moderate changes in disturbance regimes (e.g., wildfire) and in extreme events (e.g., drought)."Om utvecklingen i Latinamerika skriver man följande (sid 54) :
"Gradual replacement of tropical forest by savannas is expected by mid-century in eastern Amazonia and the tropical forests of central and southern Mexico, along with replacement of semiarid by arid vegetation in parts of north-east Brazil and most of central and northern Mexico, due to increases in temperature and associated decreases in soil water (high confidence) [13.4.1]. By the 2050s, 50% of agricultural lands are very likely to be subjected to desertification and salinisation in some areas (high confidence)"I kapitel fyra (sid 222-224) diskuteras klimatets påverkan på öknar. Där lägger man ut texten mera utförligt och diskuterar olika drivkrafter till vegetationsförändringar i ökenområden såväl som resultaten från enskilda studier som har modellerat hur vegetationen kommer att förändras under olika scenarion. Jag ska inte citera något i sin helhet men kan konstatera att vegetationsförändringar tycks vara svåra att modellera - främst pga. osäkerheter när det gäller koldioxidens gödslande effekt.
Hur ska man då på ett lämpligt sätt summera IPCC:s ståndpunkt? Jag gör ett försök:
De anser att utvecklingen den närmaste framtiden är osäker - främst på grund av oklarheter när det gäller koldioxidets gödslande effekt. På kort sikt kan det mycket väl innebära en ökad biomasseproduktion i ökenområden (ökad växtlighet alltså). På lite längre sikt tycks konsensus vara att det är troligt att många områden kommer att bli torrare och kanske även förvandlas till öknar - Amerika omnämns särskilt. Den stora osäkerheten poängteras dock även för bedömningarna på lång sikt.
Att lägga märke till är att IPCC överhuvudtaget inte uttalar sig om huruvida ökenspridning är något som har förekommit under de senaste åren - vilket ju är vad Ulf Helldén har studerat - utan bara om vad vi kan förvänta oss i framtiden av den varan. Det som står i deras rapport motsägs därför inte heller på något vis vad som rapporterades i rapportinslaget.
Vad gäller Ulfs uttalande om klimatpanelen som dominerad av politiker och tjänstemän så kan man undra var han har fått det ifrån - okritiskt umgänge med klimatskeptiker kanske (här ett typexempel)? En tes är ju att han egentligen inte uttalar sig om IPCC utan om UNCCD - FN:s konvention för att bekämpa ökenspridning som man kan förmoda att han har mer att göra med.
Andra bloggar om: vetenskap, klimat, växthuseffekten, ökenspridning, rapport,
17 september 2008
Ny svensk medvetenskapsblogg
Snubblade just in på en ny svensk vetenskapsblogg med det demokratiska (?) namnet "Medvetenskap" - med "inlägg som relaterar till vetenskap och ovetenskap" - 9 st är publicerade sedan i fredags då bloggen tycks ha startats upp.
Det finns ingen programförklaring men ambitionen tycks vara just demokratiskt folkbildande - och den som skriver -(vem det nu är - avsändaren är oklar) - tycks vara fullt kapabel både till att självständigt bilda sig en uppfattning om saker och ting och att självständigt hitta ämnen att skriva om. Dessutom är det ju prydliga källhänvisningar och sådant gör ju mig glad. Jag har lagt till bloggens flöde till min RSS-läsare!
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggar, bloggosfären, vetenskapsbloggar, medvetenskap, bloggtips
Det finns ingen programförklaring men ambitionen tycks vara just demokratiskt folkbildande - och den som skriver -(vem det nu är - avsändaren är oklar) - tycks vara fullt kapabel både till att självständigt bilda sig en uppfattning om saker och ting och att självständigt hitta ämnen att skriva om. Dessutom är det ju prydliga källhänvisningar och sådant gör ju mig glad. Jag har lagt till bloggens flöde till min RSS-läsare!
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggar, bloggosfären, vetenskapsbloggar, medvetenskap, bloggtips
16 september 2008
Bisfenol A kopplas till diabetes, hjärtbesvär och leverstörningar
En studie som förpublicerades idag i JAMA, det amerikanska läkarförbundets tidskrift har undersökt sambanden mellan halterna av bisfenol A (BPA) i urinen hos 1455 vuxna amerikaner och förekomsten av en rad vanliga sjukdomar.
Det visade sig att det fanns ett signifikant samband mellan halten bisfenol A och förekomsten av både hjärtproblem och diabetes och dessutom korrelerade höga halter BPA med onormala halter av två leverenzym.
Detta är (otroligt nog) den första epidemiologiska studie som har undersökt BPA på det här sättet. Och även om man så klart - vilket jag alltid tjatar om här på bloggen - ska akta sig för att förväxla korrelation med kausalitet så gör det faktum att flera djurförsök redan har indikerat att BPA kan ha en koppling till diabetes etc. att den eventuella kausaliteten känns mer plausibel än den annars skulle ha gjort.
Att notera är också att forskarna undersökte sambandet mellan halten BPA i ett urinprov som togs vid endast ett tillfälle med ett rapporterat hälsotillstånd. Tidigare studier har visat att BPA utsöndras ur kroppen relativt snabbt - och det förefaller därför sannolikt att om man hade följt hur försökspersonernas BPA-halter varierade över en längre tidsperiod skulle ha funnit ett ännu starkare samband mellan BPA och de olika sjukdomarna!
Några skäl till försiktighet med att dra alltför långtgående slutsatser finns det såklart: epidemiologiska studier är kända för att kunna ge felaktiga resultat emellanåt och har ett lågt bevisvärde. Det kan också vara som så att BPA samkorrelerar med någon annan faktor som i sin tur är den verkliga orsaken. Intressant är att en av de främsta källorna till BPA anges som konsumtion av drycker på burk ("canned beverages"). Hög konsumtion av läsk och fruktdryck är känt som en riskfaktor för både diabetes 2 och fetma på grund av den höga sockerhalten - och fetma anses vara en riskfaktor för hjärtproblem och är kopplat till diabetes. En tänkbar förklaring är därför att det är hög konsumtion av socker som är den egentliga boven - men det är inte lätta att bena ut vad det är som förorsakar vad.
Artikeln är fritt tillgänglig online om ni vill titta närmare på den:
Iain A. Lang; Tamara S. Galloway; Alan Scarlett; William E. Henley; Michael Depledge; Robert B. Wallace; David Melzer 2008. Association of Urinary Bisphenol A Concentration With Medical Disorders and Laboratory Abnormalities in Adults. JAMA 300.11.1303.
Både DN och SvD rapporterar på ett ganska sakligt sätt om studien och håller rentav en något försiktigare ton än den som hålls i den i JAMA publicerade kommentaren till artikeln från bisfenol A-experten Frederik vom Saal "Bisphenol A and Risk of Metabolic Disorders". - vom Saal som ju redan tidigare kopplat samman BPA med såväl diabetes som fetma.
Tillägg: Pekka tipsar i kommentarspåret om en bra artikel om bisfenol A som tar upp resultaten från den senaste studien men också ger en grundlig bakgrundsbeskrivning till problematiken. Den rekommenderas: "Bisphenol A in Plastics - Should We Worry?"
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, diabetes, hjärtproblem, fetma, plast, DN
Det visade sig att det fanns ett signifikant samband mellan halten bisfenol A och förekomsten av både hjärtproblem och diabetes och dessutom korrelerade höga halter BPA med onormala halter av två leverenzym.
Detta är (otroligt nog) den första epidemiologiska studie som har undersökt BPA på det här sättet. Och även om man så klart - vilket jag alltid tjatar om här på bloggen - ska akta sig för att förväxla korrelation med kausalitet så gör det faktum att flera djurförsök redan har indikerat att BPA kan ha en koppling till diabetes etc. att den eventuella kausaliteten känns mer plausibel än den annars skulle ha gjort.
Att notera är också att forskarna undersökte sambandet mellan halten BPA i ett urinprov som togs vid endast ett tillfälle med ett rapporterat hälsotillstånd. Tidigare studier har visat att BPA utsöndras ur kroppen relativt snabbt - och det förefaller därför sannolikt att om man hade följt hur försökspersonernas BPA-halter varierade över en längre tidsperiod skulle ha funnit ett ännu starkare samband mellan BPA och de olika sjukdomarna!
Några skäl till försiktighet med att dra alltför långtgående slutsatser finns det såklart: epidemiologiska studier är kända för att kunna ge felaktiga resultat emellanåt och har ett lågt bevisvärde. Det kan också vara som så att BPA samkorrelerar med någon annan faktor som i sin tur är den verkliga orsaken. Intressant är att en av de främsta källorna till BPA anges som konsumtion av drycker på burk ("canned beverages"). Hög konsumtion av läsk och fruktdryck är känt som en riskfaktor för både diabetes 2 och fetma på grund av den höga sockerhalten - och fetma anses vara en riskfaktor för hjärtproblem och är kopplat till diabetes. En tänkbar förklaring är därför att det är hög konsumtion av socker som är den egentliga boven - men det är inte lätta att bena ut vad det är som förorsakar vad.
Artikeln är fritt tillgänglig online om ni vill titta närmare på den:
Iain A. Lang; Tamara S. Galloway; Alan Scarlett; William E. Henley; Michael Depledge; Robert B. Wallace; David Melzer 2008. Association of Urinary Bisphenol A Concentration With Medical Disorders and Laboratory Abnormalities in Adults. JAMA 300.11.1303.
Både DN och SvD rapporterar på ett ganska sakligt sätt om studien och håller rentav en något försiktigare ton än den som hålls i den i JAMA publicerade kommentaren till artikeln från bisfenol A-experten Frederik vom Saal "Bisphenol A and Risk of Metabolic Disorders". - vom Saal som ju redan tidigare kopplat samman BPA med såväl diabetes som fetma.
Tillägg: Pekka tipsar i kommentarspåret om en bra artikel om bisfenol A som tar upp resultaten från den senaste studien men också ger en grundlig bakgrundsbeskrivning till problematiken. Den rekommenderas: "Bisphenol A in Plastics - Should We Worry?"
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, diabetes, hjärtproblem, fetma, plast, DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
