Det har varit lite tyst från mig här på bloggen på sistone vilket till viss del har betingats av att jag har spenderat tid med familjen över julen och till viss del beror på det myckna klurandet (finns fortfarande tid att börja för den som inte har gjort det!). Till viss del beror det dock på att jag har lite svårt att hinna med att plita ned mina egna tankar som rör sig hastigt mellan alltför många fokus.
På sistone har de kretsat mycket kring Peak Oil som tycks vara nära förestående - åtminstone om man följer rapporteringen från The Oil Drum - och kring vårt ohållbara nyttjande av naturresurser i största allmänhet (oljan är ju inte det enda som kan ta slut) och vilka konsekvenser dessa begränsningar i systemet kan leda till. En del tycks tro att hela vårt ekonomiska system kommer att kollapsa när de fossila bränslena tar slut, andra tycks tro att det efter en problematisk övergångsfas är business-as-usual som gäller. En bra dokumentär om den stundande oljekrisen hittar den intresserade här (50 min).
Funderar också för fullt över det här med "grön tillväxt" som min morgontidning så sent som i morse upplyste mig om är vägen framåt. Själv undrar jag om det inte är ett begrepp som rymmer en självmotsägelse - man kan säkert tillväxa samtidigt som utsläppen av koldioxid minskar, visst, men betyder det att tillväxten är grön? Det finns ju som bekant fler faktorer att beakta i ekvationen än bara koldioxid. Är teknikutveckling svaret eller kommer varje miljöförbättring att ätas upp av en rekyleffekt? Jag vet inte.
Det är lätt att få intrycket av att dagens ekonomiska system leder oss käpprätt och helskotta - resursförbrukningen idag sägs motsvara 1,2 jordklot och projiceras att bli mycket större framöver. Detta är ju självklart inte hållbart! Men jag insåg ganska snabbt när jag dök huvudstupa ned i den här problematiken att jag som biolog har alldeles för dålig insikt i ekonomiska frågor för att kunna komma med några tvärsäkra uttalanden om vad som är fel med dagens system, om det är något som är fel, eller vad som bör göras för att rätta till de eventuella problemen. Jag kunde inte ens besvara grundläggande frågor som: "Vad är tillväxt?" "Vad är grön tillväxt?", "Vad är BNP?" eller ens "Vad är pengar?" Jag beslöt därför att ge mig själv en försenad julklapp i form av en grundkurs i makroekonomi. (Har du fått ditt studentkort än? frågade kassörskan på LundeQ. - Eh, nej... svarade jag. Varpå hon glatt sålde boken till mig till studentpris. Svårt kanske att föreställa sig att någon skulle vilja läsa den frivilligt?) Just nu håller jag på och förkovrar mig för fullt och det är faktiskt ganska spännande - inte minst eftersom jag ju inte riktigt vet vad jag kommer att komma fram till.
Nåja, jag räknar med att återkomma med en fullfjädrad analys av "grön tillväxt" någon gång i början av nästa år. Något som jag också hoppas hinna med nästa år är att skriva om är sådant som jag lovade att jag skulle skriva om redan i höstas - "Bakteriernas sociala liv" och "Forskningen om kreativitet" är halvresearchade och kommer så småningom jag lovar! (Hmm, det kanske jag inte skulle göra...) Nästa år har jag också lovat att jag ska vara en av flera mer återkommande skribenter på SLU:s forskarblogg. En del av mina funderingar kommer jag därför säkerligen att publicera där. De inläggen kommer jag även att uppmärksamma här - får se hur det kommer att fungera - förhoppningsvis ska det inte utarma mitt bloggande här alltför mycket.
Och så här långt kommen i blogginlägget upptäcker jag att jag har "betslat hästen bakochfram" som en tysk bekant till mig uttryckte det när jag talade med honom tidigare i kväll (i ungefärlig direktöversättning från tyskan) och börjat med framtiden- återstår då att summera årets verksamhet.
I år var året då jag började blogga. Det kan man nog säga - även om bloggen i rudimentär form startades redan sommaren 2006. Även årets inledning var trevande - jag lärde mig begrepp som att "pinga" och registrerade bloggen på diverse portaler och det var på intet sätt klart för mig själv vilken inriktning jag egentligen ville ha. Så småningom sköt bloggandet dock fart och några av årets poster kan ju vara värda att nämna. Inte minst kontroversen om den genmanipulerade majsen MON 863 som utmålades som hälsovådlig av Greenpeace. Själv undrade jag ursprungligen om det inte låg någonting i Greenpeace kritik - men efter att ha lusläst Greenpeace rapport och den ursprungliga riskbedömningen ändrade jag uppfattning. Min analys uppmärksammades och rekommenderades till och med av Karin Bojs i DN vilket naturligtvis var bra för både besöksstatistiken och självförtroendet.
En annan post som jag också har uppmärksammats lite här och var - och som förmodligen varit den mest googlade av alla mina poster var den om etanolens fördelar och nackdelar. Under året har vi också kunnat bevittna en attitydförändring gentemot etanolen då det gått upp för allt fler att det gröna bränslet också har uppenbara nackdelar - jag känner mig delaktig i att ha uppmärksammat problemen med storskalig biodrivmedelsanvändning (och hoppas att jag inte har givit en alltför negativ bild i vissa poster).
Jag har diskuterat livets uppkomst, altruism, vetenskapskommunikation, och farligheten hos otaliga kemikalier som t.ex. bisfenol A, triclosan och diverse bekämpningsmedel. Dessutom blev det ju en del naturskildringar, poesi, filmer, klagomål på vetenskapsrapporteringen i media etc. som den intresserade kan leta rätt på själv i arkivet. Jag hann med att bli kommentarspammad och dessutom intervjuad av e-health.se, UNT och Teknik och Vetenskap. Jag känner att det är mycket som jag inte har mäktat med att avhandla och att det finns en hel del ämnen som jag inte har gett det utrymme de förtjänar - men jag är ändå på det hela taget nöjd med min produktion.
Vi ses 2008!
Andra bloggar om: blogga, bloggande, 2008, 2007, vetenskap, peak oil, grön tillväxt
29 december 2007
23 december 2007
Kort om giftiga äpplen
Flertalet tidningar (Kvällsposten, SvD, DN) larmar idag om att ICA återallar "förgiftade äpplen" från butikerna. (Och kopplar såklart ihop det med köttfärsskandalen vilket ju känns minst sagt långsökt.) Äpplena kommer från en odlare i Skåne som har besprutat dem med "förbjudna preparat".
Nu är ju visserligen flera preparat med de båda aktiva beståndsdelarna Bitertanol och Trifloxystrobin godkända i Sverige - men bara för användning mot svampsjukdomar i stråsäd och inte för besprutning av lagrad frukt (så som det åtminstone framstår som att medlen har använts) - så det är ju riktigt att det handlar om ett oansvarigt användande av bekämpningsmedel och att odlarens IP-certifiering återkallas tycker jag är rätt.
Men jag kan inte också låta bli att fundera över det oansvariga med att kassera 25 ton äpplen - om det nu kommer till det - bara för att man har hittat spår av ett otillåtet bekämpningsmedel. Nu underlåter ju visserligen samtliga medier att upplysa oss om vilka halter det rör sig om (vilket ju kunde vara relevant) - så det är svårt att veta om det rör sig om just spår eller höga halter - men såvida odlaren inte har vräkt på väldigt mycket preparat förefaller det osannolikt att någon skulle äta så många äpplen att de får i sig hälsovådliga mängder - inget av ämnena har ju egentligen särskilt hög toxicitet för däggdjur.
Vi får hoppas att de hittar någon bra avsättning för äpplena! Kanske kan de användas som djurfoder?
Andra bloggar om: äpplen, ICA, bekämpningsmedel, trifloxystrobin, bitertanol
Nu är ju visserligen flera preparat med de båda aktiva beståndsdelarna Bitertanol och Trifloxystrobin godkända i Sverige - men bara för användning mot svampsjukdomar i stråsäd och inte för besprutning av lagrad frukt (så som det åtminstone framstår som att medlen har använts) - så det är ju riktigt att det handlar om ett oansvarigt användande av bekämpningsmedel och att odlarens IP-certifiering återkallas tycker jag är rätt.
Men jag kan inte också låta bli att fundera över det oansvariga med att kassera 25 ton äpplen - om det nu kommer till det - bara för att man har hittat spår av ett otillåtet bekämpningsmedel. Nu underlåter ju visserligen samtliga medier att upplysa oss om vilka halter det rör sig om (vilket ju kunde vara relevant) - så det är svårt att veta om det rör sig om just spår eller höga halter - men såvida odlaren inte har vräkt på väldigt mycket preparat förefaller det osannolikt att någon skulle äta så många äpplen att de får i sig hälsovådliga mängder - inget av ämnena har ju egentligen särskilt hög toxicitet för däggdjur.
Vi får hoppas att de hittar någon bra avsättning för äpplena! Kanske kan de användas som djurfoder?
Andra bloggar om: äpplen, ICA, bekämpningsmedel, trifloxystrobin, bitertanol
19 december 2007
Ingen altruistisk bestraffning hos schimpanser
Läste artikeln i DN om själviska schimpanser häromdagen och funderade på att skriva något själv om det - men en kombination av tidsbrist och att så många andra bloggade om den gjorde att jag avstod. En av dem som bloggade var Danne Nordling och han lämnade en kommentar på ett av mina tidigare inlägg om altruism hos schimpanser (som kommenterade en artikel som tvärtom visade att schimpanser var lika osjälviska som människor) – så denna post är utformad lite halvt utformad som ett svar till honom.
Olika typer av altruism
Tänkte börja med att påpeka att begreppet altruism används på flera olika sätt vilket är förvirrande. En altruistisk handling definieras som en handling som gynnar någon annan på din egen bekostnad. Men gynnar dem hurdå – och vad är det som kostar?
Själv är jag benägen att diskutera altruism utifrån biologiska termer snarare än ekonomiska vilket så klart ställer till det när man ska diskutera altruism utifrån ultimatumspel och andra i grund och botten ekonomiska arbetsverktyg.
Talar man om altruism utifrån ett långsiktigt genocentriskt perspektiv (A) - dvs. en handling som ökar chansen att någon annans gener förs vidare på bekostnad av chansen att ens egna gener förs vidare? Eller talar man om altruism i ett kortsiktigt perspektiv (B) – som något som påverkar en organismers överlevnadschanser för dagen? Och hur tillämpar man altruismbegreppet i andra sammanhang som t.ex. i ultimatumspelet, eller i ekonomiska sammanhang? Som man frågar får man som bekant alltid svar.
Altruism av typ A kan rimligtvis aldrig förekomma (annat än som släktsskapsaltruism) – altruism av typ B däremot kan rentav vara ett resultat av egoistiska gener. Eller med andra ord en egoistisk genotyp kan ge upphov till en altruistisk fenotyp. Man kan dock argumentera för att altruistiska handlingar av typ B egentligen borde kallas för kooperativa handlingar eftersom både den som utför handlingen och den som utsätts för handlingen gynnas (fast i olika tidsperspektiv).
Altuistisk bestraffning
Den bestraffande mekanism som beskrivs i DN-artikeln – och som ju också kan spåras i samhället runt omkring i form av vår högt utvecklade rättskänsla, vårt rättsväsende etc. – brukar beskrivas som en typ av altruistisk mekanism och kallas allmänt för ”altruistisk bestraffning” eller ”strong reciprocity” i biologkretsar men är utifrån resonemanget ovan också i grund och botten (liksom altruism av typ B) snarare en kooperativ mekanism.
I princip tänker man sig att de rent evolutionära drivkrafterna ser ut såhär: Individer som samarbetar (altruister utifrån ett kortsiktigt perspektiv) kommer att ha en högre chans att överleva – och därför också föra sina gener vidare (dvs. de är egoister av typ A men altruister av typ B). I en grupp av sådana altruister kommer dock sådana individer som åker snålskjuts (egoister typ A och B) att gynnas på bekostnad av de övriga. I en situation där egoister breder ut sig i en population kommer dock evolutionen mycket starkt att gynna de individer som har förmågan att upptäcka egoisterna och också på olika sätt bestraffar dem även om detta sker till en kostnad för dem själva. På så vis upprätthålls balansen mellan altruister och egoister i populationen. Denna typ av beteende, och sådan populationsdynamik, har observerats till och med hos bakterier (fast i mer renodlat kemisk form) och kan därför definitivt ha en stor genetisk komponent även hos människor – detta visade ju också den tvillingstudie som Danne länkade till [1].
Det finns dock helt klart kulturella skillnader mellan olika folkgrupper när det gäller villigheten att bestraffa i den här typen av ultimatumspel och man har också sett att äldre barn tenderar att bestraffa hårdare än yngre barn [2] – vilket tyder på att kulturell inlärning också spelar roll för hur villiga vi är att bestraffa andra.
Det är onekligen intressant att schimpanser inte tycks ha denna förmåga att bestraffa egoister – i synnerhet som förmågan finns till och med hos en del bakterier. Kanske är ultimatumspelet en alltför onaturlig situation för att vara ett relevant test för en schimpans funderar jag? Men kanske är det helt enkelt så att det sociala samarbetet är och har varit betydligt viktigare för människor än vad det är för schimpanser?
The economic man
När det gäller konceptet "The economic man" (ett begrepp som jag egentligen inte är så väl förtrogen med) så är väl vad jag förstår användbarheten av det begreppet beroende på vilken typ av fråga man vill besvara. För det första så måste man betänka att det finns en stor variabilitet i hur benägna människor är att bestraffa andra - se t.ex. i tvillingstudien nedan [1] där ungefär hälften av utfallen var att bud under 40% förkastades - likväl fanns det också de som accepterade bud som låg nära 0 %. De flesta tycks hursomhelst ha "bestraffartendenser" - frågan är bara var den ekonomiska smärtgränsen går i olika situationer?
Danne exemplifierar med försäljningen av en bostadsrätt - båda hans exempel ligger dock ganska långt ifrån den situation som utprovas i ett ultimatumspel. En mer relevant jämförelse vore ju om ett bostadsföretag håller på och köper loss samtliga lägenheter i ett hyreshus - du blir erbjuden ett bra pris för din lägenhet men blir varse att din granne som bor i en likadan lägenhet har blivit erbjuden ett högre pris. Skulle du ta budet?
I vissa fall fungerar säkert the economic man som modell - i andra situationer fungerar han säkert dåligt!
Referenser
1. Wallace B, Cesarini D, Lichtenstein P & Johannesson M. 2007. Heritability of ultimatum game responder behaviour. PNAS 10.1073/pnas.0706642104
2. Fehr E & Fischbacher U. 2003. The nature of human altruism. Nature 425: 785-791.
Andra bloggar om: vetenskap, altruism, biologi, schimpanser, människans natur, filosofi, ekonomi
Olika typer av altruism
Tänkte börja med att påpeka att begreppet altruism används på flera olika sätt vilket är förvirrande. En altruistisk handling definieras som en handling som gynnar någon annan på din egen bekostnad. Men gynnar dem hurdå – och vad är det som kostar?
Själv är jag benägen att diskutera altruism utifrån biologiska termer snarare än ekonomiska vilket så klart ställer till det när man ska diskutera altruism utifrån ultimatumspel och andra i grund och botten ekonomiska arbetsverktyg.
Talar man om altruism utifrån ett långsiktigt genocentriskt perspektiv (A) - dvs. en handling som ökar chansen att någon annans gener förs vidare på bekostnad av chansen att ens egna gener förs vidare? Eller talar man om altruism i ett kortsiktigt perspektiv (B) – som något som påverkar en organismers överlevnadschanser för dagen? Och hur tillämpar man altruismbegreppet i andra sammanhang som t.ex. i ultimatumspelet, eller i ekonomiska sammanhang? Som man frågar får man som bekant alltid svar.
Altruism av typ A kan rimligtvis aldrig förekomma (annat än som släktsskapsaltruism) – altruism av typ B däremot kan rentav vara ett resultat av egoistiska gener. Eller med andra ord en egoistisk genotyp kan ge upphov till en altruistisk fenotyp. Man kan dock argumentera för att altruistiska handlingar av typ B egentligen borde kallas för kooperativa handlingar eftersom både den som utför handlingen och den som utsätts för handlingen gynnas (fast i olika tidsperspektiv).
Altuistisk bestraffning
Den bestraffande mekanism som beskrivs i DN-artikeln – och som ju också kan spåras i samhället runt omkring i form av vår högt utvecklade rättskänsla, vårt rättsväsende etc. – brukar beskrivas som en typ av altruistisk mekanism och kallas allmänt för ”altruistisk bestraffning” eller ”strong reciprocity” i biologkretsar men är utifrån resonemanget ovan också i grund och botten (liksom altruism av typ B) snarare en kooperativ mekanism.
I princip tänker man sig att de rent evolutionära drivkrafterna ser ut såhär: Individer som samarbetar (altruister utifrån ett kortsiktigt perspektiv) kommer att ha en högre chans att överleva – och därför också föra sina gener vidare (dvs. de är egoister av typ A men altruister av typ B). I en grupp av sådana altruister kommer dock sådana individer som åker snålskjuts (egoister typ A och B) att gynnas på bekostnad av de övriga. I en situation där egoister breder ut sig i en population kommer dock evolutionen mycket starkt att gynna de individer som har förmågan att upptäcka egoisterna och också på olika sätt bestraffar dem även om detta sker till en kostnad för dem själva. På så vis upprätthålls balansen mellan altruister och egoister i populationen. Denna typ av beteende, och sådan populationsdynamik, har observerats till och med hos bakterier (fast i mer renodlat kemisk form) och kan därför definitivt ha en stor genetisk komponent även hos människor – detta visade ju också den tvillingstudie som Danne länkade till [1].
Det finns dock helt klart kulturella skillnader mellan olika folkgrupper när det gäller villigheten att bestraffa i den här typen av ultimatumspel och man har också sett att äldre barn tenderar att bestraffa hårdare än yngre barn [2] – vilket tyder på att kulturell inlärning också spelar roll för hur villiga vi är att bestraffa andra.
Det är onekligen intressant att schimpanser inte tycks ha denna förmåga att bestraffa egoister – i synnerhet som förmågan finns till och med hos en del bakterier. Kanske är ultimatumspelet en alltför onaturlig situation för att vara ett relevant test för en schimpans funderar jag? Men kanske är det helt enkelt så att det sociala samarbetet är och har varit betydligt viktigare för människor än vad det är för schimpanser?
The economic man
När det gäller konceptet "The economic man" (ett begrepp som jag egentligen inte är så väl förtrogen med) så är väl vad jag förstår användbarheten av det begreppet beroende på vilken typ av fråga man vill besvara. För det första så måste man betänka att det finns en stor variabilitet i hur benägna människor är att bestraffa andra - se t.ex. i tvillingstudien nedan [1] där ungefär hälften av utfallen var att bud under 40% förkastades - likväl fanns det också de som accepterade bud som låg nära 0 %. De flesta tycks hursomhelst ha "bestraffartendenser" - frågan är bara var den ekonomiska smärtgränsen går i olika situationer?
Danne exemplifierar med försäljningen av en bostadsrätt - båda hans exempel ligger dock ganska långt ifrån den situation som utprovas i ett ultimatumspel. En mer relevant jämförelse vore ju om ett bostadsföretag håller på och köper loss samtliga lägenheter i ett hyreshus - du blir erbjuden ett bra pris för din lägenhet men blir varse att din granne som bor i en likadan lägenhet har blivit erbjuden ett högre pris. Skulle du ta budet?
I vissa fall fungerar säkert the economic man som modell - i andra situationer fungerar han säkert dåligt!
Referenser
1. Wallace B, Cesarini D, Lichtenstein P & Johannesson M. 2007. Heritability of ultimatum game responder behaviour. PNAS 10.1073/pnas.0706642104
2. Fehr E & Fischbacher U. 2003. The nature of human altruism. Nature 425: 785-791.
Andra bloggar om: vetenskap, altruism, biologi, schimpanser, människans natur, filosofi, ekonomi
06 december 2007
The Story of Stuff
Hinner inte skriva något vettigt här så jag visar film istället. "The Story of Stuff" är en nygjord film som pedagogiskt åskådliggör det grundläggande problemet med dagens samhälle - vår överkonsumtion. Bitvis är filmen något för tillspetsad för min smak (all produktion består t.ex. inte av att råvaror blandas med giftiga kemikalier) - men i princip är ju problembeskrivningen helt riktig. Dagens system är långt ifrån hållbart och kommer att behöva ändras radikalt. - Att medvetandegöra problemen på det här sättet kommer dock aldrig att vara nog för att en förändring ska ske (för att vi ska sluta köpa, köpa, köpa...) - det krävs kraftfullare åtgärder - tänkte fördjupa mig i varför det är så framöver.
Filmen är uppdelad i 7 delar - ni kan klicka er mellan delarna i fönstret nedan eller välja att se hela filmen på www.storyofstuff.com
Andra bloggar om: film, saker, konsumtion, miljö, miljöproblem, story of stuff
Filmen är uppdelad i 7 delar - ni kan klicka er mellan delarna i fönstret nedan eller välja att se hela filmen på www.storyofstuff.com
Andra bloggar om: film, saker, konsumtion, miljö, miljöproblem, story of stuff
05 december 2007
ES&T diskuterar biobränslenas klimatpåverkan
Har inte hunnit blogga så mycket på sistone (trots massor av ämnen och uppslag för nya bloggposter) - så jag tänkte att jag kanske skulle kunna utmana mig själv att skriva något kort och kärnfullt istället för långt och resonerande.
Därför kommer här helt sonika ett litet lästips - på tidskriften Environmental Science & Technologys nyhetsförmedlingstjänst diskuteras om biobränslen motverkar eller bidrar till växthuseffekten.
En inte helt enkel fråga visar det sig - de tillfrågade forskarna svarade karakteristiskt nog "det beror på..." på frågan. Bl.a. diskuteras nobelpristagarens Paul Crutzens rön om att jordbruksmarken bidrar med mer lustgasutsläpp än vad tidigare uppskattningar har visat (ca 3,5% av tillfört kväve istället för den tidigare uppskattningen på ca 1%) - vilket om det stämmer naturligtvis förändrar mycket (detta har tidigare svenska medier rapporterat om).
Ett budskap som jag tycker att ni ska ta med er är att det inte är möjligt att dra alla biobränslen över en kam. (Som vi t.ex. gör i Sverige idag då alla etanolbilar räknas som miljöbilar oavsett var bränslet kommer ifrån.) Biobränslen måste också miljöklassas!
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, biobränslen, etanol
Därför kommer här helt sonika ett litet lästips - på tidskriften Environmental Science & Technologys nyhetsförmedlingstjänst diskuteras om biobränslen motverkar eller bidrar till växthuseffekten.
En inte helt enkel fråga visar det sig - de tillfrågade forskarna svarade karakteristiskt nog "det beror på..." på frågan. Bl.a. diskuteras nobelpristagarens Paul Crutzens rön om att jordbruksmarken bidrar med mer lustgasutsläpp än vad tidigare uppskattningar har visat (ca 3,5% av tillfört kväve istället för den tidigare uppskattningen på ca 1%) - vilket om det stämmer naturligtvis förändrar mycket (detta har tidigare svenska medier rapporterat om).
Ett budskap som jag tycker att ni ska ta med er är att det inte är möjligt att dra alla biobränslen över en kam. (Som vi t.ex. gör i Sverige idag då alla etanolbilar räknas som miljöbilar oavsett var bränslet kommer ifrån.) Biobränslen måste också miljöklassas!
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, biobränslen, etanol
28 november 2007
Kickoff för Klurendrejeriet 2008
Idag var det kickoff för året upplaga av Sveriges kanske svåraste (och i mitt tycke kanske också roligaste) tävling: Klurendrejeriet. Årets tema är "Resor och äventyr" och som priser kan man bland annat vinna resor i alla fyra väderstreck - med resa till och vistelse på ishotellet i Jukkasjärvi som högsta vinst.
Det lär vara 24 + 7 frågor i år - men dessa har vi inte fått se annat än titlarna av ännu (se min skakiga och suddiga botleg-video från kickoffen nedan). Man får ge sig till tåls tills på lördag innan man kan börja klurandet på allvar - men lite mer erfarna klurendrejare (som jag) känner ju igen en flera av frågetitlarna och gruvar sig redan över "Klämkäcka lintottar" och "Röd-vita logotyper"...
Andra bloggar om: klurendrejeri, klurendrejeriet, klurendrejeriet 2008, klur, gåtor, tävling
Det lär vara 24 + 7 frågor i år - men dessa har vi inte fått se annat än titlarna av ännu (se min skakiga och suddiga botleg-video från kickoffen nedan). Man får ge sig till tåls tills på lördag innan man kan börja klurandet på allvar - men lite mer erfarna klurendrejare (som jag) känner ju igen en flera av frågetitlarna och gruvar sig redan över "Klämkäcka lintottar" och "Röd-vita logotyper"...
Andra bloggar om: klurendrejeri, klurendrejeriet, klurendrejeriet 2008, klur, gåtor, tävling
26 november 2007
En teori om allt?
Det har än så länge rapporterats ganska blygsamt i svenska media om Garret Lisis förslag på en ny "Theory of everything" - förmodligen eftersom det inte är helt lätt för någon som inte är teoretisk fysiker att förklara vad det är han har gjort egentligen, än mindre bedöma om teorin är något att ha. Själv är jag ju biolog och fattar i ärlighetens namn inte mycket.
Nu finns det ju som tur är de som är teoretiska fysiker och dessutom teoretiska fysiker som är bloggare - och en utmärkt bloggpost som förklarar artikeln hittar ni därför här. Lägg märke till att författaren Garret Lisi är med och debatterar i kommentarspåret!
Och själva artikeln "An Exceptionally Simple Theory of Everything" (ännu en anspråkslös titel...) hittar ni som pdf här.
Andra bloggar om: vetenskap, fysik, matematik, kvantmekanik, teori om allt
Nu finns det ju som tur är de som är teoretiska fysiker och dessutom teoretiska fysiker som är bloggare - och en utmärkt bloggpost som förklarar artikeln hittar ni därför här. Lägg märke till att författaren Garret Lisi är med och debatterar i kommentarspåret!
Och själva artikeln "An Exceptionally Simple Theory of Everything" (ännu en anspråkslös titel...) hittar ni som pdf här.
Andra bloggar om: vetenskap, fysik, matematik, kvantmekanik, teori om allt
24 november 2007
Den "nya gruppselektionen" tillför inget nytt?
Via John Wilkins på Evolving thoughts blev jag varse en mycket intressant artikel som publiceras i decembernumret av The Quarterly Review of Biology, anspråkslöst betitlad ”Rethinking the theoretical foundation of sociobiology”. John Wilkins diskuterar artikeln ingående och även sociobiologi i stort i inte mindre än fem bloggposter (nr 1, nr 2, nr 3, nr 4, nr 5 – kolla in dem!) – själv tänkte jag här plita ned en något mer komprimerad diskussion.
Författarna till artikeln, DS Wilson och EO Wilson (WoW), försöker sig på intet mindre än att försöka återupprätta gruppselektionens något skamfilade rykte i biologkretsar – något som fick iaf mig att haja till rejält när jag såg det – och att slå ett slag för vad de anser borde bli ett nytt konsensus inom sociobiologin. Nu är det visserligen inte det man brukar förknippa med gruppselektion, nämligen vad WoW kallar den ”naiva gruppselektionen”, dvs. det sättet att resonera som var relativt utbrett bland biologer fram till ungefär 60-talet som de vill återintroducera. Fram till 60-talet var det vanligt att man diskuterade t.ex. altruism i termer av att individen offrade sig för artens eller gruppens överlevnad vilket ju inte är helt "kosher" bland evolutionära teoretiker idag eftersom man (på goda grunder) anser att selektionen sker på gennivå och inte på gruppnivå.
Likväl anser WoW uppenbarligen att den reaktion som på 60-talet kom mot gruppselektionen har gått lite för långt och att det mer eller mindre renodlat genocentriska synsätt som råder idag inte till fullo förmår förklara evolutionen av de altruistiska eller kooperativa mekanismer som man kan observera hos människor och andra organismer. WoW menar att man inte kategoriskt kan avfärda att selektion även sker på gruppnivå i vissa fall och förordar något de kallar för ”multilevel selection theory” och ju längre man läser i artikeln desto klarare blir man över att de egentligen tycker att (den nya) gruppselektion är en ganska viktig evolutionär drivkraft i de flesta fall. Artikelns slutord summerar deras centrala tes och lyder:
”Selfishness beats altruism within groups. Altruistic groups beat selfish groups. Everything els is commentary.”
De menar alltså: att en självisk individ i en grupp av altruister kommer att ha en evolutionär fördel vilket kommer att leda till att andelen själviska individer ökar med tiden (på engelska kallas dessa individer vanligtvis cheaters eller defectors). Inomgruppsselektionen verkar alltså mot socialt samarbete (vad som ibland kallas ”tragedy of the commons”). Och att det enda sättet att förklara förekomsten av samarbete och altruism är att grupper (på någon nivå) konkurrerar med varandra – då kommer de grupper som har en högre andel altruister att ha en evolutionär fördel jämfört med andra grupper. Mellangruppsselektionen leder till ökat socialt samarbete.
Skillnaden mellan den gamla typen av gruppselektion och den nya typen av gruppselektion som WoW förordar kan tyckas vara svår att begripa sig på. Förenklat kan man väl säga att där den gamla typen användes som förklaringsmodell för evolutionen av gruppers egenskaper (och där de enskilda individerna agerade för gruppens bästa) så används den nya typen för att förklara selektionen av individer som är strukturerade i grupper (och där de enskilda individerna agerar för sitt eget bästa vilket råkar sammanfalla med gruppens bästa).
Den stora svagheten i de båda Wilsonarnas resonemang är ju också precis detta – att det som är bra för gruppen sammanfaller med vad som är bra för individen – därför är det ju också fullt möjligt att beskriva evolutionen av altruistiska eller kooperativa egenskaper i en grupp ur ett renodlat genocentriskt perspektiv utan att över huvud taget hänvisa till gruppselektion – kontroversen blir i slutänden bara en fråga om semantik. Detta inser också WoW, men de menar att de förklaringsmodeller som används idag för att förklara altruism är krystade och onödigt tillkrånglade och att man borde kalla gruppselektion för vad det är. Andra, som West et al. (2006) väljer det diametralt motsatta perspektivet och anser att diskussion av evolution i termer av gruppselektion bara bidrar med förvirring till debatten och borde beskrivas som vad det är – nämligen en selektion på gennivå.
Själv är jag benägen att hålla med West et al. och känner fortsatt inget behov av att resonera i termer av grupper – vad anser ni?
Källor:
West SA, Griffin AS & Gardner A. 2007. Social semantics: altruism, cooperation, mutualism, strong reciprocity and group selection. Journal of Evolutionary Biology 20(2): 415-432. (pdf)
WilsonDS & Wilson EO. 2007. Rethinking the theoretical foundation of sociobiology. The Quarterly Review of Biology 82 (4): 327-348. (pdf)
Andra bloggar om: vetenskap, evolution, selektion, sociobiologi, gruppselektion, genetik, altruism
Mig i morgontidningen
...kunde man se i morse, iaf. om morgontidningen hette Uppsala Nya Tidning. Bakgrunden är att UNT hade en artikel som diskuterade en ny rapport från högskoleverket om forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden.
Speciellt inom humaniora och biologiska ämnesområden är det tydligen vanligt att man återfinns i någon typ av offentlig tjänst och inte inom det privata näringslivet några år efter examen. Och andelen disputerade som återfinns på universitetet är högre på SLU (74% av 2002 års disputerade, en överraskande hög siffra tycker jag) jämfört med andelen på Uppsala Universitet (58% av 2002 års kull).
Jag blev tillfrågad via SLU:s informationsavdelning ("Du är ju mediatränad...") om jag inte kunde ställa upp för en intervju. Jag trodde att fler också skulle tillfrågas om sina bevekelsegrunder för att stanna kvar på universitetet och att åtminstone någon som valt att ta ett jobb inom näringslivet också skulle intervjuas - men det visade sig att det bara var jag.
Tyckte att intervjun (som ni hittar här) blev ganska OK, om än lite styrd av journalistens frågor. Hade jag själv skrivit om varför jag jobbar kvar på universitetet hade jag nog formulerat mig lite annorlunda. Det som inte kom med alls var mina uttalanden om den stora finansiella osäkerhet och totala brist på anställningstrygghet som är förknippad med att vara externfinansierad forskare idag - i gynnsamma fall vet man kanske att man har finansiering i några år framöver, men i många fall (liksom i mitt eget) vet man knappt om man kommer att ha något jobb efter årsskiftet.
Om ni tycker att jag ser lite butter ut på bilden så är det dock inte på grund av bristande finansiering utan för att jag just misslyckats med att övertyga fotografen om att han borde ta en bild på mig framför datorn i full färd med att skriva en forskningsansökan - vilket jag tyckte bättre skulle återspegla en nydisputerad forskares realitet. Men han skulle prompt ha upp mig på labbet för att "pipettera vatten", nåja, jag hade ju åtminstone inte på mig labrock...
Speciellt inom humaniora och biologiska ämnesområden är det tydligen vanligt att man återfinns i någon typ av offentlig tjänst och inte inom det privata näringslivet några år efter examen. Och andelen disputerade som återfinns på universitetet är högre på SLU (74% av 2002 års disputerade, en överraskande hög siffra tycker jag) jämfört med andelen på Uppsala Universitet (58% av 2002 års kull).
Jag blev tillfrågad via SLU:s informationsavdelning ("Du är ju mediatränad...") om jag inte kunde ställa upp för en intervju. Jag trodde att fler också skulle tillfrågas om sina bevekelsegrunder för att stanna kvar på universitetet och att åtminstone någon som valt att ta ett jobb inom näringslivet också skulle intervjuas - men det visade sig att det bara var jag.
Tyckte att intervjun (som ni hittar här) blev ganska OK, om än lite styrd av journalistens frågor. Hade jag själv skrivit om varför jag jobbar kvar på universitetet hade jag nog formulerat mig lite annorlunda. Det som inte kom med alls var mina uttalanden om den stora finansiella osäkerhet och totala brist på anställningstrygghet som är förknippad med att vara externfinansierad forskare idag - i gynnsamma fall vet man kanske att man har finansiering i några år framöver, men i många fall (liksom i mitt eget) vet man knappt om man kommer att ha något jobb efter årsskiftet.
Om ni tycker att jag ser lite butter ut på bilden så är det dock inte på grund av bristande finansiering utan för att jag just misslyckats med att övertyga fotografen om att han borde ta en bild på mig framför datorn i full färd med att skriva en forskningsansökan - vilket jag tyckte bättre skulle återspegla en nydisputerad forskares realitet. Men han skulle prompt ha upp mig på labbet för att "pipettera vatten", nåja, jag hade ju åtminstone inte på mig labrock...
23 november 2007
Hur farliga är de uppmätta resterna av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker?
Tänkte inte fördjupa mig väldigt mycket i det senaste larmet om pesticidrester i frukt och grönsaker (i alla fall inte just nu). Men en lite kort kommentar kan jag inte motstå och dessutom passa på att tipsa om ett dokument som kan vara av intresse nämligen EFSA:s PPR-panels* utlåtande om riskbedömning av bekämpningsmedelsrester i frukt och grönsaker:
"Opinion of the Scientific Panel on Plant protection products and their Residues on acute dietary intake assessment of pesticide residues in fruit and vegetables"
I den rapporten har de bland annat bedömt skyddsnivån (Level of Protection, LoP) för EU-medborgarna utifrån de halter av bekämpningsmedel som har uppmätts i frukt och grönsaker. Skyddsnivån definierades som den procentandel person-dagar där mängden bekämpningsmedel som intas via maten understiger vad som kallas "acute reference dose (ARfD)" dvs. den mängd som man anses kunna få i sig utan någon risk för hälsan - bedömt utifrån den bästa tillgängliga kunskapen.
PPR-panelen modellerade utifrån uppmätta data av halter i frukt och grönsaker i EU 78 st olika scenarier där de varierade bekämpningsmedel, land och ålder och försökte uppskatta i hur stor andel av fallen som det händer att någon får i sig högre halter än ARfD.
Deras huvudslutsats när det gäller denna delen av rapporten (som också illustreras i figuren nedan) var:
"For the total population, the Panel’s estimates suggest that the LoP provided by the current IESTI equation43 varies quite widely between different countries, age groups and pesticides. For some pesticide/country/age group scenarios the estimated LoP was between 99 and 99.9%, but most scenarios were above 99.9% and many above 99.99%44. The estimates are very uncertain but probably conservative, i.e. probably underestimate the true LoPs."
Dvs. såvitt man kan bedöma är riskerna med bekämpningsmedelsrester på frukt och grönsaker i de flesta fall ganska små. I de flesta av de testade scenarierna är risken att någon dag utsättas för koncentrationer som överstiger vad som bedöms vara den säkra nivån lägre än 0,1 % - dvs. sannolikt får man inte i sig så mycket bekämpningsmedel oftare än en dag på 1000 - och även om det finns många osäkerheter i bedömningen är det förmodligen en försiktig uppskattning, dvs. den faktiska risken är ännu lägre.
Nu har ju bedömningen också sina brister - förutom osäkerheterna när det gäller begränsade indata, selektiva provtagningsinsatser, begränsat antal scenarier etc. som de diskuterar så har PPR-Panel såvitt jag förstår inte heller tittat på de "cocktail-effekter" som det ofta uttrycks oro för men som ingen egentligen vet hur man ska uppskatta. Dvs. de potentiellt additiva eller synergistiska effekter som kan uppstå om man får i sig låga halter av flera olika bekämpningsmedel samtidigt.
Att det upphittas rester av bekämpningsmedel på frukt och grönsaker är givetvis inte bra och det är något som man måste arbeta med långsiktigt. Inte desto mindre känner jag mig trygg med att äta de frukter och grönsaker som finns i handeln idag.
* EFSA:s PPR-panel = Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndighetens vetenskapliga kommitté för växtskyddsmedel och deras nedbrytningsprodukter
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bekämpningsmedel, EFSA, frukt, grönsaker, SvD
Pingat på Intressant.se
"Opinion of the Scientific Panel on Plant protection products and their Residues on acute dietary intake assessment of pesticide residues in fruit and vegetables"
I den rapporten har de bland annat bedömt skyddsnivån (Level of Protection, LoP) för EU-medborgarna utifrån de halter av bekämpningsmedel som har uppmätts i frukt och grönsaker. Skyddsnivån definierades som den procentandel person-dagar där mängden bekämpningsmedel som intas via maten understiger vad som kallas "acute reference dose (ARfD)" dvs. den mängd som man anses kunna få i sig utan någon risk för hälsan - bedömt utifrån den bästa tillgängliga kunskapen.
PPR-panelen modellerade utifrån uppmätta data av halter i frukt och grönsaker i EU 78 st olika scenarier där de varierade bekämpningsmedel, land och ålder och försökte uppskatta i hur stor andel av fallen som det händer att någon får i sig högre halter än ARfD.
Deras huvudslutsats när det gäller denna delen av rapporten (som också illustreras i figuren nedan) var:
"For the total population, the Panel’s estimates suggest that the LoP provided by the current IESTI equation43 varies quite widely between different countries, age groups and pesticides. For some pesticide/country/age group scenarios the estimated LoP was between 99 and 99.9%, but most scenarios were above 99.9% and many above 99.99%44. The estimates are very uncertain but probably conservative, i.e. probably underestimate the true LoPs."
Dvs. såvitt man kan bedöma är riskerna med bekämpningsmedelsrester på frukt och grönsaker i de flesta fall ganska små. I de flesta av de testade scenarierna är risken att någon dag utsättas för koncentrationer som överstiger vad som bedöms vara den säkra nivån lägre än 0,1 % - dvs. sannolikt får man inte i sig så mycket bekämpningsmedel oftare än en dag på 1000 - och även om det finns många osäkerheter i bedömningen är det förmodligen en försiktig uppskattning, dvs. den faktiska risken är ännu lägre.
Nu har ju bedömningen också sina brister - förutom osäkerheterna när det gäller begränsade indata, selektiva provtagningsinsatser, begränsat antal scenarier etc. som de diskuterar så har PPR-Panel såvitt jag förstår inte heller tittat på de "cocktail-effekter" som det ofta uttrycks oro för men som ingen egentligen vet hur man ska uppskatta. Dvs. de potentiellt additiva eller synergistiska effekter som kan uppstå om man får i sig låga halter av flera olika bekämpningsmedel samtidigt.
Att det upphittas rester av bekämpningsmedel på frukt och grönsaker är givetvis inte bra och det är något som man måste arbeta med långsiktigt. Inte desto mindre känner jag mig trygg med att äta de frukter och grönsaker som finns i handeln idag.
* EFSA:s PPR-panel = Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndighetens vetenskapliga kommitté för växtskyddsmedel och deras nedbrytningsprodukter
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bekämpningsmedel, EFSA, frukt, grönsaker, SvD
Pingat på Intressant.se
17 november 2007
Riskerna med bisfenol A haussas och tonas ned
Bisfenol A (BPA) ingår som byggsten i polykarbonater och epoximaterial och finns därför i princip överallt omkring oss. Under en längre tid har det varit ett ganska omstritt kemiskt ämne och jag har några gånger tidigare skrivit om bisfenol A här på bloggen. Stridsfrågan handlar om ifall bisfenol A läcker från de plastmaterial som vi t.ex. använder för att förvara livsmedel i, hur höga halter vi människor exponeras för och om dessa halter är något att oroa sig för egentligen.
Nappflaskor har varit ett särskilt omstritt område och häromsistens, när EU höjde sitt gränsvärde för acceptabelt dagligt intag av BPA, så spekulerade åtminstone jag i att en anledning var att de lite pragmatiskt ville justera gränsvärdet uppåt (accepterat dagligt intag ADI till 50 μg/kg kroppsvikt och dag från 10 μg/kg kroppsvikt och dag) för att inte riskera att småbarn skulle exponeras för doser som översteg gränsvärdet.
Plastindustrins propagandasajt bisphenol-a.org anser att bisfenol A är säkrare än någonsin. På sistone har dock flera nya studier publicerats rörande bisfenol A som inte stödjer denna åsikt. Bland annat en litteratursammanställning om vilka halter som släpps ut från olika material och vilka halter man uppmäter i blodserum, urin etc. hos människor [1]. Flera studier har tittat på halterna av BPA som släpps ut från nappflaskor vid simulerad användning och de uppmätta halterna i vatten eller vad jag förmodar skulle efterlikna välling (food simulant) sträcker sig mellan bråkdelen av ett nanogram per ml till några ng/ml. Dessa halter skulle alltså inte vara någonting att oroa sig för, ens i ett ”värsta-tänkbara-scenario” om man jämför dem med EU:s gränsvärde för exponering. Men frågan är om detta gränsvärde verkligen är riktigt satt?
De nivåer som uppmäts i blod och urin hos människor ligger på några ng/ml (medianvärdet ligger på ca 1-3 ng/ml) – och om man betänker med vilken hastighet som BPA bryts ned i blodet (snabbt) så indikerar detta att det genomsnittliga dagliga intaget hos människor ligger över ADI-värdet på 50 μg/kg kroppsvikt och dag [1]. En annan studie har visat att halterna av BPA hos amerikaner är högre ju yngre man är: barn har högre halter än tonåringar och tonåringar har högre halter än vuxna människor [2]. Detta är naturligtvis oroande med tanke på att BPA anses kunna vara hormonstörande och därför särskilt aktivt hos unga personer.
“The levels of BPA measured in human serum, urine and other tissues are within the range shown to cause effects in laboratory animals, and impact cell function in mechanistic studies in cell culture. Therefore, it is plausible and even likely that these levels are biologically active in humans, with obvious potential to cause disease or dysfunction.”
”Specifically, prenatal and/or neonatal exposure to low doses of BPA results in organizational changes in the prostate, breast, testis, mammary glands, body size, brain structure and chemistry, and behavior of laboratory animals.”
Intressant nog så har en annan amerikansk expertgrupp från CERHR (Center for the Evaluation of Risks to Human Reproduction) också granskat riskerna med bisfenol A och kommit fram till mycket mindre alarmerande slutsatser. Den expertgruppen var specifikt sammansatt av forskare som tidigare inte jobbat med BPA – ett tillvägagångssätt som jag spontant kan känna har både uppenbara fördelar och uppenbara nackdelar. Ni kan läsa en artikel som diskuterar de båda expertrapporterna och skillnaderna dem emellan här. Symptomatiskt nog så lyfts bara denna expertgrupps slutsatser fram på bisphenol-a.org och inte den förstnämnda gruppens.
Referenser
Nappflaskor har varit ett särskilt omstritt område och häromsistens, när EU höjde sitt gränsvärde för acceptabelt dagligt intag av BPA, så spekulerade åtminstone jag i att en anledning var att de lite pragmatiskt ville justera gränsvärdet uppåt (accepterat dagligt intag ADI till 50 μg/kg kroppsvikt och dag från 10 μg/kg kroppsvikt och dag) för att inte riskera att småbarn skulle exponeras för doser som översteg gränsvärdet.Plastindustrins propagandasajt bisphenol-a.org anser att bisfenol A är säkrare än någonsin. På sistone har dock flera nya studier publicerats rörande bisfenol A som inte stödjer denna åsikt. Bland annat en litteratursammanställning om vilka halter som släpps ut från olika material och vilka halter man uppmäter i blodserum, urin etc. hos människor [1]. Flera studier har tittat på halterna av BPA som släpps ut från nappflaskor vid simulerad användning och de uppmätta halterna i vatten eller vad jag förmodar skulle efterlikna välling (food simulant) sträcker sig mellan bråkdelen av ett nanogram per ml till några ng/ml. Dessa halter skulle alltså inte vara någonting att oroa sig för, ens i ett ”värsta-tänkbara-scenario” om man jämför dem med EU:s gränsvärde för exponering. Men frågan är om detta gränsvärde verkligen är riktigt satt?
De nivåer som uppmäts i blod och urin hos människor ligger på några ng/ml (medianvärdet ligger på ca 1-3 ng/ml) – och om man betänker med vilken hastighet som BPA bryts ned i blodet (snabbt) så indikerar detta att det genomsnittliga dagliga intaget hos människor ligger över ADI-värdet på 50 μg/kg kroppsvikt och dag [1]. En annan studie har visat att halterna av BPA hos amerikaner är högre ju yngre man är: barn har högre halter än tonåringar och tonåringar har högre halter än vuxna människor [2]. Detta är naturligtvis oroande med tanke på att BPA anses kunna vara hormonstörande och därför särskilt aktivt hos unga personer.
“The levels of BPA measured in human serum, urine and other tissues are within the range shown to cause effects in laboratory animals, and impact cell function in mechanistic studies in cell culture. Therefore, it is plausible and even likely that these levels are biologically active in humans, with obvious potential to cause disease or dysfunction.”
”Specifically, prenatal and/or neonatal exposure to low doses of BPA results in organizational changes in the prostate, breast, testis, mammary glands, body size, brain structure and chemistry, and behavior of laboratory animals.”
Intressant nog så har en annan amerikansk expertgrupp från CERHR (Center for the Evaluation of Risks to Human Reproduction) också granskat riskerna med bisfenol A och kommit fram till mycket mindre alarmerande slutsatser. Den expertgruppen var specifikt sammansatt av forskare som tidigare inte jobbat med BPA – ett tillvägagångssätt som jag spontant kan känna har både uppenbara fördelar och uppenbara nackdelar. Ni kan läsa en artikel som diskuterar de båda expertrapporterna och skillnaderna dem emellan här. Symptomatiskt nog så lyfts bara denna expertgrupps slutsatser fram på bisphenol-a.org och inte den förstnämnda gruppens.
Referenser
- Vandenberg L N, Hauser R, Marcus M, Olea N & Welshons W V. 2007. Human exposure to bisphenol A (BPA). Reproductive Toxicology 24: 139-177. (pdf)
- Calafat A M, Ye X, Wong L-Y, Reidy J A &
- vom Saal et al. 2007.
07 november 2007
Bloggare i vetenskapens tjänst
...känner jag att jag inte har hunnit vara så mycket på sistone (har ju bl.a. flera utlovade bloggposter på g som jag inte har hunnit skriva - men de kommer... hav tålamod!). Arbetet tycks ha hopat sig i form av fältarbete, labarbete, datautvärdering och skrivande - allt på en gång, och till råga på allt är det min kaffevecka (!) - och detta i kombination med det plötsliga höstmörkret har medfört att jag mest drönar runt som en zombie när jag väl kommer hem om kvällarna...
Men jag tror att jag kanske kan leva på gamla meriter någon dag till - idag damp t.ex. nr 4/2007 av tidskriften "Teknik & Vetenskap" ned i brevinkastet - bl.a. innehållande en intervju med mig och Malin Sandström på Vetenskapsnytt om vår syn och våra erfarenheter av vetenskapsbloggande (betitlad just "Bloggare i vetenskapens tjänst"). Jag tror inte att artikeln kommer att göras tillgänglig, åtminstone inte i sin helhet, på Teknik & Vetenskaps hemsida - men detta är ju ämnen som Malin och jag är ganska förtjusta i att diskutera så ni som följer våra bloggar har nog ganska god koll på vad vi tycker. Men en kort kort resumé av artikelns innehåll kunde ju vara på sin plats:
Vi diskuterar bloggen som plattform för vetenskapskommunikation och är inne lite grann på vetenskapsbloggens trovärdighet, dess interaktivitet och dess grad av nyansering i jämförelse med traditionella nyhetsmediers vetenskapsnyhetsförmedling. Malin och jag uttrycker oss (oväntat nog) ganska positivt om vetenskapsbloggning i allmänhet, även om jag braskar lite på ett ställe och påpekar att vad som ter sig som en seriös blogg om vetenskap ju inte nödvändigtvis behöver vara det. Många vetenskapsbloggar av skiftande kvalisort kan göra det svårt för den oinitierade att bedöma trovärdigheten hos inläggen. Som helhet har dock artikeln ett mycket positiv tonläge och den avslutas med den inspirerande och uppfordrande sentensen: "Förhoppningsvis kan bloggkulturen leda vägen till en mer initierad och nyanserad vetenskapsjournalistik".
Jojo - där får man något att bita i...
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggar, bloggande, vetenskapsbloggar, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, Teknik & Vetenskap,
Men jag tror att jag kanske kan leva på gamla meriter någon dag till - idag damp t.ex. nr 4/2007 av tidskriften "Teknik & Vetenskap" ned i brevinkastet - bl.a. innehållande en intervju med mig och Malin Sandström på Vetenskapsnytt om vår syn och våra erfarenheter av vetenskapsbloggande (betitlad just "Bloggare i vetenskapens tjänst"). Jag tror inte att artikeln kommer att göras tillgänglig, åtminstone inte i sin helhet, på Teknik & Vetenskaps hemsida - men detta är ju ämnen som Malin och jag är ganska förtjusta i att diskutera så ni som följer våra bloggar har nog ganska god koll på vad vi tycker. Men en kort kort resumé av artikelns innehåll kunde ju vara på sin plats:Vi diskuterar bloggen som plattform för vetenskapskommunikation och är inne lite grann på vetenskapsbloggens trovärdighet, dess interaktivitet och dess grad av nyansering i jämförelse med traditionella nyhetsmediers vetenskapsnyhetsförmedling. Malin och jag uttrycker oss (oväntat nog) ganska positivt om vetenskapsbloggning i allmänhet, även om jag braskar lite på ett ställe och påpekar att vad som ter sig som en seriös blogg om vetenskap ju inte nödvändigtvis behöver vara det. Många vetenskapsbloggar av skiftande kvalisort kan göra det svårt för den oinitierade att bedöma trovärdigheten hos inläggen. Som helhet har dock artikeln ett mycket positiv tonläge och den avslutas med den inspirerande och uppfordrande sentensen: "Förhoppningsvis kan bloggkulturen leda vägen till en mer initierad och nyanserad vetenskapsjournalistik".
Jojo - där får man något att bita i...
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggar, bloggande, vetenskapsbloggar, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, Teknik & Vetenskap,
06 november 2007
Paris Hilton skrämmer slag på möss!
Eller åtminstone är det vad en pappkopia av henne gör, och på köpet har den en smärtstillande effekt! Märkligt nog var det bara möss av hankön som blev stressade av hennes närvaro...Läs mer om det något okonventionella försöksupplägget på Science News.
Räkna med att det här kan bli aktuellt för nästa års IgNobel-pris...
Andra bloggar om: vetenskap, Paris Hilton, IgNobel, möss, smärtstillande, stress
28 oktober 2007
Söndagstrippel
Nu kom jag just hem från den sista visningen på årets festival, en visning med kortfilmsklassiker. Jag har träsmak i ändan från allt sittande i veckan och det flimrar för ögonen - men det var det värt! Två av klassikerna från den sista visningen hittade jag på Youtube och jag kompletterar med en kanadensisk animation (vilket ju också var ett tema för årets festival, med 6 st olika visningar - så det är ju lämpligt). Men vi låter väl filmerna tala för sig själva.
Film nr 1. "Tma-svelto-tma" ("Darkness-Light-Darkness":
Film nr 2. "Au bout de monde" ("At the ends of the earth"):
Film nr 3. "Strange invaders":
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival, animation
Film nr 1. "Tma-svelto-tma" ("Darkness-Light-Darkness":
Film nr 2. "Au bout de monde" ("At the ends of the earth"):
Film nr 3. "Strange invaders":
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival, animation
Dagens kortfilm: Lördag
Eller åtminstone Lördag natt... och vad passar väl bättre att visa än vinnaren av Uppsala filmkaja 2007 i den internationella tävlingssektionen? Eller visa och visa - men länka till ett ställe där ni kan se den åtminstone... Ärets vinnarfilm kom från Rumänien och hette "Lampa cu cǎciulǎ" eller i engelsk översättning "The tube with a hat". Man kan, åtminstone tills vidare, se filmen på Seattle International Film Festivals hemsida.
Publikens favorit blev den animerade "Madame Tutli-Putli". Än så länge finns dock bara trailern att beskåda på nätet. Men den kan vi ju visa här:
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival, Uppsala filmkaja 2007
Publikens favorit blev den animerade "Madame Tutli-Putli". Än så länge finns dock bara trailern att beskåda på nätet. Men den kan vi ju visa här:
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival, Uppsala filmkaja 2007
26 oktober 2007
Dagens kortfilm: Fredag
Höll nästan på att glömma bort att lägga ut en film, men bara nästan. Idag är det ännu en klassiker som står på tur, fast av något modernare snitt: "La jetée", filmen som stod som förebild för Terry Gilliams långfilm "De tolv apornas armé".
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
25 oktober 2007
Dagens kortfilm: Torsdag
Idag blir det surrealistiskt värre - och på köpet en riktig kortfilmsklassiker: Luis Bunũels och Salvadore Dalis "Un chien andalou" från 1929 ("den mest berömda kortfilmen som någonsin gjorts" enligt vissa). Om ni efter att ha sett filmen känner att ni inte hängde med i svängarna så kan ni läsa mer om filmen och dess tolkning på Wikipedia.
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Dagens kortfilm: Onsdag
Fast det hann visst bli torsdag... idag (igår) visar vi "Ryan" som vann Oscarsstatyetten för bästa animerade kortfilm 2004.
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
23 oktober 2007
Dagens kortfilm: Tisdag
Det är filmfestival i stan och filmfestival även här på Skor längtar ut. Idag blir vi lite allvarligare och visare Roy Anderssons svart humoristiska magspark "Härlig är jorden".
Uppdaterat en liten stund senare: Nehej! - för det gör vi inte alls - antar att Roy är en trogen läsare av min blogg för vips hade jag lagt upp länken så försvann filmen från YouTube pga. "Copyright claims" - nåväl... synd, men då får vi väl visa något annat istället... Då det har hunnit bli ganska sent så tar vi väl en rysare: "Kitchen sink".
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Uppdaterat en liten stund senare: Nehej! - för det gör vi inte alls - antar att Roy är en trogen läsare av min blogg för vips hade jag lagt upp länken så försvann filmen från YouTube pga. "Copyright claims" - nåväl... synd, men då får vi väl visa något annat istället... Då det har hunnit bli ganska sent så tar vi väl en rysare: "Kitchen sink".
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
22 oktober 2007
Dagens kortfilm: Måndag
Dagens film är ännu en liten bagatell om kärlekens outgrundliga vägar. "Aprés le chat" dvs. "Efter katten" är titeln:
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
21 oktober 2007
Kortfilmsfestival på gång!
Nästa vecka är det kortfilmsfestival här i Uppsala - tänkte att jag skulle försöka lägga upp (åtminstone) en bra kortfilm om dan här på bloggen för att uppmärksamma detta fantastiska evenemang. Vi börjar väl redan idag - först ut är "Huset på Kampen" en norsk animation om kärlekens outgrundliga vägar som jag såg på festivalen för ganska många år sedan. Mycket nöje!
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Andra bloggar om: film, kortfilm, filmfestival, kortfilmsfestival
Skulle Rachel Carson ha skrivit "Tyst vår" idag?
Mycket intressant avhandlades som sagt på BCPC:s Plant Protection Congress 2007, bl.a. uppmärksammades det faktum att det är 100 år sedan Rachel Carsons födelse med en speciell debatt på temat ”This house believes that Rachel Carson would not today have written Silent Spring” – vilket jag nog på förhand misstänkte bara skulle vara ett sätt för agrokem-industrin att klappa sig själva på axeln (kanske det var det så det var tänkt också). Det var dock åtminstone utformat som en riktig debatt. Två talare presenterade varför de ansåg att hon inte skulle ha skrivit boken idag och två talare fick chansen att argumentera för varför hon nog skulle ha skrivit den även idag. Sedan fick åhörarna chansen att framföra sina åsikter varpå auditoriet slutligen fick rösta om vad de ansåg.
För er som till äventyrs inte känner till Rachel Carson kan jag upplysa om att hon utsågs av Time Magazine till en av de 100 mest inflytelserikaste personerna under förra seklet och att hennes bok "Tyst vår" som utkom 1962, där hon varnar för avigsidorna med den omfattande pesticidanvändningen inom jordbruket, allmänt brukar framhållas som startskottet för den globala miljörörelsen.
Argumenten för att hon inte skulle ha skrivit boken idag gick huvudsakligen på linjen att vi idag använder mycket mindre farliga pesticider, i lägre doser och på ett mer ansvarsfullt sätt (vilket ju till stor del också är sant om man tänker på västvärlden) och att problemen Rachel Carson beskrev inte längre existerar. Dessutom dristade sig en av talarna till att återupprepa en gammal konservativ myt och beskylla Rachel Carson för att indirekt ha bidragit till att döda 6 miljoner människor med malaria pga. förbud mot användningen av DDT.
Detta sista påstående tillbakavisades lyckligtvis av en av mottalarna som försynt påpekade att den främsta anledningen till att den storskaliga användningen av DDT upphörde ju var att myggorna blev resistenta. Mer på detta tema kan ni förresten läsa här.
De som ansåg att hon nog skulle ha skrivit boken påpekade att mycket av de problemen som Rachel skrev om ju trots allt finns kvar idag – bl.a. påpekades det att fågelpopulationerna inom det brittiska jordbruket ju faktiskt aldrig återhämtat sig sedan de minskade så kraftigt på 60-talet (även om man medgav att problemet var mer mångfacetterat – det har att göra med det storskaliga jordbruket som fenomen och kan inte bara skyllas på pesticiderna). Peter Kenmore från FAO företrädde linjen att hon absolut skulle ha skrivit boken idag – men att fokus skulle ha legat mer på pesticidanvändningen i utvecklingsländerna. Han uppskattade utifrån enkätundersökningar som FAO har genomfört i tredje världen att ca 60 miljoner människor varje år lider av mer eller mindre allvarliga förgiftningar från bekämpningsmedel och avslutade sitt anförande med ett upprört darr på rösten.
Min egen uppfattning ligger någonstans nära Kenwoods. Visst finns det utrymme att förbättra användningen av bekämpningsmedel även i i-länderna – speciellt i USA där bekämpningsmedelsanvändningen nog utan vidare skulle kunna halveras utan nämnvärda skördebortfall och där många substanser fortfarande skulle kunna bytas ut mot mindre farliga och kanske rentav här och där i Sverige – men dagens situation är samtidigt mycket långt ifrån 60-talets. I tredje världen däremot finns det många och allvarliga problem att ta itu med – kunnande, sprututrustning och skyddsutrustning är ofta obefintliga och resultatet blir därefter. Det hade det definitivt varit värt att skriva en bok om.
Resultatet av omröstningen? 71 röster understödde tesen att hon inte skulle ha skrivit Tyst vår idag och 61 röster (min egen inräknad) ansåg att hon nog skulle ha skrivit den.
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, bekämpningsmedel, Rachel Carson, Tyst vår, jordbruk
För er som till äventyrs inte känner till Rachel Carson kan jag upplysa om att hon utsågs av Time Magazine till en av de 100 mest inflytelserikaste personerna under förra seklet och att hennes bok "Tyst vår" som utkom 1962, där hon varnar för avigsidorna med den omfattande pesticidanvändningen inom jordbruket, allmänt brukar framhållas som startskottet för den globala miljörörelsen.Argumenten för att hon inte skulle ha skrivit boken idag gick huvudsakligen på linjen att vi idag använder mycket mindre farliga pesticider, i lägre doser och på ett mer ansvarsfullt sätt (vilket ju till stor del också är sant om man tänker på västvärlden) och att problemen Rachel Carson beskrev inte längre existerar. Dessutom dristade sig en av talarna till att återupprepa en gammal konservativ myt och beskylla Rachel Carson för att indirekt ha bidragit till att döda 6 miljoner människor med malaria pga. förbud mot användningen av DDT.
Detta sista påstående tillbakavisades lyckligtvis av en av mottalarna som försynt påpekade att den främsta anledningen till att den storskaliga användningen av DDT upphörde ju var att myggorna blev resistenta. Mer på detta tema kan ni förresten läsa här.
De som ansåg att hon nog skulle ha skrivit boken påpekade att mycket av de problemen som Rachel skrev om ju trots allt finns kvar idag – bl.a. påpekades det att fågelpopulationerna inom det brittiska jordbruket ju faktiskt aldrig återhämtat sig sedan de minskade så kraftigt på 60-talet (även om man medgav att problemet var mer mångfacetterat – det har att göra med det storskaliga jordbruket som fenomen och kan inte bara skyllas på pesticiderna). Peter Kenmore från FAO företrädde linjen att hon absolut skulle ha skrivit boken idag – men att fokus skulle ha legat mer på pesticidanvändningen i utvecklingsländerna. Han uppskattade utifrån enkätundersökningar som FAO har genomfört i tredje världen att ca 60 miljoner människor varje år lider av mer eller mindre allvarliga förgiftningar från bekämpningsmedel och avslutade sitt anförande med ett upprört darr på rösten.
Min egen uppfattning ligger någonstans nära Kenwoods. Visst finns det utrymme att förbättra användningen av bekämpningsmedel även i i-länderna – speciellt i USA där bekämpningsmedelsanvändningen nog utan vidare skulle kunna halveras utan nämnvärda skördebortfall och där många substanser fortfarande skulle kunna bytas ut mot mindre farliga och kanske rentav här och där i Sverige – men dagens situation är samtidigt mycket långt ifrån 60-talets. I tredje världen däremot finns det många och allvarliga problem att ta itu med – kunnande, sprututrustning och skyddsutrustning är ofta obefintliga och resultatet blir därefter. Det hade det definitivt varit värt att skriva en bok om.
Resultatet av omröstningen? 71 röster understödde tesen att hon inte skulle ha skrivit Tyst vår idag och 61 röster (min egen inräknad) ansåg att hon nog skulle ha skrivit den.
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, bekämpningsmedel, Rachel Carson, Tyst vår, jordbruk
20 oktober 2007
Om vetenskapliga samtal
Jag är tillbaks från Glasgow och har åter fattat posto bakom tangentbordet fylld av blogglusta. Konferensen var givande även om fokus inte alls var så mycket på herbicider som jag hade önskat utan mer på insekticider och fungicider. Inte desto mindre avhandlades en hel del intressant om både bekämpningsmedel och GMO-grödor – varav en del utgjorde prima uppslag för bloggposter (mer om detta framöver). Tyvärr uteblev live-rapporteringen – inte pga. att det saknades nätuppkoppling på mässområdet utan pga. av att batteriet tog slut till min bärbara, och eftersom jag inte var förutseende nog att ta med mig en adapter för det brittiska elnätet.
Det vetenskapliga samtalet
Diskussionen om det vetenskapliga samtalet fortsatte under min bortavaro både i kommentarerna på Jens inlägg i forskarbloggen och i ett nytt inlägg på vetenskapsnytt. Malin tycks hysa farhågor om att många forskare avhåller sig från att blogga och från att kommentera och diskutera på bloggar eftersom de är ovilliga att dela med sig av sina idéer – som ju trots allt är en forskares hårdvaluta. Jag tror nog snarare att anledningen till att så få forskare engagerar sig på nätet har att göra med tidsbrist, ointresse, och också fortfarande en stor portion okunskap om att det ens existerar vetenskapsbloggar.
Malin definierar det vetenskapliga samtalet som ett kunskapsgenererande utbyte av idéer mellan forskare, något som för forskningen framåt – en definition som exkluderar det mesta av den vetenskapsdiskussion som sker på bloggar idag, som ju mer handlar om förmedling och diskussion av redan känd kunskap – m.a.o. vad Malin väljer att kalla ”det populärvetenskapliga samtalet”.
Den gränsdragningen är nog knappast solklar - personligen skulle jag nog snarare dela upp det vetenskapliga samtalet i ett inomvetenskapligt samtal och ett allmänvetenskapligt samtal. Min något vidare definition av vad som är ett vetenskapligt samtal lyder: ett samtal som vilar på vetenskaplig grund. Ett sådant samtal kan vara ett idéutbyte mellan forskare inom ett specialområde (i enlighet med Malins definition) och detta håller jag med om att bloggen lämpar sig mindre bra för (åtminstone i dagsläget och om det gäller ett idéutbyte inom den absoluta forskningsfronten). Men det kan också vara en diskussion om vad forskning är, om vad som är forskningens och forskarens roll i samhället, om hur utbildning och forskarutbildning bör utformas i framtiden, om nya forskningsrön – vad de betyder, vilka konsekvenser de får, vad som är rationella sätt för politiker och/eller allmänhet att hantera ny kunskap, om vad som är ett miljöhot och hur vi bör möta miljöhot, om vår bild av oss själva, våra könsroller, allergier, känslor, matvanor etc. – alla dessa diskussioner kan ju också vara populärvetenskapliga och är det förmodligen i en glidande skala, poängen är att jag anser det omöjligt att dra gränsen. Jag menar att forskare (eller vetenskapsintresserade i stort) kan föra nog så kvalificerade diskussioner även utanför sitt eget snäva specialistområde om de så önskar, och att dessa diskussioner, även om de kanske inte för forskningen framåt, både kan vara kunskapsgenererande och skapa ett nog så stort samhälleligt mervärde.
Om min lilla enkät
Nå, nog med hårklyverier för stunden. Jag experimenterade ju också med en liten webenkät i högerspalten om framtida bloggämnen – det fungerade ganska bra tyckte jag, även om applikationen tycktes räkna som en kråka. Resultatet utföll såhär:
Sociala interaktioner hos bakterier och Vad forskningen säger om kreativitet fick vardera fyra röster, Bioenergi - till vad och hur mycket? Bokrecension. och Virus som bot mot bakterieinfektioner fick vardera två röster – Något annat fick en röst men inget förslag på vad detta skulle vara inkom. Allt som allt fick jag enligt enkäten in totalt 11 röster (för det vet ju alla att 4 + 4 + 2 + 2 + 1 = 11; men kanske var det någon som röstade flera gånger?). Följaktligen lovar jag att snart blogga om något av de förstnämnda ämnena.
Andra bloggar om: vetenskap, samtal, vetenskapskommunikation
Det vetenskapliga samtalet
Diskussionen om det vetenskapliga samtalet fortsatte under min bortavaro både i kommentarerna på Jens inlägg i forskarbloggen och i ett nytt inlägg på vetenskapsnytt. Malin tycks hysa farhågor om att många forskare avhåller sig från att blogga och från att kommentera och diskutera på bloggar eftersom de är ovilliga att dela med sig av sina idéer – som ju trots allt är en forskares hårdvaluta. Jag tror nog snarare att anledningen till att så få forskare engagerar sig på nätet har att göra med tidsbrist, ointresse, och också fortfarande en stor portion okunskap om att det ens existerar vetenskapsbloggar.
Malin definierar det vetenskapliga samtalet som ett kunskapsgenererande utbyte av idéer mellan forskare, något som för forskningen framåt – en definition som exkluderar det mesta av den vetenskapsdiskussion som sker på bloggar idag, som ju mer handlar om förmedling och diskussion av redan känd kunskap – m.a.o. vad Malin väljer att kalla ”det populärvetenskapliga samtalet”.
Den gränsdragningen är nog knappast solklar - personligen skulle jag nog snarare dela upp det vetenskapliga samtalet i ett inomvetenskapligt samtal och ett allmänvetenskapligt samtal. Min något vidare definition av vad som är ett vetenskapligt samtal lyder: ett samtal som vilar på vetenskaplig grund. Ett sådant samtal kan vara ett idéutbyte mellan forskare inom ett specialområde (i enlighet med Malins definition) och detta håller jag med om att bloggen lämpar sig mindre bra för (åtminstone i dagsläget och om det gäller ett idéutbyte inom den absoluta forskningsfronten). Men det kan också vara en diskussion om vad forskning är, om vad som är forskningens och forskarens roll i samhället, om hur utbildning och forskarutbildning bör utformas i framtiden, om nya forskningsrön – vad de betyder, vilka konsekvenser de får, vad som är rationella sätt för politiker och/eller allmänhet att hantera ny kunskap, om vad som är ett miljöhot och hur vi bör möta miljöhot, om vår bild av oss själva, våra könsroller, allergier, känslor, matvanor etc. – alla dessa diskussioner kan ju också vara populärvetenskapliga och är det förmodligen i en glidande skala, poängen är att jag anser det omöjligt att dra gränsen. Jag menar att forskare (eller vetenskapsintresserade i stort) kan föra nog så kvalificerade diskussioner även utanför sitt eget snäva specialistområde om de så önskar, och att dessa diskussioner, även om de kanske inte för forskningen framåt, både kan vara kunskapsgenererande och skapa ett nog så stort samhälleligt mervärde.
Om min lilla enkät
Nå, nog med hårklyverier för stunden. Jag experimenterade ju också med en liten webenkät i högerspalten om framtida bloggämnen – det fungerade ganska bra tyckte jag, även om applikationen tycktes räkna som en kråka. Resultatet utföll såhär:
Sociala interaktioner hos bakterier och Vad forskningen säger om kreativitet fick vardera fyra röster, Bioenergi - till vad och hur mycket? Bokrecension. och Virus som bot mot bakterieinfektioner fick vardera två röster – Något annat fick en röst men inget förslag på vad detta skulle vara inkom. Allt som allt fick jag enligt enkäten in totalt 11 röster (för det vet ju alla att 4 + 4 + 2 + 2 + 1 = 11; men kanske var det någon som röstade flera gånger?). Följaktligen lovar jag att snart blogga om något av de förstnämnda ämnena.
Andra bloggar om: vetenskap, samtal, vetenskapskommunikation
14 oktober 2007
Sticker till Glasgow...
... redan oförskämt tidigt imorgon bitti. Ska iväg på XVI International Crop Protection Congress som organiseras av British Crop Protection Council (klicka på Congress 2007 för att komma till själva konferensens sida) och blir borta tills på fredag. Det är en kombination av vetenskaplig konferens och bekämpningsmedelsbranshens största årliga sammankomst och är en plats där nya ämnen, formuleringar etc introduceras (vilket är anledningen att jag är där).
Enligt uppgift så finns det trådlös uppkoppling på hela mässområdet så förhoppningsvis kommer jag kunna posta lite "live-rapporter" i veckan. Om så inte blir fallet så kan ni ju alltid roa er med att rösta här till höger på ämnen för framtida bloggposter. (Alla förslag som jag har angivit hade jag ju tänkt mig att blogga om iaf. - men ni kan ju få ange något slags prioritetsordning tänkte jag).
Missa inte heller att kolla in den pågående diskussionen på forskarbloggen om bloggen som plattform för det vetenskapliga samtalet.
Andra bloggar om: vetenskap, konferens, bekämpningsmedel, bloggar, bloggande, vetenskapskommunikation
Enligt uppgift så finns det trådlös uppkoppling på hela mässområdet så förhoppningsvis kommer jag kunna posta lite "live-rapporter" i veckan. Om så inte blir fallet så kan ni ju alltid roa er med att rösta här till höger på ämnen för framtida bloggposter. (Alla förslag som jag har angivit hade jag ju tänkt mig att blogga om iaf. - men ni kan ju få ange något slags prioritetsordning tänkte jag).
Missa inte heller att kolla in den pågående diskussionen på forskarbloggen om bloggen som plattform för det vetenskapliga samtalet.
Andra bloggar om: vetenskap, konferens, bekämpningsmedel, bloggar, bloggande, vetenskapskommunikation
10 oktober 2007
Klurendrejeriet mini 2007 - löst!
Äntligen lyckades jag lösa den sista gåtan i årets klurendrejeri mini - dagens ledtråd fick bitarna att trilla på plats för fråga 2 som var den sista jag hade kvar. Det tog lite längre tid än beräknat att lösa det hela - kanske har jag tappat greppet? Frågorna var ju egentligen inte så svåra...
Men jag får skylla på alla ledtrådarna - man lockas bara in på en massa villospår om man läser för mycket på klurbloggen... samtidigt vill man ju inte missa något.
Nåja, ni andra har fortfarande några dagar på er att lösa frågorna innan lösningarna ska vara inne - allt ni behöver veta hittar ni på klurbloggen!
Andra bloggar om: gåtor, klurendrejeriet, klurendrejeriet mini
Men jag får skylla på alla ledtrådarna - man lockas bara in på en massa villospår om man läser för mycket på klurbloggen... samtidigt vill man ju inte missa något.
Nåja, ni andra har fortfarande några dagar på er att lösa frågorna innan lösningarna ska vara inne - allt ni behöver veta hittar ni på klurbloggen!
Andra bloggar om: gåtor, klurendrejeriet, klurendrejeriet mini
06 oktober 2007
Chicken chicken chicken: chicken chicken
Chicken chicken chicken chicken chicken - Ig Nobel Prize 2007, chicken chicken Annals of Improbable Research. Chicken chicken chicken? Chicken chicken!
Zongker D. 2006. Chicken chicken chicken: chicken chicken. Annals of Improbable Research 12: 16-21. (pdf)
Chickens:
DN
Nature News
Andra bloggar om: Vetenskap, Ig Nobel prize, kycklingar
Zongker D. 2006. Chicken chicken chicken: chicken chicken. Annals of Improbable Research 12: 16-21. (pdf)
Chickens:
DN
Nature News
Andra bloggar om: Vetenskap, Ig Nobel prize, kycklingar
04 oktober 2007
Hur ska vi kommunicera vetenskap? (2)
Skrev ju häromdagen om debatten kring det av Matt Nisbet introducerade begreppet "framing". Ursprungsartikeln i Science var ju tyvärr inte tillgänglig på nätet - men nu har Matt publicerat en ny, lite längre, artikel i The Scientist "The future of public engagement"- som enligt uppgift på hans blogg är fritt tillgänglig under Oktober. Passa alltså på och läs den - det är intressant för alla som skriver populärvetenskapligt, eller som är intresserade av vetenskapskommunikation!
Andra bloggar om: vetenskap, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, framing,
Andra bloggar om: vetenskap, vetenskapskommunikation, vetenskapsjournalistik, framing,
30 september 2007
ESBL är inte en bakterie - det är ett enzym
Kan inte låta bli att lite försynt påpeka att den nya superbakterien ESBL inte är en bakterie utan en typ av enzym som finns hos flera olika bakteriearter.
ESBL står för Extended Spectrum Betalactamases (sv. Betalaktamaser med utvidgat spektrum) och är alltså en beteckning på en grupp av enzymer. Betalaktamas är en typ av enzym som spjälkar betalaktam och därför ger upphov till resistens mot vanliga antibiotika av betalaktam-typ: penicilliner och många cefalosporiner. Betalaktamaser med utvidgat spektrum ger förutom detta också upphov till resistens mot några ytterligare typer av antibiotika. Det finns väldigt många olika varianter av enzymet med lite olika egenskaper.
DNA:t som kodar för ESBL sitter på en plasmid vilket gör att resistensgenerna kan föras över mellan olika bakterier - i det här fallet gram-negativa bakterier och främst tarmbakterier. De sorterna som påträffats oftast hittills i Sverige är Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae - alltså vanliga tarmbakterier som dock också kan vara opportunistiska patogener och orsaka till exempel urinvägsinfektion.
Antal inrapporterade fall av bakterier med ESBL uttryckt per landsting, 100 000 innevånare och år (baserat på en sammanställning från februari till juli). Figur från EPI-aktuellt som finns att läsa på smittskyddsinstitutets hemsida.
Problemen med ESBL-bakterier tycks likna de med MRSA (Methicillin Resistant Staphylococcus aureus). Orsakerna till resistensuppkomsten kan spåras till överdriven och felaktig användning av antibiotika och störst problem kommer de här bakterierna att förorsaka på sjukhus.
Läs mer:
Landstinget i Östergötland
Smittskyddsinstitutet
Andra bloggar om: vetenskap, biologi, mikrobiologi, ESBL, antibiotika, MRSA, antibiotikaresistens, bakterier
ESBL står för Extended Spectrum Betalactamases (sv. Betalaktamaser med utvidgat spektrum) och är alltså en beteckning på en grupp av enzymer. Betalaktamas är en typ av enzym som spjälkar betalaktam och därför ger upphov till resistens mot vanliga antibiotika av betalaktam-typ: penicilliner och många cefalosporiner. Betalaktamaser med utvidgat spektrum ger förutom detta också upphov till resistens mot några ytterligare typer av antibiotika. Det finns väldigt många olika varianter av enzymet med lite olika egenskaper.
DNA:t som kodar för ESBL sitter på en plasmid vilket gör att resistensgenerna kan föras över mellan olika bakterier - i det här fallet gram-negativa bakterier och främst tarmbakterier. De sorterna som påträffats oftast hittills i Sverige är Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae - alltså vanliga tarmbakterier som dock också kan vara opportunistiska patogener och orsaka till exempel urinvägsinfektion.
Antal inrapporterade fall av bakterier med ESBL uttryckt per landsting, 100 000 innevånare och år (baserat på en sammanställning från februari till juli). Figur från EPI-aktuellt som finns att läsa på smittskyddsinstitutets hemsida.
Problemen med ESBL-bakterier tycks likna de med MRSA (Methicillin Resistant Staphylococcus aureus). Orsakerna till resistensuppkomsten kan spåras till överdriven och felaktig användning av antibiotika och störst problem kommer de här bakterierna att förorsaka på sjukhus.
Läs mer:
Landstinget i Östergötland
Smittskyddsinstitutet
Andra bloggar om: vetenskap, biologi, mikrobiologi, ESBL, antibiotika, MRSA, antibiotikaresistens, bakterier
27 september 2007
Hur farliga är mina handdukar?
Både SvD och DN skriver om naturvårdsverkets rapport om bl.a. nonylfenol i svenska vatten som ska publiceras snart. Enligt SvD så översteg koncentrationen EU:s gränsvärde för nonylfenol i vatten i 8 av 92 fall. Det framgår dock inte vad EU:s gränsvärde egentligen ligger på - har letat runt men hittar inte det aktuella gränsvärdet (blir alldeles virrig av att försöka hitta rätt på sådana här uppgifter på nätet...). Det enda jag hittar är ett dokument med ett förslag till direktiv (pdf) "on environmental quality standards in the field of water policy and amending Directive 2000/60/EC". I detta direktiv föreslås maxkoncentrationen 2 μg/l. Om man får tro DN:s grafik så ligger det aktuella gränsvärdet däremot på 1 μg/l (eftersom åtta punkter är markerade som > 1 μg/l).
Nåja, gränsvärden är ju en sak - hur förhåller sig de svenska värdena till lite faktiska ekotoxicitetsdata? Jo, den intresserade kan läsa den här riskbedömningen (pdf) från European Chemicals Bureau. Toxicitetsdata för några olika arter hittar ni tabulerade på sidorna 99-106. Den känsligaste arten (Scenedesmus subspicatus) hade ett EC10 på 3,3 μg/l (10 % hämning av biomassan vid långtidsinkubering i den koncentrationen) - att jämföra med det högsta värdet upphittat i svenska vatten på 3,8 μg/l. Utifrån alla tillgängliga data räknades ett PNEC (Predicted No Effect Concentration) för ytvatten ut till 0,33 μg/l. Hur detta värde (i en rapport från 2002) kan omvandlas till ett förslag (2006) på en EQS på 2 μg/l - vet jag inte. Kanske var det någon som tyckte att det var fegt med säkerhetsmarginaler - kanske var det någon som var pragmatisk och justerade gränsvärdet efter vad man hittade i det europeiska vattnet? Av grafiken i DN att döma skulle ett gränsvärde på 0,33 μg/l överskridas av nästan hälften av de svenska vattenproverna...
Andra bloggar om: vetenskap, nonylfenol, riskbedömning, ekotoxicitet, handdukar, ECB, miljö
Nåja, gränsvärden är ju en sak - hur förhåller sig de svenska värdena till lite faktiska ekotoxicitetsdata? Jo, den intresserade kan läsa den här riskbedömningen (pdf) från European Chemicals Bureau. Toxicitetsdata för några olika arter hittar ni tabulerade på sidorna 99-106. Den känsligaste arten (Scenedesmus subspicatus) hade ett EC10 på 3,3 μg/l (10 % hämning av biomassan vid långtidsinkubering i den koncentrationen) - att jämföra med det högsta värdet upphittat i svenska vatten på 3,8 μg/l. Utifrån alla tillgängliga data räknades ett PNEC (Predicted No Effect Concentration) för ytvatten ut till 0,33 μg/l. Hur detta värde (i en rapport från 2002) kan omvandlas till ett förslag (2006) på en EQS på 2 μg/l - vet jag inte. Kanske var det någon som tyckte att det var fegt med säkerhetsmarginaler - kanske var det någon som var pragmatisk och justerade gränsvärdet efter vad man hittade i det europeiska vattnet? Av grafiken i DN att döma skulle ett gränsvärde på 0,33 μg/l överskridas av nästan hälften av de svenska vattenproverna...
Andra bloggar om: vetenskap, nonylfenol, riskbedömning, ekotoxicitet, handdukar, ECB, miljö
Bakterier farligare i rymden - nu är artikeln publicerad
Jag letade häromdagen förgäves efter den där artiklen som enligt uppgift hade publicerats i PNAS och som enligt uppgift visade att bakterier blev farligare av rymdfärder - detsamma gjorde Erica på En forskares betraktelser. Det visade sig dock att alla skriverierna bara var baserade på en pressrelease från Arizona State University.
Själva artikeln publicerades först idag. Ni hittar den här:
W. Wilson, C. M. Ott, K. Höner zu Bentrup, R. Ramamurthy, L. Quick, S. Porwollik, P. Cheng, M. McClelland, G. Tsaprailis, T. Radabaugh, A. Hunt, D. Fernandez, E. Richter, M. Shah, M. Kilcoyne, L. Joshi, M. Nelman-Gonzalez, S. Hing, M. Parra, P. Dumars, K. Norwood, R. Bober, J. Devich, A. Ruggles, C. Goulart, M. Rupert, L. Stodieck, P. Stafford, L. Catella, M. J. Schurr, K. Buchanan, L. Morici, J. McCracken, P. Allen, C. Baker-Coleman, T. Hammond, J. Vogel, R. Nelson, D. L. Pierson, H. M. Stefanyshyn-Piper, and C. A. Nickerson. 2007. Space flight alters bacterial gene expression and virulence and reveals a role for global regulator Hfq. PNAS published September 27, 2007, 10.1073/pnas.0707155104.
Jag har viss förståelse för att det gäller att inte "komma för sent" med sina forskningsreportage. Men jag tycker ändå att man skulle kunna kräva att någon på TT eller DN åtminstone läser igenom artikeln de baserar sin forskningsnyhet på och inte bara pressreleasen. Och om de inte gör det, att de åtminstone kontrollerar så att forskningsartikeln verkligen existerar. Och när de ändå håller på och kontrollerar: varför inte ange en tydlig referens så att man slipper hålla på med detta detektivarbete varje gång man blir intresserad av en forskningsnyhet!
(Därmed inte sagt att forskningsnyheten var felaktig - jag är bara lite irriterad - den hade ju kunnat vara det! - Pressreleaser är inte "the real deal"... ens om de kommer från universitet.)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, forskningsnyheter, TT, DN, mikrobiologi
Själva artikeln publicerades först idag. Ni hittar den här:
W. Wilson, C. M. Ott, K. Höner zu Bentrup, R. Ramamurthy, L. Quick, S. Porwollik, P. Cheng, M. McClelland, G. Tsaprailis, T. Radabaugh, A. Hunt, D. Fernandez, E. Richter, M. Shah, M. Kilcoyne, L. Joshi, M. Nelman-Gonzalez, S. Hing, M. Parra, P. Dumars, K. Norwood, R. Bober, J. Devich, A. Ruggles, C. Goulart, M. Rupert, L. Stodieck, P. Stafford, L. Catella, M. J. Schurr, K. Buchanan, L. Morici, J. McCracken, P. Allen, C. Baker-Coleman, T. Hammond, J. Vogel, R. Nelson, D. L. Pierson, H. M. Stefanyshyn-Piper, and C. A. Nickerson. 2007. Space flight alters bacterial gene expression and virulence and reveals a role for global regulator Hfq. PNAS published September 27, 2007, 10.1073/pnas.0707155104.
Jag har viss förståelse för att det gäller att inte "komma för sent" med sina forskningsreportage. Men jag tycker ändå att man skulle kunna kräva att någon på TT eller DN åtminstone läser igenom artikeln de baserar sin forskningsnyhet på och inte bara pressreleasen. Och om de inte gör det, att de åtminstone kontrollerar så att forskningsartikeln verkligen existerar. Och när de ändå håller på och kontrollerar: varför inte ange en tydlig referens så att man slipper hålla på med detta detektivarbete varje gång man blir intresserad av en forskningsnyhet!
(Därmed inte sagt att forskningsnyheten var felaktig - jag är bara lite irriterad - den hade ju kunnat vara det! - Pressreleaser är inte "the real deal"... ens om de kommer från universitet.)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, forskningsnyheter, TT, DN, mikrobiologi
Är Eco reko?
Kan inte låta bli att kort kommentera att OKQ8 börjar sälja en diesel med 20% inblandning av biodiesel - producerad från palmolja och slaktavfall. Detta ska leda till en 12 % reduktion av koldioxidutsläppen - hur de kommer fram till denna siffra framgår inte.
Miljöorganisationerna är dock kritiska - och detta är ju knappast konstigt. Faktum är att forskning visar att dagens produktion av palmolja inte alls är koldioxidneutral utan ofta har en negativ påverkan på klimatet. Produktionen av varje kg palmolja leder till utsläpp av 2,8-19,7 kg koldioxidekvivalenter - jämför det med förbränningen av en liter diesel som ger ett utsläpp på ca 2,5 kg koldioxid (dvs ca 3 kg CO2/kg).
En utökad efterfrågan på palmolja för biodiesel leder också ofrånkomligen till att efterfrågan på land ökar, att skogskövlingen tilltar och att livsmedelspriserna stiger. Läs mer hos Naturskyddsföreningen och hos Grain. Att köpa certifierad palmolja är heller knappast någon lösning - man bidrar hursomhelst till att öka efterfrågan - och så länge det finns andra aktörer med ett rymligare samvete...
Andra bloggar om: miljö, forskning, palmolja, biodiesel, OKQ8, växthuseffekten, biobränslen
Miljöorganisationerna är dock kritiska - och detta är ju knappast konstigt. Faktum är att forskning visar att dagens produktion av palmolja inte alls är koldioxidneutral utan ofta har en negativ påverkan på klimatet. Produktionen av varje kg palmolja leder till utsläpp av 2,8-19,7 kg koldioxidekvivalenter - jämför det med förbränningen av en liter diesel som ger ett utsläpp på ca 2,5 kg koldioxid (dvs ca 3 kg CO2/kg).
En utökad efterfrågan på palmolja för biodiesel leder också ofrånkomligen till att efterfrågan på land ökar, att skogskövlingen tilltar och att livsmedelspriserna stiger. Läs mer hos Naturskyddsföreningen och hos Grain. Att köpa certifierad palmolja är heller knappast någon lösning - man bidrar hursomhelst till att öka efterfrågan - och så länge det finns andra aktörer med ett rymligare samvete...
Andra bloggar om: miljö, forskning, palmolja, biodiesel, OKQ8, växthuseffekten, biobränslen
24 september 2007
Hur giftig är min tandkräm?
Den senaste tiden har det varit en del ståhej i medierna kring det bakteriedödande medlet triclosan som finns i en del tandkrämer och deodoranter. Termer som ”extremt giftigt”, ”svårnedbrytbart” och ”miljögift” poppar upp lite här och där om man googlar triclosan. Hur ser då de vetenskapliga bevisen ut för dessa påståenden – är Triclosan verkligen farligt för oss eller för miljön? Här kommer en liten granskning av argumenten.
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, triclosan, tandkräm, toxicitet, ekotoxikologi, riskbedömning, miljö, föroreningar, reningsverk, eugenol
Triclosan, eller 5-kloro-2-(2,4-diklorofenoxi)fenol, är ett bakteriedödande eller bakteriostatiskt medel som verkar genom att inhibera ett enzym inblandat i fettsyrasyntesen hos bakterier [1,2]. Den totala konsumtionen i Sverige beräknas ligga kring ca 2 ton årligen, möjligen numer minskande. Triclosan har en effekt mot plack, tandköttsinflammation och tandlossning men effekten är ganska liten och dagens utbredda användning anses (åtminstone i Sverige) som omotiverad [3] – dock framhåller kemiindustrin och Colgate fördelarna med triclosan [4,5].
Negativa Hälsoeffekter
Triclosan anses allmänt ha en relativt låg akut giftighet för människor och har inte påvisats vara vare sig cancerogen, mutagen eller fosterskadande [6]. Farhågor har dock uttryckts för att triclosan kan bilda kloroform när det blandas med starkt klorerat kranvatten [7]. Hur relevant detta är för svenska förhållanden kan jag inte riktigt bedöma på rak arm – men jag tror personligen inte att det är något stort problem. Triclosan har visat sig tas upp i människokroppen och har påvisats både i blodplasma och i bröstmjölk hos svenskar som använder produkter innehållande triclosan [8,9]. Koncentrationerna i bröstmjölk (maximalt 0,35 ng/g mjölk; median ) var dock betydligt lägre än de som uppmättes i blodplasma (maximalt 19 ng/g plasma) vilket indikerar att spädbarnet inte utsätts för så höga koncentrationer. En amerikansk studie riskbedömde koncentrationerna som spädbarn utsattes för genom bröstmjölk och slog fast att säkerhetsmarginalen till NOAEL (No Observed Adverse Effect Level som slagits fast i djurförsök) var 6760 gånger [10]. Allergiska besvär är mycket ovanliga men kan tydligen förekomma i vissa fall. Sammantaget finns det alltså relativt lite indikationer på att dagens användning av triclosan skulle vara hälsovådlig.
Miljöeffekter
Nå, är triclosan ett miljögift då? Vad händer med triclosanet när man spottar ut tandkrämen i handfatet?
Triclosanet kommer, förutsatt att du inte har enskilt avlopp, först att transporteras till ett reningsverk. Flera studier har undersökt vad som händer med triclosanet där och reningsprocenten i vattenfasen har i internationella studier uppskattats till mellan 72-98 % och i de flesta fall låg reningen i det övre området av det intervallet [11-14]. I en studie av svenska reningsverk låg effektiviteten på ca 80 % [15]. Exakt vad som sker med triclosanet är dock oklart – en del studier anger att det huvudsakligen bryts ned och andra anger att det huvudsakligen adsorberas till avloppsslammet. I vissa fall hittade man höga koncentrationer av triclosan i avloppsslammet (30 mg/kg ts) vilket kan vara ett problem om man avser att återföra slammet till åkermark [12]. I svenskt slam hittar man något lägre koncentrationer men fortfarande omkring 2,7-12 mg/kg ts [enligt 15] eller mellan 0,028-6,4 enligt [16]. Positivt är att triclosan tycks brytas ned i mark med en halveringstid 18 dagar [17] – en reflektion är att denna siffra förmodligen varierar mycket mellan olika jordtyper. Nedbrytning betyder inte heller nödvändigtvis detsamma som mineralisering (dvs. fullständig nedbrytning) utan kan betyda omvandling.
Även om reningsverken tar bort det mesta av triclosanet så slinker en del igenom. Uppmätta koncentrationer i utflödet från reningsverk visar på koncentrationer i storleksordningen 23-434 ng/l i
De testade organismer som har uppvisats högst känslighet för triclosan är grönalgen (Scenedesmus subspicatus) som har ett NOEC-värde som ligger på bara 500-690 ng/l [18-19], vilket bara är från 2-6 ggr så hög koncentration som upphittas i utflödet till svenska reningsverk, och grodyngel av arten Rana catesbeiana som kan hämmas i sin utveckling redan vid en koncentration av 150 ng/l [20] dvs. fullt i paritet med de koncentrationer som har uppmätts. Nu måste man ju naturligtvis också räkna med en viss utspädningseffekt där det ”renade” vattnet släpps ut – men det känns ju ändå som att man ligger väl nära de koncentrationer som skulle kunna tänkas ha en påverkan på ekosystemet. Triclosanets höga fettlöslighet gör också att man kan förmoda att det finns en stor potential för bioackumulering – och vad detta skulle kunna ha för effekter är oklart.
Så vad händer då med triclosanet i vattnet? Jo, två studier, som båda utförts av anställda hos Proctor & Gamble, visar att triclosan försvinner snabbt ifrån vattnet [21-22] – vad detta försvinnande beror på (biologisk eller fotonedbrytning, adsorption etc) besvarar de inte. (Proctor & Gamble har för övrig just blivit varnade av FDA (Food and Drug Administration) i USA för otillbörligt marknadsförande av sin produkt ”Vicks Early Defense Foaming Hand Sanitizer” som innehåller – just det: triclosan.) Flera studier visar att fotonedbrytning (nedbrytning i solljus) av triclosan bl.a. bildar dioxinet 2,8-DCDD [23-25]. Dioxin låter ju spontant inte särskilt trevligt men just 2,8-DCDD tycks faktiskt inte vara särskilt farligt om man får tro litteraturen [26,27]. Hur det ser ut med biologisk nedbrytning av triclosan i vattnet är oklart men skulle ju vara trevligt att veta något om.
Slutsatser
Triclosan har en viss effekt mot bakterier i munnen men den är inte stor. Det finns i dagsläget ingen anledning att oroa sig för hälsoeffekterna av att exponeras för triclosan i tandkräm. Det finns inga direkta bevis för att dagens utsläpp av triclosan påverkar några arter eller ekosystem. Men utsläppsnivåerna ligger farligt nära vad som kan anses vara acceptabelt. Oklarheter finns när det gäller bioackumuleringspotential och nedbrytningsprodukter.
Referenser
- McMurry L M et al. 1998. Triclosan targets lipid synthesis. Nature 394: 531-532.
- Levy C W et al. 1999. Molecular Basis of Triclosan Activity. Nature 398: 383-384.
- Edwardsson S et al. 2005. Risker och nytta med triklosan i tandkräm. Tandläkartidningen 97: 58-64. (pdf)
- Okänd. Nytta och säkerhet med triklosan i tandkräm. Dokument publicerat på Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundets hemsida. (pdf)
- Davies R M. 2007. The clinical efficacy of triclosan/copolymer and other common therapeutic approaches to periodontal health. Clinical Microbiology & Infection 13: 25-29.
- Bhargava H N & Leonard P A, 1996. Triclosan: applications and safety. American Journal of Infection Control 24: 209-218.
- Rule K L et al. 2005. Formation of Chloroform and Chlorinated Organics by Free-Chlorine-Mediated Oxidation of Triclosan. Environmental Science & Technology 39: 3176-3185.
- Adolfsson-Erici M et al. 2002. Triclosan, a commonly used bactericide found in human milk and in the aquatic environment in Sweden. Chemosphere 46: 1485-1489.
- Allmyr M. et al. 2006. Triclosan in plasma and milk from Swedish nursing mothers and their exposure via personal care products. Science of the Total Environment 372: 87-93.
- Dayan A D 2007. Risk assessment of triclosan [Irgasan®] in human breast milk. Food and Chemical Toxicology 45: 125-129.
- Stasinakis A S et al. 2007. Investigation of triclosan fate and toxicity in continuous-flow activated sludge systems. Chemosphere 68: 375-381.
- Heidler J & Halden R U. 2007. Mass balance assessment of triclosan removal during conventional sewage treatment. Chemosphere 66: 362-369.
- Ying G-G & Kookana R S. 2007. Triclosan in wastewaters and biosolids from Australian wastewater treatment plants. Environment International 33: 109-205.
- Lishman L et al. 2006. Occurrence and reductions of pharmaceuticals and personal care products and estrogens by municipal wastewater treatment plants in Ontario, Canada. Science of the Total Environment 367: 544-558.
- Adolfsson-Erici M et al. 2003. Screening av triclosan i reningsverk och recipienter. Redovisning från miljöövervakningen. Naturvårdsverket. Avtalsnr. 2192 0013 (pdf)
- Svensson, A. (2002): Miljögifter i avloppsslam - en studie omfattande 19 avloppsreningsverk i Västra Götaland. Länsstyrelsen i Västra Götaland, Rapport 2002:39. (pdf)
- Ying G-G et al. 2007. Biological degradation of triclocarban and triclosan in a soil under aerobic and anaerobic conditions and comparison with environmental fate modelling. Environmental Pollution. In press.
- Orvos D R et al. 2002. Aquatic toxicity of triclosan. Environmental Toxicology and Chemistry 21: 1338-1349.
- Peterson-Samsøe L et al. 2003. Fate and effects of triclosan. Environmental Project No. 861. Danska Miljøministeriet.
- Veldhoen N et al. 2006. The bactericidal agent triclosan modulates thyroid hormone-associated gene expression and disrupts postembryonic anuran development. Aquatic Toxicology 80: 217-227.
- Sabaliunas D et al 2003. Environmental fate of Triclosan in the River Aire Basin, UK. Water Research 37: 3145-3154.
- Morral D et al. 2006. A field study of triclosan loss rates in river water (Cibolo Creek, TX). Chemosphere 54: 653-660.
- Aranami K & Readman J W. 2007. Photolytic degradation of triclosan in freshwater and seawater. Chemosphere 66: 1052-1056.
- Latch D E et al. 2005. Aqueous photochemistry of triclosan: Formation of 2,4-dichlorophenol, 2,8-dichlorodibenzo-p-dioxin, and oligomerization products. Environmental Toxicology and Chemistry 24: 517-525.
- Mezcua M et al. 2004. Evidence of 2,7/2,8-dibenzodichloro-p-dioxin as a photodegradation product of triclosan in water and wastewater samples. Analytica Chimica Acta 524: 241-247.
- Wisk J D & Cooper K R. 2003. Comparison of the toxicity of several polychlorinated dibenzo-p-dioxins and 2,3,7,8-tetrachlorodibenzofuran in embryos of the Japanese medaka (Oryzias latipes). Chemosphere 20: 361-377.
- Sijm D T H M & Opperhuizen A. 1988. Biotransformation, bioaccumulation and lethality of 2,8-dichlorodibenzo-p-dioxin: A proposal to explain the biotic fate and toxicity of PCDDs and PCDFs. Chemosphere 17: 83−99.
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, triclosan, tandkräm, toxicitet, ekotoxikologi, riskbedömning, miljö, föroreningar, reningsverk, eugenol
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
